Jag satt här i min ensamhet på det ekande tomma kontoret och tänkte på att när jag var i Israel mötte jag många roliga män som hade min typ av humor.
Det blev många Carolaskämt.
En blåsig dag då vi vandrade i Jaffa stannade grabbarna där det blåste som mest. De sträckte ut armarna och sa övertygande och allvarligt: Det måste vara här Carola repeterar. Känner ni fläkten?
Eller sent en kväll då vi kände en plötslig vindpust: Känner ni? Carola måste ha landat på Ben Gurion Airport! Flygfjollorna försöker få henne att förstå att planet måste stanna ordentligt och skylten slockna innan hon kan dra igång fläkten.
Carola i all ära. Störst var ändå Linda Bengtzing. Israelerna blev chockade då jag berättade att Bengan en gång var programledare för ett sånt där ordjaktenprogram på TV. Jag berättade så klart även att Bengan, när hon uppträdde på gayklubb, bytte ut ordet ljuger mot suger. De fnittrade förtjust. “Oh, that Linda! She’s amazing!”
En annan rolig sak:
Jag fick ofta frågan: Are you Jewish?
Jag svarade: No, I’m just a fan.
(Tyckte detta var passande då det handlade om fläktar.)
Du verkar vara en skapligt intressant man (…) så därför tänkte jag ta och skriva till dig (…). Hej! Hur står det till? Har det hänt något spexigt idag för din del?
/Gosse, 18, Örebro
Svar: Hej. Nej, inget spexigt än så länge. Men klockan är ju bara barnet så det kanske kommer.
Jag Har En Date. Nästa vecka. Med en jag verkligen är attraherad av.
Faktiskt var det en vän som för några veckor sedan sa: Han är väl din typ? Kontakta honom.
Vilket jag inte gjorde. Det var han som tog kontakt med mig.
Jag och MÖ skulle ses men sedan rann det ut i sanden i och med att jag var lite off pga. min resa. Dessutom hade han en bild på sig själv där han såg lite… konstig ut. Man kunde liksom inte riktigt bestämma sig för hur han såg ut.
Igår noterade jag att han bytt bild, och nu var han plötsligt råhet och helt och hållet min typ. Mina perversa desperata fingrar rörde sig mot tangentbordet och vips hade jag skrivit en slemmig hälsning.
Idag undrade han: När ska vi ses?
Jag svarade: På måndag.
Så nu är vi på igen.
Det finns just nu 105 943 profiler på den där siten för homo- och bisexuella, transpersoner och deras vänner och jag tror faktiskt att MÖ är en av de stiligaste.
Topp 10 i alla fall!
MÖ står för Mellanösternmannen. Så klart.
När jag klev in på kontoret i morse mötte mig en oväntad syn: min hunkige bögkollega, 22, satt och stickade!
Hahahaha.
Det var mycket sött.
Jag trodde han stickade en vinterdress åt sin + sambons hund, men nej. “Det blir nog en halsduk åt mor”, sa han.
Idag åkte för övrigt vinterjackan på. Det blir nog varmt när jag går hem men i morse var det rejält kallt. Igår när jag promenerade hemåt drabbades jag av ett jobbigt blodsockerfall (det sägs vara vanligt så här på ålderns höst). Jag darrade och kallsvettades och yrseln som följde tvingade mig att ge upp och ta tuben hem.
Det blev således en extra lång kvällspromenad med Sebbe. Vi mötte två enorma, svarta hundar som skällde intensivt på Sebbe som kvickt skällde tillbaka. Tänk om jag vore lika tuff och självsäker.
Varför är det förresten så att mobilen alltid, alltid ringer när jag ska ta min eftermiddagslur (gubbar är beroende av sådana)?
Jag måste nog införa telefontider: Måndag-söndag 05:30-17:00 (lunchstängt 12:00-13:00)
Övrig tid är jag antingen för trött för att konversera eller så sover eller äter jag.
Tack för din förståelse.
Jag gick ut i köket men på vägen dig kände jag min gubbkropp dallra så jag vände om och slog mig ner på min plats tomhänt.
Kollegan tyckte jag var fånig.
Med viktig röst sa hon: Kim! Ju fler kilon du bär på – desto mer man av dig finns det att älska.
Jag spände ögonen i henne och väste: Nu håller du käften. Annars spöar jag dig.
Kampen är hård och den har bara börjat.
