Åbo Senap och Lisa Nilsson

Jag lyssnade på den underbara podden Hitfabriken (eftersom jag inte bara älskar politik, utan även popmusik). I det senaste avsnittet var sångerskan Lisa Nilsson gäst med anledning av att hennes superskiva ”Himlen runt hörnet” fyller 30. Hon berättade en massa anekdoter om samtliga låtar och så berättade hon att i låten ”Varje gång jag ser dig”, så i slutet när det är ett litet tyst ”break” innan tonartshöjningen så brukar hon på konserter skrika nåt klämkäckt till publiken.

Så var hon i Åbo och hon hade hört att Åbo Senap (Turun Sinappi) just flyttat utomlands (med arbetslöshet till följd o.s.v.), så denna kväll hojtade hon till publiken (på finska!): ”Turun Sinappi takaisin Suomeen!” Alltså ”Åbo Senap tillbaks till Finland!”

Så otroligt oväntat och festligt! Folket hade jublat efter några sekunders förvirring.

Jag älskar senap överlag och Åbo Senap i synnerhet (den starka varianten, som Nilsson med rätta kallade ”kvalitetssenap”). Kan ha senap till nästan allt och av någon anledning produceras den bästa senapen här.

Googlade lite och tydligen återvände fabriken till Finland så småningom, och finns numera i norra delen av landet.

(Hitfabriken finns där poddar finns.)

Alla dessa kalsipper

Det här med underkläder.

Står i ett köpcentrum och iakttar skyltfönstrens annonser som meddelar att ”höstens underkläder är här” och jag undrar hur många olika slags versioner av underkläder en överskattad designer egentligen kan spotta ur sig.

Låt oss ta det här med herrunderkläder exempelvis. Eller ”herrtrosor” som de kallades i Elloskatalogen på 80-talet.
En kalsipp ska vara mjuk men inte sladdrig. Den ska ”fånga upp” apparaturen. Den ska andas och den ska så att säga vara bestämd men även en smula flexibel. Den ska inte skava men ändå hålla ihop den värdefulla härligheten.
Visst, vissa föredrar lite längre ben och andra vill ha sådana där bedrövliga boxershorts som helt saknar den rekommenderade push up-effekten. Valet av material kan variera en aning men alla vet ju att hundra procent bomull är det enda rätta.

Så allting har väl redan gjorts? Det enda som kan vara ”nytt” är nåt slags mönster i tyget men även de flesta mönster har väl vid det här laget tryckts?

Sånt tänker jag på denna oktobertisdag.
Hur ”ny” är säsongens kalsippkollektion egentligen? Är det i själva verket inte så att det endast är den välutvecklade manlige modellen där inuti tyget som är ny för i år?

Lustig bussresa

Lustig bussresa. 
Buss 67 mot Torparbacken. Chauffören (av en händelse mycket hunkig) hälsar överivrigt på oss påstigande. Han har en mycket bra dag. Vi kommer till Torparbacksvägen där flera av oss ska kliva av för byte till 560 mot Malm. 
Chauffören glömmer stanna. ”Jag åker tillbaka”, hojtar han. Vänder om i en rondell och måste åka 2-3 km innan nästa rondell så att han kan vända om än en gång. Han inser sin miss och bara flabbar. (Obs. Stadstrafik!)
Alla andra skrattar också (eftersom chauffören är en hunk – snygga människor kommer undan med vad som helst).
Till slut fick vi kliva av. Vid rätt hållplats. Kändes ett tag som att vara mitt i en film med en kapad buss etc. etc.

Förstår ni min bussfobi och varför jag föredrar metro och spårvagn? En vagn kan inte bara hoppa av spåret och åka nån helt annan rutt. Men det kan en buss. Otäckt!

Jag och mina fobier

Jag och mina fobier… När jag väl lärt mig att på ett avslappnat vis åka spårvagn så sitter jag plötsligt i en jättegammal vagn och funderar på hur jag ska lyckas kliva av. Ser skylten och letar då febrilt efter ”signalknappen”. Kanske är det den där röda lilla knoppen? Sitter på ett konstigt ställe iofs. Vågar jag trycka? Annars åker jag väl runt och runt tills nån annan kliver av eller på. Det är inte alltid lätt att vara jag. Men oftast ganska festligt faktiskt. 

Vill ha en hundlik man

Jag har kommit på att min hund Blake är ganska exakt sådan som jag vill att min näste make ska vara:

Hårig och dominant, men kärleksfull och öm.
Pratar inte för mycket, men är en god lyssnare.
Accepterar min ”underbara” morgonandedräkt.
Gillar de flesta människor men älskar bara mig.
Är mycket lojal och gillar att gosa.
Har en ’posh’ liten mustasch och bruna ögon.
Är beskyddande.
Har en kvick tunga.
Gillar mina matlagningsfärdigheter.
Blir alltid glad av att se mig – även när jag känner mig som en skrutt eller ser ut som en fågelskrämma.
Gillar att ligga ovanpå mig.