Etikett: humor

Porrljud

Min vän, som vi kan kalla Ulla-Bella, har en pojkvän, som vi kan kalla Alibaba.

Alibaba flyttade nyligen och han fick en granne från helvetet. Det handlar tydligen om en kvinna som är ”ca 37, snygg och sportig, men uppenbarligen mycket bitter”. Hon har flera gånger ringt på och klagat. En gång stod tv:n på för högt och för någon kväll sedan tyckte hon att Ulla-Bella och Alibaba talade för högt. (De satt alltså bara och pratade.) Inte nog med det. Hon tillade: ”Och det vore ju skönt att slippa era porrljud.” (Ja, PORRLJUD!) Då blev Ulla-Bella arg och smällde igen dörren.

Inte ens jag är så bitter, trots mitt kyska leverne, att jag skulle bli störd av att någon granne hade ett härligt, hälsosamt sexliv.

Har för övrigt alltid haft tur med grannarna. Ingen har någonsin klagat, men så är jag ju tyst som den berömda musen också, och går ständigt omkring med mina livsviktiga hörlurar. Har heller aldrig haft skälliga hundar (trots att ni har fördomar om chihuahuor).

Alibaba är nu på jakt efter en ny lägenhet. Igen.

”Lempeä homoääni”

Päivän postaus ei-täydellisellä-suomen-kielellä:

Kyllä kansalaisilla tulee meitä ikävä kun muutamme pois. Tämäkin aamu alkoi näin:
Kaksi rouvaa, n. 60-67 v: ”Anteeksi, missä on Paciuksenkatu?”
Meikäläinen — ihana, pirtsakka mieshenkilö: ”No se on kuulkaas ihan tässä.”
”Entä numero 8?”
”Minne olette menossa?”
”Silmäsairaalaan.”
”Ahaa, uuteen upeaan Tammisairaalaan! Se on näitten rakennusten jälkeen heti vasemmalla. Siinä on uudet, hienot rappuset. Menkää niitä alas ja sitten siinä on heti oikealla sisäänkäynti A ja B ja toisella puolella on sisäänkäynti C. Menkää hissillä ykköskerrokseen. Sieltä löytyy sekä akuutti että ajanvaraukset.”
”Voi kiitos. Oi oi, voi kiitos!”

Sitten kun luette Hesarista yms. että ihmiset eksyskelevät Meilahden sairaala-alueella, niin se johtuu siitä ettemme enää asu nurkilla!

Ja sitä paitsi: kun ihmiset menevät sairaalaan heitä jännittää ja pelottaa, joten sinun pitää puhua lempeällä äänellä, rauhoittavalla ja ei-stressaantuneella tyylillä (tiedän omista kokemuksista). Onneksi minulla on rauhallinen, lempeä homoääni 💁🏻‍♂️. Joskus siitäkin hyötyä (muuallakin kuin karaokelavalla).

Kuva: AI

Kortspel

Rapport från Medelåldern®

I flyttstöket hittade jag en kortlek och eftersom jag är medelålders och ensamstående så började jag lägga patiens. Ni vet, så där som man gjorde på åttiotalet. Detta var första gången sedan ca 1989.

Faktum är att jag inte ens visste hur patiens stavas och en googling lärde mig att ordet kommer från franskan och syftar till ”tålamod”. (Ja, jag visste ju vad ”patience” betyder men jag visste inte att det är där denna form av kortspelande har hämtat sitt namn).

Jag kom ihåg ett spel som jag alltid spelade/lade (”lägga patiens” gör man väl? För man ”spelar” ju inte? Eller? Inte ens detta är jag säker på). Nu kunde jag inte komma på hur man gjorde. Frågade mor. Frågade syster. Men nej. Googlade men kom bara till deprimerande och väldigt fula sidor om online-kortspel och vem vill spela kort på nätet? Det är ju lika B som att läsa en bok som inte är en bok. Halva upplevelsen försvinner; jag vill höra (och känna) när jag vänder blad och jag vill höra (och känna) kortet landa på bordet.

Dag fyra hittade jag äntligen spelet (heter det ens så när det handlar om patiens?) som tydligen heter Idioten. Jag läste reglerna samtidigt som jag började spela/lägga och oj oj oj! Det satt i ryggraden (den som numera är välsignad med fyra skruvar, ni vet) och vad hände? Jag ”vann” på första försöket. Alltså Idioten ”gick igenom”, som jag har ett vagt minne av att det kallas.

Jag märkte också att medan jag ”spelade” så pratade jag mycket för mig själv, så där som mostrarna brukade göra. Alltså jag bara pladdrade på om allt och inget. Det kom liksom automatiskt. Kanske hör det till? Det är lite terapeutiskt att ”lägga” patiens?

Se bildbevis: patiensen ”gick igenom” på första försöket (jag ljuger aldrig på bloggen). Det andra spelet (som jag kom ihåg direkt) ska sluta i en (1) hög och rekordet ligget just nu på två (2) högar. Inte illa.

Slut på rapport från Medelåldern®. Sånt här är livet när du är singel (eg. frånskild) och femtio. Hurra liksom.
Hörde jag någon viska det medelåldriga ordet ”HJÄRNGYMNASTIK”? (Ja, det är ju dessutom extra bra för min opererade hjärna.)

Träsk-ända? Järvenpää

Den finska staden Järvenpää heter på svenska Träskända och i hela mitt liv har jag uttalat det fel. Jag har sagt ”tre-schen-da”, men när jag lyssnade på ett finlandssvenskt radioprogram så sa de ”träsk-ända” och det är ju logiskt om man vet vad ”järven-pää” betyder på finska.

Så otroligt pinsamt.
Så vansinnigt uruselt av mig.
Jag skäms.

Har i och för sig förmodligen aldrig uttalat Träskända högt, då jag aldrig haft anledning och jag har aldrig ens besökt staden, men när jag har läst det så har jag läst ”tre-schen-da”.
SKÄMMIGT.
Undrar vilka andra ord och ortsnamn jag ränner runt och uttalar fel.

Nu har jag lättat mitt hjärta så nu vänder jag blad och går vidare i livet. Dock med blossande kinder.