När jag var 12 lyssnade jag mycket på den då nysläppta låten ”You Have Placed A Chill In My Heart” (Eurythmics). Min engelska var ännu inte färdigutvecklad så jag missförstod låttiteln.
Jag tänkte helt enkelt att ”Ja, det svider och bränner väl i hjärtat”…
Etikett: humor
Kortspel
Rapport från Medelåldern®
I flyttstöket hittade jag en kortlek och eftersom jag är medelålders och ensamstående så började jag lägga patiens. Ni vet, så där som man gjorde på åttiotalet. Detta var första gången sedan ca 1989.
Faktum är att jag inte ens visste hur patiens stavas och en googling lärde mig att ordet kommer från franskan och syftar till ”tålamod”. (Ja, jag visste ju vad ”patience” betyder men jag visste inte att det är där denna form av kortspelande har hämtat sitt namn).
Jag kom ihåg ett spel som jag alltid spelade/lade (”lägga patiens” gör man väl? För man ”spelar” ju inte? Eller? Inte ens detta är jag säker på). Nu kunde jag inte komma på hur man gjorde. Frågade mor. Frågade syster. Men nej. Googlade men kom bara till deprimerande och väldigt fula sidor om online-kortspel och vem vill spela kort på nätet? Det är ju lika B som att läsa en bok som inte är en bok. Halva upplevelsen försvinner; jag vill höra (och känna) när jag vänder blad och jag vill höra (och känna) kortet landa på bordet.
Dag fyra hittade jag äntligen spelet (heter det ens så när det handlar om patiens?) som tydligen heter Idioten. Jag läste reglerna samtidigt som jag började spela/lägga och oj oj oj! Det satt i ryggraden (den som numera är välsignad med fyra skruvar, ni vet) och vad hände? Jag ”vann” på första försöket. Alltså Idioten ”gick igenom”, som jag har ett vagt minne av att det kallas.
Jag märkte också att medan jag ”spelade” så pratade jag mycket för mig själv, så där som mostrarna brukade göra. Alltså jag bara pladdrade på om allt och inget. Det kom liksom automatiskt. Kanske hör det till? Det är lite terapeutiskt att ”lägga” patiens?
Se bildbevis: patiensen ”gick igenom” på första försöket (jag ljuger aldrig på bloggen). Det andra spelet (som jag kom ihåg direkt) ska sluta i en (1) hög och rekordet ligget just nu på två (2) högar. Inte illa.
Slut på rapport från Medelåldern®. Sånt här är livet när du är singel (eg. frånskild) och femtio. Hurra liksom.
Hörde jag någon viska det medelåldriga ordet ”HJÄRNGYMNASTIK”? (Ja, det är ju dessutom extra bra för min opererade hjärna.)
Träsk-ända? Järvenpää
Den finska staden Järvenpää heter på svenska Träskända och i hela mitt liv har jag uttalat det fel. Jag har sagt ”tre-schen-da”, men när jag lyssnade på ett finlandssvenskt radioprogram så sa de ”träsk-ända” och det är ju logiskt om man vet vad ”järven-pää” betyder på finska.
Så otroligt pinsamt.
Så vansinnigt uruselt av mig.
Jag skäms.
Har i och för sig förmodligen aldrig uttalat Träskända högt, då jag aldrig haft anledning och jag har aldrig ens besökt staden, men när jag har läst det så har jag läst ”tre-schen-da”.
SKÄMMIGT.
Undrar vilka andra ord och ortsnamn jag ränner runt och uttalar fel.
Nu har jag lättat mitt hjärta så nu vänder jag blad och går vidare i livet. Dock med blossande kinder.
Nöjd med det lilla…
Min lycklige vän är nybliven sambo så jag fick en stekpanna som han inte behövde (och jag verkligen behövde). Vilken skillnad det var att steka ägg! Min gamla var verkligen sliten. Denna är dessutom betydligt mindre, vilket är passande för ett singelhushåll.
Min vän fick en kärlekspartner men jag fick en stekpanna.
”Frying pans are forevEEER!”
(Nej, de är ju faktiskt inte det.)
Jag fick även ett vardagsrumsbord som jag länge beundrat. Det är lågt och vitt och robust och det har sina skavanker. Raspigt och så, vilket ger bordet karaktär. Det har nog varit med om både det ena och det andra. Lite som jag alltså.
Foto: AI respektive jag.
Svenskarna tyckte till…
Jag har ju sparat tidningar från viktiga händelser, som när Dana International vann Eurovision Song Contest 1998 (och jag satt ensam på golvet i min minimala förortsetta och grät av lycka). På den tiden ringde folk in till tidningarna för att lätta på trycket och dela sina åsikter och oftast var det ju ett evigt ”fel låt vann” och ”lägg ner skiten”, men detta år var folk överraskande positiva. (Och de använde ord som ”fikus” och ”transvestitfestival”.
Kolla in dessa stjärnor och försök hålla dig för skratt.
Fredrik, 26, Danderyd tyckte dock att det var ”storskandal att POJKKVINNAN gick och vann”.
Roger, 39, Hägersten: ”Israel var så bäst! Tur att Jill (Johnson, Sveriges representant, min anm.) bytte skor så vi slapp se de vita.”
Monika Helldén, 47 i Stockholm kände sig gammal: ”Jag och min man är nog för gamla för det här. Var ligger egentligen den rekommenderade åldersgränsen? Låtarna är ju helt otroligt dåliga.” (Mitt svar: HÄRREGU, Monika. Du är bara 47!)
Ulf, 38 i Nykvarn: ”Helt rätt låt vann! Speciellt kul att hon varit man tidigare.” (Svar: Jättekul. Verkligen. Jättekul.)
Roger Pettersson, 28, Hallunda: ”Efter att ha sett Israels bidrag funderar man ju lite på att bli fikus…”
Elisabeth, 65 i Gävle var positiv: ”Israel var bra och hon/han framförde låten bra. Sverige var OK, men ingen vinnare.”
Nutte Liljedahl, 47, Järfälla var bedrövad: ”Det här är det sjukaste jag någonsin varit med om. (Svar: då har du inte varit med om mycket, unge man.) Sverige fick så låga poäng och Israels henom drog hem storkovan!”
Sara & Erik i Örebro hade party: ”Den bästa schlagern på länge och en given sommarhit. Vår hund sjöng med i Ungerns kassa bidrag.”
Inga-Britt Östlund, 35 (bara!!!) i Uppsala: ”Är detta ett skämt? Jag är verkligen upprörd!”
Ragnar Ragnarsson, 30, Jönköping: ”Det gamla hederliga 80-talet var helt klart bättre i schlagersammanhang.”
Jesper i Stockholm konstaterade kort: ”FEL KÖN VANN!!!”
Lena, 26 i Stockholm: ”Årets TRANSVESTITFESTIVAL var ju riktigt bra!”
Andreas Eftihidis, 27 i Kalhäll blev lite pilsk: ”Israel var bäst! Den absolut bästa utstrålningen och både läcker och sexig.”
Björn Skifs var negativ: ”Och det var ju ingen tillfällighet att en könsbytare vann tävlingen.”
Bert Karlsson konstaterade: ”Israel var ju bäst.”
Mona Seilitz: ”Det var en bra schlager av en BÖGDIVA.” (Se bild.)
Nästa gång kanske jag berättar vad som stod i tidningen den 31 december 1999!
