Vi går snart in i årets viktigaste vecka – Eurovision Song Contest-veckan – och i morgon kommer mina betyg om låtarna i tisdagens första semifinal.
Tills dess tycker jag att ni ska lyssna på denna analys av Finlands fantastiska bidrag ”Liekinheitin”. Den här mannen förstår verkligen vad låten handlar om. Mycket underhållande.
Författare: Kim da Costa
Lämna oss NORMALA bögar i fred!
Ibland lyssnar jag på en podd (som jag inte ska göra reklam för) där två medelålders kvinnor snackar om ganska hjärndöda saker. Då och då kan det vara lite kul men numera blir jag mest bara irriterad och då stänger jag av.
I det senaste avsnittet jollrar de om hur KUL det är att umgås med bögar, som är ”de roligaste kompisarna”. Ja, ni ser stereotypen framför er: vi ska vara så jävla roliga och vi ska vara fjolliga och fjompiga och vi ska leva för att festa och ha en massa 6 och vi är så fashionabla och ytliga och vi har verkligen inget djup och absolut inget religiöst tänkande o.s.v. Ja, ni vet vilken stereotyp jag menar.
Vi har absolut aldrig sån ångest att vi hyperventilerar eftersom livet ju är en evig FEST.
Tänk om dessa damer fick veta att väldigt många av oss NORMALA bögar (d.v.s. vi som bara råkar vara bögar utan att ha gått med i den förfärliga vänsterextrema HBTQIAblabla-sekten) är lite lätt konservativa och ytterst tråkiga och just NORMALA. Då skulle det bli dålig stämning. Då skulle vi inte få vara med.
Men vi är faktiskt inga vandrande karikatyrer som likt clowner ska underhålla uttråkade medelålders heterosexuella damer.
Jag är så trött på dessa kärringar som tror sig veta HUR och VAD det är att vara en helt normal BÖGjävel. Som tror att vi är stöpta i nån form.
Lämna oss i fred.
Och ni hittar ingen regnbågsflagga någonstans i mitt hem. TÄNK VA! Jag råkar vara bög men jag tillhör inte alfabetsmaffian HBTQIAblabla.
Retro: The Sea
Med anledning av att den kryddiga sportflickan Melanie C den första maj släppte sitt nionde album Sweat så går jag här på bloggen igenom hennes tidigare fullängdare.
Idag har turen kommit till album nummer 5, som släpptes hösten 2011.
Visst är titeln lite fiffig förresten? Melanie C:s skiva heter THE SEA. Lite fyndigt ju!
Jag har den tyska utgåvan och på den ser låtordningen ut som följer.
- Think About It 4/5
Albumets andra singel släpptes hösten 2011 och här talar vi om rivig upptempopop. Festlig musikvideo också. - Burn 5/5
Den dramatiska, känslosamma ”Burn” belönas med en full femma. Länge trodde jag att Melanie sjöng ”this bitch won’t burn” när hon i själva verket sjöng ”this bridge won’t burn”. Det var ju lite pinsamt. Mycket bra låt! - Get Out of Here 3/5
Ett typiskt albumspår. Låten har en tydlig melodi och en lätt aggressiv refräng, men jag glömmer lätt bort hela dängan. - Weak 5/5
Tredje singeln är en melodiös, dramatisk låt helt i Melanie C:s anda. Kanske skivans bästa spår. - Stupid Game 3/5
Här rockar Melanie till det lite. Jag upprepar det jag skrev här ovan: Låten har en tydlig melodi och en lätt aggressiv refräng, men jag glömmer lätt bort hela dängan. - Let There Be Love 5/5
Originalet gjordes av tyska duon Rosenstolz och då hette låten ”Liebe ist alles”. En låt helt i min smak. - Drown 4/5
Vacker midtempolåt. Lite lätt dramatisk och Sportys röst får stå i centrum. - All About You 4/5
Midtempo även här. Verserna är lite introverta medan refrängen är ganska dramatisk och utåtagerande. Jag glömmer ofta bort den här låten. - The Sea 5/5
Titelspåret är en typisk Melanie C-ballad. Mystisk och skön. Som jag skrivit tidigare så har Sporty minst en liknande låt på samtliga album. Oerhört bra. - Beautiful Mind 2/5
Se spår 3 och spår 5. Detta är nog albumets sämsta låt, men säkert tilltalar den någon. Mig ger den inte så mycket. - One By One 4/5
Här blir det lite åt det sockersöta hållet. En må-bra-låt i midtempotakt. Jag blir glad när jag lyssnar. Känner mig nästan lite småförälskad. I vem vet jag inte, men så känns det. - Rock Me 4/5
Första singeln var signaturmelodin till tysk tv:s bevakning av en fotbollsturnering för damer. Rivigt och lite rockigt. Så här lät Melanie C i början av sin karriär. - Enemy 5/5
Avslutande ”Enemy” är över åtta minuter lång och här är det en typisk, mystisk Melanie C-ballad igen. Oerhört vackert. Eventuellt bäst på hela albumet.
Som synes så är detta ett lite spretigt album (på samma sätt som andra skivan Reason var det). Låtarna är bra – och tidvis mycket bra – och den röda tråden finns där, men den går förlorad titt som tätt, för att sedan återvända.
Åttiotalsfilmtips
Jag älskar filmer från åttiotalet eftersom jag var barn då och jag har så ljuvliga (och bitterljuva) minnen från detta årtionde.
Nu råkade youtubes algoritmer (som numera är helt ur spel, har ni märkt det? Jag får upp jättemärkliga tips men just detta var en fullträff) rekommendera en för mig helt okänd film vid namn The Secret Life of Kathy McCormick, Jag hade aldrig hört talas om den och jag kände heller inte igen en endaste skådespelare, men oj vad jag njöt!
Gillar ni åttiotalet i allmänhet och åttiotalsfilmer i synnerhet så tycker jag att ni ska njuta av denna film. Ni kan läsa mer på wikipedia.
Melanie C – Sweat
Mitt i min genomgång av Melanie C:s diskografi släpptes i natt klockan 00:00 nionde albumet Sweat! Farbror satt så klart uppe och väntade på att klockan skulle slå midnatt och albumet gick att ladda ner (aj, dessa moderna tider – annat var det förr när man ilade iväg till skivbutiken så fort de öppnade på morgonen).
Jag lyssnade igenom helheten ett par gånger i natt och idag har jag lyssnat på repeat och så här tycker jag:
- Sweat 3/5
Albumets första singel släpptes redan i oktober och det tog ett tag innan jag fastnade för den. ”Sweat” kändes först inte som en ”riktig låt” (förmodligen på grund av att Diana Ross-samplingen är så dominant), men jag har lärt mig att tycka om den. - Drum Machine 4/5
Sprillans nya singeln – se videon nedan. Dansmusik med högt bpm. Låten i sig sticker inte ut i mina öron, utan den är snarare en lite blippig sak som bloppar på i bakgrunden utan att störa någon. Låten är så att säga ”behaglig”. - What Could Possibly Go Wrong? 4/5
I början av februari släpptes denna dansanta, härliga poppärla, som jag genast tog till mig. Tycker om drivet. - Til It Breaks 5/5
Oj oj oj, här har vi en full femma. Bitterljuvt. När det gäller texten så skriver jag under till hundra procent. Den här går jag verkligen igång på. - Pressure 3/5
Oj, detta låter väldigt 90-tal. Ja, som ett dansgolv på 90-talet. Efter ett ha lyssnat igenom albumet väldigt många gånger så är detta nog låten som jag tycker är sämst. Inte dålig, men minst bra. - Emotional Memory 5/5
Wow, så bra. Lite bitterljuvt igen. Jag är en bitterljuv person, så sådana här låtar går jag igång på. Vi snackar fortfarande dansmusik, men en lite mer introvert typ av dansmusik. - Attitude 3/5
Den tionde april släpptes ”Attitude” som fjärde låt från albumet och av de låtar som släpptes före själva albumet har just denna dänga varit min minsta favorit. Inte alls dålig, men… det är någonting som skaver. Jag får inte riktigt grepp om refrängen. - Good For Nothing 3/5
Återigen 90-tal. Lite Pet Shop Boys över det hela. Vilka nostalgiska trummaskiner! Låten känns, tack vare produktionen, lite ”dammig”. Och det säger jag med stor kärlek. Bra, men känns lite som en b-sida. - Undefeated Champion 4/5
Detta var tredje släppet – i mitten av mars fick vi höra denna, som går i samma stil som tidigare singelsläpp. Missa inte liveframträdandet nedan – vilka härliga dansare! Bra låt som inte innehåller några direkta överraskningar. Inget unikt, men bra. - Cashmere 3/5
Lite lugnare tongångar och låten går i lite annan stil än övriga bitar på albumet. Jag har lyssnat många, många gånger men jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om låten. Den sticker verkligen ut i sammanhanget. - Free To Love 3/5
Trummaskinerna från 90-talet är tillbaka! Vad härligt! Jag gillar hur låten långsamt byggs upp men när refrängen kommer så hade jag väntat mig någonting… större. En ”nja” eller ”okej då” låt. - One Track Mind 5/5
Lite lugnare. Lite mystik. Melanies röst i centrum. Mycket bra. Samtliga Melanie C-album har en eller två ballader som går i samma stil och jag gillar dem alltid. Stora känslor! - Flick of the Wrist 5/5
Albumet avslutas med en blippig dansdänga som även den doftar ljuvligt 90-tal. Det tog ett tag för mig att bli exalterad av denna låt. Jag förstod den först inte, men efter några lyssningar blev jag mycket förtjust! Jag tyckte först att hela låten var lite ”onödig” men nu hör jag ju att den är en perfekt avslutning och den har plötsligt blivit en av mina favoriter.
Kul, lite annorlunda intervju: