personligt, pop och politik
Jag bor som sagt mittemot cancerkliniken och varje dag ser jag människor (i min ålder) iklädda sjukhusrock. De sitter ute på bänkarna och luftar sig.
Detta ger lite perspektiv. 1000 tack till Skaparen för att jag (relativt) frisk och kry fick vakna till ännu en ny dag. Dagarna är dock räknade, så låt oss leva idag. Inte bara överleva, utan LEVA.
För första gången på ungefär ett och ett halvt år har jag inte ont i kroppen. Jag talar alltså om min skadade nedre del av ryggen samt tillhörande ichias.
Detta tack vare flitiga besök hos kiropraktorn samt stark medicinering: smärtstillande, inflammatoriskt, muskelavslappnande.
Dessutom har jag bett om att få sluta arbeta kvällstid. Det är nämligen så att kvällstid kommer smärtorna som ett brev på posten (ett talesätt som ju dessvärre inte stämmer numera, eftersom allt hela tiden bara blir sämre och sämre – så också postgången).
För mig är det helt sinnessjukt att man ens jobbar under kvällar och nätter (jaja, inom vissa yrken krävs att människor arbetar dygnet runt, men så är det ju knappast när man som jag säljer böcker för att få mat på bordet).
Människan ska kliva upp när solen går upp för att mjölka korna och plöja åkern. När solen går ner ska vi vila inför nästa morgon. Vi har det i generna och allt annat är bara artificiellt och högst onaturligt. Och skadligt.
För tjugo år sedan jobbade jag under väldigt många år dagtid, kvällstid och nattetid. Med tanke på mina kroniska sömnproblem så är det ju helt absurt att jag gjorde detta, men jag vågade inte säga nej eftersom jag inte ville riskera att bli arbetslös. Så sorgligt.
Till slut gick jag in i den berömda väggen och blev sjukskriven på grund av utmattning och depression. I ett halvår var jag borta. Därefter började jag arbeta endast dagtid och genast fick jag balans, rutiner och bättre hälsa såväl psykiskt som fysiskt.
Ha en trevlig arbetsvecka. Eller semestervecka. Eller vad som helst. Ha en bra vecka.
Jag kanske verkar lite töntig som engagerar mig för Britney (en karl i medelåldern, liksom), men det finns flera anledningar till detta.
För det första så har jag följt henne sedan ”…Baby One More Time”, och jag älskar ju popmusik. Britney har aldrig varit min ”etta”, utan hon är ju snarare ”nästa generations Madonna”.
Men jag har alltid köpt hennes album och jag har sett henne live. Hon är en fantastisk liveartist (playback, men skit i det – det är SHOWEN jag är ute efter). När jag såg henne i Globen år 2004 så kändes hon redan ”trött”. Hon kändes dittvingad.
Och som det nu har visat sig så har hon hela tiden varit en slav.
(Se tidigare inlägg och lägg till att jag idag hörde att hon inte ens har fått dricka kaffe, ty det har varit en förbjuden dryck, enligt hennes tyrann till far.)
Och just detta med att inte bara hela hennes liv har kringskurits – hennes yttrandefrihet har minst sagt begränsats.
Anledningen till att jag är så ivrig med att berätta vad jag känner eller tänker om ditt och datt är just på grund av att om JAG inte gör det så gör någon annan det i mitt ställe. Det känns åtminstone så. VILKEN MARDRÖM.
Britney har inte ens haft någon kontroll över sitt eget instagramkonto. Men! För några timmar sedan, efter hennes första ”seger” i den pågående rättegångsprocessen, så firade hon detta på en hästrygg och för första gången någonsin använde hon hashtaggen #freebritney. https://www.instagram.com/p/CRU8i50AAm_/?utm_medium=copy_link
Således lär hon ha fått tillbaka kontrollen ens över IG. Bara en sån sak.
Förhoppningsvis är hon snart en helt fri kvinna.
Och förhoppningsvis sitter hennes tyrann till far + alla pengakåta ”advokater” bakom lås och bom.
Därför engagerar jag mig.
På grund av frihet och yttrandefrihet.
Och bra popmusik.
Äntligen får Britney Spears åtminstone välja sin egen advokat (bara en sån sak). Det tog bara 13 år.
Den förre advokaten, som inte gjorde någonting för henne, tjänade 10 000 dollar i VECKAN, år ut och år in. Britta var tvungen att betala.
Ja, denna utnyttjade dansande docka tvingas betala för allt och alla. Till och med kostnaderna för den pr-kampanj som hennes tyrann till far satte igång till sin egen fördel och MOT sin egen dotter. Själv får hon en ”veckopeng” av papsen, av sina egna pengar. Han ska buras in.
Men nu händer det saker. Kanske får Britta snart till och med ta ut spiralen som satts in mot hennes vilja. Hon vill ju avsluta sin karriär och gifta sig med pojkvännen (vilket hon ännu alltså inte heller får) och skaffa barn med honom.
Kanske får hon snart resa hur hon vill. Eller till och med köra bil själv.
Ja, denna soppa är helt sinnessjuk och denna arma tös är så utnyttjad. ”Sjung och dansa eller så spärrar vi in dig på ett mentalsjukhus” (bokstavligt talat – även detta har alltså hänt).
Svårt för någon att tycka synd om – eller bry sig om – en ”priviligerad” popartist, men vad är allt annat värt om ens frihet tas ifrån en?
