Vi normalbegåvade bryr oss inte om kön

Har ni hört något så tramsigt?
Den hysteriska hudfärgs- och könsfixerade woke-vänstern hetsar upp sig över att de mest spelade artisterna på Spotify är män.
”Lyssnaren behöver se över sin egen konsumtion”, säger Sahara Hotnights trummis Josephine Forsman.

Jag som är en stor musikkonsument lyssnar till 98% på kvinnliga artister (jag antar att de identifierar sig som kvinnor) så detta betyder väl att jag i jämställdhetens hysteriska namn borde börja lyssna på fler manliga akter. Eller?
Enligt Last-fm (som håller statistik över vad jag lyssnar på) har jag fem manliga artister bland mina 50 mest spelade. Pet Shop Boys (5), Antti Tuisku (9), Harel Skaat (22), Boaz Mauda (36) samt A-ha (39).
Dessutom har jag fem akter med både män och kvinnor. Eurythmics (21), ABBA (30), BWO (33), Ace of Base (37) samt Army of Lovers (38).
Resten damer. Ja, en transsexuell kvinna också (Dana International, 3).

Jag har aldrig förstått mig på denna fixering vid kön. Inte när det gäller musik. Inte när det gäller politik. Enda gången kön spelar roll för mig är när jag väljer partner. Då kvoterar jag uteslutande in en man.
Annars är jag mot all form av kvotering.
Kvotering är trams.
Fixering vid kön är trams.

Kan folk bara sluta tramsa?

För övrigt använder jag inte Spotify. Det är så plottrigt och fult. Jag kör med Apple Music, som så smidigt kombinerar strömmad musik med min egen köpta samt med mina egna rippade skivor som jag lagt till i mitt enorma musikbibliotek.

boy and girl cutout decals
Photo by Magda Ehlers on Pexels.com

Stoppa tranståget och lägg ner woke-eriet

Jag har läst på om detta i flera år och jag har sett så många dokumentärer och andra program i ämnet.
Vi normalbegåvade HBT-personer är SÅ HÄR trötta på att förknippas med den aggressiva, ”progressiva” woke-rörelsen.

Alltså det här med att tonåringar som upplever sig som transpersoner, ges hormoner och deras tuttar och könsdelar skärs av.

Jag har tänkt mycket på saken.
Det pågår en hysteri. En masshysteri.

Hade jag idag varit född i ett överliberalt USA eller liknande, och jag hade blivit matad med denna woke-trans-propaganda så hade jag med stor sannolikhet kommit hem en dag och sagt: ”I’m a girl.” Och vips hade hormoner satts in och sedan hade mina könsdelar skurits av. Och om inte det senare så hade jag för alltid haft pipig röst och jag hade aldrig blivit karaokekung (med underbar, manlig stämma).

Vad folk inte förstår i dagens samhälle är att det är okej att vara en maskulin tjej eller en något feminim man. Det är helt OKEJ. Det betyder inte att du är transsexuell!

Brasklapp: det finns ”riktiga” transpersoner. Jag känner två och jag följer flera på sociala medier. De är lika bekymrade som jag.
Dessa hysteriska extremister drar ett löjets skimmer över oss verkliga (och NORMALA) HBT-personer. De bara sabbar och förstör.

Det finns mycket info om detta på nätet. Se vittnesmål på ex. youtube, där tjugoåriga kisar har blivit förstörda av läkemedel och hormoner. Och sedan: ”Oj, jag var ju bara bög.”

Det handlar som vanligt bara om dessa narcissister till människor som vill ”godhetssignalera”. De är inte HBT. De känner förmodligen inte ens nån som är det, men de vill stå på barrikaderna (gäsp) för ”vår” skull (dubbelgäsp) och de ser oss som små maskotar som de vill ”stå upp för”.
Nej tack. Vi behöver inte er. Och vi behöver absolut inte era spygröna frisyrer. (Varför gör ni er alltid så fula som det bara är möjligt?) Ni gör oss ingen tjänst.
Lägg ner och skaffa er en egen jävla hobby.
Eller skaffa er ett husdjur.

Visst måste väl var och en ändå förstå att det är minst sagt märkligt att jag, som homosexuell man (som faktiskt stod på barrikaderna förr i tiden, då det faktiskt gjorde en skillnad) inte längre är välkommen i dessa kidnappade sammanhang, eftersom mina politiska åsikter är för ”höger”?
Ja, dessa sammanhang är ju kidnappade och kapade av dessa vänsterextrema galningar som inte har nåt med ”rörelsen” att göra.

Bara skärp er och lägg ner woke-eriet.

Tranståget har nått sin slutstation.

Som vanligt förstördes en god sak av den hysteriska woke-vänstern.

Det finns inget Q i HBT

Jag lyssnade på en podd igår där Alexander Bard var gäst och han sa en bra sak (nu igen). Jo, själv har jag sagt samma sak i många herrans år men det är ändå skönt att då och då få sina egna tankar och åsikter bekräftade av en intellektuell person som gärna uttrycker sig en smula spetsigare än undertecknad.

Så här sa han: ”Jag kritiserar inte HBT-rörelsen, utan jag kritiserar HBTQ-rörelsen. Det finns bara H, B och T och inga andra bokstäver*. Det finns inga Q-människor. Det är oftast straighta, feta kvinnor som kallar sig Q och de klampar in och tar över och de har tagit över och sabbat Pride också. Bögarna har insett detta nu och de är spytrötta och vill inte ha med denna rörelse att göra.”

EXAKT SÅ.
DET ÄR JU DETTA JAG HAR SAGT HUR LÄNGE SOM HELST.

Den där rörelsen som inkluderar Q och andra bokstäver bara sabbar och förstör och de drar ej löjets skimmer över oss som faktiskt ÄR H-, B- eller T-personer.
Så ja, vi är väldigt trötta på dem – dessa vänsterextrema identitetspolitiska ivrare som bara sabbar och förstår. inte nog med det – de knuffar dessutom ut OSS, som inte är vänsterextrema, ur vår EGEN rörelse.
De kan gott och väl skaffa sig en alldeles egen rörelse, ty här har de ingenting att göra.

*Och absolut inget patetiska ”inkluderande” jäkla plustecken!

Podden ifråga var Paolos podcast, avsnitt 1.

Lite kärlek till FPA

Någonting positivt nu då.

Jag ringde till FPA (Folkpensionsanstalten – ung. motsv. försäkringskassan) då jag hade två frågor (som blev tre). För det första så ringer de alltid tillbaka inom två minuter när man ber om återuppringning (åtminstone om man ringer den svenskspråkiga avdelningen). Det var en mycket trevlig kvinna vid namn Jennifer som sedan ringde mig.

För det första så tror jag lite att jag charmar stussen av dessa damer eftersom 1) jag är väldigt vänlig och saklig 2) jag uppvisar humor även om jag framför ett jobbigt ärende 3) jag säger rakt ut och ärligt att ”jag förstår inte detta” (jag spelar alltså inte tuff eller macho) och 4) jag är inte helt säker på detta, men jag tror att de gillar mig lite extra på grund av att jag talar rikssvenska. (Jag säger inte att det är så, men jag får en känsla av det.)

I alla fall.

Denna Jennifer var så väldigt tillmötesgående och hon sa: ”jag är inte bra på huvudräkning men här måste någonting ha gått fel” och jag svarade så klart: ”matematik är min absolut sämsta gren, så jag vet hur det känns”. (Hon skrattade.)

Hon förklarade sedan allt väldigt grundligt och besvarade mina frågor och hon sa att hon ska skicka ärendet – brådskande – vidare, ty här måste det ha begåtts något fel. ”Kan jag ringa tillbaka till dig så fort jag hört nåt?” frågade hon. Jag svarade ja och lade till ”tack för att du är så kunnig”.

Det tog inte mer än tio minuter. Telefonen ringde: ”Nå heissan, deet äär Jennifer häär fråån FPAA”. Hon berättade att hon ”lekt lite Sherlock Holmes” och att hon kommit fram till detta och detta då hon hade räknat lite på siffrorna.

”Men du sa ju att du inte är bra på att räkna” svarade jag och hon skrattade återigen. Hon förklarade ännu en gång ingående hur det hela nu låg till. Jag är inte bra på ”sånt här” men hon fick till och med mig att förstå. ”Ahaa!” sa jag som om jag fått en uppenbarelse. ”Nu förstår jag.”

Avslutningsvis bad hon så mycket om ursäkt för felet som begåtts och för att ”våra blanketter ibland är så oerhört svåra att tyda”.

Innan vi lade på så sa hon även att ”om något sådant här händer igen så ring bara direkt så löser vi det” och jag tackade för ”oerhört bra service och ha en bra dag”. ”Tack detsamma till dig.”

Jag vill bara dela med mig av sånt här eftersom folk så ofta klagar på FPA och andra myndigheter. Här i Finland har kontakter med dessa – för mig – alltid fungerat oerhört smidigt och bra.

Supersöndag, god mat, dåraktiga diktatorer

Hej på er denna tradiga söndag. Verkligen en sån där supersöndag.

Jag har verkligen ingenting spännande att berätta just nu men jag fick ändå lite skrivklåda, så jag berättar härmed lite kort om helgen.
Den har varit tråkig och jag har varit på osedvanligt dåligt humör. Har bara varit ensam hemma med min hund och jag har inte kunnat röra mig överdrivet mycket då jag har haft så vansinnigt ont.

Det är nog inte särskilt roligt att om och om igen läsa om mitt sjukdomstillstånd och denna långa väntan på operation, men dessa smärtor överskuggar ju allt annat i mitt liv för närvarande.
I fredags morse var jag rädd då jag skulle gå på hundpromenad eftersom jag befarade att mitt ben skull ge vika och plötsligt skulle jag ligga där mitt på gatan och inte kunna ta mig upp igen. (Men jag lyckades till slut.)

Lördagen tillbringade jag i sängen, i stort sett hela dagen. Det värkte och det bultade och… ja, det är ett helvete.
Så… jag låg och kollade på en MASSA dokumentärer. DW Documentary på youtube har en massa sevärt. Jag har sett dokumentärer om den skogstokige Putin, om dåren Gadaffi, om den snorige Saddam Hussein, om den äntligen i helvetet vaggande Bin Laden.
Även om läkemedelsindustrin (huvaligen!) samt en väldigt sevärd dokumentär om hur det vidriga kommunistiska Kina spionerar på sina medborgare. Jag har läst ganska mycket om detta, men att det var SÅ illa ställt hade jag inte riktigt förstått. Just denna rekommenderar jag lite extra, så klicka här och se den. Du blir mörkrädd.

Vad har jag mer gjort? Jo, igår kväll rippade jag en massa skivor. Alltså från CD in i datorn. Efter ett datorhaveri saknas nu en massa ljuv musik ur mitt musikbibliotek så jag rippar loss när jag är på humör får någon viss musikant/orkester/vokalist.

Idag söndag har mitt ben mått en smula bättre och jag blev vid ett tillfälle lite trött på att bara ligga ner så jag fick feeling och började tvätta ur min mikrovågsugn. (Som bara används i nödfall då jag inte tror att mikrad mat är särskilt nyttig.) Oj, vad den glänser nu.
Skåpsluckorna fick också sig en omgång.

Jag lagade lunch också (se bild). Det blev kokta morötter med en (mycket) het vegetarisk ”bolognese”. Hur gott är det inte med morötter? Varför äter folk pasta eller ris eller annat sopigt när de kan äta morötter eller potatis?
Väldigt smarrigt blev det i alla fall.

Nu ska jag dricka en kopp te och sedan få lite pappersarbete gjort.
Därefter hundpromenad och kanske en dokumentär. Därefter är dygnet snart slut och det är dags att knyta sig.

Hej då.