Efter Semi 1

Första semifinalen är just avklarad och jag får väl vara nöjd då ”mina” tre länder (som lustigt nog samtliga deltog i samma semi) tog sig vidare. Jag har i och för sig inga varma känslor för Sveriges låt, vilket jag skrivit om tidigare.
Sju av låtarna som jag hade på min topp 10 gick vidare men tyvärr slogs underbara Portugal, småhärliga San Marino och tjatiga men festliga Georgien ut av gaphalsen från Polen, den jättevidrige silverfisken från Litauen och min goda väns favorit Serbien.

Jag hade inte tänkt rösta över huvud taget, men jag blev så till mig av Portugals fina låt och Israels tjusige vokalist Noam Bettan. Hans ”Michelle” var betydligt bättre lite än i studioversion. Tycker jag. Så jag röstade på dessa två.
Kul att Moldavien gick vidare. Jag gillar den överraskande mycket. Och den populäre greken verkar ju vara en snäll och härlig ung man. Belgien gillar jag som sagt också, men det var svårt att höra vad hon sjöng. Tänk om folk kunde lära sig att ARTIKULERA.

Men bäst var så klart FINLAND. Hurra och heja!

Programmet i sig var ganska plottrigt, med märkliga inslag. Och jättejättemycket Australien (varför?) och minst lika mycket Sverige (varför?).

Dessa gick vidare:

Grekland
Finland
Belgien
Sverige
Moldavien
Israel
Serbien
Kroatien
Litauen
Polen

Dessa åkte ut:

Portugal
Georgien
Montenegro
Estland
San Marino

Vi hörs på torsdag.
Och tänker du skriva någonting negativt om Israel så kan du låta bli. Jag raderar sådana kommentarer. Har helt enkelt inte tid med Israelhatarsekten på min egen privata blogg. En skogstokig sekt full av hjärndöda galningar. Adjö.

ESC 2026 – Semi 1

Äntligen är det Eurovision Song Contest-vecka och jag har naturligtvis lyssnat igenom årets (tidvis mediokra) låtar om och om igen under de senaste veckorna. Det känns som ett mellanår, med några riktigt fina toppar, några väldigt djupa dalar och ett stort ganska intetsägande gäng bitar där emellan.

Här är mina tankar och betyg (1-5) om låtarna i tisdagens första semifinal.

  1. MOLDAVIEN – Satoshi ”Viva, Moldova!” 4/5
    Nu blir en och annan förvånad eftersom jag ju är (ö)känd för att älska ”simpel” strömlinjeformad popmusik, men en del av mig går faktiskt igång på sånt här röj. Jag blir lite pigg av Moldaviens dänga. Vokalisten är charmerande på nåt vis.
  2. SVERIGE – Felicia ”My System” 2/5
    Felicia, med den töntiga trasan framför käften, är säkert en ärtig ung tös men låten var kul ungefär de tre första gångerna jag hörde den. Nu lämnar den mig faktiskt helt oberörd. Blir inte glad, inte arg, inte ledsen – jag blir ingenting. Känner bara likgiltighet. Under söndagens Opening Ceremony i Wien kläckte hoppetossan Felicia ur sig F-ordet i direktsändning. Ingen är förvånad. Hon känns omogen och hon verkar ouppfostrad.
    Jag diskuterade Felicia med en vän och hon sa: ”Hon är vulgär på ett negativt sätt”. Jag kan bara hålla med.
  3. KROATIEN – Lelek ”Andromeda” 3/5
    Den här midtempolåten är svår. Jag gillar den faktiskt – men jag skulle aldrig rösta på den. Och jag kommer inte att lyssna på den efter tävlingen. Men visst, för all del: jag gillar den just här och just nu.
  4. GREKLAND – Akylas ”Ferto” 3/5
    Dags för årets första ”skojbidrag” och visst gillar jag Greklands låt, men jag älskar den inte. Den är dock oerhört klistrig.
  5. PORTUGAL – Bandidas do Cante ”Rosa” 4+/5
    Först gick Portugals finstämda låt mig helt förbi, men plötsligt fastnade jag för den. Tycker att den är mycket känslosam och sympatisk och jag gillar gossarnas sång. Portugal ligger ofta högt på mina ESC-listor och gör så även i år. Överraskande nog. Detta kan vara en så kallad dark horse. Sanna mina ord!
  6. GEORGIEN – Bzikebi ”On Replay” 3/5
    Det tog ett tag innan jag kunde ta till mig Georgiens låt som är ESC. Den fungerar ingen annanstans än just här. Jag glömmer den direkt efter att jag har hört den, men medan jag lyssnar så gungar jag gärna med.
  7. FINLAND – Linda Lampenius & Pete Parkkonen ”Liekinheitin” 5/5
    Det finns inget att säga om detta mästerverk som inte redan har sagts. Jag älskar hur Parkkonen sjunger och Lampenius violin svarar. Detta är ren PopKonst! Heja Finland! Bland det bästa vi någonsin har skickat till ESC. (Några andra: ”Cha Cha Cha”, ”Eläköön elämä”, ”Fri”, ”Fantasiaa”, ”Sata salamaa”, ”Lappoonia” och många fler.)
  8. MONTENEGRO – Tamara Zivkovic ”Nova Zora” 2/5
    I ”Nova Zora” finns det någonting som jag går igång på, men där finns även någonting som stör, och jag kan inte sätta fingret på vad det är.
  9. ESTLAND – Vanilla Ninja ”Too Epic To Be True” 2/5
    Vanilla Ninja är tillbaka 21 år senare och detta är egentligen inte alls dåligt, men verkligen ingenting för mig. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att det är marschtakten jag stör mig på.
  10. ISRAEL – Noam Bettan ”Michelle” 3/5
    Folk och fä tror ju lätt att eftersom jag är ett så kallat ”Israelfreak” så älskar jag alltid Israels bidrag (och de senaste åren har jag verkligen gjort det), men nu är det så att jag ser ESC som en tävling i musik – inte en tävling om vilket land jag älskar mest. I år gillar jag Israels låt, men jag älskar den inte. Jag gillar vokalisten Noam Bettan mer än dängan. Skulle gärna vakna bredvid honom medan han väser sensuellt på franska och hebreiska.
  11. BELGIEN – Essyla ”Dancing on the Ice” 3-/5
    Belgiens låt är ju verkligen inte särskilt speciell, men jag går ändå omkring och småsjunger på refrängen för mig själv. Jag gillar det där synthiga ljudet som pumpar på i bakgrunden. Helt okej, helt enkelt.
  12. LITAUEN – Lion Ceccah ”Sólo Quiero Más” 0/5
    Fy farao vad vidrigt. Jag accepterade låten med nöd och näppe tills jag såg den fruktansvärt skrämmande och oattraktiva och konstiga (på ett dåligt sätt) vokalisten. Usch. Jag är rädd för denne Lion Ceccah. En flinig litauisk (antar jag) man (antar jag) som badat i silvrig färg sjunger delvis på spanska. Alla fel.
  13. SAN MARINO – Senhit ”Superstar” 3/5
    Jag tycker att det är riktigt härligt att Boy George dyker upp i detta bidrag. Det är så random och så himla festligt. Jag gillar hans röst och därför lyfter hans korta parti hela låten från en tvåa till en trea.
  14. POLEN – Alicja ”Pray” 0/5
    Jag hatar allt med denna skräplåt. Partiet där Alicja gapar ”praaaaay” hatar jag mest av allt. Det verkar dock som att själva numret kommer att vara rätt snyggt, av de släppta korta klippen från repetitionerna att döma. Alltid nåt. Men själva låten är väldigt irriterande.
  15. SERBIEN – Lavina ”Kraj Mene” 1/5
    En god vän älskar denna låt (vilket förvånar mig) men jag gör det inte. Skrev nyss, angående Moldaviens skräniga dänga här ovan, att jag ibland gillar riviga bitar, men när det gäller Serbiens riv och ös så går jag inte igång det minsta. Grabbarna är ganska heta dock.

Här är min topp 10 i semifinal 1:

Förresten!
14 av akterna i årets Eurovision Song Contest väljer att skriva namn/bandnamn med versaler. Ett tecken på dagens ungdomars extrema narcissism. Kan vi inte alla börja använda oss av versaler så att de hajar hur otroligt töntiga de är?
Med vänlig hälsning, KIM DA COSTA.

Bra analys av ”Liekinheitin”

Vi går snart in i årets viktigaste vecka – Eurovision Song Contest-veckan – och inom kort kommer mina betyg på låtarna i tisdagens första semifinal.
Tills dess tycker jag att ni ska lyssna på denna analys av Finlands fantastiska bidrag ”Liekinheitin”. Den här mannen förstår verkligen vad låten handlar om. Mycket underhållande.

Lämna oss NORMALA bögar i fred!

Ibland lyssnar jag på en podd (som jag inte ska göra reklam för) där två medelålders kvinnor snackar om ganska hjärndöda saker. Då och då kan det vara lite kul men numera blir jag mest bara irriterad och då stänger jag av.

I det senaste avsnittet jollrar de om hur KUL det är att umgås med bögar, som är ”de roligaste kompisarna”. Ja, ni ser stereotypen framför er: vi ska vara så jävla roliga och vi ska vara fjolliga och fjompiga och vi ska leva för att festa och ha en massa 6 och vi är så fashionabla och ytliga och vi har verkligen inget djup och absolut inget religiöst tänkande o.s.v. Ja, ni vet vilken stereotyp jag menar.

Vi har absolut aldrig sån ångest att vi hyperventilerar eftersom livet ju är en evig FEST.

Tänk om dessa damer fick veta att väldigt många av oss NORMALA bögar (d.v.s. vi som bara råkar vara bögar utan att ha gått med i den förfärliga vänsterextrema HBTQIAblabla-sekten) är lite lätt konservativa och ytterst tråkiga och just NORMALA. Då skulle det bli dålig stämning. Då skulle vi inte få vara med.

Men vi är faktiskt inga vandrande karikatyrer som likt clowner ska underhålla uttråkade medelålders heterosexuella damer.

Jag är så trött på dessa kärringar som tror sig veta HUR och VAD det är att vara en helt normal BÖGjävel. Som tror att vi är stöpta i nån form.

Lämna oss i fred.

Och ni hittar ingen regnbågsflagga någonstans i mitt hem. TÄNK VA! Jag råkar vara bög men jag tillhör inte alfabetsmaffian HBTQIAblabla.

Retro: The Sea

Med anledning av att den kryddiga sportflickan Melanie C den första maj släppte sitt nionde album Sweat så går jag här på bloggen igenom hennes tidigare fullängdare.
Idag har turen kommit till album nummer 5, som släpptes hösten 2011.

Visst är titeln lite fiffig förresten? Melanie C:s skiva heter THE SEA. Lite fyndigt ju!
Jag har den tyska utgåvan och på den ser låtordningen ut som följer.

  1. Think About It 4/5
    Albumets andra singel släpptes hösten 2011 och här talar vi om rivig upptempopop. Festlig musikvideo också.
  2. Burn 5/5
    Den dramatiska, känslosamma ”Burn” belönas med en full femma. Länge trodde jag att Melanie sjöng ”this bitch won’t burn” när hon i själva verket sjöng ”this bridge won’t burn”. Det var ju lite pinsamt. Mycket bra låt!
  3. Get Out of Here 3/5
    Ett typiskt albumspår. Låten har en tydlig melodi och en lätt aggressiv refräng, men jag glömmer lätt bort hela dängan.
  4. Weak 5/5
    Tredje singeln är en melodiös, dramatisk låt helt i Melanie C:s anda. Kanske skivans bästa spår.
  5. Stupid Game 3/5
    Här rockar Melanie till det lite. Jag upprepar det jag skrev här ovan: Låten har en tydlig melodi och en lätt aggressiv refräng, men jag glömmer lätt bort hela dängan.
  6. Let There Be Love 5/5
    Originalet gjordes av tyska duon Rosenstolz och då hette låten ”Liebe ist alles”. En låt helt i min smak.
  7. Drown 4/5
    Vacker midtempolåt. Lite lätt dramatisk och Sportys röst får stå i centrum.
  8. All About You 4/5
    Midtempo även här. Verserna är lite introverta medan refrängen är ganska dramatisk och utåtagerande. Jag glömmer ofta bort den här låten.
  9. The Sea 5/5
    Titelspåret är en typisk Melanie C-ballad. Mystisk och skön. Som jag skrivit tidigare så har Sporty minst en liknande låt på samtliga album. Oerhört bra.
  10. Beautiful Mind 2/5
    Se spår 3 och spår 5. Detta är nog albumets sämsta låt, men säkert tilltalar den någon. Mig ger den inte så mycket.
  11. One By One 4/5
    Här blir det lite åt det sockersöta hållet. En må-bra-låt i midtempotakt. Jag blir glad när jag lyssnar. Känner mig nästan lite småförälskad. I vem vet jag inte, men så känns det.
  12. Rock Me 4/5
    Första singeln var signaturmelodin till tysk tv:s bevakning av en fotbollsturnering för damer. Rivigt och lite rockigt. Så här lät Melanie C i början av sin karriär.
  13. Enemy 5/5
    Avslutande ”Enemy” är över åtta minuter lång och här är det en typisk, mystisk Melanie C-ballad igen. Oerhört vackert. Eventuellt bäst på hela albumet.

Som synes så är detta ett lite spretigt album (på samma sätt som andra skivan Reason var det). Låtarna är bra – och tidvis mycket bra – och den röda tråden finns där, men den går förlorad titt som tätt, för att sedan återvända.