Personligt, pop och politik

Nu bjuder jag på ett inlägg som mycket fint sammanfattar min eviga bloggslogan: ”Personligt, pop och politik”. Plus språk. D.v.s. det mesta som ÄR jag och som jag står för.

Igår satt jag och väninnan hemma hos mig och ungefär samtidigt fick vi av våra respektive läkare veta att hon har ”nåt” i hjärnan och jag har ”nåt” i ryggen och vi ältade detta ganska länge, samtidigt som jag hela tiden uppdaterade Valmyndighetens hemsida.

Så vad gjorde vi då, för att bli av med all ångest och för att jag som politiknörd skulle kunna skingra även de tankarna? Det enda som hjälper: vi gick ut och sjöng karaoke.

Det var vardag och ingen kö till mikrofonen så vi bara sjöng och sjöng och sjöng.

Som vanligt stötte vi på en finlandssvensk man. (Vad är det med finlandssvenskar och karaoke? De känns lite överrepresenterade. Eller så är det bara det att de alltid kommer fram och snackar med mig då jag uteslutande sjunger på svenska. Analysera gärna.)

Han var, precis som min släkt, ursprungligen från Österbotten. (Eller ”hemma från Österbotten”, som man säger på finlandssvenska.) Han talade så vacker dialekt (från Jakobstad) medan jag som vanligt bräkte på med min vulgära stockholmska västgötska cocktail.

Så, vi pratade om valet och jag sa att jag hade nerverna på helspänn och att jag röstat #KD2022. Och jag behövde inte ens säga det, utan han visste att KD i Sverige inte är samma sak som det människofientliga KD i Finland. Det var så skönt att samtala med någon som var insatt.

Sedan kollade jag min telefon och jag såg att VI VANN och sedan sjöng jag ”Det regnar i Stockholm” och när låten var slut sa jag i mikrofonen: ”Men det kanske inte regnar så länge till, för jag nåddes nyss av nyheten att VI VANN!”

Jepp, det gjorde jag. Ty sån är jag.

(Anekdot: jag nämnde i ett tidigare inlägg karaokevärden som för nån vecka sedan sa: ”Ainako siellä kotikaupungissasi sataa?” Ung. ”regnar det alltid i din hemstad?”)

Summan av kardemumman: sång avlägsnar all ångest OCH jag älskar att stöta på människor som är INSATTA och vet vad de talar om.

Åbo Senap och Lisa Nilsson

Jag lyssnade på den underbara podden Hitfabriken (eftersom jag inte bara älskar politik, utan även popmusik). I det senaste avsnittet var sångerskan Lisa Nilsson gäst med anledning av att hennes superskiva ”Himlen runt hörnet” fyller 30. Hon berättade en massa anekdoter om samtliga låtar och så berättade hon att i låten ”Varje gång jag ser dig”, så i slutet när det är ett litet tyst ”break” innan tonartshöjningen så brukar hon på konserter skrika nåt klämkäckt till publiken.

Så var hon i Åbo och hon hade hört att Åbo Senap (Turun Sinappi) just flyttat utomlands (med arbetslöshet till följd o.s.v.), så denna kväll hojtade hon till publiken (på finska!): ”Turun Sinappi takaisin Suomeen!” Alltså ”Åbo Senap tillbaks till Finland!”

Så otroligt oväntat och festligt! Folket hade jublat efter några sekunders förvirring.

Jag älskar senap överlag och Åbo Senap i synnerhet (den starka varianten, som Nilsson med rätta kallade ”kvalitetssenap”). Kan ha senap till nästan allt och av någon anledning produceras den bästa senapen här.

Googlade lite och tydligen återvände fabriken till Finland så småningom, och finns numera i norra delen av landet.

(Hitfabriken finns där poddar finns.)

Dannii

Neon Nights

Vad har jag i lurarna idag då? Jo, jag poppar Dannii Minogue. Hon har genom åren släppt så många bra bitar, även om det på sistone varit ganska tyst. Förmodligen på grund av att Dannii roat sig med TV-underhållning samt familjeliv.

De tre första albumen, från början av 90-talet, lyssnar jag aldrig på. Jag upptäckte Dannii på allvar 1997 då hon släppte albumet Girl. Mer om den skivan om ett tag, ty vi måste ju börja med mästerverket Neon Nights (2003).

Det hela började med den fantastiska dansdängan Who Do You Love Now – ett samarbeta med Riva. Låten blev en hit och ett helt dansalbum spelades in. På detta briljanta alster finns hitlåtar som Put The Needle On It, I Begin To Wonder samt Don’t Wanna Lose This Feeling. Missa för allt i världen inte den underbara mash-up:en av nämnda låt och Madonnas Into The Groove: Don’t Wanna Lose This Groove. Briljant!

Samtliga dängor på Neon Nights hör hemma här. Albumet är så att säga cohesive, som man brukar säga på utrikiska. Lyssna. Dansa. Älska!

Girl

På albumet Girl gjorde Dannii en musikalisk helomvändning och musiken blev klubbigare. Ni minns nog jättehiten All I Wanna Do. Oj, vad farbror dansade till den när det begav sig (när farbror fortfarande orkade gunga runt på ett dansgolv). En mindre ihågkommen singel är den alldeles fantastiska Disremembrance. Lyssna och njut. Everything I Wanted var ett annat skönt singelsläpp.

Club Disco

2007 släpptes femte albumet Club Disco. Här samlades flera samarbeten som släppts under de gångna åren. Bland annat Touch Me Like That, Perfection (mycket bra), So Under Pressure, I Can’t Sleep At Night samt min absoluta favorit: You Won’t Forget About Me. Oj, vad jag älskar denna bit!

Unleashed

Slutligen vill jag tipsa om samlingsskivan Unleashed. Här finns gamla låtar i remixad form, några nya (helt trevliga) samt ännu en underbar mash-up: Begin To Spin Me Round – Danniis I Begin To Wonder ihopmixad med Dead Or Alives You Spin Me Round (Like A Record).

TREVLIG LYSSNING!

Janet

Idag har jag Janet Jackson i lurarna. Hon har gjort så många fantastiska bitar genom åren.

Favoritalbumen är helt klart ”Rhythm Nation 1814” (1989), ”Janet” (1993) samt ”The Velvet Rope” (1997).

Hon var lite tradig i början av 2000-talet då hon släppte några skivor där hon var alldeles för överpo*rig och fick org*sm mitt i låtarna o.s.v. Onödigt.

Sedan knäppte hon tack och lov både blus och byxor och återkom med ”Discipline” (2008) och ”Unbreakable” (2015), som bägge har sina höjdpunkter.

Favoritlåten är nog ”If”. Så jäkla rivig.

Språket är A och Ö

Det här med mitt hjärteämne SPRÅKET.

Jag kom att tänka på detta (igen) då jag av en händelse träffade ett par karlar från Belgien för ett par kvällar sedan. De var fransktalande och vi talade om det här med hur viktigt språket är. Ens känslospråk, så att säga.

Tänk att Sverige tvingade sverigefinskar att överge finskan. Så förfärligt. Allt skulle raderas. Jag har kusiner i Sverige som inte talar ett ord finska. (Eller max ”moi mukulat”.) Tack och lov lärde mina föräldrar mig finska.

Och all mobbing sen! Ett av mina första barndomsminnen är av att föräldrarna var på ett möte i skolan då där förekom mobbing av de finska eleverna. Det var lärarinnan Inger Svensson (som såg ut exakt lika grå som namnet antyder) och rektorn, vill jag minnas. De mobbade alla elever med finsk härkomst.

Just därför är jag politiskt aktiv i denna fråga, då jag vet vad språket betyder för en människa. För de finsktalande i Sverige och för de svensktalande här i Finland. Språket är a och o. (Eller a och ö, som jag brukar säga.)

Detta kom jag att tänka på när jag träffade belgarna. Och jag impade på dem med min usla, men välmenande, franska.

black and white book business close up
Photo by Pixabay on Pexels.com