Kim da Costa.com

In och ut ur depressioner

Nu ska jag prata lite om mig själv igen. (Eftersom jag lever ensam har jag ingen att jollra med om vardagliga saker.)
Människor som bara lägger upp smickrande saker om sig själva på sociala medier är ju ganska ointressanta och endimensionella. Allt är inte fantastiskt hela tiden, så sluta låtsas.

Jag har förstått – och inte minst accepterat – att jag är en mer eller mindre kroniskt deprimerad människa. Har alltid varit. Det kommer och går.
(Det är därför jag i perioder har ’självmedicinerat’, för att stänga av det eviga sorlet som pågår i min överansträngda hjärna.)
Oftast ’bara’ nedstämd men då och då regelrätt deprimerad. Du som vet skillnaden vet skillnaden.

Jag är helt enkelt för intelligent för mitt eget bästa. Kan inte processa alla tankar som hela tiden bombarderar mig. Endast du som är tillräckligt intelligent vet vad jag menar. (Förstår du inte vad jag menar så kan du dra dina egna slutsatser om dig själv…)

Det är även därför jag älskar ”glättig” popmusik. Någon jäkla ventil måste ju en människa få ha.
Det är därför jag gillar färgglada kläder. Varför klä sig i dystra färger och därmed göra världen ännu dystrare? Är den inte grå och trist nog?

Hur som helst. Den senaste depressionen gick över igår. Jag kände det. När man har lite erfarenhet och lite kött på de spröda benen så vet man när man går in i en ny fas.
Så, nu är den över för den här gången. Bra så. Låt mig nu få må bra ett tag, tack. I väntan på våren.

När jag är riktigt nere lyssnar jag inte på musik och jag dricker inte kaffe. Idag gör jag både ock.

Jag frågade ChatGPT vad den tyckte om denna text. KBK! Kör, bara kör! 😀

Foto: privat – jag i morse.

MF: deltävling 1 & 2

På begäran (!): några rader om Melodifestivalen så här långt.

Deltävling 1

Förra veckans första deltävling fick mig inte att göra vågen. För det första så förstår jag inte hajpen kring Greczula (”Half of Me”). Jag gillade inte hans låt i fjol och jag gillar den inte i år. Jag går helt enkelt inte igång på sådan musik, eller sådana vokalister.
Jacqline (så jäkla jobbig stavning) (”Woman”) var kalas på scenen och låten lyssnar jag på en del, men någon höjdare snackar vi inte om här.
Junior Lerin och hans ”Copacabana Boy” var ett hån mot honom själv, mot hela tävlingen och mot oss ickeheterosexuella. Nu skulle vi återigen framställas som fåntrattar. Riktigt vidrigt.
noll2 (”Berusade ord”) och Indra (”Beautiful Lie”) har jag redan glömt.
Och så hade vi då A*Teens (”Iconic”). Låten är inte all that, men den växer hela tiden hos mig. Rätt bra pop och jag gillade framträdandet. Marie Serneholt har ju stjärnglans så det räcker.

Deltävling 2

Nu började det äntligen hända saker. Den andra deltävlingen var så mycket bättre än den första.
Arwin (”Glitter”) är en glad tonårskis med jättejättemycket energi. Wow. Låten i sig lämnar inget större avtryck. Lite rörig.
Laila Adèle (”Oxygen”) sjunger alldeles fantastiskt fint och låten kommer jag säkert att lyssna på ett tag, för att sedan glömma bort den. Låter som tidiga Whitney och jag har ju alltid gillar Houston.
Robin Bengtsson (”Honey Honey”) är kanske Sveriges absolut tråkigaste ”popstjärna”. Han är så tradig, så tradig och jag har aldrig förstått mig på människor som lyfter luren och röstar på honom. Med det sagt så gillade jag hans countrypop. Däremot tyckte jag att den var bättre innan jag såg framförandet, som kändes lite… pubertalt på nåt vis. Oäkta.
Felicia (”My System”) – wow, wow och wow. Vilken jäkla låt! Jag älskar den. Jag förstår mig dock inte på det här med masken och själva scenshowen var så väldigt mörk. Lite mer ljus, tack. Och bort med masken.
Klara Almström (”Där hela världen väntar”). Låten har hamnat på min spellista då jag gillar sån här svensk, mjuk pop, men varför var hon så utspökad i denna tygaffär? Hur tänkte de? Det sänkte hela låten.
Brandsta City Släckers (”Rakt in i elden”) då? Jag trodde inte för tjugo år sedan att jag skulle skriva dessa rader, men oj, vad jag älskar denna låt! Jag blir så glad. Vilket sväng! Jag känner att låten är gjord med ett jättestort hjärta och det går jag igång på.

Vad tycker DU?

Skärmdump: Expressen

Besviken på M-M

Jag följer naturligtvis det Skandalösa Norska Dubbeldramat och Epstein-SuperSkandalen. Helt sinnessjukt.

Jag är SÅ besviken på Mette-Marit, som jag alltid haft ett gott öga till. Vilken fruktansvärd människa som får ALLT och sedan sitter på lyxiga hotell i New York och är på kungliga bröllop i Luxemburg, och då mailar hon en dömd sexförbrytare och klagar på att hon är så ”bored” och att det är ett ”boring wedding” och ”come save me”.

Istället för att vara hemma och ta hand om sin odåga till son så är hon ute och shoppar på Prada tillsammans med Epstein.

Vilken jävla toka! Hennes tid som H.K.H. är över.

Jag minns när hon gifte sig. Jag satt i min lilla etta i Stockholm och såg bröllopet på tv och jag var säkerligen lite tårögd då hon var så vacker – och för att jag älskar sagor.
Så ja, jag är mycket besviken.
Jag som just var på väg att bli rojalist. Nu ser vi den norska monarkin smulas sönder tack vare en narcissist.

Jag ska tänka så här varje gång jag har det jobbigt: Jag har det inte lika jobbigt som MM hade det 2026.

Illustration: Kim da Costa

Nytt år, nytt hår

Hur har ni det i vinterkylan? Här i Helsingfors har vi vid ett par tillfällen haft 20 minusgrader och då är det väldigt svårt att gå ut med en snöälskande men kylahatande mexikansk hund. Blake har påbörjat en medicinering och han har slutat hosta. Veterinären sa att han har ”förhårdnader” i lungorna, vilket tydligen är vanligt när man inte längre är purung (han blir tio i april).
Tacksam för det och jag hoppas att hostandet håller sig borta.

Vi har mest utforskat vår nya stadsdel och vi trivs verkligen i vår nya bostad. Den är helt perfekt.
Och så har jag klippt av mig mitt långa vackra hår! Kan ni tänka er?
Jag klippte ju av mig allt inför min hjärnoperation för två år sedan och jag bestämde mig för att låta det växa tillbaka, som för att fira att jag överlevde.
Nu var håret tillbaka i sin fulla längd och glans, så mission accomplished. Nu Var det dags att klippa av det, så jag gled in hos en för mig helt okänd frisör och han var mycket trevlig och skicklig.
(Dagen därpå råkade jag promenera förbi och han vinkade in mig och serverade kaffe. Det var väl gulligt!)

Skriver mer snart.
Det händer så mycket i världen just nu. SkandalERNA i den norska kungafamiljen är helt sinnessjukt enorma. Undrar just hur länge den norska monarkin överlever. Jag är helt uppslukad.

Foto: privat – nya frillan och Blake, samt gamla frillan och frisörens kvicka hand.

UMK 2026

Nu har årets sju finländska eurovision-kandidater släppts och jag har lyssnat. Här kommer mina egna, ärliga kommentarer om själva låtarna.

1. ”Million Dollar Smile” – Etta

En för mig okänd vokalist. Låten är titeln till trots på finska. Hon rappar och jag hat-hat-hatar rap. Det finns en fin melodi någonstans men rapperiet förstör.

2. ”Liekinheitin” – Linda Lampenius & Pete Parkkonen

Jag har redan uttryckt på sociala medier att detta är min vinnare. Lika mycket som jag hat-hat-hatar rap så älsk-älsk-älskar jag stråkar. Lindas viol är grejen. Wow! Enda minuset är den svåra titeln. Och detta säger jag som en person som talar flytande finska. ”Eldkastare”, men jag vet ju inte ens vad en ”eldkastare” är, hur jag än läser på wikipedia. ”Flamethrower”. ”להביור”
Han är för mig okänd men han är tydligen en idol-person från förr. Lite småhunkig och en god vokalist.

3. ”Lululai” – Komiat

För mig okända unga herrar. Jag går igång på detta eftersom jag alltid älskade Timoteij i Melodifestivalen. Jättefestlig tonartshöjning. En riktigt skön låt som alla kan sjunga med i. ”Lululai, lululai, lululei…” Mycket bra. Ren glädje. Min tvåa.

4. ”Ready To Leave” – Sinikka Monte

Återigen en för mig okänd vokalist. En svår ballad. Jag gillar svåra ballader men jag går inte igång. Den greppar inte tag. Jag känner ingenting och jag gillar att knarka stora känslor.

5. ”Takatukka” – Antti Paalanen

Okänd herre och nu ska jag försöka förklara vad titeln betyder… Min bortgångne far brukade kalla mig ”Takatukka-Tauno”. Alltså… backslick. Låten har karaktär och jag drar lite på smilbanden, men nja. Skulle inte bli förvånad om finländaren röstar på denna och skickar den till Eurovision, men jag gör det inte.

6. ”Cherry Cake” – CHACHI

En sån där jobbig person med jobbigt namn som hon väljer att skriva med VERSALER. Kan alla dessa unga narcissister bara sluta med dessa jävla VERSALER? En väldigt intetsägande låt. Inte dålig, men just intetsägande.

7. ”Rakkaudenkipee” – KIKI

Ännu en VERSALälskande ung dam. ”Kärlekskrank”. Och det är jag ju. Det är samma typ av folk som kör med versaler som kallar sig ”ickebinära”. Töntigt. Men helt okej låt.

Min topp 3 är således:

1. ”Liekinheitin”
2. ”Lululai” (den växer och växer och växer och jag blir på oroväckande gott humör)
(stort avstånd till trean)

3. ”Takatukka”

MVH,
KIM DA COSTA – med VERSALER. Dock ej ”ickebinär”, utan en helt vanlig fjolla (så himla 90-tal av mig).