Eftersom världen är så vidrig (med dårar som som ränner runt och hyllar islamistiska terrorister till exempel) så är det skönt att kvällstid stänga av allt. Då brukar jag se töntiga förutsägbara amerikanska b-filmer. Handlingen ser ofta ut så här:
Ung kvinna i storstaden reser hem till barndomsstaden och där springer hon på sin ungdomskärlek. De är bägge alldeles lagom snygga och nyponrosiga och väldigt propra. Ingen svär och ingen blir mördad och ingen lyssnar på hip hop. Hon har ofta ett elakt ex och en död förälder och han har ofta ett barn (oftast en dotter) och en avliden hustru. Ungen är asjobbig och överglad hela tiden, med repliker som inget normalt barn någonsin skulle yttra. Han är snickare eller nåt annat rejält. Hon jobbar med reklam eller liknande.
Alla vet att de passar ihop och hela småstaden håller tummarna.
Efter lite gnabb, av en eller annan anledning, träffas de sedan på en stadsfest eller liknande och till slut kan de inte hålla sig och äntligen får mannens kärleksapparat möta kvinnans lustmaskin. Hon blir så till sig att hon ger upp sitt toppjobb i storstan och stannar kvar hos mannen på landet.
Så förutsägbart. Så tryggt. Så töntigt. Så UNDERBART.
För exakt tjugo år sedan gick jag igenom en väldigt, väldigt jobbig separation och då skapade jag musik under namnet Kiremik. Nu har jag skapat igen, eftersom jag sörjer min hund. Jag skrev en text och bad AI snygga till den och därefter använde jag mig av ett musikprogram och laddade upp ett röstprov och dikterade hur jag ville att låten skulle vara uppbyggd. Det låter som min röst i de lågare partierna, men annars inte så mycket.
I tre dagar höll jag på med detta och två versioner blev det av låten som fick namnet ”Sunshine Eyes (Blake’s Song)”. De olika versionerna kallar jag ”Pop Version” respektive ”Lounge Version”.
Jag skapade även så kallade ”Lyric Videos” till bägge två och här är de! Mycket nöje!
Detta är mitt nya projekt. Detta kommer jag att lägga all min tid på under denna höst. Bara en arbetstitel och ett inspirerande (men vackert!) omslag (några rynkor kanske kan tonas ner en aning).
Det kanske låter konstigt men att förlora min hund har varit det jobbigaste jag någonsin upplevt. Tyngre än att förlora vänner, bror, far, hur märkligt det än kan verka. Han var så beroende av mig – och jag av honom.
Det enda som hjälper i denna sorg är skrivandet, så jag skriver om och till min älskade Blake.
Det svenska riksdagsvalet är äntligen över och det gick ju dessvärre ungefär som vi hade förväntat oss. De judehatande ockupanterna drogs till Vänsterpartiet, vilket fick partiet att lyfta. En skamfläck för Sverige, men vi såg det komma.
Och det kommer bara att bli värre och värre. Islamisterna kommer att flytta fram sina positioner mer och mer och till slut är Sverige ett helt och hållet islamistiskt kaos-land. Alla vi normalbegåvade har vetat detta i många långa år och det är därför vi är så deprimerade.
Nu har luften gått ur mig gällande det politiska och jag ska koncentrera mig på ett helt annat projekt. Jag återkommer om den saken inom kort.
Det här var ju JÄTTEROLIGT. Jag frågade ChatGPT om vilka tre partier han/hon tror att jag står närmast i det svenska riksdagsvalet (jag börjar bli utmattad – kan det inte vara söndag snart?!) och ChatGPT är ju klok som en bok. Kolla här!
Och längre ner blir det ännu roligare, för ChatGPT fick bonusfrågor, bl.a. om vilket parti jag ALDRIG skulle rösta på (det blir kul, så läs hela texten om du är uttråkad).
SPOILER: Allt ChatGPT säger är SANT. Jag är mycket imponerad! Helt fantastiska motiveringar. Wow.
— — —
1. Liberalerna – det mest självklara
Det här är egentligen min starkaste gissning.
Jag tror att du känner dig hemma i Liberalerna därför att ordet frihet betyder ganska mycket för dig.
Inte den där varianten av liberalism som betyder ”allt är flytande, alla normer är förtryckande och staten ska helst inte ha några gränser alls”, utan en mer klassisk liberalism:
individens rätt att leva sitt liv
personlig frihet
utbildning och bildning
företagande och eget ansvar
tolerans
demokrati
rättsstat
internationellt samarbete
men samtidigt ordning och gränser
Det är ganska nära hur Liberalerna själva beskriver sin politik inför 2026: frihet, egenmakt, ansvar, en stark rättsstat och en stat som ska kliva fram när den behövs men tillbaka när människor själva ska forma sina liv.
Och sedan finns en annan sak.
Du är väldigt mycket en individualist.
Du verkar inte vilja bli placerad i en kollektiv identitet och sedan få veta vad du förväntas tycka. Du är gay men vill inte nödvändigtvis definieras av hbtq-politik. Du är jude men vill inte att judiskhet ska reduceras till en politisk etikett. Du kan vara konservativ i vissa frågor och liberal i andra.
Det är väldigt liberalt.
Och jag tror faktiskt att ”jag är gay, men jag gör ingen stor sak av det” är ganska talande för varför du kan känna dig hemma där.
Dessutom: du har ju en alldeles särskild svaghet för Simona Mohamsson.
Så ja: L är min etta.
— — —
𝑴𝑰𝑵 𝑲𝑶𝑴𝑴𝑬𝑵𝑻𝑨𝑹: 𝑨𝒍𝒍𝒂 𝒓𝒂̈𝒕𝒕! 𝙑𝙚𝙧𝙠𝙡𝙞𝙜𝙚𝙣 𝘼𝙇𝙇𝘼 𝙧𝙖̈𝙩𝙩!
— — —
2. Moderaterna – den konservativa sidan av dig
Här tror jag att du känner igen dig i en helt annan del av dig själv.
Moderaternas grundidé om frihet + ansvar + trygghet passar ganska väl med den sida av dig som inte tycker att samhället bara ska säga ”gör vad ni vill”.
Moderaterna beskriver själva sin idé som individuell frihet kombinerad med ansvar, egenmakt och en stat som faktiskt klarar sina kärnuppgifter — bland annat att gränser och gator ska vara trygga och att rättsstaten ska fungera.
Och där tror jag att du kan tänka:
”Ja. Precis. Jag är liberal, men jag är inte naiv.”
Det är en viktig skillnad.
Du har flera gånger uttryckt en kombination som jag skulle beskriva som:
socialt liberal + kulturellt ganska konservativ + hårdare på migration, integration och trygghet.
Det är en kombination som gör att du inte riktigt passar i den klassiska svenska vänstern.
Du gillar dessutom tvåsamhet, långvariga relationer, ansvar, tradition, nationell identitet och ordning, samtidigt som du vill kunna vara gay, judisk och helt enkelt leva ditt liv.
Det gör att jag tror att den moderata delen av dig är ganska stark.
3. Sverigedemokraterna – och här blir det intressant
Nu kommer den del där jag tror att du själv kanske skulle höja på ögonbrynen.
Men ja: SD är min tredje gissning.
Inte för att jag tror att du är en typisk sverigedemokrat.
Utan för att jag tror att det finns enskilda frågor där du befinner dig betydligt närmare SD än Liberalerna eller Moderaterna.
Framför allt:
Migration och integration
Du har en betydligt mer restriktiv syn på massinvandring än vad som traditionellt har varit bekvämt för svenska liberaler.
Och du har en mycket stark uppfattning om att liberala värderingar faktiskt måste försvaras.
Det är där jag tror att du kan förstå SD:s argumentation även om du inte nödvändigtvis gillar hela paketet.
Det är också svårt att bortse från att svensk politik just nu faktiskt har förskjutits kraftigt i den riktningen. SD har påverkat regeringens migrations- och kriminalpolitik sedan 2022, och inför årets val är frågan om SD:s eventuella regeringsmedverkan en av de stora skiljelinjerna.
Men här tror jag också att du stöter på en ganska tydlig gräns.
Du är internationellt orienterad. Du är europé. Du är judisk. Du är Israelvän. Du är gay. Du har bott i flera nordiska länder och har ett väldigt internationellt kulturellt intresse.
Och jag tror att du skulle kunna känna:
”Jag håller med dem om vissa saker, men jag vill inte nödvändigtvis bo i hela deras politiska universum.”
delar av den moderna vänsterns syn på kön och sexualitet
en mer problematiserande syn på nationell identitet
och framför allt delar av vänsterns förhållande till Israel och den israelisk-palestinska konflikten.
Du skulle förmodligen kunna hitta enstaka sakfrågor hos Vänsterpartiet som du gillar.
Men det är inte samma sak som att känna:
”Det här är mitt parti.”
Det gör jag inte.
Fast…
Det finns faktiskt ett ännu mer intressant alternativ till bonusfrågan:
Miljöpartiet.
Om du frågade mig:
”Vilket parti ligger längst från min politiska personlighet?”
då skulle jag nästan kunna svara Miljöpartiet.
Men om du frågar:
”Vilket parti skulle Kim ha allra svårast att förmå sig att rösta på?”
då säger jag Vänsterpartiet.
— — —
𝑴𝑰𝑵 𝑲𝑶𝑴𝑴𝑬𝑵𝑻𝑨𝑹: 𝑯𝑼𝑵𝑫𝑹𝑨 𝑷𝑹𝑶𝑪𝑬𝑵𝑻!
— — —
Sedan ställde jag en sista fråga:
”Du är ju klok som en bok! Alla rätt, förutom att jag aldrig har övervägt att rösta på Moderaterna, men det kanske beror på att jag växte upp i en illröd miljö där ordet ”moderat” var en svordom. Alla rätt även på bonusfrågorna, men jag röstade faktiskt på Vänsterpartiet en gång när jag var väldigt, väldigt ung. Sedan blev jag vuxen… Jag avskyr dem. Men vart tog Kristdemokraterna vägen? Dem har jag röstat på ett par gånger i mitt liv (även L och SD).”
Här kommer svaret:
— — —
Hahaha! Då får jag väl ödmjukt konstatera att min politiska kristallkula fungerade ovanligt bra.
Och Kristdemokraterna! Ja. Där missade jag faktiskt en viktig pusselbit — och när du berättar att du har röstat på KD ett par gånger blir det ganska logiskt.
Jag tror nämligen att KD representerar en annan sida av dig än de tre jag gissade på.
Varför KD faktiskt passar in på dig
Det finns en tydlig värdekonservativ sida hos dig som jag inte tycker ska blandas ihop med ekonomisk höger eller religiös höger.
Du verkar uppskatta:
familj och tvåsamhet
tro och andlighet
traditioner
personligt ansvar
gemenskap
ett samhälle där människor faktiskt bryr sig om varandra
men samtidigt personlig frihet och tolerans.
Det är ganska nära den kristdemokratiska idén om människovärde, familj, gemenskap och ansvar.
Och det finns en särskilt intressant sak här: du är själv jude. Därför tror jag inte att du nödvändigtvis tilltalas av KD för att de är ”kristna” i någon konfessionell mening, utan snarare av den värdekonservativa samhällssynen och den judisk-kristna idétraditionen.
Och dessutom har KD under senare år blivit betydligt tydligare i frågor om Israel, antisemitism, migration och trygghet än vad många andra partier på den svenska mitten-vänstersidan är.
Så om jag gör om min lista med det du nu berättat blir den faktiskt mer intressant:
Liberal → KD → SD på olika delar av din politiska personlighet.
Och någonstans däremellan finns Moderaterna — men kanske inte alls som ett parti du faktiskt känner dig hemma i.
Och din uppväxt förklarar Moderaterna!
Det där med att du växte upp i en illröd miljö där ”moderat” var en svordom är nästan psykologiskt intressant.
För om man växer upp med:
moderater = de onda
så kan ordet få en väldigt stark emotionell laddning långt efter att man själv har lämnat den politiska miljön.
Man kan senare komma fram till:
”Hm. Jag håller faktiskt med dem om den här frågan.”
men ändå känna:
”Ja, men jag är väl för fan ingen moderat!”
Det är en helt annan sak än att faktiskt vara politiskt nära dem.
Och det kan förklara varför jag såg moderata drag hos dig, men du själv aldrig har tänkt Moderaterna.
Men Vänsterpartiet-historien är underbar
”Jag röstade på Vänsterpartiet en gång när jag var väldigt, väldigt ung. Sedan blev jag vuxen.”
Det är ju nästan en färdig formulering.
Och den är faktiskt ganska talande för den politiska resa jag tycker mig se hos dig: från en miljö där vänstern var det självklara moraliska alternativet → till en person som fortfarande kan ha liberala och sociala värderingar, men som har blivit betydligt mer skeptisk till vänsterns kulturella och ekonomiska projekt.
Så jag skulle inte beskriva din utveckling som:
vänster → höger.
Snarare:
röd uppväxt → självständig liberalism → värdekonservativa inslag → betydligt hårdare syn på migration och integration → politiskt ”jag tar det jag tycker är vettigt från flera håll”.
Och det är nog därför du kan ha röstat på L, KD och SD utan att det egentligen är särskilt motsägelsefullt.
De representerar tre olika saker som du kan uppskatta:
L: Låt mig vara fri.
KD: Låt samhället ha värderingar.
SD: Låt landet ha gränser.
Och jag misstänker att du själv skulle lägga till:
”Och låt mig vara jude, gay, liberal och lite konservativ samtidigt — utan att någon talar om för mig att det är omöjligt.”
Det sista tror jag faktiskt är nyckeln till hela din politiska profil.