Musik – Kim da Costa

Vi normalbegåvade bryr oss inte om kön

Har ni hört något så tramsigt?
Den hysteriska hudfärgs- och könsfixerade woke-vänstern hetsar upp sig över att de mest spelade artisterna på Spotify är män.
”Lyssnaren behöver se över sin egen konsumtion”, säger Sahara Hotnights trummis Josephine Forsman.

Jag som är en stor musikkonsument lyssnar till 98% på kvinnliga artister (jag antar att de identifierar sig som kvinnor) så detta betyder väl att jag i jämställdhetens hysteriska namn borde börja lyssna på fler manliga akter. Eller?
Enligt Last-fm (som håller statistik över vad jag lyssnar på) har jag fem manliga artister bland mina 50 mest spelade. Pet Shop Boys (5), Antti Tuisku (9), Harel Skaat (22), Boaz Mauda (36) samt A-ha (39).
Dessutom har jag fem akter med både män och kvinnor. Eurythmics (21), ABBA (30), BWO (33), Ace of Base (37) samt Army of Lovers (38).
Resten damer. Ja, en transsexuell kvinna också (Dana International, 3).

Jag har aldrig förstått mig på denna fixering vid kön. Inte när det gäller musik. Inte när det gäller politik. Enda gången kön spelar roll för mig är när jag väljer partner. Då kvoterar jag uteslutande in en man.
Annars är jag mot all form av kvotering.
Kvotering är trams.
Fixering vid kön är trams.

Kan folk bara sluta tramsa?

För övrigt använder jag inte Spotify. Det är så plottrigt och fult. Jag kör med Apple Music, som så smidigt kombinerar strömmad musik med min egen köpta samt med mina egna rippade skivor som jag lagt till i mitt enorma musikbibliotek.

boy and girl cutout decals — Photo by Magda Ehlers on Pexels.com

Tack! Cha Cha Cha till Liverpool!

Vilken kväll det blev! Som Eurovision-fanatiker blev jag så lycklig över att rätt låt äntligen fick vinna den finländska uttagningen. Trots mitt enorma intresse för denna tävling – och trots mina finländska gener – så har mitt intresse för UMK (och tidigare versioner av uttagningen här i Finland) varit minst sagt svalt. De senaste åren har UMK verkligen kammat till sig, men först i år fick min favorit vinna. Och som han vann! Underbara Käärijä med den briljanta biten ”Cha Cha Cha”.

Direkt när låten släpptes i slutet av januari så blev ”Cha Cha Cha” en enorm favorit i ESC-kretsar runt om i Europa, och ja, i hela världen! Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg. (Kolla in skärmdumparna från kommentarsfältet på YouTube – och i natt har de ju blivit ännu fler, så klart.)

Vad tyckte jag då om kvällens hela startfält?

Robin Packalen ”Girls Like You”
Låten är mycket bättre när man ser den charmerande unge mannen. Studioversionen känns platt. Lite ”desperat” nummer. Lite rörigt, så att säga. Generisk låt som hade kunnat framföras av vilken pop-kis som helst.
Placering: 4
Min placering: 6
KUUMAA ”Ylivoimanen”
En väldigt bra låt, som doftar lite Kent. Helt trevligt framförande men killarna känns rätt trista. Och torra. Och verkligen inte torra bakom öronen.
Placering: 5
Min placering: 2
Käärijä ”Cha Cha Cha”
Se texten ovan. Finlands bästa låt någonsin i ESC! Jag överdriver INTE!
Placering: 1
Min placering: 1
Keira ”No Business On The Dancefloor”
Till skillnad från Packalen så är Keiras låt bättre när man bara hör henne. Hon känns som en kompetent tös, men hon saknar DET. Hon saknar charmen. Hon är ingen stjärna, helt enkelt. Men med tiden – och med lite mer erfarenhet – så kanske hon kan bli en superstar.
Placering: 3
Min placering: 5
Benjamin ”Hoida mut”
Homoerotisk åttiotalsdoftande pop. Bra. Ingen stor vokalist, men snyggt nummer. Härligt sensuell text.
Placering: 7
Min placering: 3
Lxandra ”Nothing To Lose”
Kompetent ballad framförd av kompetent vokalist, men låten bara pågår och pågår och jag finner den så oerhört sömnig.
Placering: 6
Min placering: 7
Portion Boys ”Samaa taivasta katsotaan”
Rednex-fast-rockigare, skulle jag säga. En feelgood-låt med fiffig text om européernas olikheter. Fin melodi och bra drag, men jag tröttnade efter fem-sex lyssningar.
Placering: 2
Min placering: 4

Här bjuder jag på mitt filmade klipp av vinnarögonblicket.

Gårdagskvällen bjöd ju dessutom på Melodifestivalens fjärde deltävling – och äntligen bjöds vi på flera mycket bra låtar!
Tack, älskade Födelseland, för att ni skickade Loreen direkt till finalen. ”Tattoo” är helt enkelt toppen!
Jag gillade ytterligare några låtar i denna delfinal, vilket var kul med tanke på att MF har varit ett sådant dåligt kaos i år, vilket jag skrev om här.

Jag återkommer med en grundlig genomgång av årets Melodifestivalen i samband med finalen om två veckor.

Dubbla skärmar. Bråda tider för oss ESC-fanatiker!

CHA CHA CHA & TATTOO

I afton smäller det äntligen.
Som vi har väntat på UMK – Finlands uttagning till Eurovision Song Contest!
Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag stormälskar Käärijä och hans fantastiska bit ”Cha Cha Cha”. Folk och fä tror ju lätt att låten bara handlar om att supa, men om man verkligen lyssnar och tar in texten på riktigt så inser man snabbt att låten har ett mycket djupare budskap än så.

Nu, efter att Melodifestivalen helt har förvandlats till ett barnprogram med outhärdlig musik (vilket jag skrev om här) och extremt tradiga och töntiga sketcher, så dyker nu äntligen en smula KVALITET upp på scen.
Det är Loreen som är tillbaka med ”Tattoo”. Hittills har jag ju bara hört det lilla klippet på Svt Play, men jag älskar vad jag hör. Vilken superdänga!

Jag återkommer med fullständiga rapporter efter såväl UMK- som MF-finalen.

Här kan du se min video om de tävlande låtarna i UMK.

Uppmaning!

Suomi! Tänä iltana äänestämme Käärijää. ”Cha Cha Cha” voi voittaa koko Euroviisut. Luottakaa minuun – minä osaan nämä asiat!
Finland! I afton röstar vi på Käärijä. ”Cha Cha Cha” kan vinna hela Eurovision. Lita på mig – jag kan det här!

— — — — — — — — — — — — — —

Sverige! I afton röstar vi på Loreen. ”Tattoo” kan vinna hela Eurovision. Lita på mig – jag kan det här!
Ruotsi! Tänä iltana äänestämme Loreenia. ”Tattoo” voi voittaa koko Euroviisut. Luottakaa minuun – minä osaan nämä asiat!

Sopiga barnprogrammet Melodifestivalen

Jag sörjer Melodifestivalen.
Denna min ventil, sedan 1982. Jag har varit trogen. Jag har försvarat och jag har blivit bespottad.
Nu har ”de” sabbat Melodifestivalen.

Det hela började med att de började använda det fruktansvärda ordet ”Mello”. Usch.

Kommer ni ihåg åren 2002-2010, ungefär? Fantastisk musik. Nya vokalister som kom fram. Etablerade som visade var skåpet ska stå.
Fina tider.
Och nu? Ingenting att hänga i den berömda julgranen.

MF satsar inte längre på bra dängor, utan på ”mångfald”. Allt ska med. Rap och revy och annat skräp, som ingen MF-människa vill höra.
De blir således av med sina trogna fanatiker.

Och vilket barnprogram MF har blivit! Rena rama barnprogrammet! Med socialistiska inslag. Sånt som vi som var barn på 70-talet blev serverade. Usch. (Eller indoktrinerade med.)

Nu har vi hört tre fjärdedelar av låtarna och allt är bara skräp.

Tänk att här i Finland har vi (endast) sju låtar i finalen, och samtliga (minus en tradig ballad) är bättre än allt som vi hört i MF. (Se min video om UMK här!)

Finland går om storebror Sverige på alla tänkbara plan. VAD HÅLLER NI PÅ MED OVER THERE?

Vi gnällde på Christer Björkman och hans nepotism, men nu när den där jäntan har tagit över MF-skutan och sabbat allting, så säger vi: Chrille, kom tillbaka. Allt är förlåtet.
Det har aldrig hänt tidigare, att jag som den schlagerfjolla jag är, inte har gillat en enda låt, med hela mitt arma hjärta. Men nu är det så. Allt är så urvattnat och grå-brunt. Liksom beiget.

Om en vecka vinner förhoppningsvis ”Cha Cha Cha” den finländska uttagningen, så vi får hurra på/för den. Medan vi sörjer mitt födelseland Sverige – där allt går åt helvete. Numera även Melodifestivalen. Då är det ILLA! Förstår ni hur ILLA det är när till och med MF går åt helvete?

Jag blir så deprimerad.

CHA CHA CHA till Eurovision, tack!

Senaste nytt på eurovisionfronten.

Här i Finland går uttagningen till på ett lite annorlunda vis. Inte alls som Melodifestivalen där borta i Födelselandet.
Vi blir serverade en låt per dag och hittills har vi blivit bjudna på fem av sju låtar, som deltar i finalen (som heter UMK) den 25:e februari.

Jag har redan utsett min vinnare (och kolla kommentarerna från youtube – ESC-fantasterna runt om i världen håller med mig).

Men inte kan väl pop-Kimman gilla sån här hysterisk ”elektronisk hårdrock” (eller nåt)?

Jo, det är just det jag gör!

Tänk er när hela arenan i Liverpool sjunger med i CHA CHA CHA! Jag blir så lycklig av tanken att jag blir tårögd. Alla är glada – inga bråk som under sportevenemang. (Se och lär, sportfånar!)
Spjuvern kallar sig Käärijä och han är för mig helt okänd.

Svinbra, helt enkelt! (Snygg video också.)

[Låten för tankarna till fantastiska Leila K.]