Smärtor och kristna israeler

Hej.

Mina intelligenta inlägg lyser med sin frånvaro, som ni säkert har märkt…

Jag har ju vissa hälsoproblem, som jag har tjatat om i över ett år. Vissa dagar mår jag ”ganska okej”, för att sedan ha så svåra smärtor att jag knappt kan ta mig till närbutiken. Jag haltar mig fram med ett domnat ben och med helt sinnessjuka smärtor i min skadade nedre del av ryggen.

Och tänk att om två veckor har jag en tid för magnetröntgen och då kommer jag att ha väntat på den i drygt två månader. Därefter har jag en tid hos neurokirurgen i december och då kommer jag att ha väntat i fyra månader! ÄR DET RIMLIGT att en ska gå runt halvt invalidiserad och bara vänta, månad ut och månad in?

Vi människor har verkligen förvandlats till såna slit-och-släng-varor på så många plan i dagens samhälle. Du sliter ut dig och lämnas vind för våg. Du är kasserad.

Hur som helst. För nån dag sedan mådde jag förhållandevis bra och då var jag – och ”frugan” Jenny – ute och åkte bil med DKI (Den Kristna Israelen). Vi klev in i bilen och genast noterade jag att det hängde en davidsstjärna i backspegeln (se bild) och DKI spelade Sarit Hadad på hög volym. Genast kände jag mig hemma!

Så härligt att ha träffat en ny vän med koppling till Israel.

För övrigt kollade jag programmet ”Judisk högtid” igår på svtplay. Det var bra och informativt, även om det var lite väl klämkäckt. Men rekommenderad tittning för den som är intresserad. Mycket historia och vackra bilder från Jerusalem.

Länk: https://www.svtplay.se/…/judisk-hogtid-rosh-hashana-och…

Yom Kippur

Okej, nu vet jag varför jag är så låg och djup just nu. Yom Kippur (Försoningsdagen) ikväll. Judendomens viktigaste högtid. Jag är ju inte född jude, men efter många års studier en konverterad sådan. Mellan nyåret – Rosh Hashana – och Yom Kippur så reflekterar vi. Jag har väl det omedvetet i blodet. Därav låg och extra snäll.

Jag har varit religiös sedan barnsben, trots en väldigt sekulär uppväxt, men först när jag fann judendomen så kände jag mig hemma i min tro.

När jag var i Jerusalem första gången så föll alla bitar på plats. (Även om jag är mer av en Tel Aviv-person. Ni vet, världens bögigaste stad.)
Energin i Jerusalem är så stark att du blir helt matt.

Jag var gift en gång, med en brasse, som hade hemlig judisk bakgrund, och min bortgångne bror var gift med en polsk judinna, och hennes familj dolde judiskheten. De försvenskade sitt fantastiska polsk-judiska efternamn. Ledsamt.
Brassen ja, vi har ingen kontakt idag, men jag är så glad över att jag tog med mig honom till Israel två gånger. Han fick en helt ny bild av landet och folket. Hjärntvättad som även han var, av Israelfientliga medier.

Så nu vet jag varför jag känner mig låg.

Kom ihåg: du är BRA som du är. 

Israel <3 Grekland

BFF

Vi firade judiskt nyår – Rosh hashana – för några dagar sedan och jag skrev följande, lite vackert så där, på FB.

Vet ni vad? Min bästis Jenny berättade nyss någonting mycket fint för mig. Kanske bland det vackraste jag hört.
Innan hon lärde känna mig så visste hon ingenting om judendomen. ”Du öppnade en dörr och nu står jag här på tröskeln.”
Vidare: ”Jag kommer aldrig att bli judinna (hon är mer dragen till buddhismen) men du har lärt mig så oerhört mycket om både judendomen och om Israel. Nu förstår jag mer om världen. Du öppnade upp mina sinnen. Och det märks att allt det som du har lärt mig kommer rakt från ditt hjärta.”

Har ni hört?

Jag passade samtidigt på att tacka mina vänner IB och ES som för många herrans år tog mig med på mitt livs första Rosh hashana-firande i Tel Aviv. Vilka minnen ändå… Livet ÄR minnen.

Bästisen Jenny sa också: ”Jag förstår nu även ditt politiska engagemang. Jag förstår varför du har gjort vad du har gjort för Israel, och för någonting som du tror på.” (Läs här exempelvis. Scrolla ner lite.) (Ja, jag hette Milrell på den tiden.)

Just detta har ju alltid varit själva poängen med min aktivism för Israel. Alltså, inte att skriva folk på näsan, utan att presentera fakta och få dem att tänka till.

Israel <3 Grekland

Dagen därpå skrev jag lite till. Jenny och jag satt och pratade om våra respektive favoritländer. Hon har Grekland och jag har Israel.
Hon upplever samma sak på grekisk mark som jag på israelisk. Man får den där speciella känslan av att vara hemma. Det vibrerar ända från tårna och upp längs kroppen till hjärtat och ända till hjärnan. Och så gråter man kanske en skvätt av tacksamhet också.

När någon som är på väg till Israel för första gången frågar mig vad hen ska göra där så svarar jag alltid: ”bara njut av atmosfären och ANDAS. Andas riktigt djupt och sug i dig allt.”

Din själ på föda. Du känner det i dina blodådror.
När du är på rätt plats.
När du är hemma.

Det handlar om judehat

Jag har nu vridit och vänt på detta under de senaste tretton åren, eller så.
Jag har verkligen analyserat. Min slutsats är att det helt sinnessjuka hat som riktas mot den pyttelilla judiska staten Israel helt enkelt handlar om ett hat mot judar. Jag hittar ingen annan förklaring.

Världen må stå i lågor men folk är besatta av att trasha just lilla, lilla Israel. Alla andra konflikter är ointressanta. Det är helt sinnessjukt. Och just nu, medan jag skriver dessa rader, så plingar min telefon non-stop då raketerna faller över Israel. (Raketer sponsrade av oss via bistånd – fattar ni hur SJUKT detta är?)

Och så sitter det en massa lallande europeiska politiker och jollrar om ”det onda Israel”. De skriver hjärndöda inlägg på sociala medier. Jag finner inga ord. (Eller jo, det är ju det jag gör. Som vanligt.)
Vilka nötter. Vilka ryggradslösa as.
Jag är verkligen inte den som skriker ”antisemitism” i tid och otid, men efter runt 13 år i ”branschen” så har jag kommit fram till att det är just det som det handlar om.
Hur frihetsälskande, normalbegåvade människor inte kan stå upp för Israel är en gåta (som jag nyss alltså löste).

Hellre gullar folk med islamister som vill döda både dig och mig och era barn och min hund, än står rakryggade sida vid sida med Israel och stöder landet i dess kamp mot dessa vidriga islamister.
Samma islamister som härjar här hos oss i Europa. (Tack för importen.)

Kom igen nu, för fan. Skäms på er. Fy SKÄMS.

Undertecknad i Helsingfors, 16 maj 2020

Carl Bildts sinnessjuka tweet

”Even Israel…”
En tar sig för pannan.

Calle fick i förrgår kväll jättemycket pisk för sin sinnessjuka tweet.
Att olje-Calle hatar Israel är ju ingen nyhet, men att t.o.m. han skulle sjunka så lågt…
Alla med lite, lite koll vet att Israel nästan alltid är FÖRST med att erbjuda hjälp (och FÖRST på plats).
Israel hjälper överallt i världen, i grannländerna, ja t.o.m. fienderna får hjälp av lilla Israel.
Fint att se att även normalbegåvade människor, som kanske (galet nog) inte älskar Israel, himlade med ögonen och frågade Calle vad han höll på med.

Läs tråden på twitter.