P som i Perfekt

God morgon. 
Era liv är så perfekta. Ni vaknar med håret på plats och sammetslen hy utan fåror eller blemmor. Citronfräsch morgonandedräkt. Slätstrukna lakan (absolut inte från Ikea). En doft av barrskog fyller sovrummet. Ni dricker en hääärlig smoothie innan ni gymmar utan att svettas.

Lunchen väntar. Potatis från typ Vietnam, kokt med några örtiga kvistar importerade från nåt svårtillgängligt berg i Sydamerika. Vinet väl utvalt. Biffen har gonat till sig i nån mirakelmarinad i flera veckor innan den landar på designergrillen.

I nystrukna kläder går ni hand i hand på solskenspromenad. Sensuell samvaro i sänghalmen följer, utan stök och kroppsvätskor. Lakanen lika slätstrukna efteråt.

Eventuella barn sitter rakryggade i söndagskläder och läser böcker. Inga snoriga näsor. 
Inte ens husdjuren fjärtar.

Här är jag. Direkt uppstigen och på morgonpromenad. En kopp snabbkaffe och en hemrullad cigg. Ser fram emot lunch: klyftpotatis och sojakorv från Lidl. Stark, inte det minsta hemlagad, senap med en massa e-ämnen. Keso. Eller grynost som den kallas på finlandssvenska. Inte lika blöt som den svenska varianten. Lite mindre smak. Och kranvatten. Eventuellt en citronskiva om en citron hittas. Hunden är lös i magen.

Slappna av.

Måndag igen

För sex dagar sedan kastrerades Clifford.
Han var mycket ynklig när han låg där alldeles groggy på operationsbordet.

När vi åkte hem så sov han fortfarande – med den jobbiga tratten runt huvudet – och när han vaknade försökte han gå men han var väldigt vinglig och somnade om.

Vi ska på återbesök nästa vecka.
Clifford är sig själv. Pigg och alert. Ibland när vi är ute och promenerar så stannar han dock och sätter sig ner. Kanske känns det ”ovant”.

My baby is sleeping at the vet. #chihuahua

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

Clifford! ❤️ A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on

På söndagar lagar jag gärna en REJÄL SÖNDAGSMIDDAG.
Exempelvis hederlig kokt potatis och en vegetarisk färssås. Succé.

Det blir en rejäl söndagsmiddag idag!

A photo posted by Kim M. da Costa (@kim_m_da_costa) on


Idag är jag barnvakt. Så här skrev jag på Facebook:

På morgonpromenaden får jag ta del av en femårings konstant glappande lilla trut.

”Kimi, gissa vad..” återkommer varannan minut.

Vidare:

”Kimi, varför finns det vattenpölar idag när det inte har regnat?”

”Kimi, om man kryper in i det där röret där i diket – kommer man till underjorden då?”

”Kimi, får man kasta skräp i naturen?” (”Verkligen inte!”) ”Jag såg skräp där borta!”

Nu ska vi spela Memory och då hörs ibland ”Äsch, jag byter kort.”

Veckans radiorelaterade facebookuppdateringar

Under veckan har jag börjat lyssna på radio igen.
Och jag har både tweetat och blivit citerad samt ringt in i direktsändning.

Vet inte vad som har tagit åt mig.

Här är i alla fall mina ord:


 

God morgon från ett frostigt och jättesoligt södra Finland.

Radion står på. Nu YLE Nyyheetär.

Det bästa med finlandssvenskan är kanske de där ärren. Ett R är ett R.
Jag bor inte i Högforsch. Jag bor i HögfoRs.
Huvudstaden heter inte Helsingforsch, utan HelsingfoRs.
(Eller huvustaan heetär Stadi.)

Nu jobbar vi undan dagen och sedan gullar vi med våra husdjur framför nån fin film i det underbara höstmörkret. Se så.

”Ett SMS till programme kostar 40 cent – int e de nå konkurs int, så skicka på”, sa de på radion nu.

Så jag plockar väl fram luren då, och uttrycker mina åsikter.
Följsam och lydig som jag är.


 

Ibland när jag lyssnar på finlandssvensk radio så glömmer jag att lyssna på vad de faktiskt säger, då jag drömmer mig in i den vackra dialekten.

Men då talar vi om ex. helsingforssvenska – inte ex. närpesiska som en infödd svensk icke kan förstå.

Då och då hör jag ett typiskt finlandssvenskt ord, som jag lärde mig under min första vända i Finland, då jag studerade på svenskspråkig skola i Vasa på det dekadenta 90-talet. Ord som jag mer eller mindre inte hört sedan dess. Typ ”råddig” (rörig, stökig) (som dock enligt Finlandssvensk ordbok ”vunnit ett visst insteg i rikssvenskan”).

Alla borde lyssna på finlandssvensk radio då och då – en blir på gott humör.


 

Hahaha. Jag var nyss live på finlandssvenska Radio X3M.
De har ”luren är fri” – ring och säg vad du vill. Live.

Jag sa bl.a. att jag som nyinflyttad ogillar finländarnas (oavsett språk) negativa attityd till sig själva. ”Finland är bättre än ni tror – sluta klanka ner på er själva.”

Men gu’ va’ roligt att tala live på radio – utan censur!


 

Sedan åkte jag och handlade.

Kom hem 20 minuter senare. Slog på radion och hörde mitt i en politisk debatt: ”Nå, det kanske äär som Kim saa, som ringde in tiidigare, att det äär bättre häär i Finland.”

Se där.


 

Jo, så sedan jag flyttade till Finland så har jag blivit en riktig radiogubbe.

Jag slutade lyssna på radio när Tracks lade ned. Tracks var min religion i min barn- och ungdom. Och sedan kom reklamradion och alla hysteriska radioröster som bara skriker och gapar och radioreklamen får det att krypa under skinnet på grund av gastandet och den överjävliga gladheten i allting.

Men nu så lyssnar jag då på finlandssvensk radio (när jag inte ringer in – se tidigare uppdateringar). Dels på grund av att di taalar så vackärt. En blir så glader.

Dels på grund av nyheterna. Jag vill komma in i samhället på riktigt. (Därav också min första papperstidningsprenumeration på Hufvudstadsbladet.)

Men också på grund av musiken. Inte bara senaste singellistan av dönkadönk som varvas i det oändliga, utan även en himla massa eurodisco från nittiotalet (får mig att känna mig ung, viril och odödlig på nytt). Detta varvas med heavy metal (jag bor ju i Finland). Inte alls min kopp te så klart, men en får ju för fan ta seden dit en kommer och flyta med lite.

Skrev lite på Facebook och så blev det ett blogginlägg, varsågoda

Jag brukar ju lyssna på podden Wahlgren och Wistam och har till min enorma förtjusning haft mycket kul åt denna podd (och fått mina fördomar krossade då inte minst Pernilla Wahlgren visat sig vara en väldigt festlig kvinna).

Men så igår så lyssnade jag på senaste podden medan jag lagade mat (mexikansk mustig veg-gryta) och Wahlgren läste upp vilka länder svenskarna oftast semestrar i.

1 var så klart Spanien
2 var så klart Danmark
3 var – och här var de FRUKTANSVÄRT CHOCKADE – Finland

Och då kläckte Sofia Wistam ur sig ”fy så osexigt”.

För det första: vet de hur många människor med finländska rötter det finns i Sverige – som åker fram och tillbaka och fram och tillbaka mellan sina två hemländer? I tid och otid. Hela min barndom var ett evigt flängande och farande.

För det andra: ”osexigt” – det ska vi nog bli två om.

Svensken får ta och lära sig lite om sitt grannland, som en gång var ”östra Sverige”.
Obildade as.

Men så går det väl med den där lekskolan som kallas skola.

Det blir en insändare till dem tror jag bestämt.
De ”älskar” nämligen att få lyssnarmail och de ”läser allt”!

I alla fall. Hela det korta lilla uttalandet som kanske egentligen inte betydde något satte igång någonting i mig och jag färdades tillbaka till grundskolan då nån svennegrabb i parallellklassen förklarade för mig att norsken i hans klass var reko och hyvens, då Norge var ”OK”. Men hur kunde man ha finländska rötter? Det var ju vidrigt.

Så var det på den tiden. Tro det eller ej.

Och det ledde till åratal av finn-komplex och en hel del mobbning.

Men nu är det nya tider. *IN YOUR FACE, FULA FAN*

Det var också samma vidriga svin (älskar dock grisar) som fick de andra coola grabbarna att kalla mig antingen ”Kimmelina” eller kort och gott ”Det”. (Detta var innan ordet ”hen” kom till.)
Jag var ju inte som de andra grabbarna. (TACK OCH PRIS FÖR DET.)

OK. Nu ska jag gå ut med hundarna och sluta gaffla.
Men som synes så har jag mycket groll som måste ut.
Blir en bok som jag sedan promotar i Efter Tio med Malou.

Ses då.