ESC 2024 – Finalen

Jaha, gott sällskap. Då är det dags för final. Eller som jag brukar säga: årets viktigaste dag. Så mycket drama i årets tävling, som ni väl vet. I just detta nu när jag skriver detta så nås jag av nyheten att Nederländerna diskats.
Men här är i alla fall mina kommentarer och betyg:

  1. Sverige – Marcus & Martinus ”Unforgettable” 2/5
    Inget ont om gossarna. Jag gillar bara inte låten. Jag hatar den inte. Jag bara går inte igång. Den ger mig ingenting.
  2. Ukraina – Alyona Alyona & Jerry Heil ”Teresa & Maria” 2/5
    Det finns en fantastiskt fin melodi i det ukrainska bidraget – men sedan börjar en av damerna att rappa och då går allt åt pipsvängen.
  3. Tyskland – Isaak ”Always on the Run” 2/5
    För en gångs skull skickar Tyskland en låt som faktiskt är lite skön, men då väljer de att ta in en vokalist (som verkligen kan sjunga men) som har noll karisma och minus 100 star quality.
  4. Luxemburg – Tali ”Fighter” 3/5
    Jag vet inte varför de har gjort om hela numret. I uttagningen var det så mycket fräsigare. Nu blir det dessvärre väldigt mellanmjölkigt.
  5. Nederländerna – Joost Klein ”Europapa” DISKAD I ABSOLUT SISTA STUND.
  6. Israel – Eden Golan ”Hurricane” 5/5
    Årets bästa låt. Årets bästa vokalist. Årets snyggaste nummer.
  7. Litauen – Silvester Belt ”Luktelk” 5-/5
    Jag gillade denna redan innan jag såg den live och i semifinalen växte den ännu mer. En riktigt skön låt. Höjer till en full femma med ett litet minus.
  8. Spanien – Nebulossa ”Zorra” 4/5
    ”Zorra” har ända sedan den vann den spanska uttagningen varit en av mina favoriter. Sångerskans väldigt svaga, tunna röst drar ner betyget en smula.
  9. Estland – 5miinust & Puuluup ”(Nendest) narkootikumidest ei tea me (küll) midagi” 3/5
    Detta är en av de låtar som jag först inte alls förstod mig på, men som med tiden växte. Jag tycker att låten med den längsta (och jobbigaste) titeln i ESC-historien är rätt härlig.
  10. Irland – Bambie Thug ”Doomsday Blue” 0/5
    Jag kunde inte slita ögonen från denna galna scenshow, men låten är lika värdelös fortfarande. (Jag gillade inte vad jag såg heller, men jag blev fängslad. Jag blev dock inte satanist. Oroa er ej.) Jag avskyr verkligen Bambie Thug. En riktigt vidrig människa som jag kan skriva mer om en annan gång.
  11. Lettland – Dons ”Hollow” 2-/5
    Jag trodde inte att Dons skulle ta sig vidare från semin, men här är han nu. Låten är inte dålig men den når inte mitt hjärta. Den tar sig inte in. Jag känner ingenting.
  12. Grekland – Marina Satti ”Zari” 3/5
    Den här hyllade jag lite före semifinalen men jag tycker att den sjönk en smula live. Lite för stökigt uppträdande för min stilrena smak.
  13. Storbritannien – Olly Alexander ”Dizzy” 3/5
    Ja, jag borde verkligen tokälska denna då detta är min typ av musik, men refrängen håller bara inte. Den saknar någonting. Numret är enormt snyggt och det mest homoerotiska någonsin på en ESC-scen. Blir nästan en smula generad.
  14. Norge – Gåte ”Ulveham” 1/5
    Gåtes låt är just en sån där som inte är någonting för mig. Jag kan intellektuellt förstå att människor gillar detta, men jag gör det bara inte.
  15. Italien – Angelina Mango ”La noia” 4/5
    Jag gillar ju Italiens pigga dänga jättemycket, men live känns den på tok för rörig. Varför gör de på detta viset?
  16. Serbien – Teya Dora ”Ramonda” 3-/5
    Den här växer ytterligare lite mer hos mig, efter semin. Melodin är vacker och känslosam. En trea med ett minustecken får dock räcka.
  17. Finland – Windows95Man ”No Rules!” 1/5
    Nej, jag gillar fortfarande inte ”vår” finska låt. En etta på grund av det härliga nittiotalssoundet.
  18. Portugal – Ioanda ”Grito” 2/5
    All heder åt portugiserna som alltid går sin egen väg. Alldeles för segt för min smak, dock.
  19. Armenien – Ladaniva ”Jako” 3-/5
    Härligt och festligt med folkmusik-känsla. Väldigt ESC 2009 eller så.
  20. Cypern – Silia Kapsis ”Liar” 3+/5
    Som jag skrev tidigare så har vi under de senaste åren badat i den här typen av låtar. Silia verkar verkligen väldigt noga ha studerat Noa Kirels ”Unicorn” från förra året. Jag gillar ju sån här dussinpop.
  21. Schweiz – Nemo ”The Code” 2/5
    Ett fantastiskt nummer, måste jag säga, men denna röriga låt är ingenting för mig. Sedan, förlåt mig för att jag är en helt vanlig gammal böggubbe, är jag så trött på detta ”ickebinära” trams.
  22. Slovenien – Raiven ”Veronika” 2-/5
    Trodde inte att denna skulle ta sig till final, men det gjorde den. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag gillar ”ppprrrrrppp!”
  23. Kroatien – Baby Lasagna ”Rim Tim Tagi Dim” 5/5
    Min tvåa ända sedan den kroatiska uttagningen. Jag älskar allt med denna fantastiska dänga!
  24. Georgien – Nutsa Buzaladze ”Firefighter” 2/5
    Samma genre som Cypern och Cypern drar det längsta strået. Alltså en ”sexig” tös som åmar sig och poppar fram en dansig dänga.
  25. Frankrike Slimane ”Mon amour” 3-/5
    Underbart sliskigt. När jag såg slemmiga Slimane på scen så blev jag ändå en aning besviken. En trea får räcka. Med ett litet minustecken.
  26. Österrike – Kaleen ”We Will Rave” 4/5
    Som jag skrev inför semifinalen: så dammigt att det blir ganska oemotståndligt. Älskar ju nittiotalsmusik och här blandas en massa gamla dängor och blir till någonting ganska härligt.

Min topp 10 ser ut som följer.

  1. Israel
  2. Kroatien
  3. Litauen
  4. Österrike
  5. Spanien
  6. Italien
  7. Grekland
  8. Luxemburg
  9. Cypern
  10. Georgien

Fåglar och hår

Idag tänker jag berätta en historia som handlar om fåglar och hår.

När jag klippte av mig mitt långa, vackra hår den första januari (vilket jag ångrar men ibland måste man bara ”börja om”) så skedde detta på balkongen. Innan jag hann städa så började det snöa väldigt kraftigt och mitt hår begravdes under ett tjockt snötäcke.

Där blev det sedan liggande i flera månader och jag glömde helt bort det (eftersom man i min aktningsvärda ålder lätt glömmer saker).

När sedan snön började smälta så såg jag att den enorma busken – som såg ut som en hel peruk – låg kvar prydligt i ett hörn men det var fortfarande lite isigt så jag bestämde mig för att vänta lite till innan jag städade undan.
Då blev det ju så att våren plötsligt smällde till och fåglarna kom tillbaka från vinterns semesterresa (det är för övrigt så fascinerande att jag inte ens kan ta in det, att de lång-flyger och har sig). Fåglarna som byggde bon i träden i skogsdungen mitt emot min balkong hämtade då min ”peruk” och jag lovar att de hämtade vartenda hårstrå. Inte ett enda fanns kvar.

Tänk nu att minst ett fågelbo är inrett med mitt sammetslena, vackra nordiska hår.
Det är ju så det fungerar här i livet: man ger och man tar. Jag fick hårets gåva i livets lotteri och nu gav jag tillbaka till naturen.
Tänk också att fågelungarna kläcks och växer upp med mina dofter. När de sedan ser mig sitta på balkongen så piper de till varandra: ”Det där är vår ’donator’, så för honom kvittrar vi bara våra vackraste sånger.”

Som sagt: man ger och man tar. Det man sänder ut i universum (bra eller dåligt) kommer på ett eller annat sätt som en bumerang tillbaka.

Ingen mår bra av att vara fet

scrabble letter tiles on white background
Photo by Anna Tarazevich on Pexels.com

Som jag skrev för ett tag sedan så har jag gått upp rejält i vikt och detta beror så klart på att jag på grund av mitt tillstånd i rygg och ben inte kunnat röra mig ordentligt under de tre senaste åren.
Jag har aldrig varit någon sportig person och det som räddat mig från att bli ett fetto har alltid varit att jag varit glad i att promenera. Under mina sista år i Stockholm promenerade jag till och från jobbet varje dag – i regn och rusk och ibland genom snödrivor – och det blev således 14 kilometer per dag. Jag var i mycket fin form, helt enkelt.

Vid ett tillfälle drabbades jag dock av hälsporre – något som jag vid den tidpunkten aldrig ens hade hört talas om. Jistanes, vad det var smärtsamt och omedelbart började jag gå upp i vikt. Tack och lov blev det cykelväder så jag räddade mig på så vis.

Nu däremot har inget räddat min arma kropp och jag sitter här fetare än någonsin och jag trivs inte alls med mitt fläbb. Börjar tänka på idiotiska trender som ”body positivity” och såna där feta ”influerare” som ”älskar” sina kroppar för att sedan avlida. En efter en trillar de av pinn.
Den fantastiska youtubern och poddaren Blaire White har tagit upp detta flera gånger, bland annat i detta klipp: Fat Positive Activists Are PASSING AWAY, But The Cult Must Go On.

Ingen mår bra av att vara överviktig. Så enkelt är det. Man blir sjuk av att vara fet. Om någon gigantisk människa säger att han eller hon hellre är fet än ”normalviktig” så ljuger personen i fråga. Eller så är hen en mentalt svårt sjuk person.

I samband med min operation i december vägdes jag och jag hade gått upp runt fem kilo. Tre månader efter operationen, då jag verkligen varit mer eller mindre sängliggande, vägde jag mig och jag hade gått upp ytterligare sex kilo. KATASTROF.
Usch, jag mår så illa av att se min kropp. Jag får kväljningar av att bara känna hur fläbbet fläbbar runt när jag rör mig.

Tack och lov är jag äntligen på benen (även om jag har dagar då jag har extrema smärtor i ryggen) så jag har kommit igång med motionerandet. Nu är det dessutom äntligen inte längre halt ute. Halkan har ju varit ännu ett stressmoment då jag med mina nya skruvar i ryggen verkligen inte har fått halka och flyga omkull.

Så, nu kör vi. Jag ska få min kropp tillbaka!

En osedvanligt tradig helg, eller hur?

Blake och jag går runt och väntar på att våren ska vara här på riktigt. Ni som lever med hund vet vad jag menar – det är ett himla duschande och duttande hela tiden.
Inget konstigt med det, då det hör till, men för denne farbror är det en smula jobbigt då jag har mina dagar då jag har väldigt ont efter den omtalade operationen. På grund av detta har jag lite svårt att sätta mig på huk – och så är jag så klart rädd att jag inte ska lyckas ta mig upp igen.
Nog om det. Jag ska på återbesök om några veckor, så vi får väl se vad som sägs.

Jo, jag skrev ju för ett tag sedan att jag på grund av mina icke-så-väl-fungerande kropp har fettat till mig ordentligt, och jag kämpar med eländet.
Jag ska skriva ett riktigt utförligt inlägg om detta inom kort. Kanske redan i morgon. Nu måste jag rusa. Ska ju ut och motionera på grund av allt detta jävla fett. Usch.

ÄR DET NÅGON SOM VET VAD SOM HÄNT MED BLOGGPORTALEN? Den visar väldigt märkliga siffror och den uppdaterar inte som den ska.

Ni kvinnor…

På kvinnodagen ber jag alla damer att sluta mobba andra damer. Ni är verkligen världsbäst på det. (Sedan jollrar ni om ”systerskap”.)

Jag ber kvinnor att sluta smöra för kvinnohatiska terrorister, som de skäggiga fula gubbarna i Hamas. (Hur bänga i bollen kan ni vara?)

Jag örfilar (ej bokstavligt) kvinnor som gapar om att man ska ”tro på alla kvinnor” men sedan väljer att inte tro på att dessa ’palestinska’ as våldtog (och mycket annat) – och just i detta nu förmodligen våldtar – israeliska (och andra) kvinnor i de av våra biståndspengar byggda helvetestunnlarna under Gaza.

Jag ber alla mödrar att sluta tvinga sina döttrar att gifta sig med lastgamla, loppiga farbröder.

Samt att sluta kräva att döttrarna ska bära människofientliga tygstycken. Att se insvepta töser runt 3-4-5 år är helt, helt, helt sinnessjukt.

Och låt oss inte gå in på det här med mödrar som skickar sina döttrar till nån galen kvinna i en hydda där galningen skär sönder tösens underliv (som sedan sprättas upp när mannen ska ha ”sitt”).

Det var inte meningen att skapa ”dålig stämning”, men man kan inte bara hålla på och fira en massa trams utan att faktiskt ta upp vissa viktiga aspekter.

close up shot of a mirror
Photo by Polina Kovaleva on Pexels.com