När jag umgås mycket blir jag efteråt väldigt utmattad. Jag har fungerat så här i hela mitt liv och jag antar att det beror på en viss introvert läggning.
Veckan som gick var väldigt social.
Först var jag hos min vän C i Esbo och tittade på Finlands uttagning till Eurovisionen.
Ett par dagar senare var jag på Purimfest hos en annan vän. Vi var sju personer och en hund och det var en himla kul kväll. Om du inte vet vad Purim är, så kan du läsa mer här. Man klär ut sig och läser vissa texter och har allmänt roligt tillsammans. Jag mötte både Poirot (två stycken till och med) och Fran Fine.
Dagen därpå kom min väninna J på besök då hon hade med sig ett par prylar till min nya bostad, bl.a. ett mycket passande sidobord. Så hela den dagen var ju också social.
Och slutligen, någon dag senare, var jag och min väninna I och hälsade på en äldre dam som vi lärt känna i synagogan. En så söt dam. Det var helt enkelt en judisk, svenskspråkig klubb som hade ett litet möte.
När lördagen sedan kom så var jag helt utmattad. Så trött, så trött. Både fysiskt och mentalt, så jag låg och vilade med min hund hela dagen. Och hela söndagen likaså, om jag ska vara ärlig.
De flesta av oss är väl lite så här, antar jag. Vissa mer och andra mindre. Vi måste emellanåt dra oss undan och bara vara ensamma eller med husdjur.
