Personligt – Kim da Costa

Första ljuset

Trots det bedrövliga som skedde i Sydney* så firade vi första dagen av chanukkah med vännerna från församlingen idag. Firandet var lite lågmält men maten var god och jag fick lite gotte med mig hem.

Kom på att det var sista gången som jag och min hund promenerade sträckan hem till vår vän i Tölö. Vi kommer nog aldrig mer att promenera just den sträcka. Någonsin. Det är en lite svindlande tanke.
Ja, vi flyttar ju alltså snart till en helt annan del av staden.
Det är det enda jag kan tänka på just nu. Vill bara ha flytten avklarad. Vill ha nya gator att trampa längs. Nya intryck.

*Islamistfar och -son attackerade firande judar och när detta skrivs är femton döda. Mördade. Hur länge ska folk hålla på och lalla med islam? Räcker det inte snart? Är det inte dags att tala klarspråk?

Är ni nöjda nu, ni som skriker efter ”global intifada”?

At least 15 killed as gunmen open fire on Hanukkah celebration at Sydney’s Bondi Beach

Shooters in Sydney Hanukkah massacre were father and son, says police chief

Från det ena till det andra – detta hade gått mig helt förbi:
Algerian nanny on trial for poisoning Jewish family in Paris
Som ur nån brittisk tv-serie… Absurt. Världen är absurd.

Foto: privat

Kaksispråkig rap(p)ort-ti

Nyt on muuttofirma buukattu, kun vihdoin tuli järkevä ja kohtuullinen tarjous. ✓ Paljon huijareita silläkin alalla.

Blake on käynyt lääkärissä ✓ ja aloitamme lääkekuurin yskälle, kun pientä bronkiittia löytyi.
Tämä yksinhuoltajan elämä on kyllä yhtä ’ressiä’, kun kaiken pitää hoitaa yksin ja itse, mutta kaikki järjestyy kun LL® (Luojaan Luottaa).

— — — — — — —

Flyttfirma bokad då vi äntligen fick ett rimligt erbjudande ✓. Gott om suspekta typer i den branschen.

Blake har varit hos läkaren ✓ och påbörjar medicinering då han har ”lätt bronkit”, men annars är han frisk som en mild sommarvind.
Han var mycket snäll men han tittade på mig med sina stora, vackra ögon och undrade: ”Varför har jag en termometer i stjärten?” och senare: ”Varför ligger jag på rygg och röntgas? Jag gillar inte att ligga på rygg.”

Mitt hjärtas fröjd och eviga solsken, även under de ruggigaste av dagar.

Foto: privat

Kortspel

Rapport från Medelåldern®

I flyttstöket hittade jag en kortlek och eftersom jag är medelålders och ensamstående så började jag lägga patiens. Ni vet, så där som man gjorde på åttiotalet. Detta var första gången sedan ca 1989.

Faktum är att jag inte ens visste hur patiens stavas och en googling lärde mig att ordet kommer från franskan och syftar till ”tålamod”. (Ja, jag visste ju vad ”patience” betyder men jag visste inte att det är där denna form av kortspelande har hämtat sitt namn).

Jag kom ihåg ett spel som jag alltid spelade/lade (”lägga patiens” gör man väl? För man ”spelar” ju inte? Eller? Inte ens detta är jag säker på). Nu kunde jag inte komma på hur man gjorde. Frågade mor. Frågade syster. Men nej. Googlade men kom bara till deprimerande och väldigt fula sidor om online-kortspel och vem vill spela kort på nätet? Det är ju lika B som att läsa en bok som inte är en bok. Halva upplevelsen försvinner; jag vill höra (och känna) när jag vänder blad och jag vill höra (och känna) kortet landa på bordet.

Dag fyra hittade jag äntligen spelet (heter det ens så när det handlar om patiens?) som tydligen heter Idioten. Jag läste reglerna samtidigt som jag började spela/lägga och oj oj oj! Det satt i ryggraden (den som numera är välsignad med fyra skruvar, ni vet) och vad hände? Jag ”vann” på första försöket. Alltså Idioten ”gick igenom”, som jag har ett vagt minne av att det kallas.

Jag märkte också att medan jag ”spelade” så pratade jag mycket för mig själv, så där som mostrarna brukade göra. Alltså jag bara pladdrade på om allt och inget. Det kom liksom automatiskt. Kanske hör det till? Det är lite terapeutiskt att ”lägga” patiens?

Se bildbevis: patiensen ”gick igenom” på första försöket (jag ljuger aldrig på bloggen). Det andra spelet (som jag kom ihåg direkt) ska sluta i en (1) hög och rekordet ligget just nu på två (2) högar. Inte illa.

Slut på rapport från Medelåldern®. Sånt här är livet när du är singel (eg. frånskild) och femtio. Hurra liksom.
Hörde jag någon viska det medelåldriga ordet ”HJÄRNGYMNASTIK”? (Ja, det är ju dessutom extra bra för min opererade hjärna.)

Tack och hej, Mejlans

Vi är i färd med att ta farväl av vår stadsdel Mejlans och nu är vi ute i (vad vi kallar) Mejlansskogen efter sommarens sedvanliga paus (p.g.a. extrem fästingskräck). Det är mysigt här. Lite som i Västergötlands skogar där jag växte upp.

Vi tackar Mejlans för sex bra år. Visst är det lustigt att vi flyttade hit just innan mina hälsoproblem började, så jag hade sjukhusen på andra sidan gatan. Och oj, vad jag har trampat runt i sjukhuskorridorerna, men nu är jag tills vidare ”lagad” så gott det går. Därför är det också tid att resa vidare.

Mejlans kändes aldrig som en ändstation, utan som en plats att vila upp sig lite på.
Visste du förresten att (till de engelskspråkigas stora sorg) man inte säger ”slutstation” i Helsingfors metro, så som man säger i Stockholms tunnelbana? Här säger man just ”ändstation”.
Låter inte det lite bättre? ”Slutstation” låter i mina öron lite väl bryskt och slutgiltigt. (Och vulgärt på engelska.) En ände behöver ju inte betyda Slutet, utan där kan ju en ny start börja.

Det var dagens djupa fundering.

Foto: privat – Blake i ”Mejlansskogen”

Hej då, musik

Dagens flyttkaosrapport.

Jag har gjort det otänkbara: jag har gjort mig av med en massa musik. Har hunnit halvvägs med detta projekt där jag tar mig en titt på varenda LP, CD, kassett och funderar ett slag på vad objektet i fråga väcker för känslor i mig. Okej, mina favoritmusikanter går så klart säkra men jag har samlat på mig en hel del konstigheter. Jag har kanske köpt en skiva för att få en ynka låt och det är ju helt onödigt att kånka runt på sådant i dessa digitala tider. (Om inte skivan i sig har en egen historia.)

Så ja, här tillåter jag mig själv att vara en smula sentimental. Jag har en hel del obskyra singlar som jag måste spara av känslomässiga skäl, även om jag aldrig mer kommer att spela dem.

Jag har även lämnat in gamla mediciner på apoteket och använda batterier på Lidl. Det är full fart på fläsket just nu!

Att flytta är som sagt en mycket renande process. När allt är klart känner man sig lättare såväl fysiskt som psykiskt.

Är väldigt redo för denna flytt, på alla plan.

Illustration: AI, foto: privat