Personligt – Sida 2 – Kim da Costa

rÄisÄnen

Hör upp, elever!

Kommande lördag deltar musikern Timo Räisänen (som jag inte vet någonting om, förmodligen ingenting för mig) i Melodifestivalen och nu när jag lyssnar på olika (svenska) poddar så kan ingen uttala hans efternamn. Hur svårt kan det vara? Varför säger ni pursvenskar ”rEisEnen”? Varför kan ni inte uttala bokstaven Ä?

Dessutom envisas ni med att lägga till ett S. ”reissenen”. Hur många S ser ni i namnet? Jo, ett! Så lägg av med det också.
Samma sak med mitt ursprungliga finska efternamn Mäntylä. Alla sa alltid ”mEnttylE”.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?

Bokstaven Ä är väl ändå ingen ny bekantskap?

Kom igen nu. Säg efter mig: Räisänen.
r Ä i s Ä n e n

(Nästa gång ska vi prata om €. Ni kan ju aldrig i framtiden ha en valuta vars namn ni inte (heller) kan uttala. Av nån jättekonstig anledning.)

Ni klagar på utlänningar som efter en massa år i Sverige inte lärt sig svenska men själva kan ni inte ens uttala bokstaven Ä.

Bara skärp er, är ni gulliga.

Miljömarodörstant

Bakom mig på bilden går en riktig miljömarodör. En (mycket) äldre dam med rullator/rollator. Jag var ute och motionerade och gick alldeles bakom henne då hon plötsligt (”ihan pokkana”, som man säger på finska) sträckte ut armen och kastade skräp på trottoaren!

När jag senare motionerade hemåt plockade jag upp hennes skräp. Missförstå mig inte, jag är inte särskilt ”grön” av mig men jag kastar inte skräp omkring mig och jag sopsorterar omsorgsfullt sedan 2003.

Jag har nog berättat om det tidigare men i mina tidiga tonår kastade jag ett glasspapper på marken och jag fick en rejäl utskällning av mina föräldrar. Så det har jag inte gjort sedan dess… Uppfostran, mina damer och herrar. God uppfostran.

Så tro inte att alla gamla tanter är gulliga damer. Det finns riktiga miljöterrorister även bland dem.

In och ut ur depressioner

Nu ska jag prata lite om mig själv igen. (Eftersom jag lever ensam har jag ingen att jollra med om vardagliga saker.)
Människor som bara lägger upp smickrande saker om sig själva på sociala medier är ju ganska ointressanta och endimensionella. Allt är inte fantastiskt hela tiden, så sluta låtsas.

Jag har förstått – och inte minst accepterat – att jag är en mer eller mindre kroniskt deprimerad människa. Har alltid varit. Det kommer och går.
(Det är därför jag i perioder har ’självmedicinerat’, för att stänga av det eviga sorlet som pågår i min överansträngda hjärna.)
Oftast ’bara’ nedstämd men då och då regelrätt deprimerad. Du som vet skillnaden vet skillnaden.

Jag är helt enkelt för intelligent för mitt eget bästa. Kan inte processa alla tankar som hela tiden bombarderar mig. Endast du som är tillräckligt intelligent vet vad jag menar. (Förstår du inte vad jag menar så kan du dra dina egna slutsatser om dig själv…)

Det är även därför jag älskar ”glättig” popmusik. Någon jäkla ventil måste ju en människa få ha.
Det är därför jag gillar färgglada kläder. Varför klä sig i dystra färger och därmed göra världen ännu dystrare? Är den inte grå och trist nog?

Hur som helst. Den senaste depressionen gick över igår. Jag kände det. När man har lite erfarenhet och lite kött på de spröda benen så vet man när man går in i en ny fas.
Så, nu är den över för den här gången. Bra så. Låt mig nu få må bra ett tag, tack. I väntan på våren.

När jag är riktigt nere lyssnar jag inte på musik och jag dricker inte kaffe. Idag gör jag både ock.

Jag frågade ChatGPT vad den tyckte om denna text. KBK! Kör, bara kör! 😀

Foto: privat – jag i morse.

Besviken på M-M

Jag följer naturligtvis det Skandalösa Norska Dubbeldramat och Epstein-SuperSkandalen. Helt sinnessjukt.

Jag är SÅ besviken på Mette-Marit, som jag alltid haft ett gott öga till. Vilken fruktansvärd människa som får ALLT och sedan sitter på lyxiga hotell i New York och är på kungliga bröllop i Luxemburg, och då mailar hon en dömd sexförbrytare och klagar på att hon är så ”bored” och att det är ett ”boring wedding” och ”come save me”.

Istället för att vara hemma och ta hand om sin odåga till son så är hon ute och shoppar på Prada tillsammans med Epstein.

Vilken jävla toka! Hennes tid som H.K.H. är över.

Jag minns när hon gifte sig. Jag satt i min lilla etta i Stockholm och såg bröllopet på tv och jag var säkerligen lite tårögd då hon var så vacker – och för att jag älskar sagor.
Så ja, jag är mycket besviken.
Jag som just var på väg att bli rojalist. Nu ser vi den norska monarkin smulas sönder tack vare en narcissist.

Jag ska tänka så här varje gång jag har det jobbigt: Jag har det inte lika jobbigt som MM hade det 2026.

Illustration: Kim da Costa

Nytt år, nytt hår

Hur har ni det i vinterkylan? Här i Helsingfors har vi vid ett par tillfällen haft 20 minusgrader och då är det väldigt svårt att gå ut med en snöälskande men kylahatande mexikansk hund. Blake har påbörjat en medicinering och han har slutat hosta. Veterinären sa att han har ”förhårdnader” i lungorna, vilket tydligen är vanligt när man inte längre är purung (han blir tio i april).
Tacksam för det och jag hoppas att hostandet håller sig borta.

Vi har mest utforskat vår nya stadsdel och vi trivs verkligen i vår nya bostad. Den är helt perfekt.
Och så har jag klippt av mig mitt långa vackra hår! Kan ni tänka er?
Jag klippte ju av mig allt inför min hjärnoperation för två år sedan och jag bestämde mig för att låta det växa tillbaka, som för att fira att jag överlevde.
Nu var håret tillbaka i sin fulla längd och glans, så mission accomplished. Nu Var det dags att klippa av det, så jag gled in hos en för mig helt okänd frisör och han var mycket trevlig och skicklig.
(Dagen därpå råkade jag promenera förbi och han vinkade in mig och serverade kaffe. Det var väl gulligt!)

Skriver mer snart.
Det händer så mycket i världen just nu. SkandalERNA i den norska kungafamiljen är helt sinnessjukt enorma. Undrar just hur länge den norska monarkin överlever. Jag är helt uppslukad.

Foto: privat – nya frillan och Blake, samt gamla frillan och frisörens kvicka hand.