Kategori: Personligt

2026

Hej och god fortsättning på det nya året.
Vad har hänt sedan sist? Jo, jag flyttade ju till andra sidan stan. Under julveckan åkte jag kollektivt med väskor och kassar till nya bostaden och i mellandagarna kom en flyttgubbe och hjälpte till med möblerna.
Sista gången jag stängde dörren till förra bostaden var på min självaste födelsedag – alltså på nyårsafton.

Själva nyårsaftonskvällen satt jag ensam med min hund i nya bostaden och jag tröstade honom då han var så rädd för fyrverkerierna. Han har tidigare aldrig varit rädd men han har heller inte blivit störd av dem. Den här gången smällde det däremot på parkeringsplatsen bredvid huset. Jistanes vad det small.

Efter att flytten var avklarad blev jag sjuk och det berodde nog mest på att så mycket stress rann av mig. Kroppen fungerar ju så. Låg därför nedbäddad i en vecka och orkade ingenting.

Jag var nyligen med i Radio Vega där det talades om dagboksskrivande. Du kan lyssna här (enbart i Finland), ungefär 13 minuter in i programmet.

Jag återkommer med fler reflektioner inom kort.

Foto: privat – dagböckerna

”Lempeä homoääni”

Päivän postaus ei-täydellisellä-suomen-kielellä:

Kyllä kansalaisilla tulee meitä ikävä kun muutamme pois. Tämäkin aamu alkoi näin:
Kaksi rouvaa, n. 60-67 v: ”Anteeksi, missä on Paciuksenkatu?”
Meikäläinen — ihana, pirtsakka mieshenkilö: ”No se on kuulkaas ihan tässä.”
”Entä numero 8?”
”Minne olette menossa?”
”Silmäsairaalaan.”
”Ahaa, uuteen upeaan Tammisairaalaan! Se on näitten rakennusten jälkeen heti vasemmalla. Siinä on uudet, hienot rappuset. Menkää niitä alas ja sitten siinä on heti oikealla sisäänkäynti A ja B ja toisella puolella on sisäänkäynti C. Menkää hissillä ykköskerrokseen. Sieltä löytyy sekä akuutti että ajanvaraukset.”
”Voi kiitos. Oi oi, voi kiitos!”

Sitten kun luette Hesarista yms. että ihmiset eksyskelevät Meilahden sairaala-alueella, niin se johtuu siitä ettemme enää asu nurkilla!

Ja sitä paitsi: kun ihmiset menevät sairaalaan heitä jännittää ja pelottaa, joten sinun pitää puhua lempeällä äänellä, rauhoittavalla ja ei-stressaantuneella tyylillä (tiedän omista kokemuksista). Onneksi minulla on rauhallinen, lempeä homoääni 💁🏻‍♂️. Joskus siitäkin hyötyä (muuallakin kuin karaokelavalla).

Kuva: AI

Första ljuset

Trots det bedrövliga som skedde i Sydney* så firade vi första dagen av chanukkah med vännerna från församlingen idag. Firandet var lite lågmält men maten var god och jag fick lite gotte med mig hem.

Kom på att det var sista gången som jag och min hund promenerade sträckan hem till vår vän i Tölö. Vi kommer nog aldrig mer att promenera just den sträcka. Någonsin. Det är en lite svindlande tanke.
Ja, vi flyttar ju alltså snart till en helt annan del av staden.
Det är det enda jag kan tänka på just nu. Vill bara ha flytten avklarad. Vill ha nya gator att trampa längs. Nya intryck.

*Islamistfar och -son attackerade firande judar och när detta skrivs är femton döda. Mördade. Hur länge ska folk hålla på och lalla med islam? Räcker det inte snart? Är det inte dags att tala klarspråk?

Är ni nöjda nu, ni som skriker efter ”global intifada”?

At least 15 killed as gunmen open fire on Hanukkah celebration at Sydney’s Bondi Beach

Shooters in Sydney Hanukkah massacre were father and son, says police chief

Från det ena till det andra – detta hade gått mig helt förbi:
Algerian nanny on trial for poisoning Jewish family in Paris
Som ur nån brittisk tv-serie… Absurt. Världen är absurd.

Foto: privat

Kaksispråkig rap(p)ort-ti

Nyt on muuttofirma buukattu, kun vihdoin tuli järkevä ja kohtuullinen tarjous. ✓ Paljon huijareita silläkin alalla.

Blake on käynyt lääkärissä ✓ ja aloitamme lääkekuurin yskälle, kun pientä bronkiittia löytyi.
Tämä yksinhuoltajan elämä on kyllä yhtä ’ressiä’, kun kaiken pitää hoitaa yksin ja itse, mutta kaikki järjestyy kun LL® (Luojaan Luottaa).

— — — — — — —

Flyttfirma bokad då vi äntligen fick ett rimligt erbjudande ✓. Gott om suspekta typer i den branschen.

Blake har varit hos läkaren ✓ och påbörjar medicinering då han har ”lätt bronkit”, men annars är han frisk som en mild sommarvind.
Han var mycket snäll men han tittade på mig med sina stora, vackra ögon och undrade: ”Varför har jag en termometer i stjärten?” och senare: ”Varför ligger jag på rygg och röntgas? Jag gillar inte att ligga på rygg.”

Mitt hjärtas fröjd och eviga solsken, även under de ruggigaste av dagar.

Foto: privat

Kortspel

Rapport från Medelåldern®

I flyttstöket hittade jag en kortlek och eftersom jag är medelålders och ensamstående så började jag lägga patiens. Ni vet, så där som man gjorde på åttiotalet. Detta var första gången sedan ca 1989.

Faktum är att jag inte ens visste hur patiens stavas och en googling lärde mig att ordet kommer från franskan och syftar till ”tålamod”. (Ja, jag visste ju vad ”patience” betyder men jag visste inte att det är där denna form av kortspelande har hämtat sitt namn).

Jag kom ihåg ett spel som jag alltid spelade/lade (”lägga patiens” gör man väl? För man ”spelar” ju inte? Eller? Inte ens detta är jag säker på). Nu kunde jag inte komma på hur man gjorde. Frågade mor. Frågade syster. Men nej. Googlade men kom bara till deprimerande och väldigt fula sidor om online-kortspel och vem vill spela kort på nätet? Det är ju lika B som att läsa en bok som inte är en bok. Halva upplevelsen försvinner; jag vill höra (och känna) när jag vänder blad och jag vill höra (och känna) kortet landa på bordet.

Dag fyra hittade jag äntligen spelet (heter det ens så när det handlar om patiens?) som tydligen heter Idioten. Jag läste reglerna samtidigt som jag började spela/lägga och oj oj oj! Det satt i ryggraden (den som numera är välsignad med fyra skruvar, ni vet) och vad hände? Jag ”vann” på första försöket. Alltså Idioten ”gick igenom”, som jag har ett vagt minne av att det kallas.

Jag märkte också att medan jag ”spelade” så pratade jag mycket för mig själv, så där som mostrarna brukade göra. Alltså jag bara pladdrade på om allt och inget. Det kom liksom automatiskt. Kanske hör det till? Det är lite terapeutiskt att ”lägga” patiens?

Se bildbevis: patiensen ”gick igenom” på första försöket (jag ljuger aldrig på bloggen). Det andra spelet (som jag kom ihåg direkt) ska sluta i en (1) hög och rekordet ligget just nu på två (2) högar. Inte illa.

Slut på rapport från Medelåldern®. Sånt här är livet när du är singel (eg. frånskild) och femtio. Hurra liksom.
Hörde jag någon viska det medelåldriga ordet ”HJÄRNGYMNASTIK”? (Ja, det är ju dessutom extra bra för min opererade hjärna.)