Etikett: terror

Då media inte gör sitt jobb så får väl jag göra det åt dem (som vanligt)


Ni kanske märker hur media helt har glömt bort gisslan som (förmodligen) sitter i tunnlar i Gaza sedan den sjunde oktober 2023. Gisslan är helt bortglömd.
Samtidigt snackar man i tid och otid om att man kräver vapenvila. Nämner man vapenvila men ignorerar gisslan så har man ingen rätt att överhuvudtaget yttra sig.

Det talas dessutom alldeles för lite om vittnesmålen som kommer från sådana som satt gisslan men som släpptes i slutet av förra året då Israel gick med på eld upphör. Hur de glorifierade palestinierna jublade när gisslan (de döda och de levande) släpades in i Gaza talas det också alldeles för lite om.
Därför får väl jag göra det. Som vanligt.

Detta berättar en kvinna vid namn Hagar Brodutch i en artikel i Jerusalem Post:

Brodutch beskrev de tusentals Gazabor som firade på gatan när terroristerna meddelade att de hade kidnappat en israelisk flicka.

”Terroristerna öppnade bildörrarna och släpade mig i håret hår för att visa upp mig för tusentals människor på gatorna. Sedan tog de tag i min dotters skjorta och visade upp henne för publiken. De skröt om att de hade stulit en liten israelisk flicka. Alla människor jublade.”

Familjen och treårige Idan hölls fångna i en palestinsk familjs hem. Brodutch sa att hon var inlåst i ett mörkt rum på 12 kvadratmeter tillsammans med en annan israelisk gisslan, där de knappt fick mat och tvingades sova på smutsiga madrasser längs golven.
(Fritt översatt.)

Det talas även för lite om de sexuella övergrepp som de kidnappade utsattes – och utsätts – för. Här är en länk till en artikel där en kvinna vid namn Amit Soussana berättar om sina erfarenheter. Och tänk att den patetiske terroristen sedan pep: ”I’m bad, I’m bad, please don’t tell Israel.”
’I was sexually assaulted in Hamas captivity,’ ex-hostage Amit Soussana goes public with her story

Läs även: I Rapport är det bara civila som dör i Gaza

Visst är det tragiskt att media mörkar, förvränger och ljuger stup i kvarten?

En blick med obeskrivlig värme

Ännu en dag läggs till handlingarna.
Igår hade vi kort dag på öppenvården och jag trodde att jag skulle komma hem väldigt tidigt och få vissa saker gjorda, men först gick vi och åt lunch (ljuvligt var det!) och därefter gick vi till ett ställe (som lite grann hänger ihop med öppenvården) och hinkade kaffe. Sedan glömde jag av någon anledning att hoppa av bussen där jag skulle byta, så jag kom hem senare än planerat. Och väl på plats så hade Fotbollsspelaren – som jag lärde känna på behandlingshemmet – flyttat in, så jag satt och snicksnackade med honom väldigt länge.

Nu en kommentar efter ännu ett terrordåd:
Dagens barn har nog svårt att förstå att när farbror var ung så kunde han gå på julmarknad utan att vara rädd för att nån galen islamist skulle dyka upp och börja skjuta ihjäl folk till höger och vänster.
Det var tider det. Ja, vad hände? Jo, de styrande bestämde sig för att allting var för tryggt och tråkigt, så de började importera problem. 
Nu får vi alla skörda frukterna. Grattis. Bra jobbat.

Till någonting helt annat nu. Att jag har börjat lyssna på musik igen betyder att jag mår bättre. Om man kollar lyssningshistoriken på Last-fm så ser man ju att det har gått ganska stabilt nedåt.
Jag får inte ut någonting av musik när jag är deppig. Eller så börjar jag lyssna på deppmusik och blir ännu deppigare.
Nu har jag till och med börjat spela pop i lurarna när jag är ute på vift – någonting som jag alltid, alltid gjorde förut men som jag inte har roat mig med på ett bra tag.
Idag sa en ny kvinna på öppenvården exakt samma sak gällande musiklyssnande och depressioner.

Det står ett namn, ”kärlek” och ”du är viktig” på arabiska. (Hoppas jag!)

Idag hade vi julfest. Det var gröt och purfinska jultårtor och skinka och stark Åbo-senap och det var julmusik och obligatoriskt pyssel.
Jag gjorde årets enda julkort och det var ju lite läckert att en JUDE satt och skapade ett JULkort åt en MUSLIM.

Jag och Blake åkte till Sockenbacka då jag skulle hämta några grejer i förrådet hos före detta grannen och när vi stod ute på gatan och bolmade så kom nämnda muslim gående. Han var så vacker i sina nya kläder. Och hans ögon! Hans blick! Han ser på mig med en sådan obeskrivlig värme. (Han tyckte om kortet.)

I kväll har jag premiärtvättat här där jag bor, samt snackat med en av dem jag bor med: finlandssvensken. Han är mycket trevlig och kommer från Åbo skärgård och han talar en så oerhört vacker svenska. Som språknazist bara sluter jag ögonen och njuter när han talar.

Apropå njutning. Idag upptäckte jag att vi har en massagestol på öppenvården. Jag blev riktigt rejält genomknådad av den och kände mig alldeles mör (men mycket levande) efteråt. Ska hoppa upp i sadeln i morgon också.

Jag satt och klottrade och det blev en logga. 🙂

Sömnlös, terror, dokumentärer, sommarfräsch grabb

Klockan är halv två på natten och jag låg och kollade på en dokumentär tills jag höll på att somna, så då gick jag till sängs.

Men så kom jag att tänka på att jag snart återigen svänger upp på ’hemgatan’ i Tel Aviv, och då blev jag så exalterad att jag plötsligt blev pigg. Så lika bra att skriva några rader.

Ja, jag åker om några dagar – om inte de där terroristerna [twitter] ställer till det [twitter] för mig igen (som för snart ett år sedan då flyget ställdes in p.g.a. palestinsk raketbeskjutning – jag kom dock iväg till slut).

Och fastän det ibland blir så att larmet går och en med hjärtat springer mot skyddsrummet [läs mitt inlägg Terror i Tel Aviv] så är Israel i allmänhet och Tel Aviv i synnerhet det enda stället på jorden (som jag hittills har besökt) där jag kan andas ordentligt. Andas friskt.

Kan vara svårt gemene hen att förstå, men så är det.

Dokumentärer förresten – jag slukar dokumentärer.
En god dokumentär kan handla om i stort sett vad som helst, så länge den är gjord väl och på ett intresseväckande vis.

Bland de senaste sedda hittar vi en om EU, en om Marine Le Pen, en om att rikt folk i London bygger till källarvåningar på sina hus då de varken får bygga ut eller bygga uppåt, samt en israelisk dokumentär om islamiseringen av Europa.

Under dagen som gick så hann jag även med att raka av mig mitt rekordlånga skägg samt snagga min skalle .

Avslutningsvis vill jag tacka mina många – och väldigt olika – vänner.

Tack för allt!

”So why was the wall raised, why were the checkpoints established?”

Hello,

As I read mr. Kim’s blog and the ”letters from Israel section” I started to feel that I should share my experience, and my opinion of Israel, it’s people and the Israeli-Palestinian conflict that seemingly became part of our lives. But as I imagine the letter I would write it always goes to dark places.
I do not wish to make a grim picture of my beloved Israel, but it seems if I wish to discuss the conflict, specially the allegations of Israeli apartheid, that hurts me deeply, I have to go there.

When discussing the check points and the West Bank wall people say it’s illegal and inhumane, that we don’t have a right to treat the Palestinians as some sort of cattle that we close within a cage. Today all I hear of Israel are these allegations of racism and apartheid, but all I can recall of why all of this was created, is my time at school around the year 2000 when the Second intifada (A.K.A Intifada Al-Aqsa) started.

As the Palestinian Popular uprising started one of the most remembered incidents was the Ramallah lynch where two IDF reservists entered Ramallah by accident (there were no checkpoints at that time) and were lynched by a large mob. After this incident our teachers devoted an hour talking about the conflict. I clearly remember my teacher saying: ”Although this is a bloody incidents, I try to understand the Palestinian point of view. They have accumulated a lot of anger and that two soldiers were an object that they could focus their anger on.”

After the incidents a wave of murderous terror acts started. Every other day a suicide bomber blew up in a bus, or a mall. At first, it was working, people got scared, I remember how for several months everybody refrained of going out, they preferred to stay at home. I felt that too, but then something even worse happened: we got used to it, we became numb. I remember clearly me sitting in class when one of the students that was checking the news on his cell-phone (something new at that time) saying: ”There was a terrorist act in Netanya.” And then us asking him automatically: ”How many died?” and it was just another day in school. I still watched the news regularly, but it was out of an almost compulsive need to be up-to-date. I recall how motionless and emotionless I was as they read the names of the victims: ”And these are the names of the 21 deceased that were taken at the bombing in the Delphinarium night-club in Tel-Aviv…” By the way at this terrorist act most of the killed were kids aged 14-18 and the oldest was the bouncer aged 25. And most of them went to the same school.

So why was the wall raised, why were the checkpoints established? Because as much as we would like the Palestinians to move freely on their lands, we had to take control of the situation. Since those times suicide bombing became very rare (relatively) and what we suffer is ”just” the rockets from Gaza for the most part.

Are the measures we have taken to stop these terrorists humane? Maybe not, many innocent Palestinians now live in less than optimal conditions with many of their rights violated. But were those measures justified? You tell me…

Thank you,

V.P.

Moshe’s Letter

Dear friends,

I cannot summarize the Jewish history or Israel’s history in one letter. So I decided to bring you just a small and narrow point of view of the gap in life between my world and yours.

A few years ago I went to travel in Australia.
The first thing that ”hit” me was when I entered the shopping mall and there was no security guard at the entrance to search the people that goes inside the mall. It looked very strange to me because since I was a kid in Israel there are security guards everywhere. At shopping malls, at cinemas, at theaters, at schools, train stations, bus stations, coffee shops, restaurants, and so on…

I am not sure if you know the reason for all that security but it is very simple: Palestinian terrorists wants to get inside those places and bomb themselves in order to kill as many people as they can, no matter if it’s grown-ups or teenagers or kids or even babies.
I won’t tell you all the horror stories about things they did over the years, I just wish to show you how different my life and your life is.
I also don’t wish to get into the political argument but I think no innocent

man should get killed in any circumstance, no matter what that may be.
This call should be heard loud and clear all over the world.

I don’t blame you for not liking us so much.
I am sure that you know very little about what is really going on in Israel. But you have to believe me: we wish for a peaceful quiet life like you have and like people in every western country have. I can promise you that.

I can just only invite you to come here and travel here and enjoy all the great places we have here. I know it may sound strange after all the ”scary” stuff I said but I can assure you that Israel has a very high standard of security so it’s a safe place and a safe country.

Yours,
Moshe.