Här hoppar vi som bekant mellan ämnena och efter ”personligt” och ”pop” så är det nu dags för ”politik”.
Jag såg klippet nedan och läste även en artikel i Jerusalem Post, så detta får bli dagens tips.
Sapir Cohen berättar hur hon och pojkvännen Alex Troufanov hälsade på familjen i kibbutzen Nir Oz, dit de monstruösa terroristerna tog sig den sjunde oktober 2023; slaktade alla som kom i deras väg och kidnappade en massa människor som de tog med sig till Gaza. Däribland Sapir och Alex (var för sig).
Sapir berättar om hur de gosiga (sarkasm) civila människorna i Gaza mottog henne genom att slå henne där hon satt livrädd på en motorcykel; hur hon togs till en tunnel och hur fasansfullt det var.
Efter 55 helvetiska dagar släpptes Sapir men Alex är kvar i Gaza – om han fortfarande lever är det ingen som vet.
Sapir hade också en religiös upplevelse, men den skriver jag inte om här, utan ni får helt enkelt kolla klippet. Det är väl värt er tid.
Om ni, liksom jag, är intresserade av Israel och judendomen så tycker jag att ni ska lyssna på podden Judefrågan.
Den legendariska Jean-Pierre Barda gästar det senaste avsnittet och ett ljuvligt och intressant samtal uppstår.
Jag lyssnar via Apple podcasts, men du kan lyssna även exempelvis här. Det finns många oerhört intressanta och informativa avsnitt, så lyssna loss, vetja!
Efter att ha lyssnat på podden så började jag lyssna på Army of Lovers. Första gången jag hörde dem (”Ride The Bullet”, som just hade släppts) så var det på Sveriges Radio. Jag låtsades vara sjuk och var hemma från skolan. Jag kan än idag känna hur jag får tvångsmässigt ont i halsen när jag hör låten, och ”febern” den stiger… Jag var väl 14, tror jag, och skolkade en del då jag var ett mobbat, finnigt (och jag menar inte akne – jag har har aldrig lidit av akne, faktiskt) bögbarn och trivdes bäst ensam hemma. Och så kom Army of Lovers! Wow, liksom.
Några år senare studerade jag i Vasa, Finland, och vi spelade den nysläppta ”Israelism” om och om igen i min studentbostad. Ännu fler år senare var jag tillbaka i Sverige och vi spelade den då nysläppta ”Give My Life” på alla våra förfester i Stockholm. Och tänk att jag jättemånga år senare drev en hemsida som hette israelism.se, där jag skrev om Israel.
Oj, vilka minnen. Och nu sitter jag i Helsingfors och lyssnar på dessa popmästerverk. Jag älskar popmusik.
Jistanes. Jag slängde käft med en bekant (som jag kanske nu kan börja kalla VÄN) i Israel. Jag hade ingen aning om att han var i armén. Han befinner sig nu i norra Israel där han försvarar landet – och det judiska folket (och alla andra israeler för den delen) – mot attackerna från Hezbollah i Libanon.
Han skickade röstmeddelanden till mig och jag (som den känslige fjolla jag är) blev darrig på läppen. Han sa: ”Jag föddes i och växte upp i Israel och jag kände mig trygg, som jude, och nu är det min tur att försvara landet och folket” (och där började jag ju snyfta).
Det var liksom en självklarhet, en plikt samt en stolthet i att göra så. SÅ KLART.
Han sa vidare (och jag bad om lov att citera honom) att: ”Jag förstår inte hur européerna kan vara så dumma att de välkomnar denna terrorism hem till dem själva.”
DET FÖRSTÅR INTE JAG HELLER.
Ja, nu sitter han där uppe i den minimala judiska statens norra hörn och skyddar våra – och mina – andra vänner. VILKEN JÄVLA HJÄLTE.
Den judiska staten evakuerar sina medborgare från Europa, eftersom våra länder ockuperas av islamister som inte vill någon av oss någonting gott.
Och vad säger de flesta? Absolut f-ing ingenting!
Det är helt tyst.
Samtidigt har alla vänsterextremister i flera årtionden undrat ”hur fan kunde Förintelsen hända?”
JUST SÅ HÄR. EFTERSOM NI ÄR SÅ JÄVLA TYSTA HELA JÄVLA TIDEN.
Och vänsterns eviga jollrande om att (läs med gnällig röst:) ”Det var så här det började på 30-talet…” JA, EXAKT. Det händer NU och ni är TYSTA. Det var så det ”kunde hända”, era jävla mähän.
Jag föraktar såna människor. Mitt tålamod är helt och slutgiltigt slut efter 7 oktober 2023, då folk var ute och firade mord, kidnappningar, våldtäkter – och demonstrerade mot Israel, innan Israel ens hade svarat på den fasansfulla attacken (som är ett trauma för oss alla, men inte ens detta fattar ju de bänga). Då visade folk sina rätta (jättefula) färger.
De har ingenting emot alla miljarders miljarder muslimska eller kristna länder, men de har någonting emot den enda judiska staten.
Åt helvete med såna människor. USCH.
Och nej, det här som hände i Amsterdam handlade inte om att offren var israeler (”för man måste ju få kritisera Israels regering” bla bla f-ing BLA), nej det handlade om att de var judar. Detta framgår tydligt i videoklippen som spridits över hela internet.
Och alla vi normalbegåvade vet att ”israel” och ”sionist” betyder JUDE.
Skärp er nån jävla gång.
Ni bryr er inte nu, så kom inte och lipa mot min axel sedan, när det gäller er själva, era bögsöner eller era döttrar. Här har ni ingen sympati att hämta eftersom ni NU är så JÄVLA TYSTA.
The West Is Next. Alla vi som har en någorlunda fungerande hjärna (trots att min egen, till exempel, är en smula skadad och jag är lite mer trögtänkt numera, efter operationen) VET detta.
Men knip näbb ni. Och lycka till.
Jag är en man med en (förvisso skadad, men ändå intakt) rygg (fan, vilket gnäll). Jag har RYGGRAD och jag kommer alltid att stå stadig och stolt med den judiska staten och med det judiska folket.
