Israel – Kim da Costa

Hemma i judendomen

Jag måste yttra mig, ty jag är så berörd.
Som jag skrev i förra inlägget så började jag läsa Anne Franks dagbok på nytt. Hade inte läst den på ca 15 år. Men hennes språkbruk! Vilken stjärna! Jag som älskar allt som har med språk att göra blev återigen eld och lågor.
Det absolut finaste var när hon skrev om hur hon – som en tonårstös – blev kär i den underbare Peter, som hon tillbringade drygt två år med, som gömd. Hon skrev så otroligt vackert om hur hennes ”kvinnlighet vaknade”.

Sedan kom jag att tänka på det här med att jag, som inte är född jude, men som är konverterad – med allt ELÄNDE som det innebär – så är jag ju faktiskt född gay. Så de där nazisterna hade ju mördat mig bara för det. Alltså för att jag är den jag är. På samma sätt som de mördade judarna för dem de var.

Det är så sinnessjukt.

Jag blir lite privat nu. Jag tänker inte be om ursäkt för det.
Jag skriver vad jag vill här. Läs eller scrolla.

Jag har sedan barnsben haft en tro. Men först när jag fann judendomen så hittade jag ”hem” spirituellt. Så enkelt är det.
Och av någon anledning, när jag var barn, så satt jag på biblioteket och läste böcker om judendomen, medan de andra barnen läste Kalle Anka. (Flera andra konvertiter har berättat samma sak. Vi liksom har alltid haft det inom oss, ty våra själar har alltid varit judiska.)

Jag blir helt matt när jag tänker på den kärlek som jag har mött från den judiska gemenskapen.
Jag är så oerhört tacksam.

Tack för att jag fick komma HEM.

Nu blev jag kanske lite onödigt blödig, men ni vet vad jag menar.

Israel <3 Grekland

Vi firade judiskt nyår – Rosh hashana – för några dagar sedan och jag skrev följande, lite vackert så där, på FB.

Vet ni vad? Min bästis Jenny berättade nyss någonting mycket fint för mig. Kanske bland det vackraste jag hört.
Innan hon lärde känna mig så visste hon ingenting om judendomen. ”Du öppnade en dörr och nu står jag här på tröskeln.”
Vidare: ”Jag kommer aldrig att bli judinna (hon är mer dragen till buddhismen) men du har lärt mig så oerhört mycket om både judendomen och om Israel. Nu förstår jag mer om världen. Du öppnade upp mina sinnen. Och det märks att allt det som du har lärt mig kommer rakt från ditt hjärta.”

Har ni hört?

Jag passade samtidigt på att tacka mina vänner IB och ES som för många herrans år tog mig med på mitt livs första Rosh hashana-firande i Tel Aviv. Vilka minnen ändå… Livet ÄR minnen.

Bästisen Jenny sa också: ”Jag förstår nu även ditt politiska engagemang. Jag förstår varför du har gjort vad du har gjort för Israel, och för någonting som du tror på.” (Läs här exempelvis. Scrolla ner lite.) (Ja, jag hette Milrell på den tiden.)

Just detta har ju alltid varit själva poängen med min aktivism för Israel. Alltså, inte att skriva folk på näsan, utan att presentera fakta och få dem att tänka till.

Dagen därpå skrev jag lite till. Jenny och jag satt och pratade om våra respektive favoritländer. Hon har Grekland och jag har Israel.
Hon upplever samma sak på grekisk mark som jag på israelisk. Man får den där speciella känslan av att vara hemma. Det vibrerar ända från tårna och upp längs kroppen till hjärtat och ända till hjärnan. Och så gråter man kanske en skvätt av tacksamhet också.

När någon som är på väg till Israel för första gången frågar mig vad hen ska göra där så svarar jag alltid: ”bara njut av atmosfären och ANDAS. Andas riktigt djupt och sug i dig allt.”

Din själ på föda. Du känner det i dina blodådror.
När du är på rätt plats.
När du är hemma.

Det handlar om judehat

Jag har nu vridit och vänt på detta under de senaste tretton åren, eller så.
Jag har verkligen analyserat. Min slutsats är att det helt sinnessjuka hat som riktas mot den pyttelilla judiska staten Israel helt enkelt handlar om ett hat mot judar. Jag hittar ingen annan förklaring.

Världen må stå i lågor men folk är besatta av att trasha just lilla, lilla Israel. Alla andra konflikter är ointressanta. Det är helt sinnessjukt. Och just nu, medan jag skriver dessa rader, så plingar min telefon non-stop då raketerna faller över Israel. (Raketer sponsrade av oss via bistånd – fattar ni hur SJUKT detta är?)

Och så sitter det en massa lallande europeiska politiker och jollrar om ”det onda Israel”. De skriver hjärndöda inlägg på sociala medier. Jag finner inga ord. (Eller jo, det är ju det jag gör. Som vanligt.)
Vilka nötter. Vilka ryggradslösa as.
Jag är verkligen inte den som skriker ”antisemitism” i tid och otid, men efter runt 13 år i ”branschen” så har jag kommit fram till att det är just det som det handlar om.
Hur frihetsälskande, normalbegåvade människor inte kan stå upp för Israel är en gåta (som jag nyss alltså löste).

Hellre gullar folk med islamister som vill döda både dig och mig och era barn och min hund, än står rakryggade sida vid sida med Israel och stöder landet i dess kamp mot dessa vidriga islamister.
Samma islamister som härjar här hos oss i Europa. (Tack för importen.)

Kom igen nu, för fan. Skäms på er. Fy SKÄMS.

Carl Bildts sinnessjuka tweet

Calle fick i förrgår kväll jättemycket pisk för sin sinnessjuka tweet.
Att olje-Calle hatar Israel är ju ingen nyhet, men att t.o.m. han skulle sjunka så lågt…
Alla med lite, lite koll vet att Israel nästan alltid är FÖRST med att erbjuda hjälp (och FÖRST på plats).
Israel hjälper överallt i världen, i grannländerna, ja t.o.m. fienderna får hjälp av lilla Israel.
Fint att se att även normalbegåvade människor, som kanske (galet nog) inte älskar Israel, himlade med ögonen och frågade Calle vad han höll på med.

Läs tråden på twitter.

Pesach Sameach och Glad Påsk

Livet i karantän fortsätter; jag har varit hemma i – vad blir det? – två veckor nu. Har känt mig småkrasslig med halsont men ingen feber. Igår plötslig magsjuka som gick över under natten. Rysligt. Och mycket charmig information, va?

Idag har jag varit full av energi och jag har stormstädat och möblerat om. Jag vill nämligen gärna ha mitt skrivbord framför fönstret eftersom jag tycker att titta på ekorrarna i de jättehöga träden på baksidan av huset. (De är faktiskt väldigt underhållande.)

Jag lagade även en shakshuka för första gången på länge. Gjorde den extra kryddstark och öste på väldigt mycket koriander; på något sätt blir kombinationen hetta och koriander väldigt festlig.
Jag kom att tänka på att jag en gång åt en vegansk shakshuka på en frukostrestaurang på strandpromenaden i Tel Aviv, men jag kan inte minnas vad det var som ersatte äggen i denna veganska variant. Hmm. Men den var helt okej, vill jag minnas.

Shakshuka är, om du inte vet det, en vanlig rätt i mellanöstern. Veva ihop en tomatsörja med lite hetta samt örter och knäck i några ägg som får koka i sörjan. Shakshukan går att variera i det oändliga.

Idag snabbhackade jag även ihop en traditionell israelisk grönsallad med extra mycket citron. Så gött. Hemligheten är att hacka tomat, gurka och schalottenlök (idag dock salladslök) i små, små tärningar. Och på med persilja, citronsaft samt citronpeppar.

Jo, här firas pesach och där firas förmodligen påsk. Så Pesach Sameach och Glad Påsk tillönskas.

Och Shabbat Shalom. Ska ha en riktigt slapp och slö helg.