Socialt utmattad

Den svenskspråkiga judiska klubben. Foto: privat.

När jag umgås mycket blir jag efteråt väldigt utmattad. Jag har fungerat så här i hela mitt liv och jag antar att det beror på en viss introvert läggning.
Veckan som gick var väldigt social.
Först var jag hos min vän C i Esbo och tittade på Finlands uttagning till Eurovisionen.
Ett par dagar senare var jag på Purimfest hos en annan vän. Vi var sju personer och en hund och det var en himla kul kväll. Om du inte vet vad Purim är, så kan du läsa mer här. Man klär ut sig och läser vissa texter och har allmänt roligt tillsammans. Jag mötte både Poirot (två stycken till och med) och Fran Fine.
Dagen därpå kom min väninna J på besök då hon hade med sig ett par prylar till min nya bostad, bl.a. ett mycket passande sidobord. Så hela den dagen var ju också social.
Och slutligen, någon dag senare, var jag och min väninna I och hälsade på en äldre dam som vi lärt känna i synagogan. En så söt dam. Det var helt enkelt en judisk, svenskspråkig klubb som hade ett litet möte.

Poirot och Fran Fine. Foto: privat.

När lördagen sedan kom så var jag helt utmattad. Så trött, så trött. Både fysiskt och mentalt, så jag låg och vilade med min hund hela dagen. Och hela söndagen likaså, om jag ska vara ärlig.

De flesta av oss är väl lite så här, antar jag. Vissa mer och andra mindre. Vi måste emellanåt dra oss undan och bara vara ensamma eller med husdjur.

Bokbesök

Min vän Christa hälsade på en kväll och jag fick hennes andra bok. Lilla förlustboken är så att säga uppföljaren till den läsvärda Ett blodkärl som brast.
Vi var väldigt trötta båda två men ändå inte jättefula, så jag bjuder på en bild.

Christa är en härlig finlandssvensk kvinna som i början av vår vänskap sa en mening som jag bär med mig: ”Med dig kan man prata om vad som helst.” Så är det. (Och allt stannar hos mig – jag är känd för att vara en mycket lojal och pålitlig person.)

Ha en fin lördag. Jag ska fortsätta flyttpacka. Nu är det dags att ta tag i det stora projektet: garderoberna. (Tänk att jag är så välsignad att jag aldrig har behövt ”komma ut” ur nån garderob då jag aldrig någonsin befunnit mig i en sådan. 💁🏻‍♂️)

[Och kom ihåg att man kan vara bög OCH konservativ. Vi är jättemånga men vi hörs inte så mycket då vi inte är hysteriskt gapiga av oss. Och vi syns inte heller då vi inte har färgglada fantasifulla frisyrer och fula piercingar. Vi är bara väldigt normala, halvtråkiga människor som försöker fylla livet med något meningsfullt. Och vi blir fler och fler ju galnare samhället blir. Nu vet ni det också.]

Läs gärna Christas böcker!

Nöjd med det lilla…

Min lycklige vän är nybliven sambo så jag fick en stekpanna som han inte behövde (och jag verkligen behövde). Vilken skillnad det var att steka ägg! Min gamla var verkligen sliten. Denna är dessutom betydligt mindre, vilket är passande för ett singelhushåll.

Min vän fick en kärlekspartner men jag fick en stekpanna.
”Frying pans are forevEEER!”
(Nej, de är ju faktiskt inte det.)

Jag fick även ett vardagsrumsbord som jag länge beundrat. Det är lågt och vitt och robust och det har sina skavanker. Raspigt och så, vilket ger bordet karaktär. Det har nog varit med om både det ena och det andra. Lite som jag alltså.

Den älskade stekpannan.

Foto: AI respektive jag.

Suomenkielinen viikko, osa 3

Suomenkielinen teemaviikko jatkuu…

Eilinen oli hyvin naispainotteinen päivä.
Ensin ”vaimoni” piipahti kun oli menossa paikasta A paikkaan B. Sen jälkeen neiti A toi leivottuaan leipää ja hänen ”limput” on toisesta maailmasta. Huhhuh. Ihanan ”fluffy”.
Lopuksi vielä pikkusisko soitti ja juttelimme kauan elämästä ja kaikesta siihen liittyvästä.

Onhan se mukavaa, että tällaisella väsyneellä hinuriäijällä on elämässään niin monta fiksua ja pirtsakkaa daamia!

Mietin muuten, että tästä (katso kuva) voisi tulla minun kuudes tatuointinini. Ihailemani daamini Marilynin käsialalla. (Kirjasta ”Fragment”, muistaakseni ”Fragments” englanniksi. Suosittelen. Ostin sen ajat sitten, kun sen julkaistiin 2010, mutta luin sen vasta äskettäin.)

Hänenkin elämässä oli punainen lanka se ikuinen yksinäisyyden tunne. Tiedän tunteen liiankin hyvin.
Onneksi sitten on niitä ihania naisia elämässäni. Pusuja kaikille naispuolisille henkilöille.

ÄLKÄÄ ANTAKO MIESTEN TEITÄ MÄÄRÄILLÄ.

Mikään ei ärsytä niin, kun joku äijä yrittää sinua rajoitella. Siitäkin on meikäläisellä kokemusta. Parempi sitten olla vapaa ja yksin ja tehdä ihan mitä lystää.

Nyt jatkan lukemista ja hörpin kupin kaffeeta.
Mukavaa päivää toivotan Sinulle.

Hemkörd sabbatsmat – wow.

Jag har dragits med en förkylning i ett par veckor, så jag har inte träffat mina församlingsmedlemmar. Så heller inte igår kväll inför Shabbat, men då fick jag hemkört challah (bröd), paj och sallad, som två vänner lagat och bakat. Så, så, så gott!

Tänk vilka fantastiska människor jag träffat genom vår lilla (men växande) judiska församling här i Helsingfors.
Vi finns alltid där för varandra. Det är det enda rätta.

VAR SNÄLL MOT DE SNÄLLA OCH IGNORERA RESTEN. <— visdomsord.

Foto: Kim da Costa – Den levererade maten.