vänner – Sida 2 – Kim da Costa

Smärtor och kristna israeler

Hej.

Mina intelligenta inlägg lyser med sin frånvaro, som ni säkert har märkt…

Jag har ju vissa hälsoproblem, som jag har tjatat om i över ett år. Vissa dagar mår jag ”ganska okej”, för att sedan ha så svåra smärtor att jag knappt kan ta mig till närbutiken. Jag haltar mig fram med ett domnat ben och med helt sinnessjuka smärtor i min skadade nedre del av ryggen.

Och tänk att om två veckor har jag en tid för magnetröntgen och då kommer jag att ha väntat på den i drygt två månader. Därefter har jag en tid hos neurokirurgen i december och då kommer jag att ha väntat i fyra månader! ÄR DET RIMLIGT att en ska gå runt halvt invalidiserad och bara vänta, månad ut och månad in?

Vi människor har verkligen förvandlats till såna slit-och-släng-varor på så många plan i dagens samhälle. Du sliter ut dig och lämnas vind för våg. Du är kasserad.

Hur som helst. För nån dag sedan mådde jag förhållandevis bra och då var jag – och ”frugan” Jenny – ute och åkte bil med DKI (Den Kristna Israelen). Vi klev in i bilen och genast noterade jag att det hängde en davidsstjärna i backspegeln (se bild) och DKI spelade Sarit Hadad på hög volym. Genast kände jag mig hemma!

Så härligt att ha träffat en ny vän med koppling till Israel.

För övrigt kollade jag programmet ”Judisk högtid” igår på svtplay. Det var bra och informativt, även om det var lite väl klämkäckt. Men rekommenderad tittning för den som är intresserad. Mycket historia och vackra bilder från Jerusalem.

Länk: https://www.svtplay.se/…/judisk-hogtid-rosh-hashana-och…

Israel <3 Grekland

Vi firade judiskt nyår – Rosh hashana – för några dagar sedan och jag skrev följande, lite vackert så där, på FB.

Vet ni vad? Min bästis Jenny berättade nyss någonting mycket fint för mig. Kanske bland det vackraste jag hört.
Innan hon lärde känna mig så visste hon ingenting om judendomen. ”Du öppnade en dörr och nu står jag här på tröskeln.”
Vidare: ”Jag kommer aldrig att bli judinna (hon är mer dragen till buddhismen) men du har lärt mig så oerhört mycket om både judendomen och om Israel. Nu förstår jag mer om världen. Du öppnade upp mina sinnen. Och det märks att allt det som du har lärt mig kommer rakt från ditt hjärta.”

Har ni hört?

Jag passade samtidigt på att tacka mina vänner IB och ES som för många herrans år tog mig med på mitt livs första Rosh hashana-firande i Tel Aviv. Vilka minnen ändå… Livet ÄR minnen.

Bästisen Jenny sa också: ”Jag förstår nu även ditt politiska engagemang. Jag förstår varför du har gjort vad du har gjort för Israel, och för någonting som du tror på.” (Läs här exempelvis. Scrolla ner lite.) (Ja, jag hette Milrell på den tiden.)

Just detta har ju alltid varit själva poängen med min aktivism för Israel. Alltså, inte att skriva folk på näsan, utan att presentera fakta och få dem att tänka till.

Dagen därpå skrev jag lite till. Jenny och jag satt och pratade om våra respektive favoritländer. Hon har Grekland och jag har Israel.
Hon upplever samma sak på grekisk mark som jag på israelisk. Man får den där speciella känslan av att vara hemma. Det vibrerar ända från tårna och upp längs kroppen till hjärtat och ända till hjärnan. Och så gråter man kanske en skvätt av tacksamhet också.

När någon som är på väg till Israel för första gången frågar mig vad hen ska göra där så svarar jag alltid: ”bara njut av atmosfären och ANDAS. Andas riktigt djupt och sug i dig allt.”

Din själ på föda. Du känner det i dina blodådror.
När du är på rätt plats.
När du är hemma.

Mysteeri/Mysteriet

Jag har mina fel och brister men jag är en väldigt bra vän.

I söndags ville jag egentligen bara slappa och kolla på idiotiska serier, men en person hörde av sig och jag hörde ångest i rösten. Jag åkte för att träffa henne och hon fick prata av sig. Jag är en väldigt god lyssnare.

Vi träffades på ett karaokeställe för runt tre år sedan och – som av en händelse – lider vi båda av ischiassmärtor, så hon förstod vad jag menade när jag var lite sen till vårt möte. Jag promenerade från Kampen till Bulevarden, vilket tar bara ett par minuter, men mitt ben domnade igen och jag var tvungen att sitta ner ett tag.

Anyway. Det blev karaoke så klart. ”Joe Le Taxi”, ”Mysteeri/Mysteriet” och ”Evighet”. Jistanes, vad jag älskar att sjunga ut alla känslor och all ångest. Vissa snackar. Jag greppar mikrofonen. Känns bättre sen.

Och därmed spelar vi ”Mysteeri/Mysteriet”. Som tvåspråkig musikälskare älskar jag så klart att köra denna bit.

”Bara” vänner

Är det inte tragikomiskt att människor är så enkelspåriga? Min väninna Jenny lade upp ett foto på oss, på FB, igår, och genast trodde ”alla” att vi var mitt uppe i en kärleksrelation.
Okej, vi älskar ju verkligen varandra, men ni förstår nog vad jag menar. En man och en kvinna KAN vara vänner utan några som helst sexuella spänningar. *chockerande*
Vi talas vid ca 12 ggr per dag och vi träffas minst ett par gånger i veckan. Ofta sover vi tillsammans – huller om buller i samma säng. Inga konstigheter! Inga spänningar.
Vi är inte ”intima” även om vi förmodligen är mer INTIMA än vad jag någonsin har varit med en så kallad kärlekspartner.
Folk får skärpa sig. Året är snart 2022.
Man plus kvinna är inte lika med ”intim” samvaro.

Det var den sommaren det

För några dagar sedan slog vädret plötsligt om och nu är det nästan lite höstkänsla här i Helsingfors. Sommaren tog slut på ett så abrupt och okänsligt vis.

Men.
Vilken sommar!
Förmodligen mitt livs bästa – och roligaste. Och vilken solig och varm sommar vi hade. Värmeböljan bara fortsatte och fortsatte.
En väldigt kort sammanfattning i bildform.
Det har hänt tråkiga saker också (oberoende av mig) men jag berättar om dem vid ett annat tillfälle.

Jag hade knappt någon semester men jag tillbringade större delen av min lediga tid på balkongen. Inte i solen – jag lärde mig min läxa i samband med solstingshelvetet.

Och så har jag ju badat en MASSA. Mer än någonsin tidigare – åtminstone mer än någonsin i vuxen ålder.

Jag har även tagit hand om min hälsa på många olika sätt. Även kurer mot min ryggskada och ichias, men lite annat också. Blev ordinerad att köra blodtryckskontroll två gånger per dygn i två veckor. Sprungit hos kiropraktorn och på labbet och annat smått och gott.

Har hängt extremt mycket med min BFFF (det sista F:et står för Finland). Jag har en BFFS också. 😀 Känner mig välsignad.
Jag och min BFFF bodde hos varandra veckovis och vi hade så himla trevligt. Hon kan alla de där obskyra gamla popdängorna från 80- och 90-talen som jag trodde att jag var ensam om att komma ihåg och kunna sjunga med i. Vi bara synkar så otroligt bra och vi har så mycket att prata om. Vi lärde känna varandra på jobbet i november 2020 och det sa klick, men först när vi satt i coronakarantän så började vår vänskap blomma ut på allvar, per telefon.

Blake tyckte att det var lite för varmt. Han är ju mexikan och gillar sol och värme, men nu blev det lite för mycket av det goda.

Jag gick ner sex kilo eftersom jag var så ”aktiv” och jag åt knappt någonting heller, då matlusten helt försvann på grund av extremhettan.

Min BFFF blev israelvän tack vare mina lektioner i historia och politik. Wow.
(Det blir alla som läser på lite.)

Jag var så himla glad mest hela tiden.

Och jag bar kippah.

Jag fick en Britney-t-shirt.

Efter att ha slasat runt i småkläder började jag klä upp mig en smula.

Jag var på jobbet en måndag och fick ett erbjudande som tog mig på sängen. Gick ut för att ta mig en nypa frisk luft och knäppte denna selfie, som ett evigt minne.

Erbjudandet i fråga fick mig att säga tack och hej till Esbo.

Och nu har jag blivit befordrad och börjat jobba mitt i centrala Helsingfors, vilket är SÅ skönt. Spårvagn från dörr till dörr. Slut med krångliga Esbobussar.

Ja, kort och gott: mitt livs sommar.
Nu känns det lite likadant som när du varit på en underbar semester och kommer hem till vardagen. Lite nedstämd känsla och en längtan om att backa bandet.
Men nu är det som det är; sommaren är över och vi får blicka framåt och vara tacksamma över att vi har överlevt.