Smärtfri (men lite hög)

Hej igen från ”vårdkarusellen”.

Efter tre dygn med de nya medicinerna kan jag nu lista biverkningarna -samtliga mer eller mindre vanliga enligt bipacksedeln (tramadol):

– yrsel (är väldigt dimmig i huvudet)

– illamående (igår till och med vomerade jag)

– trötthet (jag blir så EXTREMT trött efter intag)

svettningar (denna var överraskande, men jistanes vad jag svettas)

– mardrömmar (inget ovanligt men nu är de på en helt annan nivå)

Men jag klagar inte, ty jag har inte ont! OBS!

Däremot domnar mitt ben fortfarande men jag har kommit på ett trick. När benet domnar lutar jag mig framåt, så djupt jag kan, och när jag rätar på ryggen igen så lättar det. Märkligt.

(Så om ni ser nån som går runt och ”bockar” på gator och torg, så är det bara jag.)

Önskar er en trevlig helg.

Shabbat Shalom.

[Fotot: roten till allt ont.]

Smärtan från helvetet

18 december 2022

God morgon, mitt herrskap.

Uppe med tuppen eftersom jag slocknade av medicinerna (man kan lätt få för sig att det bor en tablettmissbrukare här, men nej).
Så hur känns det då, så här tre dagar in i denna dunderkur? Ingen större skillnad, är jag rädd. (Hur lång tid kan det ta?)

Igår när jag gick till närbutiken så hade jag så ont att jag blev tårögd plus att jag började svettas. Svettas av smärta!

Det är inte helt lätt att beskriva hur det känns, men ungefär som att få tio knivar instuckna sydväst om ryggslutet (men jag vet inte säkert eftersom jag aldrig har blivit knivstucken), samt en molande värk i vänster ben, som även drabbas av märkliga ryckningar innan det domnar och helt sonika slutar att fungera.

Men jag tar mina mediciner och hoppas på det bästa. Den plötsliga tröttheten är den stora skillnaden. Skönt i och för sig att – efter ett helt liv med sömnproblem – faktiskt få sova ordentligt. #PositivaVeckan

Nåväl, nästa läkarbesök äger rum i mitten av februari – då får jag väl se om detta drama slutar på operationsbordet. Så här kan det i alla fall inte fortsätta! Jag kan inte leva så här. Inte än! Jag fyller trots allt BARA 48 om en vecka. Nån måtta får det faktiskt vara.

Ha en bra dag.

Försöker väcka Blake (som har en ny sovstil) för morgonvessa (som vi säger på svenska i Finland, istället för -toa) så att jag kan ta mina piller och sova en timme till.

Hej så länge.


21 december 2022

Hej mitt i natten.
Ursäkta mitt gnäll men jag lever ensam och har ingen att oja mig för (även om min hund lyssnar tålmodigt): jag har så ont.

I förrgår hade jag en relativt bra dag men igår hade jag återigen så vansinnigt ont. Tog mina kvällsmediciner och som vanligt slocknade jag. Låg och kollade en film (se foto) och en halvtimme in bara toksomnade jag, för att nu, fem timmar senare, vakna med sån enorm värk i benet. Jag som i förrgår trodde att medicinerna äntligen hade börjat verka. Men nej.

”Knivarna” sydväst om ryggslutet blir fler och fler och det känns som att de är trubbiga och som att en tyrann riktigt vrider om dem för att plåga mig ännu mer. Benet kollapsar när jag rör mig och det gör så att säga ont i skelettet, vilket är en smula oroväckande och skrämmande.

Nåväl, jag slutför denna ”sömnkur” och sedan får jag väl kontakta läkaren igen. Hon hintade om att det finns starkare mediciner, så jag får väl be om dem. Kan inte ha så här ont ända till mitten av februari då jag har nästa läkartid. Då avgörs mitt öde angående operation eller ej. Det lutar åt det, antar jag, då inget annat verkar hjälpa. Drygt två år med smärta som bara blir värre och värre är inte det minsta roligt.

Så där, tack för att jag fick skriva av mig igen.

Erfarenheter av vaccin

Facebooks ”minnen” påminde mig om att det var exakt ett år sedan som jag tog den där helvetessprutan. Jag har inga som helst vetenskapliga belägg, utan jag talar bara högst personligen av egen erfarenhet. Med det sagt…

Jag blev ju extremt sjuk. I två veckor. Kunde inte ens gå ut med hunden (tack Jenny, för hjälpen). Jag gick till akuten tre gånger under en och samma dag. Kunde inte andas. Hjärtat hoppade ut ur bröstet (faktiskt nästan helt bokstavligen).

Ett år senare känner jag fortfarande av dessa symtom. Jag får andnöd. Hjärtat slår i ”otakt”. Mitt ”ischias-ben” kanske inte längre handlar så mycket om ischias, utan jag misstänker blodproppar. (Nästa veckas läkarbesök får väl avgöra, men å andra sidan är ju läkarna köpta av läkemedelsindustrin, så ”nej, det har aaaaaaabsolut inget med vaccinet att göra”.)

Googla blodproppar och googla unga, friska män med plötsliga hjärtproblem som faller ner och dör, bara så där. Efter vaccinering så klart.

Och det här med smaklökarna.

Som jag har sagt i väldigt många år: enda anledningen till att jag ”bara” är vegetarian och inte vegan, är att jag älskar ost. Speciellt smält sådan. Som i en lasagne. Men nu… Jag skrapar bort den smälta osten. Låter futtigt, men det känns ju HEMSKT att inte känna igen sig själv på en så fundamental (!) nivå. Och chips! I min familj har vi alltid ”firat” med chirre. Men nu… Nej. Jag gillar inte chips längre. Oavsett sort så smakar de alla bara som papper. Så till och med den lilla glädjen togs ifrån mig!

Och varför lät jag mig då vaccineras? För att jag inte blev insläppt på ett karaokehak (!) utan vaccinpass. (Härregu’, hello DDR.)

Jag har alltid gått min egen väg, så jag är väldigt besviken på mig själv för att ha fallit för grupptrycket.

Som sagt: inga vetenskapliga belägg. Vänligen respektera mina högst personliga åsikter som jag baserar på högst personliga erfarenheter.

Och apropå Pfizer… -> https://www.youtube.com/watch?v=mnxlxzxoZx0…

Klaustrofobisk magnetröntgen

technology hospital medicine indoors
Photo by MART PRODUCTION on Pexels.com

Igår var jag på magnetröntgen. Har varit med om det en gång tidigare, för många herrans år sedan, men då hade jag så mycket smärtstillande i kroppen att jag inte var helt närvarande.

Nu upplevde jag stark klaustrofobi. Här fanns ingen möjlighet att lyssna på musik (”orkestern har semester”, sa läkaren) så jag hade öronproppar och hörselskydd för att dränka de förfärligt höga ljuden något. Ljuden var inte alls besvärande. Det surrade och knackade och tidvis lät det lite som techno. Eller lite Björk faktiskt, när hon är som mest experimentell.

Men klaustrofobiskt var det, och det var psykiskt påfrestande.

När jag sedan promenerade hemåt så hade jag så ont i rygg och ben att jag nästan började gråta. På riktigt. Vissa dagar ganska okej, andra dagar så ont att jag knappt kan gå. Eller ens sova, om jag inte ligger i en väldigt speciell ställning.

Hoppas att de hittar någonting nu, som går att åtgärda. Är lite trött på att känna mig halvt invalidiserad. Jag är trots allt bara 40-nånting!

Sjuk efter vaxx

Jag ville inte låta mig vaccineras men jag föll för grupptrycket.
Efter första sprutan fick jag (omedelbart) fruktansvärd huvudvärk och jag drabbades av nackspärr som höll i sig i en vecka.

Efter andra sprutan blev jag först dimmig i huvudet och efter några dagar blev jag så fruktansvärt sjuk. Jag fick problem med motoriken och jag kunde inte andas. Jag besökte akuten tre (!) gånger. Mitt hjärta slog så hårt och så snabbt att det kändes som att det – bokstavligen – skulle hoppa ut ur bröstet.
Jag kan inte i ord beskriva hur dåligt jag mådde. Vid ett par tillfällen kunde jag inte ens svara i telefon eftersom händerna inte fungerade. Detta var mycket skrämmande.

Efter ungefär fem dagar mådde jag bättre (dock ej bra) och då infann sig en helt obeskrivlig trötthet. Jag bara sov och sov och sov. 24 timmar i sträck, ut snabbt med hunden och sedan tillbaka till sängen och så sov jag i ytterligare 12 timmar.
Detta höll i sig i ungefär fyra dygn. Tack och lov har min bästa vän min extranyckel så hon kom och tog hand om både mig och min hund så ofta hon hann.
Det blev alltså två veckors sjukskrivning för min del och enda gången jag mått nästan lika dåligt var i somras när jag fick solsting.
Jag som verkligen inte lättvindigt söker vård besökte alltså akuten hela tre (!) gånger efter vaccinationen. Så ni kanske kan förstå hur fruktansvärt sjuk jag var.

Det olustliga var att min läkare inte ville höra talas om att detta skulle ha något samband med vaccinationen. Han avfärdade denna teori med en enda mening och skyllde allt på stress. Visst, jag har varit väldigt stressad på sistone men jag har nu hört och läst om väldigt många människor (främst unga män) som råkat ut för detsamma efter att de låtit sig vaccineras.

Jag som är en envis person som alltid gått min egen väg, och alltid har kunnat tänka själv, är besviken på mig själv då jag lät mig övertalas.

Vad är det egentligen de sprutar i oss?