Supersöndag, god mat, dåraktiga diktatorer

Hej på er denna tradiga söndag. Verkligen en sån där supersöndag.

Jag har verkligen ingenting spännande att berätta just nu men jag fick ändå lite skrivklåda, så jag berättar härmed lite kort om helgen.
Den har varit tråkig och jag har varit på osedvanligt dåligt humör. Har bara varit ensam hemma med min hund och jag har inte kunnat röra mig överdrivet mycket då jag har haft så vansinnigt ont.

Det är nog inte särskilt roligt att om och om igen läsa om mitt sjukdomstillstånd och denna långa väntan på operation, men dessa smärtor överskuggar ju allt annat i mitt liv för närvarande.
I fredags morse var jag rädd då jag skulle gå på hundpromenad eftersom jag befarade att mitt ben skull ge vika och plötsligt skulle jag ligga där mitt på gatan och inte kunna ta mig upp igen. (Men jag lyckades till slut.)

Lördagen tillbringade jag i sängen, i stort sett hela dagen. Det värkte och det bultade och… ja, det är ett helvete.
Så… jag låg och kollade på en MASSA dokumentärer. DW Documentary på youtube har en massa sevärt. Jag har sett dokumentärer om den skogstokige Putin, om dåren Gadaffi, om den snorige Saddam Hussein, om den äntligen i helvetet vaggande Bin Laden.
Även om läkemedelsindustrin (huvaligen!) samt en väldigt sevärd dokumentär om hur det vidriga kommunistiska Kina spionerar på sina medborgare. Jag har läst ganska mycket om detta, men att det var SÅ illa ställt hade jag inte riktigt förstått. Just denna rekommenderar jag lite extra, så klicka här och se den. Du blir mörkrädd.

Vad har jag mer gjort? Jo, igår kväll rippade jag en massa skivor. Alltså från CD in i datorn. Efter ett datorhaveri saknas nu en massa ljuv musik ur mitt musikbibliotek så jag rippar loss när jag är på humör får någon viss musikant/orkester/vokalist.

Idag söndag har mitt ben mått en smula bättre och jag blev vid ett tillfälle lite trött på att bara ligga ner så jag fick feeling och började tvätta ur min mikrovågsugn. (Som bara används i nödfall då jag inte tror att mikrad mat är särskilt nyttig.) Oj, vad den glänser nu.
Skåpsluckorna fick också sig en omgång.

Jag lagade lunch också (se bild). Det blev kokta morötter med en (mycket) het vegetarisk ”bolognese”. Hur gott är det inte med morötter? Varför äter folk pasta eller ris eller annat sopigt när de kan äta morötter eller potatis?
Väldigt smarrigt blev det i alla fall.

Nu ska jag dricka en kopp te och sedan få lite pappersarbete gjort.
Därefter hundpromenad och kanske en dokumentär. Därefter är dygnet snart slut och det är dags att knyta sig.

Hej då.

Osorterade tankar och far död i två år

Osorterade tankar, torsdag kväll.

Två år utan min fantastiske far. Det känns fortfarande overkligt att han är borta (men bara fysiskt). Det var mitt livs värsta dag och största chock. Sorgbearbetningskursen i nov-dec hjälpte som sagt. Rekommenderas.

Annars då?
Jag tar min läkemedelscocktail och den hjälper en aning mot smärtorna men mest blir jag bara så fruktansvärt trött. Ungefär en och en halv timme efter intag så kan jag inte hålla ögonen öppna och måste sova ett par timmar. Det gör ju ingenting (snarare tvärtom) när jag tar kvällsdosen, men det är okul att bli så vansinnigt trött efter morgondosen. Men jag klagar inte. Jag bara konstaterar. Jag blir även yr och sluddrig. Inga piller hjälper dock gällande benen som domnar. Idag var jag SÅ HÄR nära att ramla rakt in i en livsfarlig stolpe då benet gav vika när jag försökte ta mig över en snöhög (väldigt galet plogat då samtliga portar in på gården är blockerade av snö, upplogad från gatan). Ser fram emot operationen och just nu har jag nästa läkartid i augusti (jistanes, vilka köer).

På lördag blir det dubbla melodifestivaler, med finländska finalen och svenska deltävlingen nummer 4, som plötsligt känns lite upphetsande efter att jag hört Loreens fantastiska bit ”Tattoo”.
”Cha Cha Cha” – framförd av den konstnärlige Käärijä – måste vinna här i Finland. Måste, måste, måste.

Jag har fått dille på nåt så simpelt som vita bönor i tomatsås. 85 cent per burk på S-Market. Gott, nytt, förmånligt. Det hela började med att vi åt denna delikata rätt i Spanien under årsskiftet och jag kom inte ihåg när jag senast hade ätit detta. Kanske i skolbespisningen? Eller på nåt hotell i London för många år sedan. Gott är det i alla fall.

Nu säger jag god natt. Ögonlocken börjar kännas väldigt tunga efter medicinerna.

Äntligen ett besked: det blir operation!

Vårdkarusellen snurrade ännu ett varv eller två och DET BLIR OPERATION.

Kom till Brosjukhuset och träffade en trevlig ung läkare med spretigt hår och vita hipsterglasögon. Han smällde upp mina röntgenbilder på en enorm skärm och förklarade allt väldigt ingående.
Han sa att ”du har ju trampat runt hos olika läkare i två års tid och det blir bara värre. Ingenting annat verkar hjälpa så jag föreslår nog operation”.
GÄRNA FÖR MIG. Jag vill bara bli av med denna livsbegränsande smärta.

Jo, detta senaste sjukhus började byggas när jag flyttade in i min nuvarande bostad, på andra sidan gatan, så jag har sett det växa fram. Nu är det nyöppnat och jag har varit på besök flera gånger redan… Det är enormt tjusigt och det doftar trä. Lite längre ner på gatan byggs nu Eksjukhuset och jag ser även det växa fram. Skaparen visste vad han gjorde när han gav mig min nuvarande lägenhet, mitt i Mejlans sjukhusområde. Tänk om jag hade varit tvungen att trampa runt från andra sidan stan!

Jag litar ju på Skaparen. Han vet alltid vad som komma skall. Alltid har han en plan. Prata mindre och lyssna mer, så hör du lättare vad Skaparen försöker säga.

Noterade även att de snart öppnar ett nytt apotek inne i Brosjukhuset. Så lyxigt.

I alla fall. Efter läkarbesöket gick jag till (för närvarande) närmsta apotek, ungefär en kilometer bort, och jag fick så ont i rygg och ben, så jag ser verkligen fram emot denna operation. Det lär ta minst ett halvår men nu står jag i alla fall i kö.
Fick en ny läkemedelscocktail som jag ska börja med NU.

Men inte nog med det förresten. Läkaren sa också att jag inom kort blir kontaktad igen, då de när de röntgade min hjärna för ett tag sedan (av en helt annan anledning) hittade ”någonting” (Edit: ”utbuktning”) som eventuellt kan leda till en hjärnblödning. Förmodligen inte nu, men kanske om tio eller femton år och eftersom jag är ”så ung” (!) så bör detta åtgärdas så snart som möjligt.

Tänk, jag som aldrig har opererats kanske plötsligt opereras två gånger under detta år.
Jag som alltid har varit så frisk och kry. Tills för två år sedan då allt detta började.

Ja, vad säger man?
Ta hand om er där ute.

Och tack återigen för Vård i Världsklass!

Fattades bara det…

De senaste två åren har jag ju haft diverse hälsoproblem. Ryggen och benet samt dessutom fruktansvärda biverkningar efter den helvetiska coronasprutan.

Det har varit en vårdkarusell utan dess like och som inte detta vore nog så halkade jag för drygt två veckor sedan. Fattades bara det!

Först var jag på akuten, sedan blev jag kallad till olycksfallsmottagningen och därefter till ögonkliniken och om några dagar ska jag till mun- och käkkirurgiska avdelningen.

(För att nästa vecka gå till nervkirurgiska för mitt ryggproblem som gör att jag vissa dagar knappt kan gå.)

Jag vill bara bli av med dessa smärtor! Och sluta ha sådan otur hela tiden.

Aj.

Smärtfri (men lite hög)

Hej igen från ”vårdkarusellen”.

Efter tre dygn med de nya medicinerna kan jag nu lista biverkningarna -samtliga mer eller mindre vanliga enligt bipacksedeln (tramadol):

– yrsel (är väldigt dimmig i huvudet)

– illamående (igår till och med vomerade jag)

– trötthet (jag blir så EXTREMT trött efter intag)

svettningar (denna var överraskande, men jistanes vad jag svettas)

– mardrömmar (inget ovanligt men nu är de på en helt annan nivå)

Men jag klagar inte, ty jag har inte ont! OBS!

Däremot domnar mitt ben fortfarande men jag har kommit på ett trick. När benet domnar lutar jag mig framåt, så djupt jag kan, och när jag rätar på ryggen igen så lättar det. Märkligt.

(Så om ni ser nån som går runt och ”bockar” på gator och torg, så är det bara jag.)

Önskar er en trevlig helg.

Shabbat Shalom.

[Fotot: roten till allt ont.]