Etikett: damer

Anteckningar en söndag i juli

Här kommer ett fladdrigt inlägg om allt och inget, för den som mot förmodan är intresserad av mitt eviga jollrande.

Dagen började med att jag var nära att bli påcyklad av en cyklist som cyklade mot rött. Inte bra. Cyklisterna (och de ’slalomåkande’ elsparkcyklisterna) måste skärpa sig.

Sedan raggade en dam på mig. Ja. Oj, vilka blickar jag fick. Hon ville verkligen möta mig i kammaren. #StillGotIt
Jag sa ”hej” och hon sa ”hei”. Ja, det är lite skillnad på hej på svenska och hei på finska. Faktiskt.

Och nu ska jag komma ut som tant (jag älskar tanter). I många år funderade jag på vem min favoritförfattare är. Sedan kollade jag min lista över lästa böcker (jag älskar listor) och då förstod jag bums: min favoritförfattare är så klart den bortgångna Bodil Malmsten. Ja, det är väl tantigt av mig men sån är jag.

Jag upptäckte Malmsten när jag läste de tre böckerna från Frankrike. De handlade ju inte om så mycket egentligen – mest bara observationer direkt ur livet. Hon planterade en buske och hon hade problem med mullvadar i trädgården och allt vad det var eller inte var. Det var själva språket och språkbruket som tilltalade mig. Jag sögs in och kände att jag var DÄR. Därefter har jag lånat alla böcker som jag hittat på biblioteket (denna fantastiska uppfinning som stavas BIBLIOTEK).
Så jag sitter på balkongen och läser Bodil Malmsten (hon har (hade) dessutom en underbar, lite torr humor som ploppar upp emellanåt).

Favoritförfattare: Bodil Malmsten
Favoritpopstjärna: Kylie Minogue
Favoritserie: Desperate Housewives
Favoritpolitiker: Alice Teodorescu Måwe
Favoritpolitiker i Finland: jag har inte bestämt mig ännu, jag är så upptagen med Dårhusets tvålopera som är Sveriges politiska absurda klimat
Favoritskådespelare: Kate Winslet
Favorit på youtube: Lina -> https://www.youtube.com/@LinaratesmoviesandTVshows/videos

Lina kommenterar varje avsnitt av skräpserien ”And Just Like That…” som både hon och jag älskar att hat-titta på eftersom den är så usel. Någon dör i säsong tre som redan var död i säsong ett o.s.v. Så otroligt sopigt och ”lazy writing”. Så jag tipsar om Lina som bor i New York. Hon är jättefestlig och hennes minspel är obetalbart.

Och apropå denna skräpserie så ogillar jag Miranda allra mest. Hennes karaktär finns ju inte längre, utan nu är det abortälskaren ( https://kimdacosta.com/en-vantad-backlash-fruktansvarda…/ ) Cynthia Nixon som ”spelar” sig själv: en vänsterextrem, aggressiv lesbian. Jag gillar inte vänsterextrema aggressiva lesbianer.

Som ni ser: bara en massa damer på min favoritlista (och dessutom kvinnan som i morse åt upp mig med sin glupska blick). What a waste att jag skulle vara född fjolla, liksom.

Nästa ämne: mat och näring.
Min anonyma vän berättade att h*n precis som jag har börjat lyssna på vad kroppen vill ha. Som jag nämnt tidigare så äter jag numera kyckling ett par gånger per månad eftersom min kropp behöver det. Detta är alltså någonting att ta upp eftersom jag var helvegetarian i 30 år. Just nu är jag inne i min fil-fas, då min kropp kräver kalcium. Jag älskar fil.
Så gör som jag och min anonyma vän: lyssna på kroppen.

Bonusinfo: jag trodde inte att dagen skulle komma men jag föredrar numera Valios grynost (keso) framför Arlas Keso. Mycket överraskande! Keso-keson upplever jag numera som för söt och jag gillar ju inte sött. Att jag inte gillar sött har räddat mig från extrem fetma, så det är jag tacksam för.

Vidare.
Min andra anonyma vän som slutade röka, vilket h*n aldrig trodde att h*n skulle lyckas med, berättade att efter fyra månader gick äntligen suget, som kom och gick, över. GOOD FOR HIM/HER! Dessutom: denna vän, som lider av en allvarlig men just nu latent, sjukdom trodde att hans/hennes ständiga kräkningar berodde på sjukdomen. Men nej. ”Jag har inte kräkts sedan jag slutade röka”, kvittrade h*n. Det var faktiskt väldigt allvarligt. H*n kräktes i stort sett varje dag och helt plötsligt. Rakt ut. Men nej, det berodde inte på sjukdomen utan på rökandet.

Det var väl allt för nu.

Foto: Kim da Costa – bokhög

Damer! Jag är mer än prima manskött!

Fredagsfräckt inlägg.

Vad har det tagit åt er damer? Vi rediga karlakarlar vet att vi ständigt blir uppmärksammade av tuttbrudar på sociala medier, men de senaste veckorna har det gått in på en helt ny nivå. Fem, sex, sju lättklädda damer i utmanande ställningar och ett otäckt sug i blicken vill ha uppmärksamhet varje dag. Såväl på FB som på IG. Detta får mig att känna mig billig. (Sedan har ni mage att i media lipa ut över att ni får 🍆bilder skickade till er – ni är inte det minsta bättre själva!)

Igår kväll hände detta även IRL. Jag var på en oskyldig kvällsrunda med min hund och i vanliga fall uppmärksammar damerna honom, men nu var deras blickar fixerade vid mitt skrev! Minst tre FFF (Fina Finska Flickor) stirrade helt ogenerat. Om jag inte såg helt fel så slickade en av dem sig till och med om läpparna. Så vulgärt. Ja, jag bar lite ’slinkiga’ shorts, men det betyder inte att det är fritt fram. (Notera gärna hur ni gnäller över mäns blickar när ni ilar runt i muskorta kjolar och urringningar ner till naveln. Ni är som sagt inte bättre själva, så håll snattran.)

Är det värmen? Hormonerna går bananas?

Hur som helst: jag är mer än ett stycke prima manskött! Jag är en människa med känslor! Jag är inte er privata leksak som ni kan ha lite lajbans med för att sedan kasseras!

Jag må vara en Riktig Man™️ med lustar och begär, men framför allt är jag en romantiker, så detta primitiva spel funkar inte på mig.

Snygga sjuksköterskor slet i den enögde ormen

Jag kan inte sova då jag sov så mycket på intensiven så jag kan väl passa på att skriva ett inlägg tillägnat er REDIGA HETEROMÄN. Detta är inte ’sensuellt’ på nåt vis men kanske kan du dra lite på smilbanden och kanske kan du lära dig någonting. Läs ej om du är pryd. Detta handlar helt enkelt om hur det är att vara människa.

Har du aldrig haft kateter så kan jag avslöja att det inte är särskilt behagligt. Detta var andra gången för mig och det första jag sa när jag vaknade efter att ha fått den inkörd medan jag var nedsövd, var att jag var nödig. (Man är ju kopplad till en massa maskiner med hundra sladdar åt alla håll och över hela kroppen så man kan ju inte ta sig till herrarnas.) Sköterskan (som såg ut lite som min bortgångna finska favoritsångfågel Kikka – googla) svarade att nåt måste vara fel då påsen (som hängde elegant på en krok på sängkanten) var tom. Hon drog således ut hela prylen ur mig och om du inte vet hur detta känns så… det gör inte ont. Det känns bara obehagligt och väldigt, väldigt fel. ”Ballongen” var trasig, meddelade hon.

Innan jag skulle få en ny kateter så gav hon mig en enorm flaska att urinera i. Liggande. I sängen. Vad lärde vi oss som små barn? Att inte kissa i sängen. Jag var helt blockerad.
Till slut kom sköterskan med sin kollega och jag låg bredbent i sängen med nu TVÅ unga vackra sjuksköterskor (JAG VET HUR DETTA LÅTER) som slet och drog i min enögde orm. I en sådan situation känner man sig väldigt liten och… mänsklig. Och aldrig har väl en orm sett så larv-ig ut… Inte ens ni utsvultna, testosteronstinna alfamän skulle ha gått igång på detta.

Men oj så skönt det var när allt funkade som det skulle. Fick även lära mig att de mäter allt som går in i kroppen och allt som kommer ut (vätskor alltså). Det måste råda balans. Med reservation för missuppfattningar. Jag var ganska hög fortfarande.

Jag lärde mig någonting på intensiven! Jag har alltid trott att det handlar om en (1) maskin så jag har aldrig förstått det här med att ”det är fullt på IVA”. Inte nog med att jag hade ett eget rum (eller hörn med glasväggar) med säkert tio olika pipande apparater – jag hade också dygnet runt en egen sköterska som satt utanför och som varannan timme gav mig smärtstillande, kontrollerade olika värden, tryckte på knappar, lyste med en lampa i mina ögon, kontrollerade om jag hade motorik och muskler i händer och fötter och – som på film – frågade mig var jag befann mig och vilket datum det var.

Tänk vilket viktigt jobb de gör. Vilka hjältar! Tänk vilken lycka att få leva i ett land med Vård i Världsklass™️.
Tusen tack till Johanna, Aino, Helena och Tuija som i tur och ordning tog hand om mig.

Den sistnämnda frågade förresten varifrån jag fått mitt efternamn och jag svarade att jag varit gift.
”Så då tog du din kvinnas namn?”
”I själva verket min mans.”
Då bad hon om ursäkt. ”Men jag som är så öppensinnad och så tar jag det som en självklarhet att du varit gift med en kvinna. Så dåligt av mig.”
”Nej nej”, svarade jag. ”Det är ju inget konstigt med det. Jag utgår från att du är gift med en man. Det är så det är. Inget att be om ursäkt för.”
Då berättade hon att dotterns väninna fått barn men hon (mamman) vägrade kalla honom ”son”. Hon sa (på riktigt alltså!) ”snoppbärare”, vilket låter ännu vidrigare på finska: ”pippelinkantaja”.
”Ja”, sa jag, ”vissa ska ju alltid överdriva. Jag kommer då aldrig att kalla någon vare sig snopp- eller snippbärare.”
”Inte jag heller”, svarade hon.

Detta var mitt nattliga inlägg, som började på ett vis men slutade på ett helt annat.

Kom ihåg: var inte rädd för katetern. Obehagligt men ej smärtsamt. Det är riktigt skönt när man sedan blir av med den.
Det är ta mig tusan inte helt lätt att vara människa.


Aha, ni undrar vad helgen bjuder på…

Jo, jag ska stormlyssna på tre nya album.
Ja, skratta ni. Varsågoda.
1. Sarit Hadad – svängig hebrepop.
2. Britta – electropop! Aaah!
3. Carola – hatkärlek nummer 1. Rösten får mig trots allt alltid att känna mig trygg (barndomsrelaterat).
damer
Visst är det spännande att tillhöra den skara som får ta del av mina lösenordsskyddade inlägg (verkligen!)?
Jag känner mig en smula restriktiv numera då det ränner väldigt mycket nytt folk här.
09:26 Sebbe är med mig på jobbet idag – vi umgicks ju inte så mycket igår, p.g.a. stormjobbandet. Dessvärre är han lite kräksjuk och svag (Vad har han ätit nu då? Inget konstigt alls, vad jag kan minnas.) men han repar sig förhoppningsvis snart. Han sover på en rund Ikea-matta.
09:34 Eftersom han kräktes ”skum” så rensar han magen. Ingen fara. Dock otrevligt. Tacksam över att han ej vomerade på den fullmatade morgontunnelbanan. #positivaveckan
10:05 Jag och marknadschef har talat hundar. Hon har sin pudel med sig idag (vi brukar ha hundparty här på fredagar).
11:44 Vi har varit ute på en snabb kissepaus. Fy tusan vad det blåser kallt! Inte ens vårsolens vackra strålar värmde.
I matlådan fann vi för övrigt pasta och kryddstark quornfärs. Till det en skvätt pesto. Pesto funkar alltid.
12:03 Det här hade jag kunnat skriva. Ha ha ha. HA HA HA.

12:14 ”Berlinjuden” skriver på MSN: ”you’re so funky!!  you’re so gonna fit here in berlin. honestly. you’re hot stuff. I’m honest and straight! I’m honest as a straight arrow.”
13:11 Nu har Sebbe piggnat till riktigt ordentligt. Han åt just en rejäl ”portion” mat.
14:07 Nu är det dags! Blå ögonskugga, lite mascara och läppglans. Mycket rouge. På med de skyhöga, sylvassa stilettklackarna och off we go. Ut i det fria. Helgens syndiga näste väntar!
20:34 Och med det menade jag sofflocket. Här ligger vi, Sebbe och jag, huller om buller och poppar plattor för fulla muggar.