heterosexuellt – Kim da Costa

Söndagsdepp, 10 aug, 25

Det är så typiskt att detta händer just en söndag när du en aning deppig går för att handla lite hundmat. Bara lite snabbt. In och ut ur butiken för att sedan komma hem, mata hundarna och deppa vidare.

Naturligtvis får du ett storhandlande perfekt par framför dig i kassan. Hon är vacker och cirka 32. Han är stilig och runt 35. Det Perfekta Paret. De är solbrända. Förmodligen har de just kommit hem till stan efter en fantastisk sommar på stugan. Långa och naturligt vältränade – hälsosamma helt enkelt. Snyggt men ledigt klädda.
Men jistanes vad de handlar. De lassar upp vara efter vara. Delikatesser. Ovanliga burkar. Dyrt kött. Grönsaker i alla tänkbara färger och former. Och choklad. Jättemycket choklad.

När det blir dags att betala vet Den Perfekte Mannen inte vilket bankkort han ska använda. Plånboken svämmar över av kort och kontanter. Till slut tar han det kilometerlånga kvittot och sina överfulla medhavda kassar och vankar iväg. Kvinnan bredvid sig.
Jag betalar snabbt min hundmat och går ut ur butiken.

Jag ser det Perfekta Paret. De står vid sin supertjusiga röda bil, lassar in sina varor och hoppar in. Mannen kör. Nu far de hem till paradvåningen. Två perfekta välkammade barn kommer att springa mot dem över det knarrande golvet i det perfekta hemmet.

Men varför ser det Perfekta Paret så ledsna och olyckliga ut? Varför säger de ingenting till varandra? Är de ledsna över att semestern börjar gå mot sitt slut och de måste infinna sig på respektive perfekt arbetsplats? Är de olyckliga med varandra? Är de tysta för att de har sagt allt som finns att säga?

Jag kommer hem, matar hundarna, dricker ett glas citronvatten, sätter mig i soffan och skriver dessa rader.
Inte bitter, inte missunnsam.
Men kanske lite trött på livet som det ser ut just nu.

Foto: AI. Jag laddade upp en bild på mig själv och bad AI skapa ett bröllopsfoto där jag gifter mig med någon som ser ut som jag, och AI gav mig en fucking spegel!

Är ni sportdårar bara sexuellt frustrerade?

olympic symbol landmark — Photo by Pixabay on Pexels.com

Jag är ju verkligen ingen sportfåne, utan snarare motsatsen. Det vet väl de flesta som någon gång har läst denna blogg.

Nu börjar det dock gå upp ett ljus. Mina flöden på sociala medier svämmar över av de pågående olympiska spelen men inläggen handlar mest om sex.
Närmare bestämt om lemmar som river ribbor, välfyllda badbyxor, testosteron eller ej, halvnakna kvinnostjärtar som spelar volleyboll mot insvepta damrumpor. Och så vidare.

Det var ju lite det som jag såg under den där fotbollsfinalen (VM eller EM, eller vad det var) – som jag chockerande nog tittade på alldeles nyligen.
Bara en massa brunstiga, vältränade unga män som rände runt i slinkiga shorts och pussade och kramade varandra.

Är ni verkligen intresserade av sport och idrott?
Eller är ni kanske bara sexuellt frustrerade?

Damer! Jag är mer än prima manskött!

Fredagsfräckt inlägg.

Vad har det tagit åt er damer? Vi rediga karlakarlar vet att vi ständigt blir uppmärksammade av tuttbrudar på sociala medier, men de senaste veckorna har det gått in på en helt ny nivå. Fem, sex, sju lättklädda damer i utmanande ställningar och ett otäckt sug i blicken vill ha uppmärksamhet varje dag. Såväl på FB som på IG. Detta får mig att känna mig billig. (Sedan har ni mage att i media lipa ut över att ni får bilder skickade till er – ni är inte det minsta bättre själva!)

Igår kväll hände detta även IRL. Jag var på en oskyldig kvällsrunda med min hund och i vanliga fall uppmärksammar damerna honom, men nu var deras blickar fixerade vid mitt skrev! Minst tre FFF (Fina Finska Flickor) stirrade helt ogenerat. Om jag inte såg helt fel så slickade en av dem sig till och med om läpparna. Så vulgärt. Ja, jag bar lite ’slinkiga’ shorts, men det betyder inte att det är fritt fram. (Notera gärna hur ni gnäller över mäns blickar när ni ilar runt i muskorta kjolar och urringningar ner till naveln. Ni är som sagt inte bättre själva, så håll snattran.)

Är det värmen? Hormonerna går bananas?

Hur som helst: jag är mer än ett stycke prima manskött! Jag är en människa med känslor! Jag är inte er privata leksak som ni kan ha lite lajbans med för att sedan kasseras!

Jag må vara en Riktig Man med lustar och begär, men framför allt är jag en romantiker, så detta primitiva spel funkar inte på mig.

Stackars heterosexuella män

Kollade (lyssnade) på två dejtingprogram medan jag utförde hushållssysslor. Det var förvirrande att få en inblick i dagens ”feministiska” kvinnors huvuden.

Lärde mig bland annat att mannen gärna ska stå för notan. Detta enligt samtliga damer. ”Det är roligt om någon betalar för mig.” (Så jäkla skönt att vara gay och slippa detta ert eviga ”problem”. Ni kommer aldrig att lösa det!)
Mannen ska vara dominant och ”visa vägen” och kvinnan ska följa efter. En kvinna lade till: ”En man ska vara en man!” 🙄
Samtidigt ska mannen ”vara känslig” och ”kunna visa sina känslor på exempelvis begravningar” (!).
Det här med att hålla upp dörren då (som jag har varit inne på tidigare)? Svårt. En gentleman håller upp dörren men kvinnan kan ju vara rabiat och fräsa att hon minsann kan öppna dörren själv. Svår avvägning. Gammaldags och artig eller manschauvinistisk svinig gubbe? 🤷🏻‍♂️
Sen detta eviga, tröttsamma joller om hur hushållssysslorna ska fördelas… Har ni verkligen inte kommit längre? (Skönt att vara gay och slippa detta ”problem”. Uppdelningen har alltid skett automatiskt och helt naturligt i mina relationer. Jag rensar inte avlopp men jag sköter tvätten, exempelvis.) 💁🏻‍♂️

Det måste vara svårt att vara heterosexuell man i dagens så kallade feministiska samhälle, med dess utsuddade könsroller.

STYRKEKRAMAR 🤗

Tacksamhet, fördomar, ”Zlatan” samt heterorädsla

Idag vill jag uttrycka min ödmjuka tacksamhet. I den här ljuvliga staden (en av tre av mina hemstäder – jag är så lyckligt lottad!) får jag den hjälp jag behöver.
Ibland måste man här i livet lägga sig ner och be om hjälp och vägledning och hoppas att någon hör. Helsingfors har levererat med råge.
Nu på väg till öppenvårdens nästa fas: K2.
Måste säga att jag älskar morgonmötena i ’mitt’ vårdprogram, där vi alla berättar om dagsformen och vad som har hänt sedan sist. Det är terapeutiskt och man lär dessutom känna andra människor på ett djupare plan.

Kiitos Helsinki. Kiitos Suomi.
Tack Helsingfors. Tack Finland.

Igår avslutade den där irriterande zigenaren – som aldrig kan vara tyst och som alltid säger irriterande saker – sin tid i vår grupp. Jag har uppfattat honom som en smula ding och homo-ovänlig men igår bad han om mitt nummer. Och som jag skrev i ett blogginlägg så inser jag att Skaparen skickade in honom i mitt liv för att jag skulle fatta att bakom allt det där irriterande finns en bra människa.
Jag måste vänta lite och skrapa rejält på ytan innan jag ’dömer’.

En annan typ, som verkar så lugn och rar, berättade en dag att han suttit i fängelse och jag frågade igår varför han hamnat där.
”Mordförsök”, svarade han. 😳 Det hade jag aldrig trott.
Men det är sånt som kommer med drogkulturen.

Sen har vi den hundtokiga kristna kvinnan som trodde att jag har FLICKvän. Vi åker buss hemåt varje dag och hon frågar en massa om Blake och även om mitt kärleksliv. Och hon vet mycket om judendomen. Dessutom verkar hon lika politisk som jag, så vi har mycket att prata om…

Träffar många intressanta människor varje dag. Vi är så olika och kommer från olika världar men vi lär oss av varandra. Mycket givande.

Tack, Helsingfors stad.

Dagens konversation med den kristna kvinnan innehöll både karlar och religion.
Hon hade sett hur de på morgon-TV tog upp det växande judehatet och att de kommit fram till att det inte beror på att finländarna plötsligt blivit antisemiter. Det beror så klart på invandringen från muslimska länder där judehatet kommer med modersmjölken.
”Tur att de talade klarspråk”, sa jag myndigt. ”Annars kan man inte rätta till problemet.”

Sen döpte vi om min (muslimske – höhö!) pojkvän till Zlatan. Vi nämner ju i öppenvården aldrig någon annans namn om vi babblar om den personen i nån diskussionsgrupp. Och vi använder för övrigt alltid endast varandras förnamn. Ingen vet vad de andra heter i efternamn.
Jo, eftersom han ser ut som Zlatan alltså. Det var det jag skulle komma till här. Även den kristna kvinnan tyckte det. (Nu kanske ni förstår varför jag är så attraherad…) Och hon sa att hon (precis som jag) endast kollar på fotboll (när det nu råkar hända) pga spelarnas extrema ’skönhet’.

En bra och kort dag. Nu hem för bostadsmöte samt psykologmöte.

En sak till (känner att jag har mun/tangentsbordsdiarré idag).
Jag var lite orolig för att min nye vän ”Finlandssvensken” skulle börja bete sig annorlunda när det gick upp för honom att jag är fjolla.
Det är sånt jag ofta tänker på när jag (väldigt sällan iofs) blir vän med nån heterosexuell man. Rädd att han ska vara så där tölpig och ”få för sig nåt” eller tro att jag ”tror nåt”.

Men nej. Han beter sig som vanligt och idag överraskade han mig på bussen, med ett ivrigt ”hallåå däär!” och han berättade i förbifarten att hans flickväns dotter har flickvän.
Så kan det gå. (Nästan) Ingen bryr sig om en persons homoemotionella läggning i dagens samhälle. Tack och lov. Annat var det så sent som för 10-15 år sedan.

Håll det i minnet. Och låt oss inte vrida klockan tillbaka genom att importera homohatande kulturer. Det handlar inte om intolerans eller så kallad ”rasism”. Det handlar om överlevnad.