and just like that – Kim da Costa

Anteckningar sista måndagen i juli

Jag som ofta lider av allvarliga sömnproblem är extra glad när jag har en bra sömnperiod, vilket jag har just nu. Trots värmeböljan. Eller kanske tack vare den?
Vad som sker när jag äntligen sover ordentligt är att jag drömmer väldigt klara, tydliga drömmar. Ofta med återkommande ämnen och här är några av dem:

Att jag flyttar – jag flyttar jätteofta i mina nattliga drömmar
Att jag går vilse. Detta är kanske min allra mest återkommande dröm. Jag är vilse och/eller jag lyckas inte ta mig framåt. Ibland sitter jag fast rent fysiskt och ibland lyckas jag bara inte röra mig
Att jag har en kärlek i mitt liv. Ibland är det en gammal kärlek (från 20 eller till och med 30 år sedan) och ibland är det någon som jag inte känner igen

Man måste ju inte vara psykolog eller psykiater eller hjärndoktor för att lyckas analysera dessa drömmar… Jag förstår. Jag känner mig otrygg, stampande och ensam. Så enkelt är det.

— — —

Jag har ju gnällt ganska mycket på kaosserien And Just Like That… men jag är inte den som bara vill gnälla. Det senaste avsnittet (säsong 3, episod 9) var betydligt bättre än de tidigare. Plötsligt andades serien lite Sex and the City.
Jag nämnde i något inlägg att jag gillar att kolla på andra som ”hat-tittar” på denna sopiga serie och då nämnde jag en dam vid namn Lina.
Nu har jag hittat en kul ung man också. Han kallar sig DerrickDuck och hans videor är så roliga. Han gör någonting mycket ”maskulint” medan han sågar serien. Han kanske hugger ved eller tvättar bilen. Humor på min nivå.
Kolla in honom.

— — —

Tack för idag, vi hörs i morgon.
Jag ska försöka skriva några rader varje dag den här veckan. Till just DIN enorma glädje!

Foto: Kim da Costa – pojkarna, arkivbild

Anteckningar en söndag i juli

Här kommer ett fladdrigt inlägg om allt och inget, för den som mot förmodan är intresserad av mitt eviga jollrande.

Dagen började med att jag var nära att bli påcyklad av en cyklist som cyklade mot rött. Inte bra. Cyklisterna (och de ’slalomåkande’ elsparkcyklisterna) måste skärpa sig.

Sedan raggade en dam på mig. Ja. Oj, vilka blickar jag fick. Hon ville verkligen möta mig i kammaren. #StillGotIt
Jag sa ”hej” och hon sa ”hei”. Ja, det är lite skillnad på hej på svenska och hei på finska. Faktiskt.

Och nu ska jag komma ut som tant (jag älskar tanter). I många år funderade jag på vem min favoritförfattare är. Sedan kollade jag min lista över lästa böcker (jag älskar listor) och då förstod jag bums: min favoritförfattare är så klart den bortgångna Bodil Malmsten. Ja, det är väl tantigt av mig men sån är jag.

Jag upptäckte Malmsten när jag läste de tre böckerna från Frankrike. De handlade ju inte om så mycket egentligen – mest bara observationer direkt ur livet. Hon planterade en buske och hon hade problem med mullvadar i trädgården och allt vad det var eller inte var. Det var själva språket och språkbruket som tilltalade mig. Jag sögs in och kände att jag var DÄR. Därefter har jag lånat alla böcker som jag hittat på biblioteket (denna fantastiska uppfinning som stavas BIBLIOTEK).
Så jag sitter på balkongen och läser Bodil Malmsten (hon har (hade) dessutom en underbar, lite torr humor som ploppar upp emellanåt).

Favoritförfattare: Bodil Malmsten
Favoritpopstjärna: Kylie Minogue
Favoritserie: Desperate Housewives
Favoritpolitiker: Alice Teodorescu Måwe
Favoritpolitiker i Finland: jag har inte bestämt mig ännu, jag är så upptagen med Dårhusets tvålopera som är Sveriges politiska absurda klimat
Favoritskådespelare: Kate Winslet
Favorit på youtube: Lina -> https://www.youtube.com/@LinaratesmoviesandTVshows/videos

Lina kommenterar varje avsnitt av skräpserien ”And Just Like That…” som både hon och jag älskar att hat-titta på eftersom den är så usel. Någon dör i säsong tre som redan var död i säsong ett o.s.v. Så otroligt sopigt och ”lazy writing”. Så jag tipsar om Lina som bor i New York. Hon är jättefestlig och hennes minspel är obetalbart.

Och apropå denna skräpserie så ogillar jag Miranda allra mest. Hennes karaktär finns ju inte längre, utan nu är det abortälskaren ( https://kimdacosta.com/en-vantad-backlash-fruktansvarda…/ ) Cynthia Nixon som ”spelar” sig själv: en vänsterextrem, aggressiv lesbian. Jag gillar inte vänsterextrema aggressiva lesbianer.

Som ni ser: bara en massa damer på min favoritlista (och dessutom kvinnan som i morse åt upp mig med sin glupska blick). What a waste att jag skulle vara född fjolla, liksom.

Nästa ämne: mat och näring.
Min anonyma vän berättade att h*n precis som jag har börjat lyssna på vad kroppen vill ha. Som jag nämnt tidigare så äter jag numera kyckling ett par gånger per månad eftersom min kropp behöver det. Detta är alltså någonting att ta upp eftersom jag var helvegetarian i 30 år. Just nu är jag inne i min fil-fas, då min kropp kräver kalcium. Jag älskar fil.
Så gör som jag och min anonyma vän: lyssna på kroppen.

Bonusinfo: jag trodde inte att dagen skulle komma men jag föredrar numera Valios grynost (keso) framför Arlas Keso. Mycket överraskande! Keso-keson upplever jag numera som för söt och jag gillar ju inte sött. Att jag inte gillar sött har räddat mig från extrem fetma, så det är jag tacksam för.

Vidare.
Min andra anonyma vän som slutade röka, vilket h*n aldrig trodde att h*n skulle lyckas med, berättade att efter fyra månader gick äntligen suget, som kom och gick, över. GOOD FOR HIM/HER! Dessutom: denna vän, som lider av en allvarlig men just nu latent, sjukdom trodde att hans/hennes ständiga kräkningar berodde på sjukdomen. Men nej. ”Jag har inte kräkts sedan jag slutade röka”, kvittrade h*n. Det var faktiskt väldigt allvarligt. H*n kräktes i stort sett varje dag och helt plötsligt. Rakt ut. Men nej, det berodde inte på sjukdomen utan på rökandet.

Det var väl allt för nu.

Foto: Kim da Costa – bokhög

En väntad backlash, fruktansvärda Cynthia Nixon

Inte nog med att skräpserien And Just Like That… har blivit ännu sopigare – vi har sett Cynthia Nixon förvandlas till en riktigt skrämmande vänsterextremist.
Ni har kanske missat hennes senaste utspel om hur otroligt mycket hon tokälskar aborter?
Folk gillar inte det.
Jag gillar inte det.
Jag har nog aldrig skrivit om det här, men jag skulle ha kunnat ha en drygt trettioårig son idag, som skulle ha hetat Lukas. Dessvärre aborterades han, vilket jag fick veta 20 år senare.

Därför blir jag extra äcklad när någon som Nixon, med enorm plattform, publicerar sådana här smaklösa inlägg.

Här är några exempel från Instagram.

Samtliga skärmdumpar från Cynthia Nixons Instagramprofil.

And Just Like Crap, del 2

Jag kollade på skräpserien And Just Like That och jag blev så provocerad nu igen. Varför, VARFÖR, förstörde de fantastiska Sex and the City?

Det var ett par avsnitt som var okej, men i senaste var vi tillbaka i woke-träsket.

Jag hatar (och det är sällan jag verkligen hatar) allt med den vidriga, narcissistiska karaktären Che Diaz. En sån iskall kravmaskin som tror att världen kretsar kring DEM.

DE har inga större problem här i livet än vilket pronomen folk använder. Så DE kan ju kalla mig UFO då, annars blir jag kränkt. ”Åh, HUR många gånger måste jag rätta dig?” (Sagt med snipig mun.)

Det är just såna här människor (henniskor?) som får oss HBT-personer att se löjliga ut. (Nu kommer ett kraftuttryck, sorry..) FAN ta dem. USCH.

Och sen, vilket jag bloggade om tidigare, att de så tvångsmässigt var tvungna att skriva in ”icke-vita” personer i serien. Ingen – INGEN – är intresserad av deras krämpor och intriger. Oh, denna privilegierade donna, vars man är på vippen att bli en högt stående politiker, och hon är gravid fastän hon inte vill vara det, då det sabbar hennes karriär. Oj oj, hon har verkligen mina sympatier!

Och samtidigt, vilket de gjorde även på SATC-tiden, så framställer de homosexuella män på ett så stereotypiskt, vidrigt sätt att jag får kväljningar.

Jag hatar karaktären Anthony nästan lika mycket som jag hatar Che.

Så.

*andas*

Skönt att få detta sagt.

Bara ett avsnitt kvar av denna SKITserie och sedan glömmer vi den för alltid. (Jag måste ju se alla så att jag kan rikta mina allmänna aggressioner åt rätt håll.)

Om ni vill gotta er åt detta haveri så rekommenderar jag YT-kanalen And Just Like Crap. Det är skönt att HATA i samlad trupp.

–> https://www.youtube.com/@AndJustLikeCrap

(Och det handlar inte om ordet HEN. Jag har inget emot det, då det kan vara fiffigt och jag tror att många har fått det hela om bakfoten. Man använder HEN när man inte vet könet på den som man pratar om. Eller när det är ”ovidkommande”. Ordet handlar inte om att avköna någon. Jämför med finskan: det finns inget han eller hon, bara HÄN. Superfiffigt ju.)

Vi måste tala om And Just Like Crap…

Först en brasklapp: Jag har alltid varit ett stort Sex and The City-fan. Jag har dvd-boxen och jag vet inte hur många gånger jag har plöjt igenom den. Jag har båda långfilmerna också, och det var där det började gå utför. Med det sagt.

Jag ville så gärna älska And Just Like That… men nu är hoppet ute. Vi är nu inne på avsnitt nummer fyra av säsong två och denna skräpserie blir ju bara värre och värre.
Första säsongen var så otroligt ’woke’ att jag fick kväljningar och andra säsongen började något bättre, men redan i avsnitt två vände det och nu går det käpprätt åt skogen.

Vet ni vad jag avskyr? Jo, detta att man i serier eller filmer slänger in karaktärer ur någon minoritet – bara för sakens skull – utan att de fyller något annat syfte än att vara ett alibi för just denna minoritet.
Som en (väldigt) homosexuell man hatar jag att se en bög dyka upp nånstans, med den enda uppgiften att han ska fylla ”bögrollen”. Naturligtvis är han nästan alltid extremt fjollig, rolig, bitchig och extremt lössläppt. *gäsp*

I AJLT har vi tvångsmässigt insläpade icke-vita personer som inte fyller någon som helst funktion – de ska bara representera.
Ingen är intresserad av dessa onödiga karaktärer. ”Men se så ’woke’ och fina människor vi är som även har ’mörka’ polare.”
Så otroligt patetiskt.
Seema, LTW, Andre, Luisa och allt vad de heter – jag bryr mig inte det minsta om dem!

Sedan har vi nutidens senaste hit: de ’icke-binära’. Så oerhört förutsägbart. Och denna fruktansvärda karaktär: Che Diaz – vilken horribel, narcissistisk person. Jag rent ut sagt hatar henom.

Vad har hänt med Carrie, Charlotte och Miranda?
Vi börjar med Miranda. Hon var alltid stark och självständig och tog ingen skit från någon. Nu beter hon sig som en osäker tonårstös som är upp över öronen förälskad i den bedrövliga Che. Helt osannolikt.
Charlotte då? Hon var alltid min favorit i SATC. Nu är hon ful i mun och bitsk och inte alls sig lik. Trist.
Carrie jollrar på som vanligt. Fnittrar och har sig. En narcissist utan dess like, även hon. Hon verkar inte ha mognat det minsta.
Så hon är väl mer eller mindre sig lik… På ett dåligt sätt.

I SATC var replikerna alltid sylvassa och intelligenta (precis som i min ultimata favoritserie Desperate Housewives). I AJLT saknas allt detta. Och var är humorn? VAR ÄR DEN BRILJANTA HUMORN? Var är den intelligenta dialogen? Som bortblåst.
Snacka om att Kim Cattrall gjorde rätt som valde att inte medverka som Samantha Jones (även om hon tydligen dyker upp i några sekunder i säsongens sista avsnitt).

Karaktärerna försöker då och då vara lite roliga, men det känns bara mossigt och förutsägbart.

Med det sagt: jag kommer så klart att se även resterande avsnitt. Bara för att få utlopp för mina allmänna aggressioner.

Hittade en kul podcast på youtube. Kolla in den: And Just Like Crap