Här kommer ett fladdrigt inlägg om allt och inget, för den som mot förmodan är intresserad av mitt eviga jollrande.
Dagen började med att jag var nära att bli påcyklad av en cyklist som cyklade mot rött. Inte bra. Cyklisterna (och de ’slalomåkande’ elsparkcyklisterna) måste skärpa sig.
Sedan raggade en dam på mig. Ja. Oj, vilka blickar jag fick. Hon ville verkligen möta mig i kammaren. #StillGotIt
Jag sa ”hej” och hon sa ”hei”. Ja, det är lite skillnad på hej på svenska och hei på finska. Faktiskt.
Och nu ska jag komma ut som tant (jag älskar tanter). I många år funderade jag på vem min favoritförfattare är. Sedan kollade jag min lista över lästa böcker (jag älskar listor) och då förstod jag bums: min favoritförfattare är så klart den bortgångna Bodil Malmsten. Ja, det är väl tantigt av mig men sån är jag.
Jag upptäckte Malmsten när jag läste de tre böckerna från Frankrike. De handlade ju inte om så mycket egentligen – mest bara observationer direkt ur livet. Hon planterade en buske och hon hade problem med mullvadar i trädgården och allt vad det var eller inte var. Det var själva språket och språkbruket som tilltalade mig. Jag sögs in och kände att jag var DÄR. Därefter har jag lånat alla böcker som jag hittat på biblioteket (denna fantastiska uppfinning som stavas BIBLIOTEK).
Så jag sitter på balkongen och läser Bodil Malmsten (hon har (hade) dessutom en underbar, lite torr humor som ploppar upp emellanåt).
Favoritförfattare: Bodil Malmsten
Favoritpopstjärna: Kylie Minogue
Favoritserie: Desperate Housewives
Favoritpolitiker: Alice Teodorescu Måwe
Favoritpolitiker i Finland: jag har inte bestämt mig ännu, jag är så upptagen med Dårhusets tvålopera som är Sveriges politiska absurda klimat
Favoritskådespelare: Kate Winslet
Favorit på youtube: Lina -> https://www.youtube.com/@LinaratesmoviesandTVshows/videos
Lina kommenterar varje avsnitt av skräpserien ”And Just Like That…” som både hon och jag älskar att hat-titta på eftersom den är så usel. Någon dör i säsong tre som redan var död i säsong ett o.s.v. Så otroligt sopigt och ”lazy writing”. Så jag tipsar om Lina som bor i New York. Hon är jättefestlig och hennes minspel är obetalbart.
Och apropå denna skräpserie så ogillar jag Miranda allra mest. Hennes karaktär finns ju inte längre, utan nu är det abortälskaren ( https://kimdacosta.com/en-vantad-backlash-fruktansvarda…/ ) Cynthia Nixon som ”spelar” sig själv: en vänsterextrem, aggressiv lesbian. Jag gillar inte vänsterextrema aggressiva lesbianer.
Som ni ser: bara en massa damer på min favoritlista (och dessutom kvinnan som i morse åt upp mig med sin glupska blick). What a waste att jag skulle vara född fjolla, liksom.
Nästa ämne: mat och näring.
Min anonyma vän berättade att h*n precis som jag har börjat lyssna på vad kroppen vill ha. Som jag nämnt tidigare så äter jag numera kyckling ett par gånger per månad eftersom min kropp behöver det. Detta är alltså någonting att ta upp eftersom jag var helvegetarian i 30 år. Just nu är jag inne i min fil-fas, då min kropp kräver kalcium. Jag älskar fil.
Så gör som jag och min anonyma vän: lyssna på kroppen.
Bonusinfo: jag trodde inte att dagen skulle komma men jag föredrar numera Valios grynost (keso) framför Arlas Keso. Mycket överraskande! Keso-keson upplever jag numera som för söt och jag gillar ju inte sött. Att jag inte gillar sött har räddat mig från extrem fetma, så det är jag tacksam för.
Vidare.
Min andra anonyma vän som slutade röka, vilket h*n aldrig trodde att h*n skulle lyckas med, berättade att efter fyra månader gick äntligen suget, som kom och gick, över. GOOD FOR HIM/HER! Dessutom: denna vän, som lider av en allvarlig men just nu latent, sjukdom trodde att hans/hennes ständiga kräkningar berodde på sjukdomen. Men nej. ”Jag har inte kräkts sedan jag slutade röka”, kvittrade h*n. Det var faktiskt väldigt allvarligt. H*n kräktes i stort sett varje dag och helt plötsligt. Rakt ut. Men nej, det berodde inte på sjukdomen utan på rökandet.
Det var väl allt för nu.
Foto: Kim da Costa – bokhög
