Larm och hissar

Det är fredag igen och jag har nio hektiska dagar bakom mig. Den här veckan har varit ovanligt stressig och pressig och… udda. Här nedan finns ett par anteckningar.

4 oktober
Den här arbetsdagen har varit så dramatisk. Jag är fortfarande svettig. Vi fick vår leverans och den var ovanligt enorm. Då fastnade hissen. Den var full av våra prylar.
Ena chauffören var nere på plan -3 och den andra hos oss på L2. Den ena hade ingen telefon på sig så de kunde inte kommunicera. Jag försökte då hitta en trappa så att jag skulle kunna ta mig ner men jag hittade ingen. Sprang över till grannen, hotellet, men receptionisten visste ingenting. Ringde runt. Ingen kände till nån trappa.
Fick tag i fastighetsskötaren, som jag ringt några gånger tidigare. (Han är extremt attraktiv så det är alltid mysigt när han tittar förbi.)
Nu visade han mig den hemliga dörren till trappan. Den ena chauffören kunde då ta sig ner. De var tvungna att åka vidare pga stressigt körschema.

Sedan väntade vi i nästan en timme och de andra hyresgästerna började fråga om hissen. Skämmigt. Sedan var den plötsligt lagad. Jag och 25-åringen hämtade då alla enorma lastpallar som chaufförerna lämnat kvar, plus de som stod i hissen.

Mycket svettigt. TACK och LOV hade jag 25-åringen här. Jag kan ju inte ens köra en sån där mackapär, vad den nu ens kallas, som man kör lastpallar med. Har ju inte ens muskler till sånt fysiskt arbete. Tillsammans fick vi till slut upp alla våra grejer till lagret och det var tungt och nervöst. Skulle vi fastna i hissen? I och med min nya roll här så var ju allt detta på mitt ansvar och jag hanterade denna stressiga situation på ett bra sätt. Trots allt. Jag var så vansinnigt stressad där ett tag.

5 oktober
Vad hände för dramatiskt idag då, kanske du undrar? Jo, plötsligt tjöt ett larm. Det gjorde så ont i öronen.
Instinktivt rusade jag fram till vårt inbrottslarm och började trycka hysteriskt på knapparna. Ringde i panik larmcentralen och de hävdade att det inte larmade hos oss. Kunderna lämnade butiken i panik. Kom på att det kanske handlade om ett brandlarm, men det brann ju uppenbarligen inte hos oss. Sprang ut på gatan och såg att gästerna hos hotellgrannen evakuerades. Rusade dit (idag igen) och receptionisten skrek att det larmade från ett av deras rum. Brandkåren kom och alla stod vi ute på gatan och det regnade så klart. Tio minuter senare blev det tyst, brandkåren lämnade platsen och allt var som vanligt. Men jag skakade en aning i två timmar. Och fick ont i magen. Uff, vilken vecka detta verkar vara.
Vad kommer att hända i morgon?

Ögonblicksbild ur vardagen.

Men idag är det alltså fredag och arbetsdagen innehåller en massa möten. Därefter tar jag en ovanligt välförtjänt helg. Jag ska träffa en väninna och utöver det kommer jag bara att vila och vila och vila.

Sebbe supersnusare

sebbe-liisa
Man får hoppas att telefonen inte ringer.

Sebbe får beröm här på kontoret.
Han är så ”lugn” och ”snäll” och ”fin”.
Ja, han är lugn dagtid, men på eftermiddagarna blir det liv i luckan.
Det kan man inte riktigt tro när man ser honom snusa sött på fönsterbrädan. Eller under mitt skrivbord. Eller under TV-bordet. Eller som nu, med huvudet på min väska.
Söta söta Sebbe.
Djur är bäst.

Nationaldagen – våga svenna loss nu då!

Om ni undrar hur jag firar nationaldagen så kan jag avslöja att jag jobbar. Det vill säga håvar in cash till vår gemensamma skattkista.
Jag firar också med de sprillans nysläppta remixarna av Kylies Put Your Hands Up – diggar dem hårt. Väldigt 80-talsdoftande (se ”video” nedan) och väldigt Stock/Aitken/Waterman.
Hur firar ni? Eller måste ni börja varje rad med en ursäkt över att ni firar? Eller lägger ni till ”men jag är inte rasist” i slutet av varje mening?
Såg på vidriga TV4 i morse (ja, kommunistiska SVT sänder ju inga nyheter på så kallade ”röda morgnar”) och jag kräktes lite över PK-andet och det var en smula underhållande att se hur allt svenskt antingen raderades eller urvattnades riktigt ordentligt. ”Åh, kungahuset är ju franskt egentligen” och bla bla bla. Så fruktansvärt patetiskt. För att inte tala om dagens tidningars bedrövliga avsvennefiering. Och somalisk-svenska dagar sen… Inför en pursvenskens dag och gör det nu.

#Gäsp

Våga vara pursvenne och var det med glädje och var det fullt ut.
Vore jag pursvenne så skulle jag vara en fullfjädrad sådan.
Sån är jag – jag gör sällan saker men när jag väl tar mig för någonting så gör jag det ordentligt!