Kylie Minogue – Kim da Costa

A hot night 25 years ago

Today’s post: in English. (Because I posted this on Facebook and I’m too lazy to translate it, because of this horrible heat wave.)

Good morning this beautiful first day of August.

I couldn’t sleep, because of the ongoing heat wave (yes, it happens here in Finland too, and we don’t have AC), so at 4 am I gave up and went for a walk. (It’s lovely out there, when it’s all calm and quiet.)

A song started playing in my head and I began thinking about one of those lovely nights in my surprisingly eventful life.

25 years ago (in November) I went to the MTV Europe Music Awards in Stockholm, and what a fabulous night it was.

Madonna was the queen of the night performing ”Music”, and she got a bit tipsy between her performance and picking up her awards a bit later on. Kinda cute. She was wearing the famous Kylie Minogue t-shirt.
And then came my Kylie. Unfortunately she performed the horrible song ”Kids” together with Robbie Williams.

And Spice Girls performed the underestimated song ”Holler” (that I love).

Other performers included: U2, Jennifer Lopez, Ricky Martin, All Saints, Moby, Ronan Keating, Backstreet Boys, and Bomfunk MC’s.
The host was Wyclef Jean (is he still alive?).
Other appearences: Ali G (he’s so hot, as himself – Sacha Baron Cohen), Anastacia, Aqua, Sonique, Savage Garden, Dolce & Gabbana, The Cardigans etc. etc.

And some personal anecdotes:

I went there with my then BF. We were together for two years and then I had to leave him, because he became too controlling and jealous, and I wasn’t allowed to meet my friends and yada yada, you know the type.

I’ve always been a free bird, spreading my beautiful wings as I please. (I wonder how he’s doing. I haven’t seen him for 24 years. Maybe I should write him a letter? We had so much fun – at least in the beginning.)
However, we had a wonderful night. I had to leave work early that day, because a make-up artist came to make us look smashing, and smashing we looked.

So I came home from my walk this morning and, because I save EVERYTHING, I took out my memorabilia box, and look what I found.

Kylie – Tension Tour i Esbo

Igår kväll var det äntligen dags för Kylie Minogue att på sin världsturné komma till Finland och jag såg henne i Esbo. Biljetten köpte jag redan i november och nu var det dags!
Jag kan leva på denna upplevelse ett tag och nu ska jag skriva av mig lite.

För det första så var det toppen att konserten hölls i relativt lilla Metro Areena. Det var lite mer intimt än i en superarena och var man än satt/stod så såg man hela tiden allt som hände på scen.

Och oj, vad det hände saker! Dock ingen rekvisita (på en turné hade Kylie med sig en fontän!) men det behövdes inte, för det hände saker på de gigantiska skärmarna (lite som i Eurovision).

Publiken var mycket blandad. Bakom mig hade jag några kvinnor i yngre medelåldern som levde livets liv.
Bredvid mig hade jag ett par (runt 60) som satt och klappade med och vid några tillfällen till och med stod de upp och smådansade. På andra sidan hade jag en ung man och hans vän. Eller flickvän. Men förmodligen var de bästisar. Han var nog gay.
Han och jag (och hon då och då) dansade nästan non-stop i två timmar (och jag dansar ALDRIG eftersom jag är karaokekung och ingen dansare) och både han och jag (och lite hon) kunde alla texter och oj, vad vi ylade.

Framför mig satt fyra rader heterosexuella par i medelåldern (jag är fördomsfull nu) som förmodligen var höginkomsttagare från Esbo och tyckte att det var lite kul att gå på teater. Ja, för de betedde sig som att de såg en teaterföreställning. Men vid två tillfällen ställde även de sig upp och skakade loss.

Och så var det ju miljarders miljarder homosexuella män i alla åldrar. Samt de där fanatikerna som åker med på hela VÄRLDSturnén. ”You’re here every night”, sa Kylie till en av dem.

Och Kylie var på så gott humör. Förmodligen på grund av att hon på grund av halsproblem (märkets inte av igår kväll!) hade tvingats ställa in förra veckans fyra konserter.

Så kollade jag media och jag hittade bara två artiklar. En (Helsingin sanomat) är helt kul: https://www.hs.fi/pkseutu/art-2000011313757.html

En artikel (Iltalehti) är patetisk. De gnäller över att Kylie sa ”Hello Helsinki” och ”How are you, Helsinki?” när vi ju var i Esbo. *gäsp* : https://www.iltalehti.fi/…/d7a8f39b-18d3-4326-95f7…

Avslutningsvis. Min vän Mitzman frågade ju mig för ett tag sedan, när han tittade på mina Kylie-skivor på väggen, varför jag älskar Kylie så mycket. Jag kan sammanfatta det så här: för det första så gör hon så jäkla bra musik. Och hon verkar vara en så genuint trevlig och varm person. Och framförallt: hon ÄLSKAR det hon gör. Huvudsaken för henne är inte att vara etta på nån lista (även om hon tycker att det är kul), utan hon ÄLSKAR att göra musik och att uppträda. Och det lyser igenom.
Och hon kommer i TID. Jag ÄLSKAR punktliga människor. Hon klev upp (eller kom ner från taket, om vi ska vara noggranna) 20:30 sharp!
Och hon är en så underskattad VOKALIST!

Detta var min tredje Kylie-konsert men det var första gången som jag kom hem och var tvungen att duscha då jag var helt genomsvettig. Jag var som en 19-åring på rave.

Jag känner mig fortfarande euforisk och har idag medverkat i en podd för att tala om denna fantastiska upplevelse. Återkommer när programmet är publicerat.

Kylie Minogue: Tension II

I fredags, 18:e oktober, släpptes Kylies sjuttonde (!) album och efter att ha lyssnat hela den gångna veckan är jag nu redo att publicera min livsviktiga recension.

Lights Camera Action 3/5
Första singeln (om man inte räknar de fyra samarbetena som slängts på som avslutning på albumet) känns som att den är riktad direkt till TikTok-generationen (alltså inte mig). Den är skön och effektiv och visst gillar jag låten, men den kommer inte att hamna på min Kylie topp 50-lista.
Taboo 5/5
Ja, ”Taboo” påminner lite om Madonnas ”Hung Up”. Samma pumpade sound – samma driv – och det går ju jag igång på. Sköna stråkar dessutom och tre ord på franska.
Someone For Me 5/5
Detta var min första omedelbara favorit. Mycket tack vare texten där hon är lycklig för sin väns skull men ändå undrar om hon inte har nån härlig karl åt Kylie i rockärmen. Synd bara att Kylies vackra röst är så manipulerad.
Good As Gone 5/5
Den här växer hela tiden. Första gångerna jag hörde ”Good As Gone” tyckte jag att den var okej. Nu är detta en av mina favoriter. Fiffig text. Jag lyssnar mycket på texterna när jag lyssnar på musik. Hade passat utmärkt på albumet ”Fever” (2001) men det gäller många av låtarna på ”Tension II”.
Kiss Bang Bang 4/5
Under den gångna veckan har jag ofta vaknat med just ”Kiss Bang Bang” i huvudet och det är ett bra tecken. Väldigt nära en full femma men jag försöker att inte vara alltför positiv.
Diamonds 4/5
Förmodligen till en början sämsta låten enligt mig, men även ”Diamonds” växer. Jag går igång på partierna där Kylie ”rappar”.
Hello 4/5
Creepy text. Kylie är en stalker som beter sig som en psykopat. Härligt driv i denna electrodröm till låt.
Dance To The Music 3/5
På sociala medier läser jag att många fans anser att denna ganska platta låt är albumets sämsta och jag får väl hålla med. Jag tycker ändå att den är ganska skön och harmlös.
Shoulda Left Ya 5/5
Vi kommer inte närmre en ballad än så här och ”Shoulda Left Ya” hade passat bra på mitt favoritalbum ”Golden”. En skön låt att lyssna på i soffan en fredagskväll, medan regnet piskar mot rutorna och vindarna viner aggressivt.
Edge of Saturday Night (med The Blessed Madonna) 3/5
Avslutningsvis de fyra samarbetena som har släppts under året. Den här är okej men ingenting jag lyssnar på aktivt.
My Oh My (med Bebe Rexha & Tove Lo) 1/5
En så otroligt billig låt. Skulle ha kunnat vara en b-sida till valfri Aqua-singel på nittiotalet. Rösten är totalt söndermanipulerad. Usch.
Midnight Ride (med Orville Peck och Diplo) 3/5
Poppig country. Jag vet inte varför men jag tänker på någon låt från Eurovision Song Contest. Orville Peck har en fantastisk, djup, supermanlig röst som jag går igång på. Hör dock inte hemma på detta album.
Dance Alone (med Sia) 2/5
Jag skulle kunna gilla ”Dance Alone” men jag gör bara inte det. Jag förstår inte poängen med dessa fyra samarbeten och de borde inte ha inkluderats på ”Tension II”.

”Tension II” är uppföljaren till supersuccén ”Tension” (som jag skrev om här) och det hela är mycket logiskt eftersom Kylie ska ge sig ut på en jätteturné om några månader. En turné som kallas just Tension Tour.
Tvåan är lite mer elektronisk än ettan och jag gillar bägge två. I någon intervju sa Den Berömda Sångerskan att ”Tension II är lite en tillbakagång till Fever” och som jag skrev ovan så håller jag med om det.

Låtarna är extremt korta. Den kortaste (”Shoulda Left Ya”) ynka 2 minuter och 20 sekunder. Är detta också en TikTok-effekt tro?
Det finns dock – tack och lov – en utgåva med ”extended versions” och det är den jag lyssnar mest på just nu. Den såldes exklusivt på Kylies hemsida under en begränsad tidsperiod men den dyker nog upp på de olika streamingplattformarna inom kort.

Kylie Minogue: Lights Camera Action

Många av oss Kylie-fanatiker blev förvånade när hon nyligen – istället för att släppa en ny version av senaste hitalbumet Tension – valde att informera oss om att det i mitten av oktober kommer en helt ny fullängdare: Tension II.
Samtidigt nåddes vi av den goda nyheten att nya singeln Lights Camera Action var på kommande. I natt klockan 00:00 släpptes EP:n på Apple Music och jag satt så klart och väntade. 00:01 slog jag igång musiken och som vanligt när det gäller Kylie, så blev jag inte besviken.

Lights Camera Action känns verkligen som Tension II, så det var helt rimligt att ge kommande albumet just denna fantasilösa titel. Helt rätt, trots allt.
Singeln går lite ”djupare” in i dansgenren, där Tension bara var och nosade.

Jag måste påminna om den fristående singeln Skirt, som släpptes 2013. Redan då var Kylie inne på denna dansgenre, men av någon anledning backade hon (eller skivbolaget).

På EP:n finner vi följande versioner:

Lights Camera Action (Radio Version)
Lights Camera Action (Extended Version)
Lights Camera Action (Confidence Man Remix)
Lights Camera Action (Zach Witness Remix)
Lights Camera Action (JACONDA Remix)

Madonna 65 och jag 8

Tänk att jag har bloggat så länge att jag skrev ett inlägg när Madonna fyllde 50. Inte illa va? Idag fyller drottningen 65 och inte heller det är illa pinkat.

Jag har skrivit mycket om Madonna under åren (högt och lågt) och här finns arkivet. Min kärlek till denna donna har inte minskat under åren som gått, men mitt intresse har gjort det. Främst för att musiken inte varit lika bra som tidigare. Tack och lov har jag Kylie, som bara går från klarhet till klarhet. (Mina inlägg om fröken Minogue.) Faktum är att jag kommer att tala om just detta i en australisk podd inom kort – återkommer med en länk när podden är utgiven.
Edit: Podden kom idag! Du kan lyssna genom att klicka på länken nedan. Jag dyker upp runt 27:20 in i klippet, men för lite ”backstory”, så lyssna från ca 25:00.
Länk till Time To Talk.

Innan jag fortsätter gratulera Madonna så tar vi det här med att jag fyller åtta. Vad betyder det då? Jo, i morse för exakt åtta år sedan klev jag – som båtflykting – iland i Åbo. Jag bloggade inte så mycket om det då, eftersom jag till en början inte hade någon uppkoppling, så istället rekommenderar jag detta inlägg: Äntligen: Kim talar ut om den omtalade flytten! (Som alltså är ett humoristiskt inlägg, med allvarliga undertoner.)
Men jo, jag flydde alltså det brinnande helvete som Födelselandet – tack vare dåraktiga politiker och en lallande befolkning – förvandlats till. Jag har aldrig ångrat mig.

Tillbaka till Madonna. Hon har betytt så oerhört mycket för mig under så många år. Ja, sedan 1984 faktiskt. Inte bara den fantastiska – och underskattade – musik som hon har bidragit med, utan som människa. En stark sådan. En med ryggrad (till skillnad från politikerna som jag nyss nämnde).
Inte minst för mig som gay. Jistanes, vilken skillnad hon har gjort för oss HBT-personer. Det är nog svårt för dagens ungdomar att förstå. Ni vet dessa bortskämda woke-människor som lägger till en massa bokstäver till HBT (som ingen ens vet vad de egentligen står för) eftersom de är så fruktansvärt uttråkade och absolut inte vill vara de grå möss de innerst inne är, och vips är de ”icke-binära” och ”queer” och en massa annat trams. De lallar runt på de av huliganvänstern kidnappade pridefestivalerna medan vi riktiga HBT-personer med högerlutande politiska åsikter inte ens är inbjudna. Så mycket för ”kärlek” och ”allas lika värde” och andra floskler.
Usch, jag blir så irriterad bara jag tänker på det, så nu byter jag raskt ämne.

Det är så mycket snack om Madonnas ålder och vet ni vad detta beror på?
Jo, då vi ser att hon åldrats så inser vi att vi själva har åldrats exakt lika mycket. Det är något de flesta av oss inte vill tänka på.

Låt oss istället vara tacksamma över att vi överhuvudtaget fortfarande lever och frodas.

Apropå Madonna OCH Kylie så är min häftigaste upplevelse den, när jag såg dem bägge två live för första gången. Samma kväll dessutom. Det var på MTV Europe Music Awards i Globen, Stockholm den 16:e november 2000. Alla var där. Förutom mina damer även Spice Girls, Jennifer Lopez, Ricky Martin, Moby, Kelis (vart tog hon vägen?), U2, Backstreet Boys, Robbie Williams (som sjöng duett med Kylie) etc., men festligast var ändå mina damer och det faktum att Madonna kvällen till ära bar den berömda t-shirten med Kylie Minogue skrivet i guld på bröstet. Snacka om två flugor i en smäll.

Exakt så här var det. **Elektriskt!** Ur Expressen 17 november, 2000.

Jag måste lägga till en sak om Madonnas röst. För mig betyder den trygghet och tröst. När jag är nedstämd, stressad eller orolig så vänder jag mig alltid till Madonna. Genast känner jag mig lugn. (Oftast lyssnar jag då på favoritalbumet ”Ray of Light”.)

Så, tack Madonna för ALLT.
Och tack Finland för att du tog emot mig med öppna armar.