FEVER fyller 20!

Kylies album ”Fever” släpptes på dagen för 20 år sedan. Tiden bara går! Men vilket underbart popalbum!
Jag köpte CD:n på Åhléns Citys insomnade musikavdelning och sedan satt jag på en bänk på Centralen och ploppade in skivan i min bärbara CD-spelare (fattar ni, ungdomar?!) och jag älskade samtliga låtar.
Några dagar senare gjorde jag nåt som är väldigt olikt mig: jag slet ner en reklamaffisch i tunnelbanan och den har jag inramad än idag.
Tänk ändå… Livet och alla minnen.
Jag älskar verkligen min popmusik.

Aphrodite 10 år

Jag tipsade nyligen om podden Track by Track och nu gör jag det igen.
I veckans avsnitt dissekerar de charmerande brittiska unga männen Kylies ”Aphrodite”, som släpptes på dagen för ett helt decennium sedan.
Detta album är en fet favorit hos farbror, som synes på fotot.

Jag skummade igenom vad jag skrev om skivan då, för tio år sedan, och jag håller med om det mesta än idag.

Jag rekommenderar alltså återigen såväl albumet som podcasten!

Musikpoddar

Jag lyssnar – naturligtvis – på en massa ”viktiga” poddar om samhällsutvecklingen, det bedrövliga politiska klimatet o.s.v. Men. Jag lyssnar också på underhållande musikpoddar och nu vill jag tipsa om fyra av dem.

SCHLAGERVÄNNERNA och EUROVISION LEGENDS
Den första är på svenska och i denna podd avhandlas allt som har med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest att göra (götti!). Den andra är på engelska och min gode bekant Emil småpratar med legendarer från ESC. Mycket trevligt!

KYLIE – The Diminutive Collection
Två goa britter går igenom Kylie Minogues samtliga album, ett i veckan. Det är allmänt prat om musiken och om eran, samt betygsättning och annat. Oerhört göttit!

HITFABRIKEN
Fredrik Ralstrand samtalar med artister/musiker om deras fetaste hitlåtar. Fredrik är vänlig och intresserad och han har en skön radioröst.

TRACK BY TRACK
Detta är SÅ jag. Två goa britter (ej samma som ovan) väljer ut ett popalbum som de samtalar om. Låtarna gås igenom en efter en och det är ju väldigt göttit för en person som tar popmusik på största allvar.

Finns där poddar finns.

Vem är Melanie C?

Mitt i detta eländiga coronakaos har en av mina favoriter släppt en ny singel och dessutom är videon riktigt sevärd.
Här är Melanie C:s ”Who I Am”.

I was building my armour so I could fit in
To avoid any drama I would shut my mouth I hid
I was lost in the ruins of who I thought I should be
I forgot I was human I must set my body fre
e

They don’t recognise when I’m being honest

Because I wasn’t before
No they may not like it but I’m not sorry


That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)
That’s who I am


When I look in the mirror I finally like what I see
There’s been so many changes I accept they’re a part of me


They don’t recognise when I’m being honest
Because I wasn’t before
No they may not like it but I’m not sorry

That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)
That’s who I am
That’s who I am


That’s who I am
No I’ve got nothing left to hide, hide
I’m comfortable with what’s inside, side (That’s who I am)
You think you’ve known me all this time, time
But the real me is mine, mine. (That’s who I am)


I’m ready to drop my armour 

It will make me stronger
Drop my armour

That’s who I am 
I’m ready to drop my armour 
It will make me stronger
Drop my armour 
That’s who I am

Pet Shop Boys – Hotspot

Pet Shop Boys är en av de där popakterna som jag har följt från start och som jag lyssnar på än idag. Deras två senaste album Super (2016) och Electric (2013) har jag inte riktigt tagit till mig (jag kanske måste ge dem en ny chans; jag kanske bara har haft så mycket annat för mig) men idag släpptes så nya Hotspot.
Albumets två första singlar uppmärksammade jag när de släpptes men jag tyckte att de var en smula… sömniga (även om Dreamland har ryckt upp sig en smula vid det här laget; Burning the Heather är dock fortfarande ett litet frågetecken), medan den tredje – Monkey Business – kändes härlig redan vid första lyssningen.

  1. Will-o-the-Wisp 4/5
    Ja, jag var tvungen att googla titeln: something that is impossible to get or achieve. Aldrig hört! Med det sagt så är detta en skön upptempobit som låter som en pärla från förr.
  2. You Are the One 5/5
    Jo, vi har läst att PSB numera delvis bor i Berlin men alla dessa referenser till staden i fråga känns lite… töntiga? Ja, vi vet att Berlin är en fet bögstad där man kan pippa och partaja (jag fann min då blivande make – numera ex-make – på en gata i Berlin). Med det sagt: jag älskar denna lugna, typiskt PSB:iga låt som bland annat innehåller dessa rader:
    And every bird in the sky’s a performer
    A tingle-tangle, chittering and chattering
    By the fountain, spluttering and splattering
    Det kallas popkonst!
  3. Happy People 4/5
    Oj, detta låter som PSB på 90-talet. Soundet ger rejäla flashbacks. Lite Army of Lovers-vibbar dessutom. Faktiskt.
  4. Dreamland 4/5
    Det tog som sagt ett bra tag innan jag tog albumets första singel till mig. Nu belönas den med en svag fyra. Ett minus för de politiska inslagen i texten – jag är *SÅ HÄR* trött på ”kändisar” som uttrycker vänsterextrema åsikter om gränslösa samhällen och jadajadajada. Lägg av!
  5. Hoping For a Miracle 4/5
    Åh, så vackert och melankoliskt. Doftar mycket tidiga PSB.
  6. I Don’t Wanna 5/5
    En omedelbar favorit; medryckande och svängigt om en blyg kis som inte vill gå ut och dansa.
    In a song, he hears that rhythm’s a dancer
    And it won’t take no for an answer
    Suddenly, he thinks he might reluctantly
    Go looking for some company
    He summons up the energy
  7. Monkey Business 4/5
    Nåt slags sjuttiotalssväng (?) på nya singeln. Kommer aldrig att hamna på någon lista över PSB:s bästa singlar, men en svag fyra får den nu av mig i alla fall. För nu.
  8. Only the Dark 5/5
    Lugnt och ack så romantiskt. Återigen en ”gammal” PSB-låt.
    Don’t be scared
    For only the dark
    Can show you the stars
    I’ll be there
    The moment the dark
    Reopens your heart
  9. Burning the Heather 2/5
    Gitarriga balladen som släpptes som singel nummer två, och som jag inte förstår mig på. Men jag lärde mig att ljung heter heather på engelska. Alltid nåt.
  10. Wedding in Berlin 4/5
    För det första så tycker jag att det är festligt att Mendelssohns brudmarsch samplas i denna härliga dänga. För det andra så gillar jag den enkla texten om ”varför vi gifter oss idag”. Bra avslutning!

Härligt med ”bara” tio låtar, så som det alltid var förr i tiden (10 eller 12 spår). När vissa album släpps numera så innehåller de upp mot 20 bitar och det är ju på tok för mycket. (Nästan) Allt var bättre förr.

När jag nu skummar igenom mina betyg för var och en av låtarna så inser jag att jag gillar LÅTARNA mer än ALBUMET som helhet. Så tokigt det kan bli.