pop – Kim da Costa

Saint Etienne & Sophie Ellis-Bextor

Under den gångna månaden har jag lyssnat mycket på två helt färska album och dem tänkte jag skriva några rader om nu.

SAINT ETIENNE ”INTERNATIONAL”

Denna trio vet jag inte mycket om. Egentligen faktiskt väldigt lite: jag känner till den underbara hitlåten ”He’s On The Phone” (1995) samt att de skrev en låt till Kylie Minogue i ungefär samma veva. Åh, och låten ”Who Do You Think You Are” (1993) kommer jag så klart ihåg, men den var ju en cover.
I början av september lyssnade jag på en musikpodd där de talade om trions nya (och tydligen absolut sista) album och jag blev nyfiken. Började lyssna och jag älskade vad jag hörde. ”International” innehåller lite lågmäld Pet Shop Boys-doftande mjuk popmusik som verkligen faller mig på den darrande underläppen.

Glad 4/5
Albumet börjar med en låt som mycket väl sätter tonen för helheten. Det är bitterljuvt på ett sånt där Pet Shop Boys-vis och jag gillar texten mycket.
It’s a lottery
But there’s only a handful of winners
Every time
If you miss every chance
Heaven knows why your heart feels so еmpty
All the time
Dancing Heart 5/5
Vi fortsätter i samma spår men den här är det lättare att sjunga med till. Gillar dessutom den sköna synthslingan som lurar i bakgrunden. Sångerskan Sarah Cracknell låter lite som Diana Ross, kom jag på efter ett tag.
This life has had its high points
And sure, there′s been some lows
The Go Betweens 3/5
Ett lite annat slags sound. Låter äldre än de första låtarna, så kanske var det lite åt det här hållet de lät tidigare? Jag förstår dock inte riktigt vad texten handlar om.
I hold your coat for you this weekend
Read your books and drive you home
Sweet Melodies 5/5
Lite lugnare tempo, lite mer avskalat. Oerhört vackert och skänker en viss bitterljuv sinnesstämning (igen).
You gave me sweet melodies
That sent me soaring on the breeze
You gave me sweet melodies
That take me higher
Save It For A Rainy Day 5/5
Här kan vi snacka om ett ljuvligt åttiotalssound i något uppdaterad kostym. En underbar låt med nonsenstext.
Don’t worry what the neighbours say
Fade 5/5
Albumets göra-slut-låt. Wow, så vackert. Och ja, Diana Ross-rösten finns där fortfarande…
I can feel our love… Fade
Brand New Me 3/5
Ett helt annat sound. Det låter som en hel orkester i bakgrunden. Bra, men lite för glatt och upptempo för mitt humör just nu.
Looking back, I could’ve been worse
But I could’ve been better too
Take Me To The Pilot 4/5
Lite drum ’n’ bass från tidigt 2000-tal. Skönt blippbloppig men inte så intressant text. Musiken och inte minst musikproduktionen är viktigast här.
Take me to the pilot
I feel I need to fly now
Two Lovers 5/5
Produktionen är så himla härlig. Lätt melankolisk melodi och en text om hemlig kärlek.
We were two lovers
Forced into secrecy
We were two lovers
Whose future was fantasy
Why Are You Calling 5/5
Börjar i samma anda som de flesta andra låtar på detta toppenalbum, men efter refrängen överraskas jag av en massa oväntade, stökiga instrument. Vokalisten blir väl lite frustrerad på sitt ex…
This is the clearest moment
Now I see what I meant to you
But I don′t understand
Could you please explain?
If it’s over, why you calling me again?
He’s Gone 5/5
Ingen ledsen text, trots titeln. Snarare är det en vän som blir peppad. Sköna synthtrummor från nittiotalet. Full femma även här. Kanske min slutgiltiga favorit!
Seeing you being strong
Seeing you moving on, makes my day
The Last Time 3/5
Jag har varit så generös så nu får det räcka med en trea. Dock, en fin avslutaning på ett mycket bra album som jag tycker att ni alla ska ge en chans.
Now I′m really glad we made the trip
Because only three survived

SOPHIE ELLIS-BEXTOR – PERIMENOPOP

Sophie däremot har jag följt ända sedan hennes första fantastiska album ”Read My Lips” (2001). Hennes skivor har varit ganska ojämna och de tre senaste var inte alls Sophie-poppiga och därför har jag knappt lyssnat på dem. Nu är Sophie dock tillbaka med ett riktigt härligt pop/dance-album med en titel som syftar på före–klimakteriet–pop. Lite vitsigt, men svårt att komma ihåg…

Relentless Love 4/5
När vi nu hoppar från Saint Etienne till SEB så skruvar vi upp tempot lite, men soundet är ändå inte helt olikt på detta Sophies åttonde fullängdare.
Have you ever put your heart inside the biggest rollercoaster?
Vertigo 4/5
Tempot skruvas upp ytterligare. Nu är Sophie ute på dans och hon blir förtjust i en stilig karl. Och vem har inte blivit det några gånger under årens lopp?
Looking in your eyes
Dizzy in the glow, give me that vertigo
Taste 5/5
Här kommer albumets första fulla femma och vi lugnar ner oss lite. En ganska sensuell dänga. Ibland artikulerar inte Sophie tillräckligt tydligt så det kan vara svårt att höra vad hon sjunger (eller så är det fel på mig). Därför läser jag alltid texterna de första gångerna jag lyssnar på ett nytt album.
Baby, I don’t know what goes into your recipe
It just works for me
Stay On Me 4/5
Den här låter mer som Sophie på album 1 eller 2. Ett lite annat sound och det överraskade mig först att Stay On Me släpptes som singel. Jag vande mig dock snabbt och nu sjunger jag glatt med. Sophie är ute och raggar karlar igen, förmodligen iklädd en lagom slinkig, glittrig kort klänning. Om jag känner henne rätt efter alla dessa år.
Everyone’s got their eye
Got their eye on you
But I know there’s nothing they can do, do
Cause his eyes stay on me
Dolce Vita 5/5
Vi vet alla vad Sophie sjunger om här. Nu skruvade vi upp tempot en aning igen förresten. Väldigt mycket tidiga Sophie. Har gått från en fyra till en full femma med tiden. (Har lyssnat mycket på dessa bägge album.)
Nowhere to go so I just take it slow
I’ve got that summer state of mind
Time 5/5
Min första omedelbara favorit när jag först lyssnade mig igenom. Älskar den och nu kommer ordet som jag använde flera gånger om Saint Etiennes alster: bitterljuvt. Underbart. Sophies röst glider på ett elegant sätt.
And it’s not about how much you earn
The things we have, let ’em burn
And when the smoke is rising high
I will be there holding you tight
Glamorous 4/5
Sophie är som sagt ute och raggar karlar både en och två och tre och fler gånger på Perimenopop och det får hon ju göra om hon nu känner för det. Låten är bättre än den lite… trista titeln.
He’s drama, larger than life
A devil you think is heaven-sent
But he’s poison, clouding my head
And I always want that taste again
Freedom Of The Night 4/5
Albumets första singel övertygade mig först inte, men nu när jag hör låten i ett sammanhang så förstår jag den. Här hör den hemma. Men Sophie är inte hemma, ty hon är ute och stökar igen.
I can feel energy
I believe it’s healing me
All I need is sweet release
In the freedom of the night
Layers 4/5
Nu har Sophie äntligen släpat hem sitt byte och de rumlar runt mellan lakanen. Lite tjatig refräng men jag förstår Sophie. Äntligen fick hon till det och hon är mycket pigg och ärtig. Kör hårt!
Love is there under the surface
Come on, be straight with me under the covers
Diamond In The Dark 4/5
Sophie är VÄLDIGT nöjd med sitt byte. Nu är hon i extas och hon vill ha mer och mer och mer. Oj, oj, vad jag saknar denna sexiga känsla.
All of my, all of my, all of my, all of my sеnses
Telling me, telling me, telling me, telling me what I need inside
Heart Sing 4/5
MEN SÄG DEN LYCKA SOM VARAR. Trubbel i paradiset. Redan? Men skönt att varva ner lite nu när skivan börjar sjunga på sista versen.
But everything has changed
And all the colours faded
Can’t you bring me back to life?
Don’t Know What You’ve Got ’Til It’s Gone 5/5
Sophies nya kärlek höll inte (i verkliga livet är hon lyckligt gift sedan tjugo år) och skivans sista reflekterande låt är en stor favorit. Vi vet alla vad hon sjunger om. En perfekt avrundning.
And they say never look back
It doesn’t happen like that
Sometimes the memories attack
It’s true
And it’s all part of the map
The place I’m finally at
Made up of good and of bad
I’m moving on and
You don’t know what you’ve got until it’s gone

Som synes på mina höga betyg: två suveräna album som kom i rättan tid, lagom till hösten. Lyssna, lyssna!

Foto: albumomslag + AI.

Jag glömmer aldrig en bra poplåt

Sent en kväll ringde en vän.
”Jag har en låt i huvudet och jag vet inte vilken, snälla hjälp mig.”
Jag bad henne ”humma” och jag kände genast igen melodislingan.
”OK. Tyst nu. Den kommer till mig. Vänta. Nära nu. AH! JAG VET! Det är Alice Deejay!”
Frågar man mig om popmusik från 80- och 90-talen så kan jag förmodligen besvara frågan. Och skivan finns med stor sannolikhet i min samling.
Borde det inte bli dags att lyssna på lite med eurodance igen? Tänk om ungdomarna kunde glömma rap crap och sånt och istället lyssnat på glad dansmusik. Vilken värld vi skulle ha.

Vännen i fråga och jag gick från att vara kompisar till att vara vänner tack vare vårt stora gemensamma musikintresse. Musik förenar. Underbart.

Kommer ni ihåg Alice Deejay?

Foto: Kim da Costa med denna fantastiska orkester

Another Crack In My Heart

Jag började, av någon anledning, lyssna på Take That. Det var inte igår.
Deras album ”Everything Changes” från 1993 är ju toppen från början till slut.
Min favoritlåt har alltid varit ”Another Crack In My Heart”.
En annan favorit är ”Love Ain’t Here Anymore” och en tredje är superhitten ”Relight My Fire”. Den spelades mycket på nattklubbarna när jag var i den åldern att jag började (och orkade) klubba.

Redan som tonåring älskade jag sorgsna ballader. Jag var väl deprimerad redan då, och detta har kommit och gått genom livet.

En annan hit var ”Pray”, som hade en väldigt fin musikvideo.

Jo, jag kom att tänka på detta album bara ”så där” och jag minns när jag lyssnade på det i min ”freestyle” när jag promenerade hem från min flickvän (!).

Poddtips: Judefrågan

Om ni, liksom jag, är intresserade av Israel och judendomen så tycker jag att ni ska lyssna på podden Judefrågan.

Den legendariska Jean-Pierre Barda gästar det senaste avsnittet och ett ljuvligt och intressant samtal uppstår.

Jag lyssnar via Apple podcasts, men du kan lyssna även exempelvis här.
Det finns många oerhört intressanta och informativa avsnitt, så lyssna loss, vetja!

Efter att ha lyssnat på podden så började jag lyssna på Army of Lovers.
Första gången jag hörde dem (”Ride The Bullet”, som just hade släppts) så var det på Sveriges Radio. Jag låtsades vara sjuk och var hemma från skolan. Jag kan än idag känna hur jag får tvångsmässigt ont i halsen när jag hör låten, och ”febern” den stiger… Jag var väl 14, tror jag, och skolkade en del då jag var ett mobbat, finnigt (och jag menar inte akne – jag har har aldrig lidit av akne, faktiskt) bögbarn och trivdes bäst ensam hemma. Och så kom Army of Lovers! Wow, liksom.

Några år senare studerade jag i Vasa, Finland, och vi spelade den nysläppta ”Israelism” om och om igen i min studentbostad.
Ännu fler år senare var jag tillbaka i Sverige och vi spelade den då nysläppta ”Give My Life” på alla våra förfester i Stockholm.
Och tänk att jag jättemånga år senare drev en hemsida som hette israelism.se, där jag skrev om Israel.

Oj, vilka minnen.
Och nu sitter jag i Helsingfors och lyssnar på dessa popmästerverk.
Jag älskar popmusik.

Kylie Minogue: Tension II

I fredags, 18:e oktober, släpptes Kylies sjuttonde (!) album och efter att ha lyssnat hela den gångna veckan är jag nu redo att publicera min livsviktiga recension.

Lights Camera Action 3/5
Första singeln (om man inte räknar de fyra samarbetena som slängts på som avslutning på albumet) känns som att den är riktad direkt till TikTok-generationen (alltså inte mig). Den är skön och effektiv och visst gillar jag låten, men den kommer inte att hamna på min Kylie topp 50-lista.
Taboo 5/5
Ja, ”Taboo” påminner lite om Madonnas ”Hung Up”. Samma pumpade sound – samma driv – och det går ju jag igång på. Sköna stråkar dessutom och tre ord på franska.
Someone For Me 5/5
Detta var min första omedelbara favorit. Mycket tack vare texten där hon är lycklig för sin väns skull men ändå undrar om hon inte har nån härlig karl åt Kylie i rockärmen. Synd bara att Kylies vackra röst är så manipulerad.
Good As Gone 5/5
Den här växer hela tiden. Första gångerna jag hörde ”Good As Gone” tyckte jag att den var okej. Nu är detta en av mina favoriter. Fiffig text. Jag lyssnar mycket på texterna när jag lyssnar på musik. Hade passat utmärkt på albumet ”Fever” (2001) men det gäller många av låtarna på ”Tension II”.
Kiss Bang Bang 4/5
Under den gångna veckan har jag ofta vaknat med just ”Kiss Bang Bang” i huvudet och det är ett bra tecken. Väldigt nära en full femma men jag försöker att inte vara alltför positiv.
Diamonds 4/5
Förmodligen till en början sämsta låten enligt mig, men även ”Diamonds” växer. Jag går igång på partierna där Kylie ”rappar”.
Hello 4/5
Creepy text. Kylie är en stalker som beter sig som en psykopat. Härligt driv i denna electrodröm till låt.
Dance To The Music 3/5
På sociala medier läser jag att många fans anser att denna ganska platta låt är albumets sämsta och jag får väl hålla med. Jag tycker ändå att den är ganska skön och harmlös.
Shoulda Left Ya 5/5
Vi kommer inte närmre en ballad än så här och ”Shoulda Left Ya” hade passat bra på mitt favoritalbum ”Golden”. En skön låt att lyssna på i soffan en fredagskväll, medan regnet piskar mot rutorna och vindarna viner aggressivt.
Edge of Saturday Night (med The Blessed Madonna) 3/5
Avslutningsvis de fyra samarbetena som har släppts under året. Den här är okej men ingenting jag lyssnar på aktivt.
My Oh My (med Bebe Rexha & Tove Lo) 1/5
En så otroligt billig låt. Skulle ha kunnat vara en b-sida till valfri Aqua-singel på nittiotalet. Rösten är totalt söndermanipulerad. Usch.
Midnight Ride (med Orville Peck och Diplo) 3/5
Poppig country. Jag vet inte varför men jag tänker på någon låt från Eurovision Song Contest. Orville Peck har en fantastisk, djup, supermanlig röst som jag går igång på. Hör dock inte hemma på detta album.
Dance Alone (med Sia) 2/5
Jag skulle kunna gilla ”Dance Alone” men jag gör bara inte det. Jag förstår inte poängen med dessa fyra samarbeten och de borde inte ha inkluderats på ”Tension II”.

”Tension II” är uppföljaren till supersuccén ”Tension” (som jag skrev om här) och det hela är mycket logiskt eftersom Kylie ska ge sig ut på en jätteturné om några månader. En turné som kallas just Tension Tour.
Tvåan är lite mer elektronisk än ettan och jag gillar bägge två. I någon intervju sa Den Berömda Sångerskan att ”Tension II är lite en tillbakagång till Fever” och som jag skrev ovan så håller jag med om det.

Låtarna är extremt korta. Den kortaste (”Shoulda Left Ya”) ynka 2 minuter och 20 sekunder. Är detta också en TikTok-effekt tro?
Det finns dock – tack och lov – en utgåva med ”extended versions” och det är den jag lyssnar mest på just nu. Den såldes exklusivt på Kylies hemsida under en begränsad tidsperiod men den dyker nog upp på de olika streamingplattformarna inom kort.