Lite kärlek till FPA

Någonting positivt nu då.

Jag ringde till FPA (Folkpensionsanstalten – ung. motsv. försäkringskassan) då jag hade två frågor (som blev tre). För det första så ringer de alltid tillbaka inom två minuter när man ber om återuppringning (åtminstone om man ringer den svenskspråkiga avdelningen). Det var en mycket trevlig kvinna vid namn Jennifer som sedan ringde mig.

För det första så tror jag lite att jag charmar stussen av dessa damer eftersom 1) jag är väldigt vänlig och saklig 2) jag uppvisar humor även om jag framför ett jobbigt ärende 3) jag säger rakt ut och ärligt att ”jag förstår inte detta” (jag spelar alltså inte tuff eller macho) och 4) jag är inte helt säker på detta, men jag tror att de gillar mig lite extra på grund av att jag talar rikssvenska. (Jag säger inte att det är så, men jag får en känsla av det.)

I alla fall.

Denna Jennifer var så väldigt tillmötesgående och hon sa: ”jag är inte bra på huvudräkning men här måste någonting ha gått fel” och jag svarade så klart: ”matematik är min absolut sämsta gren, så jag vet hur det känns”. (Hon skrattade.)

Hon förklarade sedan allt väldigt grundligt och besvarade mina frågor och hon sa att hon ska skicka ärendet – brådskande – vidare, ty här måste det ha begåtts något fel. ”Kan jag ringa tillbaka till dig så fort jag hört nåt?” frågade hon. Jag svarade ja och lade till ”tack för att du är så kunnig”.

Det tog inte mer än tio minuter. Telefonen ringde: ”Nå heissan, deet äär Jennifer häär fråån FPAA”. Hon berättade att hon ”lekt lite Sherlock Holmes” och att hon kommit fram till detta och detta då hon hade räknat lite på siffrorna.

”Men du sa ju att du inte är bra på att räkna” svarade jag och hon skrattade återigen. Hon förklarade ännu en gång ingående hur det hela nu låg till. Jag är inte bra på ”sånt här” men hon fick till och med mig att förstå. ”Ahaa!” sa jag som om jag fått en uppenbarelse. ”Nu förstår jag.”

Avslutningsvis bad hon så mycket om ursäkt för felet som begåtts och för att ”våra blanketter ibland är så oerhört svåra att tyda”.

Innan vi lade på så sa hon även att ”om något sådant här händer igen så ring bara direkt så löser vi det” och jag tackade för ”oerhört bra service och ha en bra dag”. ”Tack detsamma till dig.”

Jag vill bara dela med mig av sånt här eftersom folk så ofta klagar på FPA och andra myndigheter. Här i Finland har kontakter med dessa – för mig – alltid fungerat oerhört smidigt och bra.

Smärtor och kristna israeler

Hej.

Mina intelligenta inlägg lyser med sin frånvaro, som ni säkert har märkt…

Jag har ju vissa hälsoproblem, som jag har tjatat om i över ett år. Vissa dagar mår jag ”ganska okej”, för att sedan ha så svåra smärtor att jag knappt kan ta mig till närbutiken. Jag haltar mig fram med ett domnat ben och med helt sinnessjuka smärtor i min skadade nedre del av ryggen.

Och tänk att om två veckor har jag en tid för magnetröntgen och då kommer jag att ha väntat på den i drygt två månader. Därefter har jag en tid hos neurokirurgen i december och då kommer jag att ha väntat i fyra månader! ÄR DET RIMLIGT att en ska gå runt halvt invalidiserad och bara vänta, månad ut och månad in?

Vi människor har verkligen förvandlats till såna slit-och-släng-varor på så många plan i dagens samhälle. Du sliter ut dig och lämnas vind för våg. Du är kasserad.

Hur som helst. För nån dag sedan mådde jag förhållandevis bra och då var jag – och ”frugan” Jenny – ute och åkte bil med DKI (Den Kristna Israelen). Vi klev in i bilen och genast noterade jag att det hängde en davidsstjärna i backspegeln (se bild) och DKI spelade Sarit Hadad på hög volym. Genast kände jag mig hemma!

Så härligt att ha träffat en ny vän med koppling till Israel.

För övrigt kollade jag programmet ”Judisk högtid” igår på svtplay. Det var bra och informativt, även om det var lite väl klämkäckt. Men rekommenderad tittning för den som är intresserad. Mycket historia och vackra bilder från Jerusalem.

Länk: https://www.svtplay.se/…/judisk-hogtid-rosh-hashana-och…

Stanna upp i coronatider

I dessa dramatiska tider kan det vara läge att stanna upp och köra lite ”soulsearching”, som man säger på utrikiska. Vad är det som är viktigt i livet? Egentligen? (Spoiler. Rätt svar: våra relationer till andra människor. Och djur.)
Efter denna kris kanske de överlevande kommer ut starkare i sinnet och klarare i knoppen.
(Jag griper efter halmstrån här.)

Detta insåg ju jag när jag i höstas satt vid min älskade väninna Seijas dödsbädd. Har nämnt det tidigare men det blev så tydligt att allt krimskrams bara var onödigt blafs. Vi har bara varandra, för f@n!

Tänkte på detta under helgen då jag insåg att det var dags att kassera gosedjuret (eller -gubben) som Blake en gång fick av Seija. Huvudet hängde, den var sönderknu**ad och smutsig och golvet var ständigt täckt med dess ulliga ”inälvor”. Ville av sentimentala skäl inte kasta denna gosegubbe men insåg att det ju bara handlade om just.. ett gosedjur. Minnet av den där soliga dagen då Seija gav den till Blake kommer att leva kvar.

Ha en bra dag.

Virus

Alla såna här vidriga virus som nu lamslår oss alla beror på att vi (dock ej undertecknad) behandlar djur (levande och döda) respektlöst. Det är onaturligt och då ryter Moder Jord ifrån.

Levande (och döda) själar ska behandlas med respekt.

Jag är ej av den predikande sorten eftersom jag hatar och avskyr alla former av predikningar. Men. Jag är en vän av sunt förnuft och jag är en vän av alla levande varelser (nästan).

Vidriga köttmarknader där själar blir till köttiga ”produkter” är av ondo. Och Moder Jord sätter därmed käppar i hjulen. Lyssna och lär. Inte på mig, utan på Moder Jord. Och på det Sunda Förnuftet.

#goveg

Det här med Staffanstorp

Skärmdump: youtube

Ett par snabba rader om den omtalade reklamfilmen för Staffanstorp.

Gnällspikarna jollrar om att det inte figurerar några ”invandrare” i filmen.
Min fråga: hur ser en ”invandrare” ut?
Eller är vi fortfarande på ruta ett och tuggar vidare om det här med hudfärg? Visst är det fascinerande att det är just dessa goda, fina människor som tycker att reklamfilmen är så hemsk, som är de enda som är så jävla intresserade av människors hudfärg eller etnicitet eller härkomst!?

När mina föräldrar bodde i Sverige så var de väldigt mycket invandrare och med tanke på hur de ser ut så hade de lätt kunnat medverka i denna omtalade, söta reklamfilm.

Vidare är det äckligt att invandrare klumpas ihop under ordet ”invandrare”. Det är skillnad på folk och folk.
En finländare i Sverige är ju per definition lika mycket invandrare som, säg, en person från Mars.
Ni förstår vad jag menar. Sluta använd ordet ”invandrare” så där svävande. Tala klarspråk! Vad ni egentligen vill se i filmsnutten är mörk hy och ett och annat människofientligt tygstycke. (Ni hade förmodligen nöjt er med en adopterad person som ju inte ens är invandrare! Just eftersom det uteslutande handlar om en persons utseende i er ’antirasistiska’ bibel. Så trångsynt mitt i all godhet!)

Med ert sätt att se på saken så kan ju en person med mörk hy aldrig någonsin vara svensk! Tänk om alla i reklamfilmen var svenska OCH mörkhyade. Ja, ni hajar. Den vänsterextrema världsbilden går som vanligt inte ihop.

Lägg av med detta töntiga tugg, är ni goa.
Det var bara det.