Etikett: Helsingfors

Tankar om bostadsmarknaden

Jag småletar (=inte hysteriskt, men ändå) efter en billigare lägenhet då det känns ganska absurt att betala 826 € i månaden för en etta, och jag tänker på skillnaden mellan forna hemstaden Stockholm och Helsingfors. (Kan inte uttala mig ”rikstäckande”.)

Här kan du få en hyresbostad IDAG om du vill, men hyrorna är löjligt höga. Men ändå: det FINNS lägenheter som står tomma och ropar efter hyresgäster. Till skillnad från Stockholm.

(Snabb genomgång av min ”bostadskarriär” i Stockholm: efter några år i andrahand fick jag min första egna lägenhet i *trumvirvel* Hjulsta, där jag bodde i 1,5 år, men jag blev trakasserad av *trumvirvel* araber som tyckte att en blond fjolla ”inte hörde hemma där”. Har berättat om detta tidigare, men det var mycket traumatiskt och där odlades de ”fördomar” som jag bär på idag, och mina politiska åsikter formades där och då. Bra jobbat grabbar, som trakasserade mig – inte varje dag, men minst varannan. Jag vågade till slut inte ens gå till tunnelbanan eftersom de hängde där på torget. Tog en lång omväg med buss och tåg till jobbet i city. Tvi vale, vilket pack. Vill aldrig mer bo i ett så kallat ”utsatt” område. Det enda de är ”utsatta” för är SIG SJÄLVA.)

Därefter fick jag, tack vare en förstående hyresvärd, en bostad i det då ”vita” Vällingby, där jag bodde i sex-sju år. Sedan fick jag min underbara lägenhet i Hammarbyhöjden, som jag senare även köpte och där bodde jag mina sista elva år i Födelselandet.)

Tillbaka till saken.
Det står alltså en massa lägenheter tomma här i Helsingfors. Och gott om flotta, nybyggda. I annonserna lockar de med ”första månaden hyresfri” och ”sänkt hyra första året” och ”presentkort på 200 € i närmsta livsmedelsbutik”. Oväntat många hyreshus har också ”gratis gym, internet och festlokal”. (Tänk om jag skulle bo i ett hus med eget gym – då kanske jag äntligen skulle få lite ordning på *this situation* som är min gubbfläbbiga kropp.)

Det var bara några spontana tankar här i mitt sökande.
Jag har inte så höga krav. Vill bo i ett tryggt område dit man tar sig med antingen spårvagn eller metro, då jag inte är någon bussmänniska (och körkort har jag inte eftersom jag avskyr bilar).

Önska mig lycka till.
Hej då från ett fantastiskt vackert, höstigt Helsingfors.
(Oh, vad jag älskar hösten. Får energi och blir på så gott humör.)

Tipsar er som ställer upp i Kommunalvalet

Vi har kommunalval på söndag (vissa kanske minns att jag ställde upp för fyra år sedan och fick dubbelt så många röster som jag hade drömt om – det var en kul upplevelse!) och jag har flera vänner som ställer upp i år.

Märk väl! Samtliga för olika partier. Jag är ju en sån där mogen och normalbegåvad människa som kan umgås med människor som faktiskt tycker HELT OLIKA.

Jag har ett tips till er som ställer upp här i Helsingfors. När ni blir invalda – gör någonting åt trafikhelvetet. Är staden till för vanliga människor, som bor och verkar i stan, eller är den till för bilister?

Konkreta exempel härifrån Mejlans och Bortre Tölö. Obs! Detta är ingenting som JAG gnälligt hittar på, utan det tisslas och tasslas om detta här i krokarna. Vi boende står vid övergångsställena och SVÄR. Jag hytter med näven, till och med. Jag blir så otroligt irriterad.

Det tar på riktigt en halv evighet att ta sig över gatan. Du väntar och väntar. Gubben är röd så fruktansvärt länge. Alltså på riktigt onormalt länge. Det blåser och det regnar och du står och står och väntar och väntar och hunden blir otålig och dessa förbannade bilar bara kryper fram och jag gastar: ”MEN GASEN I BOTTEN SÅ ATT VI ÅTMINSTONE KAN GÅ MOT RÖTT!”

På kartan syns de två värsta ställena. Speciellt korsningen Paciusgatan/Stockholmsgatan. För att ta dig över så står du och väntar så vansinnigt länge och när det äntligen blir grön gubbe så har du så kort tid på dig att ta dig över denna breda gata (med spårvagnar i mitten) att inte ens jag – som faktiskt är lite känd för att gå väldigt raskt – hinner ta mig över innan gubbjäveln blir röd.

Och vi talar alltså om ett sjukhusområde! En massa människor med fysiska problem ska ta sig över gatan men DE HINNER INTE. Runt knuten ligger även ett äldreboende. Tror ni att de hinner över innan bilistjävlarna börjar tuta aggressivt?

Fy farao. Gör nåt åt saken!

— — —

Bonusinfo. Det förfärliga Vänsterförbundet har ett tält mitt i stan, som alla andra partier, och de flaggar med en och endast en flagga. Tror ni att det är vår egen fina flagga? Nej, det är den där förbannade terrorflaggan. Så klart. Och sa jag att det är KOMMUNALval det handlar om? Vad gör terrorflaggan där? Eller vill de förvandla hela stan till ett terrornäste?

Tack och lov ställer ingen av mina vänner upp för detta sorgliga skräpparti. *puh*

Så länge vi har ”brödköer” ska biståndet ligga på NOLL

Dags för mig att härja lite igen…

På morgonrundan promenerade Blake och jag förbi en så kallad ”brödkö”. Där stod hungriga medborgare och köade för att få mat för dagen.

Det (o)lustiga var att jag samtidigt lyssnade på ett politiskt program (vi har just fått en ny regering) där en ”viktig” tant med irriterande, knarrande röst sa: ”Finland är ett väldigt rikt land. Vi får absolut inte skära i biståndet.”

Men jistanes, du verklighetsfrånvända människa. Så länge vi har ”brödköer” i det här landet så ska biståndet ligga på NOLL. Det är ju en självklarhet.

Vi har minst en ”brödkö” i varje stadsdel och köerna blir bara längre och längre.

Har du ett äpple och hungriga barn – ger du då äpplet till dina barn eller till grannbarnen? Svarar du ”grannbarnen” så är du ju uppenbarligen helt bäng i bollen och då gör jag en orosanmälan.

Nu sitter vi och vilar på väg hem, eftersom mitt ben som vanligt slutade att fungera och nedre delen av ryggen (eller eg. höften) värker som f*n.

Skippar vi biståndet till div. vidriga diktaturer med en massa korruption (inkl. huliganstater där homosexualitet straffas med livstids fängelse eller döden) så kan vi istället satsa på vården. Då slipper folk gå runt och lida i väntan på operation. Då blir de dessutom produktiva medborgare mycket snabbare. Bara en sån sak.

Börja med att skippa allt bistånd till låtsaslandet ”Palestina”, som hyllar terror och död, och vars ledare bara roffar åt sig och lever i lyx.

Kom igen nu! Tänk till lite, för f*n!

Lär er cykla! Eller gå, som vanliga människor.

black and white hardtail bike on brown road between trees
Photo by Philipp M on Pexels.com

Måste få gnälla lite. Ursäkta på förhand för eventuellt dåligt språkbruk.

Promenerade igår på trottoaren. Plötsligt kom två cyklister och körde om mig bakifrån. Samtidigt. Utan att överdriva, med ca 15 centimeters avstånd vardera. Livsfarligt.

1. Varför cyklas det på trottoarer?
2. Varför vågar folk inte använda ringklockan?

Tack och lov är det snart vinter och blixthalka och de flesta cyklar försvinner från stadsbilden. Dessvärre kommer ju vissa självmordskandidater att fortsätta trampa runt. Utan hjälm så klart, eftersom de ju bevisligen inte har särskilt mycket att skydda där uppe i knoppen.

De förfärliga, verkligen livsfarliga, elektriska sparkcyklarna kommer snart att försvinna helt, tack och lov. Hatar dem. De kommer från alla håll och kanter, tysta som möss. I hög hastighet. Usch!

Fem minuter senare var jag nära att bli påkörd av en bilistjävel vid ett övergångsställe. Han måste ha sett mig, om han inte var halvblind, och då borde ju körkortet dras in. Fram skulle han med sin vidriga biljävel.

Varför kör någon ens bil i stan? Vi har buss, spårvagn och metro. Dessutom extremt billig taxi för tillfällen då man verkligen behöver ta sig fram i bil.

Så. Det var väl bara det. Hej då.

Kom till Helsingfors!

En perfekt sommardag.

Igår träffade jag en vän, lite spontant, och vi slog oss ner på en bänk vid Tölöviken (en oas mitt i stan). (Jistanes, vad jag älskar och uppskattar mina vänner.)

I alla fall. På bänken satt också en väldigt stilig kis från Nederländerna och vi språkade. Jag frågade vad han tycker om Finland och finländarna och han sa att han var positivt överraskad av finländarnas öppenhet och vänlighet.

”Jamen det är ju det jag säger hela tiden. Jag är från Sverige, men finländare i blodet, och när jag kom hit så insåg jag direkt att myten om den ’tillknäppte finnen’ är just en myt.”

Och jag älskar dessa spontana möten. De gör livet. ”Hej, jag kom hit från Stockholm och du kom hit från Amsterdam och tänk.. här sitter vi på en parkbänk och slänger käft.”

Så, som ”ambassadör” för Finland i allmänhet och Helsingfors i synnerhet, uppmanar jag alla att komma på besök. Inte bara i ett par timmar, innan färjan vänder om, utan stanna i ett par dagar. Här finns så mycket att se, göra, uppleva.

Hjärtligt välkommen!