sömn – Kim da Costa

Snabba anteckningar om sömn m.m.

OM SÖMN

I en kommentar till gårdagens inlägg fick jag frågan om jag fått hjälp mot mina sömnproblem. För kanske femton-tjugo år sedan testade jag en hel del olika preparat men biverkningarna var så fruktansvärda. Eller så fungerade de inte alls. Jag gav till slut upp.
Men sedan, här i Finland, sökte jag hjälp för sju år sedan. Då fick jag en medicin vid namn Azona, som (om jag förstod det hela rätt) egentligen används som antidepressiv medicin, men som också kan användas mot sömnproblem.

Jag var inne i en period då jag sov extremt lite, eller inte alls, och jag tog en Azona varje kväll i knappt en vecka och då lyckades jag både sova och få en hälsosam dygnsrytm tillbaka.
Därefter har jag använt Azona en gång varannan månad eller så, men nu var det ett tag sedan.

OM DAGEN

I förmiddags besökte jag biblioteket igen (jag är där ca tre ggr per vecka just nu) och sedan slappade och läste jag på balkongen mest hela dagen.
Jag var på apoteket och hämtade ut smärtstillande och var ute med hundarna en massa gånger. Nästan alla mina IRL-vänner är bortresta just nu, så det är ”bara” jag och hundarna.

Jag skulle vilja skriva mer men jag är så trött i värmen. På återhörande.

Foto: Benjamin Ilmoni

Anteckningar sista måndagen i juli

Jag som ofta lider av allvarliga sömnproblem är extra glad när jag har en bra sömnperiod, vilket jag har just nu. Trots värmeböljan. Eller kanske tack vare den?
Vad som sker när jag äntligen sover ordentligt är att jag drömmer väldigt klara, tydliga drömmar. Ofta med återkommande ämnen och här är några av dem:

Att jag flyttar – jag flyttar jätteofta i mina nattliga drömmar
Att jag går vilse. Detta är kanske min allra mest återkommande dröm. Jag är vilse och/eller jag lyckas inte ta mig framåt. Ibland sitter jag fast rent fysiskt och ibland lyckas jag bara inte röra mig
Att jag har en kärlek i mitt liv. Ibland är det en gammal kärlek (från 20 eller till och med 30 år sedan) och ibland är det någon som jag inte känner igen

Man måste ju inte vara psykolog eller psykiater eller hjärndoktor för att lyckas analysera dessa drömmar… Jag förstår. Jag känner mig otrygg, stampande och ensam. Så enkelt är det.

— — —

Jag har ju gnällt ganska mycket på kaosserien And Just Like That… men jag är inte den som bara vill gnälla. Det senaste avsnittet (säsong 3, episod 9) var betydligt bättre än de tidigare. Plötsligt andades serien lite Sex and the City.
Jag nämnde i något inlägg att jag gillar att kolla på andra som ”hat-tittar” på denna sopiga serie och då nämnde jag en dam vid namn Lina.
Nu har jag hittat en kul ung man också. Han kallar sig DerrickDuck och hans videor är så roliga. Han gör någonting mycket ”maskulint” medan han sågar serien. Han kanske hugger ved eller tvättar bilen. Humor på min nivå.
Kolla in honom.

— — —

Tack för idag, vi hörs i morgon.
Jag ska försöka skriva några rader varje dag den här veckan. Till just DIN enorma glädje!

Foto: Kim da Costa – pojkarna, arkivbild

Jag skrev en dikt (i sömnen)

Jag skrev en dikt i sömnen (!), vaknade och skrev ner den. Jag varken läser eller skriver dikter. Jag gillar inte poesi. Helt enkelt inte min grej.
Men nu skrev jag en. I sömnen. Förmodligen på grund av mitt dåliga samvete då jag är en simpel mördare. Den är dessutom helt sann. Jag varken läser eller skriver fiktion. Förstår inte grejen då verkligheten alltid överträffar (dikten!). Här är min sällsynta, helt sanna dikt. (Pretentiöst skriven med gemener.)

den andra myggan

en mygga plågar
surrar
vaggar
jag flaxar, dirigerar
somnar
dock ej myggan
jag vaknar med ett myggbett på vänster arm

den andra kvällen
efter myggfri dag
flugor in, flugor ut
getingsvärm
myggan åter
irriterar
äcklar

vreden fyller mig
tålamodet har ett slut
även hos en änglalik man
hos keruben som jagar myggan
förvånansvärt snabb
till slut – klatsch
helt emot min filosofi
mygga RIP i avlopp
ber skaparen om förlåtelse och förståelse
ska somna

surr surr
förbannade surr
straff för mitt tidigare agerande
ser den andra myggan
den tredje? sjunde? sjuttiosjunde?
jagar flaxar dirigerar
myggan flyr
jag somnar
dock ej myggan

vaknar
myggbett på vänster pekfingers insida
kretslopp
omlopp
avlopp
fortsättning följer
om skaparen vill
om skaparen förlåter
en simpel, plötslig mördare

Kaffe och sömn

Här kommer ett något överraskande och udda inlägg om KAFFE OCH SÖMN. Eventuellt med några humoristiska inslag, ty sådan är jag: trots all misär så är jag en relativt skojfrisk person.

Först lite bakgrundsinformation.
Ända sedan jag var ett mobbat, finnigt (ej akne) bögbarn med vitt, tjockt hår av fantastisk kvalitet, så har jag i perioder lidit av svår sömnlöshet. Faktiskt är mina första minnen här i livet av hur jag sitter ensam och sömnlös på köksbordet mitt i natten och det låter rätt ledsamt när jag tänker på det.

En gång när jag för ca 20 år sedan blev sjukskriven pga total utmattning efter en längre sömnlös period så testade jag olika insomningsmedel. Men låt mig inflika, innan jag fortsätter, att när jag säger sömnlös så menar jag inte ”åh, jag hade lite svårt att somna en natt förra veckan och sov bara fyra timmar och jag är fortfarande lite trött”, utan jag menar verkligen NOLL sömn, natt efter natt. På den nivån att det till slut blir rentav livshotande.

De flesta sömntabletterna gjorde varken till eller från och de som fungerade kom med fruktansvärda biverkningar, som i sin tur höll mig vaken.

Sedan, för ca fem-sex år sedan, var det dags för en ny sömnlös period (dessa perioder kommer tack och lev mer och mer sällan) och av en slump fann jag en mirakelmedicin.

En natt när jag gav upp sömnförsöken så klev jag upp och drack en kopp kaffe. Jag tänkte sitta där och vänta på att gå till jobbet men istället somnade jag. Jag testade natt efter natt och alltid med samma resultat. Efter kaffeslurken somnade jag.

I somras var det dags för en ny period och jag kom ihåg mitt husmorsknep. Drack kaffe. Somnade.
Numera när jag känner mig extra stressad eller ovanligt olycklig (=sömnproblem) så dricker jag kaffe innan sängdags, i förebyggande syfte. Senast igår. Och oj, vad skönt jag sov i natt.

Är inte detta märkligt?
Och jag talar alltså om riktigt kaffe. Jag är ändå en rejäl finländsk karlakarl, så jag snackar inte om nåt koffeinfritt tramskaffe.

(Bilden: tack till dig som gav mig denna fina kaffekopp för ett tag sedan. Den är verkligen jättetjusig!)

Rutiner och dygnsrytm

För första gången på ungefär ett och ett halvt år har jag inte ont i kroppen. Jag talar alltså om min skadade nedre del av ryggen samt tillhörande ichias.
Detta tack vare flitiga besök hos kiropraktorn samt stark medicinering: smärtstillande, inflammatoriskt, muskelavslappnande.
Dessutom har jag bett om att få sluta arbeta kvällstid. Det är nämligen så att kvällstid kommer smärtorna som ett brev på posten (ett talesätt som ju dessvärre inte stämmer numera, eftersom allt hela tiden bara blir sämre och sämre – så också postgången).

För mig är det helt sinnessjukt att man ens jobbar under kvällar och nätter (jaja, inom vissa yrken krävs att människor arbetar dygnet runt, men så är det ju knappast när man som jag säljer böcker för att få mat på bordet).
Människan ska kliva upp när solen går upp för att mjölka korna och plöja åkern. När solen går ner ska vi vila inför nästa morgon. Vi har det i generna och allt annat är bara artificiellt och högst onaturligt. Och skadligt.

För tjugo år sedan jobbade jag under väldigt många år dagtid, kvällstid och nattetid. Med tanke på mina kroniska sömnproblem så är det ju helt absurt att jag gjorde detta, men jag vågade inte säga nej eftersom jag inte ville riskera att bli arbetslös. Så sorgligt.
Till slut gick jag in i den berömda väggen och blev sjukskriven på grund av utmattning och depression. I ett halvår var jag borta. Därefter började jag arbeta endast dagtid och genast fick jag balans, rutiner och bättre hälsa såväl psykiskt som fysiskt.

Ha en trevlig arbetsvecka. Eller semestervecka. Eller vad som helst. Ha en bra vecka.