Etikett: karaoke

Ekorrar och Hengaillaan

Blake och jag hälsade på vår vän i Esbo och det är så trevligt att titta på ekorrarna som bor i trädet utanför. Även här i Helsingfors har vi ekorrar i träden bakom vårt bostadshus men jag har inte sett dem på ett tag. Undrar vart de har tagit vägen. De kanske blev störda av att det i ett par år har byggts en massa i området.

Ekorren i Esbo hade gömt en kotte i snön på staketet och kom och grävde fram den och började mumsa. De är så söta.
Vi som har uppnått en viss aktningsvärd ålder har som nöje att iaktta ekorrar.

Ja, det var ett trevligt besök på alla vis, med mat och snack och jag färgade min väns gråa strån (själv har jag väldigt få på huvudet men desto fler på rattarna). Vi kollade även på Hengaillaan – alltså den finska versionen av På spåret, som jag för övrigt aldrig har kollat på. Hengaillaan var överraskande underhållande och till både min och min väns enorma förvåning kunde jag en massa frågor som hade med sport att göra. Jag vet ju ingenting om sport, men dessa människor kände jag till eftersom jag haft koll på dem på grund av deras sköna yttre…

Sån är jag.

Namnet på programmet kommer från Finlands underbara Eurovision Song Contest-låt från 1984. För övrigt en av få finska låtar som jag ofta drar när jag besöker någon karaokebar.
Läste förresten att det just har öppnats ett nytt karaokeställe här i stan, som är öppet 24 timmar om dygnet. Fatta så underbart! Tokio Karaoke heter det och det ligger på Mikaelsgatan 8 i Helsingfors, och jag ska besöka stället inom en snar framtid.

Mysteeri/Mysteriet

Jag har mina fel och brister men jag är en väldigt bra vän.

I söndags ville jag egentligen bara slappa och kolla på idiotiska serier, men en person hörde av sig och jag hörde ångest i rösten. Jag åkte för att träffa henne och hon fick prata av sig. Jag är en väldigt god lyssnare.

Vi träffades på ett karaokeställe för runt tre år sedan och – som av en händelse – lider vi båda av ischiassmärtor, så hon förstod vad jag menade när jag var lite sen till vårt möte. Jag promenerade från Kampen till Bulevarden, vilket tar bara ett par minuter, men mitt ben domnade igen och jag var tvungen att sitta ner ett tag.

Anyway. Det blev karaoke så klart. ”Joe Le Taxi”, ”Mysteeri/Mysteriet” och ”Evighet”. Jistanes, vad jag älskar att sjunga ut alla känslor och all ångest. Vissa snackar. Jag greppar mikrofonen. Känns bättre sen.

Och därmed spelar vi ”Mysteeri/Mysteriet”. Som tvåspråkig musikälskare älskar jag så klart att köra denna bit.

Arkivbild.

Det är MIN låt nu, Hederström!

Döm om vår förvåning när vi slog upp våra ögon i morse och noterade att det hade börjat snöa i Helsingfors. Lite sent; jag hade gärna haft snökaos hela vintern men nu har vi ju vårkänslor och allt.

Helgen har mest varit en tid av väntan – på måndag. Av flera orsaker. Min sista arbetsvecka enligt mitt första kontrakt och därefter har jag annat för mig i två veckor innan jag återvänder till arbetet. Jag vill få denna första etapp avklarad och jag vill komma hem på fredag eftermiddag, kasta upp fötterna på vardagsrumsbordet och (fucking) pusta ut.

Idag städar jag i mitt iTunes-bibliotek. Jag har kanske varit inne på ämnet tidigare men jag testade ju Apple Music i cirka en dag och detta fuckade upp mitt enorma musikbibliotek totalt. En massa låtar fick nya titlar och hamnade på fel album och även albumomslagen byttes ut och ja… Det blev kaos helt enkelt. Detta håller jag på att åtgärda nu. Det här med att iTunes plötsligt automatiskt betygsätter hela album fuckar upp mina spellistor och jag har slitit mitt hår och gör om och rätt manuellt just nu. Skit av Apple helt enkelt. Usch.

Många ”fuck” blev det tydligen. Ursäkta mig så mycket. Men kom inte och fucka upp min viktiga musik!

Igår kväll var det Andra chansen i Melodifestivalen och jag orkar knappt nämna det hela. Skitlåtar mot skitlåtar och tradigt manus och allt känns så trött i MF i år. Medleyna med gamla rävar var tröttsamma även de.
Men en kul grej! När introt till Det börjar verka kärlek banne mej drog igång så kände jag att ”Det där är ju min låt! Vem ska köra min låt!? Lägg av!”
Det var så klart Claes-Göran Hederström som drog sin klassiker men nu är det så att låten har blivit MIN eftersom jag ALLTID kör den när jag är på karaokehak.
Är du på ett karaokeställe och hör introt till låten så vet du med all oändlig säkerhet att det är jag som står på scenen.

Hälsade på en väninna och gullade med hennes hunder (se bild). Jag älskar hundar. Jag älskar hundar. Jag älskar hundar.

Det bor ju en ’entertainer’ i mig

Vad har hänt den här helgen då?
Jo, på måndag ska jag hålla ett ’föredrag’ – om mig och mitt förvånansvärt händelserika liv – inför terapigruppen. Ni kanske känner mig så pass väl vid det här laget att ni förstår att jag inte bara kommer att stå rakt upp och ner och läsa från ett papper.
Nej nej nej. Jag gör en show av det hela, med rekvisita och hela baletten.

Det blir peruker (som symboliserar mitt vilda liv som ’club kid’), flaggor (svensk, finsk och israelisk, samt eventuellt en regnbågsflagga, men jag är osäker då den känns kidnappad och nedlusad av vänsterextremister i fantasifulla, aggressiva frisyrer), bloggböcker, några tidningsartiklar, judeattiraljer samt en och annan tom förpackning antidepressiva. Klädseln (se foto) får symbolisera mitt musikaliska jag.
Det blir förresten även en brasiliansk flagga (p.g.a. ex-makens influens), samt en dansk dito (Köpenhamn har betytt mycket för mig eftersom min församling ligger där).

I fredags kväll var jag spontant ute och sjöng karaoke. Jag frågade en av mina rumskompisar om han ville följa med och förvånande nog ville han det. Det var ju fredag och därmed lång kö till mikrofonen så jag hann med en enda låt innan jag ville åka hem.

I lördags var jag på AA-möte. Fick en massa ’aha moments’ och jag pladdrade på utav helvete. Mer om det nån annan gång.
En väninna bad mig att följa med för att se på Finlands uttagning till Eurovision på storbildsskärm på en nattklubb. Jag tackade först nej men ångrade mig och tänkte att ”varför inte?”. Det var kul att se väninnan. Efter att Darudes låt ”Look Away” valts att representera republiken i världens bästa stad Tel Aviv åkte jag hem.
Jag tyckte för övrigt att samtliga tre låtar i UMK-uttagningen kändes väldigt ”trötta”.