Det bor ju en ’entertainer’ i mig

Vad har hänt den här helgen då?
Jo, på måndag ska jag hålla ett ’föredrag’ – om mig och mitt förvånansvärt händelserika liv – inför terapigruppen. Ni kanske känner mig så pass väl vid det här laget att ni förstår att jag inte bara kommer att stå rakt upp och ner och läsa från ett papper.
Nej nej nej. Jag gör en show av det hela, med rekvisita och hela baletten.

Det blir peruker (som symboliserar mitt vilda liv som ’club kid’), flaggor (svensk, finsk och israelisk, samt eventuellt en regnbågsflagga, men jag är osäker då den känns kidnappad och nedlusad av vänsterextremister i fantasifulla, aggressiva frisyrer), bloggböcker, några tidningsartiklar, judeattiraljer samt en och annan tom förpackning antidepressiva. Klädseln (se foto) får symbolisera mitt musikaliska jag.
Det blir förresten även en brasiliansk flagga (p.g.a. ex-makens influens), samt en dansk dito (Köpenhamn har betytt mycket för mig eftersom min församling ligger där).

I fredags kväll var jag spontant ute och sjöng karaoke. Jag frågade en av mina rumskompisar om han ville följa med och förvånande nog ville han det. Det var ju fredag och därmed lång kö till mikrofonen så jag hann med en enda låt innan jag ville åka hem.

I lördags var jag på AA-möte. Fick en massa ’aha moments’ och jag pladdrade på utav helvete. Mer om det nån annan gång.
En väninna bad mig att följa med för att se på Finlands uttagning till Eurovision på storbildsskärm på en nattklubb. Jag tackade först nej men ångrade mig och tänkte att ”varför inte?”. Det var kul att se väninnan. Efter att Darudes låt ”Look Away” valts att representera republiken i världens bästa stad Tel Aviv åkte jag hem.
Jag tyckte för övrigt att samtliga tre låtar i UMK-uttagningen kändes väldigt ”trötta”.

Det var gott att slippa suga in gubbfläsket för första gången sedan jag var en tonårig streckgubbe

Så igår gick jag för första gången på länge på klubb.
En sån där klubb dit mätta farbröder med hår på bröna går.
Väninnan utbrast: ”Åh du milde, visste inte att det fanns en klubb för håriga män. Sånt har vi inte ute på vischan.”
Jag svarade: ”I love Stockholm.”
Det blev en spännande kväll – dock spännande på fel sätt.
En av vännerna ilade iväg till Södersjukhuset mitt i allt (inget allvarligt) (självklart fick han ingen hjälp, ty vården i landet suger, trots att Reinfeldt nyligen sa att den är den bästa i världen) (hahaha).
Jag och vän 2 ilade snart efter.
Sedan ville sjukhusvännen fortsätta partajandet men det ville inte jag. Så jag hämtade Sebbe hos hundvakten och gick hem.
hunkklotter
1. Hur kan man inte tycka att män är lajbans? 2. Klottrigt var det på herrarnas.
kimsebbe och handled
1. Okej, bilden är arrangerad – jag skulle ALDRIG hänga ut kärlekslemmen framför en ränna. Fy farao så primitivt och vidrigt – eller sykligt som man säger i Västergötland. 2. Det var inte igår farbror vaknade med en klubbstämpel på handleden. Förr i tiden var jag tatuerad med dessa fem morgnar i veckan.
Toabilden var naturligtvis inspirerad av Madonna.
Allt är Madonna just nu.
Allt.
Åh, vad jag saknar henne.

Privat: Tungt att vara ledig

Den lediga helgen var minst sagt ansträngande och jag betedde mig mycket ungdomligt då jag lyckades ta mig ut två kvällar på raken. Plötsligt kändes det som om året var 1997.
Veckan avslutades med filmmaraton (jag återkommer i ämnet). Är helt slut idag, så jag avrundar här och nu…
Äntligen måndag.

Om helgen

Åh, vilken ansträngande helg. Först fredagens bowling och ett sällsynt gästspel på två nattklubbar (bildextra). Lördag betydde indisk mat, vin, glögg, trashig TV + ESC 1973 framför väns superstora skärm.

Träffade bland andra min älskade Ilanit…

…Och många fräsiga sjuttiotalspumor i läcker (lätt tossig) omröstning.

Åh, Ilanit – så bra. Och så mycket bättre med levande orkester. Det instrumentala partiet (02:25) ger mig en liten musikalisk orgasm. Och smaka på denna textrad: ”Yom chadash halaila belibi nokesh”. Oh dear.
Igår var Sebbe helt slut och han sov, sov, sov medan jag hade filmkväll (såg denna och denna) och okynnesåt potatisgratäng.
På kvällen kräktes han i soffan och jag insåg att han var sjuk. Han betedde sig mycket underligt och darrade och flåsade och bara stod och glodde på mig – jag var orolig och satt och klappade på honom i flera timmar. Till slut somnade han och när han slog upp ögonen i morse så gick han omedelbart till matskålen (vilket han gör väldigt sällan så där tidigt på dygnet). Han var sig själv igen + hungrig och lättnaden var stor.

Bowlingen i bilder


Jag bara älskar damskor – en liten fetisch jag har. Kvällen började med Bobos buffé på kontoret. Smarrigt och jag åt så mycket att jag inte ens fick i mig alkohol (fatta).

Därefter kilade vi ner till bowlinghallen på Kungsgatan; äntligen fick jag vara bra på någonting. Förutom bowling är jag bra på – håll i er nu – luftgevärsskytte!

Kloten flög och käglorna föll.

Medborgarna jublade.

Många svettiga fingrar har pillat i de där hålen.

Succé.

Vi traskade vidare till – återigen är det dags för er att hålla i er – Karlsson & Co. Ha ha ha. En mötesplats för mogna heterosexuella.
Här vill jag poängtera att jag avskyr så kallade heteroklubbar. Den fientliga, negativa stämningen ligger i luften och jag får ont i magen. Den som inte ränner på homoklubbar vet inte vad den går miste om! Try it och du kommer att älska den avslappnade, trevliga atmosfären.


Jag plus personalchef. Älskar henne.

Jag älskar det än så länge liberala, goa Stockholm.

Kollegan är en puma. Karlarna raggade så klart på henne medan jag raggade på dem.

Jag med min nyaste och yngsta kollega. Puss på henne.

Här försökte jag vara lite konstnärlig.
Mycket trevlig kväll; jag älskar mina kollegor vänner. För att arbeta på mitt jobb måste man inte ha någon fräsig utbildning, men man måste vara på ett visst sätt. Ett slags liberalt, öppensinnat sätt. Och sådana människor älskar jag ju och därför har jag funnit mina bästa vänner genom jobbet.
Kvällen slutade med att jag – trött på heteroklubbens fientliga stämning – drog till homoklubben vid Slussen. Njöt av finemangfin atmosfär, goda drinkar och underbar musik. Dessa två spelades på raken: njut och njut.