Höstig matinspiration

Här hoppar vi som vanligt mellan ämnena, så nu ska jag tipsa om någonting ljuvligt som jag lagat under veckan.

Aj, så smarrigt!

Först och främst: fyllda paprikor.

Jag hade inte lagat denna underbara rätt på många år men väninnan kom över och hon var sugen så vi lagade tillsammans enligt hennes recept.
– Så stora paprikor som möjligt. Jag gillar egentligen inte röda men i ugn blir de ljuvligt ”köttiga” och utan den där stickande smaken som röd paprika ofta har. Avlägsna kärnorna och fyll sedan paprikorna med en sörja gjord på:
– Valfri mjukost, krossad tomat, champinjoner i små, små bitar (jag vill slå ett slag för burkchampinjoner – jag älskar dem!), schalottenlök, gröna oliver (även dessa ingredienser i små, små bitar), kapris, hackad vitlök, en påse tacokrydda. Se till att sörjan inte är för lös. Toppa med riven ost och sätt på locken. In i ugnen i 200 grader i ca 45 minuter.
Sedan är det bara att njuta.

Soppa hör hösten till!

Jag har även lagat en ny variant av min älskade höstsoppa. (Tidigare inlägg: Höstsoppa samt Höst betyder soppa.)
Jag älskar en het, mustig soppa och den här gången tog jag vad jag hade hemma:
– morot
– palsternacka
– schalottenlök
– vitlök
– vitkål
– en burk krossade tomater
– några skvättar Bring the Pain Sauce (mycket stark, som namnet antyder, finns på Lidl)
– vatten
– salt
– peppar

Skär allt som skäras ska i lagom stora bitar. Fräs i en kastrull i några minuter. På med tomatkross och vatten. Låt koka i ca 25 minuter. Dutta i den starka såsen och krydda loss.
Sedan är det bara att njuta, och svettas ut alla sorger, besvär och synder.

Ge mig en riktig indier

Nu ska här i-landsklagas.

Ni vet nog att jag älskar Helsingfors och att jag klagar på forna hemstaden Stockholms utveckling, men… Vad är det för fel på de indiska restaurangerna här?

Det är sällan jag äter ute eller beställer hem mat – eftersom jag ju är kung i köket – men när det väl händer så blir det indiskt (eftersom jag trots min omfattande repertoar inte kan laga indiskt). Eller nepalesiskt. Här finns fler nepaleser än indier och jag vet inte så noga vari skillnaden ligger.

Jag blir besviken varje gång. Det är som att de är rädda för att krydda till det riktigt ordentligt. Diskvatten. Igår kväll unnade jag mig genom att beställa hem två rätter (”då har jag mat för hela helgen”). DISKVATTEN.

För någon månad sedan samma procedur. Ena rätten var mjäkig och den andra var så äcklig att jag bokstavligt talat vomerade. (Sant!) Jag vet inte om jag fått fel mat då den var svår att identifiera. Den var liksom ”fiskig”. Jag har aldrig ätit fisk. Inte ens innan jag blev vegetarian för 25+ år sedan. Jag älskar havet men ogillar dess invånare.

Efter de första tuggorna och kräkattacken gav jag resten till min hund. Inte ens han ville äta!

Dessa indiska besvikelser har jag upplevt i andra städer och länder också. Jag var med min (numera ex-) make i Berlin och i flera dagar trampade vi runt från indier till indier. Mjäk, mjäk, diskvatten.

Detsamma i Tel Aviv (som har världens godaste mat – alla TLV-vänner kan intyga) – indiskt mjäk utan studs.

Detsamma i Rio. Indiskt diskvatten.

I Stockholm finns indier på varje gata. Lika gott varje gång. På Malmskillnadsgatan, där jag arbetade i många år, (that came out wrong) finns en indier där jag ofta åt lunch. Så otroligt smakrikt.

En gång var jag på en indier på Söder och åt bland annat en soppa. Den var så het att tårarna sprutade och jag svettades. HELT RÄTT. EN RIKTIG SMAKUPPLEVELSE! Jag var på väg tillbaka dit för att dubbelkolla att den där soppan faktiskt skulle vara så het, eller om kocken begått ett misstag, men sedan flydde jag ju huxflux till Finland, så jag hann inte.

Att jag blev så besviken på indierna i Berlin säger rätt mycket, men en annan stad av samma kaliber levererade verkligen. LONDON. Gu’ vad gott. Jag var där för att gå på Spice Girls-konsert (eftersom jag är som jag är) med en infödd och han tog med mig till en liten, liten indisk sylta. Jistanes, så ljuvligt.

Nu är det slutgnällt. Jag har kylen full av mjäkig indisk mat som jag ska försöka krydda till så att den inte smakar DISKVATTEN.

Ha en bra dag. Gärna kryddstark.

bread with soup
Photo by Marvin Ozz on Pexels.com

Midsommar och galen ringsignal

Morgonmys på balkongen.

Jag fick en ny granne för ett tag sedan och plötsligt hör jag detta flera gånger om dagen: en hund skäller helt hysteriskt och en annan ylar. Det låter alltid exakt likadant så jag har kommit fram till att det måste handla om en ringsignal.

1) Vem har en så irriterande ringsignal?
2) Och på så extremt hög volym?

Mig veterligen är Blake den enda hunden i vårt hus.

Jo, det är ju midsommarafton och du kanske undrar hur en enkel mans midsommarlunch ser ut:

färspotatis, sallad, grekisk yoghurt, mycket dill och persilja, mozzarella- och pestofylld vegetarisk schnitzel.

Mer potatis åt folket! Ljuvligt gott.

Så enkelt och så smarrigt!

Quorn och rotfrukter

Go’ söndagseftermiddag, go’ vänner.
Jag har haft väldiga magproblem och -smärtor de senaste månaderna, men nu verkar det värsta vara över och jag har fått tillbaka matlusten.
Sprungit på labbet och har en avancerad undersökning inbokad nästa månad.
Men i alla fall. Nu har jag börjat äta igen och här kommer helgens tips.

Igår lagade jag marinerade quornfiléer. Quorn blir ofta lite torrt men marinerar man så får man nåt riktigt saftigt. Olja, citron, vitlök, chili, några droppar stark sås, basilika. Låt ligga i solen på balkongen i några timmar. Stek och servera med en enkel sallad. LJUVLIGT.

Idag lagade jag rotfruktspuré (eller nåt), som inte ser så flott ut, men som är som balsam för magen. Sötpotatis, potatis, morot, röd lök, vitlök, chili (bara lite, så att rätten inte blir stark, utan du ska bara känna lite, lite hetta), kokosmjölk. Serveras gärna med grynost (aka keso). LJUVLIGT.

Som sagt: det är så synd att jag är singel då jag skulle kunna göra någon väldigt lycklig i köket (också)!