Ge mig en riktig indier

Nu ska här i-landsklagas.

Ni vet nog att jag älskar Helsingfors och att jag klagar på forna hemstaden Stockholms utveckling, men… Vad är det för fel på de indiska restaurangerna här?

Det är sällan jag äter ute eller beställer hem mat – eftersom jag ju är kung i köket – men när det väl händer så blir det indiskt (eftersom jag trots min omfattande repertoar inte kan laga indiskt). Eller nepalesiskt. Här finns fler nepaleser än indier och jag vet inte så noga vari skillnaden ligger.

Jag blir besviken varje gång. Det är som att de är rädda för att krydda till det riktigt ordentligt. Diskvatten. Igår kväll unnade jag mig genom att beställa hem två rätter (”då har jag mat för hela helgen”). DISKVATTEN.

För någon månad sedan samma procedur. Ena rätten var mjäkig och den andra var så äcklig att jag bokstavligt talat vomerade. (Sant!) Jag vet inte om jag fått fel mat då den var svår att identifiera. Den var liksom ”fiskig”. Jag har aldrig ätit fisk. Inte ens innan jag blev vegetarian för 25+ år sedan. Jag älskar havet men ogillar dess invånare.

Efter de första tuggorna och kräkattacken gav jag resten till min hund. Inte ens han ville äta!

Dessa indiska besvikelser har jag upplevt i andra städer och länder också. Jag var med min (numera ex-) make i Berlin och i flera dagar trampade vi runt från indier till indier. Mjäk, mjäk, diskvatten.

Detsamma i Tel Aviv (som har världens godaste mat – alla TLV-vänner kan intyga) – indiskt mjäk utan studs.

Detsamma i Rio. Indiskt diskvatten.

I Stockholm finns indier på varje gata. Lika gott varje gång. På Malmskillnadsgatan, där jag arbetade i många år, (that came out wrong) finns en indier där jag ofta åt lunch. Så otroligt smakrikt.

En gång var jag på en indier på Söder och åt bland annat en soppa. Den var så het att tårarna sprutade och jag svettades. HELT RÄTT. EN RIKTIG SMAKUPPLEVELSE! Jag var på väg tillbaka dit för att dubbelkolla att den där soppan faktiskt skulle vara så het, eller om kocken begått ett misstag, men sedan flydde jag ju huxflux till Finland, så jag hann inte.

Att jag blev så besviken på indierna i Berlin säger rätt mycket, men en annan stad av samma kaliber levererade verkligen. LONDON. Gu’ vad gott. Jag var där för att gå på Spice Girls-konsert (eftersom jag är som jag är) med en infödd och han tog med mig till en liten, liten indisk sylta. Jistanes, så ljuvligt.

Nu är det slutgnällt. Jag har kylen full av mjäkig indisk mat som jag ska försöka krydda till så att den inte smakar DISKVATTEN.

Ha en bra dag. Gärna kryddstark.

bread with soup
Photo by Marvin Ozz on Pexels.com

Midsommar och galen ringsignal

Morgonmys på balkongen.

Jag fick en ny granne för ett tag sedan och plötsligt hör jag detta flera gånger om dagen: en hund skäller helt hysteriskt och en annan ylar. Det låter alltid exakt likadant så jag har kommit fram till att det måste handla om en ringsignal.

1) Vem har en så irriterande ringsignal?
2) Och på så extremt hög volym?

Mig veterligen är Blake den enda hunden i vårt hus.

Jo, det är ju midsommarafton och du kanske undrar hur en enkel mans midsommarlunch ser ut:

färspotatis, sallad, grekisk yoghurt, mycket dill och persilja, mozzarella- och pestofylld vegetarisk schnitzel.

Mer potatis åt folket! Ljuvligt gott.

Så enkelt och så smarrigt!

Quorn och rotfrukter

Go’ söndagseftermiddag, go’ vänner.
Jag har haft väldiga magproblem och -smärtor de senaste månaderna, men nu verkar det värsta vara över och jag har fått tillbaka matlusten.
Sprungit på labbet och har en avancerad undersökning inbokad nästa månad.
Men i alla fall. Nu har jag börjat äta igen och här kommer helgens tips.

Igår lagade jag marinerade quornfiléer. Quorn blir ofta lite torrt men marinerar man så får man nåt riktigt saftigt. Olja, citron, vitlök, chili, några droppar stark sås, basilika. Låt ligga i solen på balkongen i några timmar. Stek och servera med en enkel sallad. LJUVLIGT.

Idag lagade jag rotfruktspuré (eller nåt), som inte ser så flott ut, men som är som balsam för magen. Sötpotatis, potatis, morot, röd lök, vitlök, chili (bara lite, så att rätten inte blir stark, utan du ska bara känna lite, lite hetta), kokosmjölk. Serveras gärna med grynost (aka keso). LJUVLIGT.

Som sagt: det är så synd att jag är singel då jag skulle kunna göra någon väldigt lycklig i köket (också)!

Pesach Sameach och Glad Påsk

Livet i karantän fortsätter; jag har varit hemma i – vad blir det? – två veckor nu. Har känt mig småkrasslig med halsont men ingen feber. Igår plötslig magsjuka som gick över under natten. Rysligt. Och mycket charmig information, va?

Idag har jag varit full av energi och jag har stormstädat och möblerat om. Jag vill nämligen gärna ha mitt skrivbord framför fönstret eftersom jag tycker att titta på ekorrarna i de jättehöga träden på baksidan av huset. (De är faktiskt väldigt underhållande.)

Jag lagade även en shakshuka för första gången på länge. Gjorde den extra kryddstark och öste på väldigt mycket koriander; på något sätt blir kombinationen hetta och koriander väldigt festlig.
Jag kom att tänka på att jag en gång åt en vegansk shakshuka på en frukostrestaurang på strandpromenaden i Tel Aviv, men jag kan inte minnas vad det var som ersatte äggen i denna veganska variant. Hmm. Men den var helt okej, vill jag minnas.

Shakshuka är, om du inte vet det, en vanlig rätt i mellanöstern. Veva ihop en tomatsörja med lite hetta samt örter och knäck i några ägg som får koka i sörjan. Shakshukan går att variera i det oändliga.

Idag snabbhackade jag även ihop en traditionell israelisk grönsallad med extra mycket citron. Så gött. Hemligheten är att hacka tomat, gurka och schalottenlök (idag dock salladslök) i små, små tärningar. Och på med persilja, citronsaft samt citronpeppar.

Jo, här firas pesach och där firas förmodligen påsk. Så Pesach Sameach och Glad Påsk tillönskas.

Och Shabbat Shalom. Ska ha en riktigt slapp och slö helg.