Mitt i allt det dramatiska som pågår i världen så kommer här min rapport om vår uttagning till ESC, som ägde rum igår. Även ett humoristiskt, privat inslag längst ner i detta inlägg.
Favorittrycket höll och det blir Linda Lampenius & Pete Parkkonen som representerar Finland och i år kan vi äntligen vinna igen. Så bra är låten. Jag tycker dock att de kan ändra lite i själva numret. De borde titta lite mer rakt in i kameran. ”Make love to the camera”, så att säga, även om framträdandet förklarar vad texten handlar om. ”Du är varm men så kall och du ser mig inte i ögonen” o.s.v.
Finalen var härlig, med sju låtar av vilka (enligt min smak) tre var mycket bra (inte minst ”Lululai”), men bäst var vinnaren ”Liekinheitin” (eldkastare) som vann med enorm marginal.
När jurygrupperna (som även de satte vinnaren som just vinnare) så kom folkets dom och mot slutet behövde Linda & Pete minst 133 poäng för att vinna och de fick hela 492!
Då var Blake och jag på väg hem från C, där vi tillbringat kvällen, för att hinna med sista metron, så jag fick lyssna på slutet av programmet i mina lurar och när poängen kom så jublade jag i regnet där vi gick i mörkret längs Esbos gator. ”492!” skrek jag rakt ut.
Jo, när vi var på väg till C så tog det ju ett tag eftersom det är en LÅNG metroresa från mig till Esbo och dessutom gick vi lite vilse (som vanligt) och när vi väl hittade fram behövde jag verkligen besöka herrarnas och jag såg ingenting då mina glasögon var blöta och immiga. Såg därför inte att det var C:s dotter som öppnade dörren, så jag bräkte på om att jag var tvungen att snabbt, snabbt få slå en stråle.
När dottern frågade vad min hund heter så förstod jag att det var just dottern som jag jollrat för om min minimala blåsa och då blev jag lite röd om kinderna.
Men hurra! Rätt låt vann verkligen.
