Äntligen Eurovision!

Innan jag åker till jobbet så skriver jag några snabba rader om mina tre hemländers låtar i kvällens fantastiska final.

SVERIGE. VOICES – Jag gillar fortfarande inte låten. Det är inte så att jag ogillar den. Jag bara känner ingenting när jag hör den. Jag blir inte glad. Inte ledsen. Jag vill inte dansa. Inte ligga. Bara ”jaha, det där var ju en välskriven sång framförd av en kompetent vokalist”. Slätstruket och tillrättalagt. Tråkigt helt enkelt.

FINLAND. DARK SIDE – Detta är ju verkligen ingenting för mig. Sågade låten hårt när den vann den finska uttagningen. Men, jag har vant mig och jag accepterar låten. Jag känner åtminstone nånting när jag hör den, och till och med jag såg ju att grabbarna var kalas på scen under semifinalen. Har lärt mig att denna musikstil kallas ”violent pop”, och tar man bort lite gitarrer och vrål så hör man ju att det finns en småfin popdänga där nånstans.

ISRAEL. SET ME FREE – Detta däremot är ju helt min kopp te. En snärtig poplåt med lite ”udda” ingredienser. Väldigt ESC. En kompetent och pigg sångerska med både attityd OCH värme. En fantastisk scenshow med snygga dansare. Jag blir glad. Nästan lite lycklig.

Nu ska jag jobba. Ser fram emot kvällen.
Slut på denna rapport.

Mina fyra främsta favoriter.

Den gröna kostymen


”No, onko sinulla se vihreä puku päällä?” (Nå, har du på dig den gröna kostymen?) Så brukade min pappa alltid fråga när vi talades vid inför Eurovision Song Contest.
Som väldigt ung tonåring tog jag nämligen på mig denna kostym varje gång det var dags för Eurovisionsschlagerfestivalen (som den så festligt kallades då). Denna grön/svart-rutiga åttiotalskostym som var så ful att den blev snygg. Och den kändes lite glansig och tung på ett så lyxigt vis. Axelvaddarna gav mig de axlar som jag än idag väntar på att ska växa ut. Flugan som pricken över i:et.

Du ska veta, käre far där i din himmel, att i kväll tar jag mentalt på mig kostymen, som vanligt.
Årets stora högtid är nämligen kommen.

Eurovision Overload! (Hur är det möjligt?)

Jag trodde väl aldrig att jag skulle yttra dessa ord men nu börjar det bli lite för mycket av ett Eurovision Song Contest som ju inte ens kommer att äga rum.

Det är en massa olika program på teve och på youtube. Det är omröstningar och det är rankningar i poddar och på hemsidor. Jag vet inte längre vad som är vad och vilket program som är så att säga ”officiellt” och vilket som bara är nåt blajigt, som exempelvis Sveriges tolva* (hette det så?) (se, jag minns ju inte ens en sån sak!) som visades på SVT i lördags. Det var riktigt uselt på så många plan.
I kväll visas Eurovision Song Celebration och senare i veckan är det dags för Europe Shine a Light. Det är verkligen svårt att hänga med!

Jag rekommenderar De Eurovisa på Yle Arenan. Detta är det vanliga och ”normala” inför-programmet där låtarna spelas upp och därefter kommenteras de (först därefter alltså! inte som på SVT där alla pratar över låtarna, vilket är en stor synd i ESC-kretsar). Se de sex avsnitten här.

Här är mina tolv favoriter ur årets tävling som ju inte ens är någon tävling, utan inbördes ordning!
Dessa låtar hamnade på min spellista.

  1. Israel – Eden Alene ”Feker libi”
    Jag blir SÅ lycklig!
  2. Island – Daði og Gagnamagnið ”Think about things”
    Förmodligen hade detta blivit årets vinnare. Jag var inte helt såld till en början men nu går jag igång på den isländska glada dängan.
  3. Schweiz – Gjon’s Tears ”Répondez-moi”
    Älskade denna ballad från start. Mycket fin. Eventuellt har gossen lite för ljus och gäll röst för min smak.
  4. Azerbajdzjan – Efendi ”Cleopatra”
    Jo, men detta är ESC! Jag går igång!
  5. Rumänien – Roxen ”Alcohol you”
    Den ÄR ju fin och den ÄR ju vitsig!
  6. Armenien – Athena Manoukian ”Chains on you”
    Denna är ju så härlig! Och kaxig.
  7. Belarus – VAL ”Da vidna”
    Jo, hör du. Jag har gillat denna generiska låt sedan jag hörde den första gången. Enkel och trygg produktion och fin melodi.
  8. Malta – Destiny ”All of my love”
    Ogillade den ganska rejält ett bra tag, men med tiden har jag börjat gilla denna gospeliga bit.
  9. Litauen – De Roop ”On fire”
    Rolig och käck poplåt, i all sin enkelhet.
  10. Storbritannien – James Newman ”My last breath”
    Så intetsägande och lätt bortglömd poplåt, men jag gillar den när jag hör den. (Hooken med ”breath!” är ju väldigt effektiv.)
  11. Danmark – Ben & Tan ”Yes”
    Så intetsägande och lätt bortglömd poplåt, men jag gillar den när jag hör den. (Hooken med ”say yes!” är ju väldigt effektiv.)
  12. Ukraina – Go_A ”Solovey”
    Irriterande klistrigt och effektivt.

*Edit: Inför Eurovision hette programmet tydligen. Sveriges 12:a sänds visst på torsdag. Ja, ni hör ju själva…

Dagen då Eurovision-legenden såg min tatuering

En vän från podden Schlagervännerna hörde av sig.
Vår konversation (på ett ungefär):

E: Jag ska strax prata med Ilanit. Visst har du en tatuering med en av hennes låttitlar? Får jag visa den för henne?
K: Ja, hur tusan kan du komma ihåg det? Jag har ”Ahava hi-shir lishnayim” skrivet på mitt ben. Du kan även berätta att jag har låtens refräng som ringsignal. Skickar foto.
E: Får jag nämna dig vid namn? Hur vill du bli benämnd? ”My friend from Finland”?
K: Absolut, jag älskar uppmärksamhet. Men: ”Swedish-Finnish-Jewish friend”.

Idag fick den legendariska Ilanit alltså se min tatuering.

För den oinsatte: Ilanit var den första att representera Israel i Eurovision och jag älskar hennes musik! Så pass att hennes andra ESC-låt (från 1977) hamnade på mitt ben.
”Kärleken är en sång för två”, alltså. Just så! 💕🇮🇱

Hör den här, och njut! —>

Senare fick jag detta SMS.

Det blir inget Eurovision i år

Det dök alldeles nyss upp ett meddelande på eurovision.tv.
Det blir inget Eurovision Song Contest i år. Ingen är väl särskilt förvånad men för oss fans är detta en mycket sorglig ”nyhet”.
Och vips så läser jag som vanligt en massa inlägg på sociala medier, som får mig att vilja vomera.

Till er som nu jublar över att ”slippa Eurovision” i år har jag bara en sak att säga: jag kan svära på min heliga kropp att ni inte hörde ETT ENDA ESC-fan jubla över att fotbolls-EM ställdes in.
Det är det som är skillnaden mellan civiliserade människor och andra: vi sporthatande ESC-fantaster undviker helt enkelt sportevenemang och annat trams, och gör inget större nummer av det.
Ni, däremot, gör stup-i-den-jävla-kvarten ett halabaloo av hur lite ni tittar på Eurovision.
Löjliga är vad ni är.
Och en smula primitiva.

Jag har den senaste veckan lyssnat in mig på årets bidrag och min vinnare kommer från Israel. Jistanes, vilket sväng!