Eurovision Song Contest

Visste inte att en bög vann ESC 1961

Kollade helt ”random” på Eurovision 1961.

Och så dök en underbar fransos upp som sjöng för Luxemburg.
Jean-Claude Pascal. Och han gick och vann.

Jag talar dessvärre inte franska (eftersom jag var korkad och läste tyska istället) (ångrar det som tusan) men tydligen sjöng han om samkönad kärlek:

”The song tells the story of a thwarted love between the singer and his lover (”they would like to separate us, they would like to hinder us / from being happy”). The lyrics go on about how the relationship is rejected by others but will finally be possible (”but the time will come. […] and I will be able to love you without anybody in town talking about it. […] [God] gave us the right to happiness and joy.”). Later, Pascal explained that the song was about a homosexual relationship and the difficulties it faced.” (Wikipedia)

Vilken man. Redan 1961. Nittonhundrasextioett.

Var inte medveten om detta.

Jag vill bara ta Jean-Claude i mina armar, men han är ju dessvärre död nu, så jag hyllar honom lite så här i efterhand, så länge jag kan.

Och just därför föraktar jag dessa grönhåriga, aggressiva, näsringsprydda HBT(bokstav bokstav bokstav plustecken)-aktivister som inte är H. Eller B. Eller ens T. Som bara vill ha lite uppmärksamhet då de är en smula uttråkade och aldrig har fått kämpa för nåt.

Dessa som drar ett löjets skimmer över oss romantiska, normalbegåvade HBT-personer.
Se på Jean-Claude Pascal. Och mig. Lär er av oss helt normala, normalbegåvade, romantiska och monogama bögar.

”He was the first French soldier to enter Strasbourg in November 1944, while the German Army was still in the process of evacuating the city. For this, he received the Croix de Guerre in 1945.”

Ser man på. En liten, romantisk fjolla.

Hela texten på engelska:

We, the lovers – they want to separate us
They would like to prevent us from being happy
We, the lovers – it seems that it’s hell
That watches us or else the iron and the fire

It’s true, the idiots and the evil ones
Harm us, do bad things to us
However nothing is more obvious than love
We, the lovers, we can do nothing against them
They are a thousand and we are two, the lovers

But the hour is going to ring on the least difficult nights
And I could love you without them talking about it downtown
It’s promised, it’s written down

We, the lovers – the sun shines for us
And we sleep on the knees of the Good Lord
We, the lovers – He gave us the right
To be happy and to be joyful together

Then, the without-loves, the mis-loved
It will be necessary that we pay back
Those who have never been condemned
We, the lovers, we’re going to live without you
For the sky is with us, the lovers

Tack! Cha Cha Cha till Liverpool!

Vilken kväll det blev! Som Eurovision-fanatiker blev jag så lycklig över att rätt låt äntligen fick vinna den finländska uttagningen. Trots mitt enorma intresse för denna tävling – och trots mina finländska gener – så har mitt intresse för UMK (och tidigare versioner av uttagningen här i Finland) varit minst sagt svalt. De senaste åren har UMK verkligen kammat till sig, men först i år fick min favorit vinna. Och som han vann! Underbara Käärijä med den briljanta biten ”Cha Cha Cha”.

Direkt när låten släpptes i slutet av januari så blev ”Cha Cha Cha” en enorm favorit i ESC-kretsar runt om i Europa, och ja, i hela världen! Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg. (Kolla in skärmdumparna från kommentarsfältet på YouTube – och i natt har de ju blivit ännu fler, så klart.)

Vad tyckte jag då om kvällens hela startfält?

Robin Packalen ”Girls Like You”
Låten är mycket bättre när man ser den charmerande unge mannen. Studioversionen känns platt. Lite ”desperat” nummer. Lite rörigt, så att säga. Generisk låt som hade kunnat framföras av vilken pop-kis som helst.
Placering: 4
Min placering: 6
KUUMAA ”Ylivoimanen”
En väldigt bra låt, som doftar lite Kent. Helt trevligt framförande men killarna känns rätt trista. Och torra. Och verkligen inte torra bakom öronen.
Placering: 5
Min placering: 2
Käärijä ”Cha Cha Cha”
Se texten ovan. Finlands bästa låt någonsin i ESC! Jag överdriver INTE!
Placering: 1
Min placering: 1
Keira ”No Business On The Dancefloor”
Till skillnad från Packalen så är Keiras låt bättre när man bara hör henne. Hon känns som en kompetent tös, men hon saknar DET. Hon saknar charmen. Hon är ingen stjärna, helt enkelt. Men med tiden – och med lite mer erfarenhet – så kanske hon kan bli en superstar.
Placering: 3
Min placering: 5
Benjamin ”Hoida mut”
Homoerotisk åttiotalsdoftande pop. Bra. Ingen stor vokalist, men snyggt nummer. Härligt sensuell text.
Placering: 7
Min placering: 3
Lxandra ”Nothing To Lose”
Kompetent ballad framförd av kompetent vokalist, men låten bara pågår och pågår och jag finner den så oerhört sömnig.
Placering: 6
Min placering: 7
Portion Boys ”Samaa taivasta katsotaan”
Rednex-fast-rockigare, skulle jag säga. En feelgood-låt med fiffig text om européernas olikheter. Fin melodi och bra drag, men jag tröttnade efter fem-sex lyssningar.
Placering: 2
Min placering: 4

Här bjuder jag på mitt filmade klipp av vinnarögonblicket.

Gårdagskvällen bjöd ju dessutom på Melodifestivalens fjärde deltävling – och äntligen bjöds vi på flera mycket bra låtar!
Tack, älskade Födelseland, för att ni skickade Loreen direkt till finalen. ”Tattoo” är helt enkelt toppen!
Jag gillade ytterligare några låtar i denna delfinal, vilket var kul med tanke på att MF har varit ett sådant dåligt kaos i år, vilket jag skrev om här.

Jag återkommer med en grundlig genomgång av årets Melodifestivalen i samband med finalen om två veckor.

Dubbla skärmar. Bråda tider för oss ESC-fanatiker!

CHA CHA CHA till Eurovision, tack!

Senaste nytt på eurovisionfronten.

Här i Finland går uttagningen till på ett lite annorlunda vis. Inte alls som Melodifestivalen där borta i Födelselandet.
Vi blir serverade en låt per dag och hittills har vi blivit bjudna på fem av sju låtar, som deltar i finalen (som heter UMK) den 25:e februari.

Jag har redan utsett min vinnare (och kolla kommentarerna från youtube – ESC-fantasterna runt om i världen håller med mig).

Men inte kan väl pop-Kimman gilla sån här hysterisk ”elektronisk hårdrock” (eller nåt)?

Jo, det är just det jag gör!

Tänk er när hela arenan i Liverpool sjunger med i CHA CHA CHA! Jag blir så lycklig av tanken att jag blir tårögd. Alla är glada – inga bråk som under sportevenemang. (Se och lär, sportfånar!)
Spjuvern kallar sig Käärijä och han är för mig helt okänd.

Svinbra, helt enkelt! (Snygg video också.)

[Låten för tankarna till fantastiska Leila K.]

Äntligen ESC!

Jag kommer att uttrycka mig småvulgärt nu, men det är liksom det som är poängen.
Jag kollade så klart på ESC-semin igår kväll och jag blev så glad över att samtliga av mina favoriter gick vidare till final.
Men vad jag började tänka på redan förra året: jag tror att folk är lite trötta på det där vulgära fi**flängeriet, som jag brukar kalla det. Ni vet, dessa nummer då man ständigt känner att man har ett kvinnligt sköte upptryckt i ansiktet. Är så trött på det. Och jag har en känsla av att det är en trend. Vi går mot nya tider. Hur mycket kan dessa damer klä av sig egentligen? När juckar de sig själva till döds?

Igår kväll gick låtar med lite mer integritet, stil och finess till final. Hej Island. Hej Portugal. Hej Grekland.

Jag blev så jäkla glad.

Visst, jag dansar gärna till de där fi**flängarlåtarna, men jag är lite trött på hela grejen.

Äntligen Eurovision!

Innan jag åker till jobbet så skriver jag några snabba rader om mina tre hemländers låtar i kvällens fantastiska final.

SVERIGE. VOICES – Jag gillar fortfarande inte låten. Det är inte så att jag ogillar den. Jag bara känner ingenting när jag hör den. Jag blir inte glad. Inte ledsen. Jag vill inte dansa. Inte ligga. Bara ”jaha, det där var ju en välskriven sång framförd av en kompetent vokalist”. Slätstruket och tillrättalagt. Tråkigt helt enkelt.

FINLAND. DARK SIDE – Detta är ju verkligen ingenting för mig. Sågade låten hårt när den vann den finska uttagningen. Men, jag har vant mig och jag accepterar låten. Jag känner åtminstone nånting när jag hör den, och till och med jag såg ju att grabbarna var kalas på scen under semifinalen. Har lärt mig att denna musikstil kallas ”violent pop”, och tar man bort lite gitarrer och vrål så hör man ju att det finns en småfin popdänga där nånstans.

ISRAEL. SET ME FREE – Detta däremot är ju helt min kopp te. En snärtig poplåt med lite ”udda” ingredienser. Väldigt ESC. En kompetent och pigg sångerska med både attityd OCH värme. En fantastisk scenshow med snygga dansare. Jag blir glad. Nästan lite lycklig.

Nu ska jag jobba. Ser fram emot kvällen.
Slut på denna rapport.