UMK 2025 – finalen

Min fula kostym som jag i min ungdom alltid bar när jag tittade på Eurovision.

Under lördagens UMK (Tävlingen för ny musik) valdes Finlands bidrag till Eurovision Song Contest.
Endast sex låtar tävlade (som sagt) och Erika Vikman vann med ”Ich komme”.
Vikman var fantastisk på scen! Så självsäker, så stark. Det var underbart att se.

Hela programmet var väldigt påkostat och bättre än någonsin. Du kan se hela härligheten (med svenskspråkiga kommentatorer) på Yle Arenan.

Resultatet i sin helhet:

  1. Erika Vikman ”Ich komme”
  2. Goldielocks ”Made of”
  3. Viivi ”Aina”
  4. Nelli Matula ”Hitaammin hautaan”
  5. Neea River ”Nightmares”
  6. Costee ”Sekaisin”

UMK-dramatik

Nu är det dramatiska tider i UMK-världen (alltså Finlands uttagning till Eurovision Song Contest). Mitt tidigare inlägg stämmer alltså inte längre.
Den favorittippade (av mig, bland andra) orkestern One Morning Left har blivit utkastade då det framkommit (sägs det) att bandets vokalist raggat på någon minderårig på nätet.
Någon eller några hundar ligger begravna eftersom bandet bums upplöstes – de övriga bandmedlemmarna packade ihop och stämplade ut. Sägs det.

Ständigt detta porrchattande och så tycker folk att en homosexuell man som drömmer om att leva i en kärleksfull, monogam relation är udda och pervers. Ur led är tiden.

I och med detta har vi bara sex låtar i UMK och min lista ser för närvarande ut som följer:

  1. Erika Vikman ”Ich komme”
  2. Neea River ”Nightmares”
  3. Goldielocks ”Made of”
  4. Viivi ”Aina”
  5. Nelli Matula ”Hitaammin hautaan”
  6. Costee ”Sekaisin”

Vad som helst kan hända men nog måste väl ändå Vikman ligga bra till?
Den åttonde februari vet vi.

UMK 2025

Nu har vi fått höra årets samtliga UMK-låtar (UMK=Tävlingen för ny musik, ett så osexigt namn för Finlands uttagning till Eurovision Song Contest) och här är mina åsikter.

  1. Neea River ”Nightmares” 3/5
    Mycket kompetent sångerska framför en modern pop/dance-låt som påminner en hel del om Saara Aaltos ”Monsters” (som tyvärr floppade i ESC 2018). Bra och dansant, men ingenting särskilt. Ingenting som sticker ut tillräckligt.
  2. Nelli Matula ”Hitaammin hautaan” 3/5
    Även här en modern, poppig låt. Jag gillar den. Texten är nog bättre än melodin. (”Långsammare till graven” betyder titeln.) Dock ingen vinnare.
  3. Costee ”Sekaisin” 2/5
    En jämntjock popdänga som aldrig riktigt kommer igång. Den bara maler på.
  4. Viivi ”Aina” 2/5
    Fin ballad som dock saknar en riktig hook. Inte dålig men låten känns gammal.
  5. One Morning Left ”Puppy” 3/5
    Här har vi vinnaren. Jag visste det direkt när jag hörde låten första gången – detta kommer finländarna att rösta på som galningar. Jag hatade låten till en början men har börjat vänja mig och smågillar nu melodin och själva ”grejen”. Min hund gillar dock inte hundskallen. Han blir rasande. (Ju mer jag lyssnar desto mer gillar jag låten. Det märks väl att jag har bott i Finland i snart tio år…)
  6. Goldielocks ”Made of” 3/5
    Jag gillar den här ”moderna” poplåten och videon är fantastiskt underhållande. Jag hör dock inte riktigt vad vokalisten sjunger. Den får en knapp trea av mig.
  7. Erika Vikman ”ICH KOMME” 3/5
    Vilken besvikelse. Jag hoppades så på en riktigt fläskig vinnare, men nej. Jag erkänner att jag är besviken. Grejen är att låten är sådan som jag trodde och hoppades att den skulle vara – det är bara det att i mitt huvud var den bättre. I mitt huvud hade låten både bättre text och bättre melodi, men det var just sådan här TYP av låt jag trodde att Vikman skulle återkomma med efter supersuccén med ”Cicciolina” år 2020. Hennes fantastiska samarbete med Käärijä, ”Ruoska” visade vilken riktning Vikmans musik skulle gå i. Men tyvärr. Ingen vinnare. Och vad ÄR det för konstigt slut på låten? Det kanske framgår live.
    [Edit: tre dagar senare förstår jag äntligen det abrupta slutet – ibland är jag trög! Och nu har jag börjat älska låten. Det tog ett tag…]

Den åttonde februari får vi se vem när One Morning Left vinner UMK och därmed representerar Finland i Eurovisionen, med låten ”Puppy”.

Foto: Erika Vikman och Kim da Costa på en tillställning år 2020.

Eden Golan får svenskt pris

Israeliska ESC-femman Eden Golan får ett pris av svenska folket.
215 000 kronor samlades in, som sedan dubblerades av Keren Kajemet. Dessa pengar kommer att gå till uppbyggnaden av den av Hamas förstörda kibbutzen Nir Oz. Livsmedelsbutiken kommer att heta Eden’s Supermarket.
En anonym donator finansierade dessutom en skulptur som en personlig gåva åt Eden.

Se det fantastiska klippet på Facebook.

Äntligen är det över

Världens mest mobbade 20-åring.
Skärmdump: Yle

Jaha, vad säger vi nu då? Eurovision Song Contest kom och gick. Som en gammal schlagerräv kan jag konstatera att årets upplaga har varit tidernas mest psykiskt påfrestande.
Det är inte särskilt kul att se vänsterextremister i ohelig allians med islamister ränna runt på gator och torg och gapa om en ny förintelse.

Detta kommer bli ett spretigt och långt inlägg då jag har så många tankar i huvudet.

Världens mest mobbade 20-åring visade var skåpet ska stå. Eden Golan visade vad klass och värdighet är.
Israel fick 323 poäng av tittarna. Hela 15 tolvor (alltså högsta poäng) och dessa kom från: Australien, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, San Marino, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien samt ROW (Rest of the World – d.v.s. tittarna i länder som inte deltar).
Däremot nollades Israel av en massa jurygrupper. Däribland Finland och Sverige. Detta är skamligt och skandalöst. Jag har ögnat igenom vilka personer det var som satt i dessa två jurygrupper och minst en person i den finska juryn skrev på ett ”Bojkotta Israel i Eurovision”-upprop för ett tag sedan. Flera personer i den svenska juryn uppges vara ”palestina-aktivister”. Är det proffsigt att låta sådana människor sitta i en jury, som ska vara opolitisk? Att dessa jurygrupper sedan nollar Israel säger ju allt. Detta är så oerhört B och så utstuderat och genomskinligt. Skäms tv-bolagen inte ens?

Mina tankar om tävlingen från start till mål.
– Jag tycker att inledningen med Björn Skifs var ganska… underväldigande. Ett väldigt märkligt val. (Inget ont om herr Skifs.)
– De som buade när Eden Golan uppträdde – och de som buade varje gång Israel fick poäng – är människor som jag föraktar med hela min själ. Vilka patetiska as.
– Visst är det märkligt att när Nederländernas Joost Klein blev diskad, då han tydligen varit våldsam mot en kvinna i produktionen, så började folk försvara honom. ”Justice for Joost” och annat trams. Vad är det för fel på folk?
– En av de låtar som stannar kvar på min spellista är Litauens ”Luktelk”, framförd av Silvester Belt. Jag tycker verkligen att den är härligt rivig.
– Inslaget med Karin Falck – legenden – var lite gulligt.
– Att det gick så pass dåligt för Spanien och Storbritannien (noll från tittarna) kan kanske ha med att folk är lite trötta på det där porriga. Jag gillar förvisso den spanska låten ”Zorra”, men de där nakna stussarna klarar jag mig utan. Olly Alexanders ”Dizzy” är så homoerotisk att den blir pornografisk. Till och med jag rodnar. Kanske folk är trötta på allt detta porreri? Jag är det.
– Jag ogillar allt som irländska Barbie Thug står för. Hon låtsas vara ”icke-binär” men hon är bara en uttråkad heterobrud som vill känna sig ”speciell”. Hon viftar med regnbågsflaggan och vill ”representera” mig och andra normala HBT-personer. Nej tack, säger jag då.
– Det gick dåligt för vårt finska skräpbidrag. Bra. Då kanske folk kan rösta fram nåt seriöst nästa gång. Tänk att vi hade kunnat skicka Sara Siipolas fantastiska ”Paskana”, men töntarna röstade istället fram Windows95Man.
– Vinnaren Nemo från Schweiz är toppen på scen men låten ger jag inte mycket för. Är dessutom så trött på detta ”icke-binära” trams. Nemo. Du är inte ”icke-binär”. Du är en kis som gillar tjejiga saker. Det är helt okej. Du behöver inte kalla dig ”icke-binär” för det. Du inser kanske när du blir torr bakom öronen.
– Jag trodde att Österrike skulle få betydligt fler röster av tittarna.
– Vad är det med Carola? I pausnumret visade hon återigen vem det är som är Stjärnan. Charlotte och Conchita förblev körflickor. ”Abbatarerna” var förresten väldigt… underväldigande. Kunde de inte hitta på nåt roligare sätt att fira ABBA?
– Nu svär jag i kyrkan: jag är så väldigt trött på Loreen och hennes spelade ”flummighet”. Vad var det där för mellanakt? Hon satt och sprattlade på en stol och mumlade fram sina låtar. Riktigt dåligt.

När jurygrupperna nu hade bestämt sig för att göra allt för att Israel inte skulle vinna så kunde de väl ha valt Kroatien istället? Varför just Schweiz? ”Rim Tim Tagi Dim” hade varit en värdig vinnare.

Nu är ESC äntligen avklarat och jag kan andas ut. Aldrig tidigare har jag önskat att veckan bara skulle vara över. I år har detta, som sagt, varit en väldigt påfrestande upplevelse.

Resultatet.
Skärmdump: Yle