Kim da Costa.com

Tre månader utan Blake

Idag är det tre månader sedan min älskade chihuahua Blake Carrington flög till himlen. Detta betyder att jag har varit deppig lika länge och det verkar inte bli bättre. Vissa dagar fungerar jag som en ”normal” människa, men plötsligt hugger det till – som ett svärd i själen. Inte i hjärtat, utan i själen. Då kippar jag efter andan och jag hyperventilerar.

Jag saknar honom så vansinnigt mycket. Ingenting känns roligt utan honom.

Har dock börjat skriva på en bok om/till honom. Om sorgen efter en hund. Skriven till honom. En sådan bok skulle jag själv nämligen vilja läsa just nu.

Andra inlägg i ämnet:

75 dagar av sorg

Djurvän

Jag slutade nästan blogga!

Foto: privat.

Tandläkarberöm

Jag har den bästa tandläkaren någonsin, och nu har hon fixat i ordning hela min käft. Hon berättar hela tiden vad hon håller på med, och när hon inte gör det så pladdrar hon och tandsköterskan. En gång sa jag efteråt att det är så himla underhållande att lyssna på deras skvaller.

”Oj, så oprofessionellt!”

”Nej nej, det är härligt. Jag glömmer ju att jag är hos tandläkaren. Synd bara att jag inte kan delta i samtalen eftersom jag har käften full med saker.”

Idag fixade tandläkaren det sista med en rotfyllning och så sa hon:

”Tanden bredvid kommer du att få problem med om ett år eller så, och vi har tid över. Med din tillåtelse kan jag fixa till den nu, så slipper du oroa dig för den tanden.” (Wow!)

Jag rekommenderar således Fiskehamnens tandklinik, Verkstadsgatan 14, Helsingfors.

Foto: privat + AI.

Ebba Buschs hår

Jag skrev ett humoristiskt, kärleksfullt FB-inlägg om Ebba Buschs vackra hår för ett par dagar sedan, och det flög rätt fint (630 000 visningar i skrivande stund). Men jag påmindes också om att det faktiskt finns människor som inte har någon humor.

Jag tror att jag var runt 30 när jag först förstod att det existerar humorbefriade. Därför blev jag lite extra glad när jag hittade detta meddelande i inkorgen. (Fick tillstånd att publicera skärmdumpen).

Och här nedan är mitt inlägg och här är länken till inlägget på Facebook, om du vill ta del av kommentarsfältet.

Kan vi bara ägna en stund åt Ebba Buschs hår?

Detta är alltså inte ett förminskande inlägg. Jag har röstat KD de två senaste valen. Eftersom jag är tokbög så har jag frikort, så jag kommer undan med detta inlägg. (Det var vänstern som började med identitetspolitiken, så skyll på dem.)

Tillbaks till håret. Det är så vackert. Så mjukt, men ändå ”fast”. Det rör sig liksom inte så mycket. Vad använder hon för produkter? Och man ser ju att håret doftar ljuvligt. Och vad heter locktången? Det var den jag saknade när jag hade långt hår.

Inte konstigt att vänsterkärringarna, med aggressiva färgglada frisyrer, hatar vackra Ebba.

Doktor Hunk

Jag satt i väntrummet på en läkarmottagning och då hände nåt som var som taget direkt ur en sjukhusserie eller -film.

Från ingenstans dök en läkare upp och han var så stilig att allting annat stannade upp. Brudar och bögar satt och gapade och ögnade honom från fötterna och uppåt mot hans fylliga läppar och stora bruna ögon. Han rörde sig som i slow motion med läkarrocken uppknäppt, så den fladdrade så där filmiskt. Han gick som en självsäker tupp med blicken fixerad i fjärran. Jag tror nästan att jag hörde stråkar nånstans i bakgrunden.

Wow, vilken godbit. Inte konstigt att det var helt fullt på mottagningen.

Jag har varit singel alldeles för länge. Det är ta mig tusan inte hälsosamt.

Bild: AI

75 dagar av sorg

Det tog 75 dagar för mig att känna mig stark nog för att gå in på jordbruksverkets hemsida för att anmäla att min älskade Blake har lämnat jordelivet.

Saknaden kommer över mig i vågor och jag pratar med honom varje dag. ”God morgon, Blake”, ”Jag ska gå ut en sväng men kommer strax tillbaka” o.s.v. Har ännu inte hittat rätt urna så hans aska finns i en ful kartong bredvid sängen.

Jag kan inte leva utan hund. Jag KAN inte. Jag vet inte hur man gör.

I helgen ska jag vara kattvakt och nästa vecka kommer min lånehund igen.
Och snart ska jag skriva ett längre inlägg om min älskade Blake Carrington.