Oj, vilket spännande riksdagsval det blir i höst. Jag ser nästan mer fram emot det än Eurovision Song Contest (som Finland ändå äntligen kommer att vinna). FATTAR NI?
Jag får klä upp mig och gå till ambassaden här i Helsingfors för att rösta – så festligt!
Ja, jag har ju dubbelt medborgarskap, och i princip är jag emot att man ens kan ha det. Men nu har jag det, och trots att jag är en Fullfjädrad Finländare och har bott här sedan 2015, så älskar jag även mitt Födelseland. (Jag är liksom, mot min vilja, alldeles för insyltad i det svenska. Ett 40 år långt tvångsäktenskap är trots allt ett väldigt långt äktenskap …)
Nu ska jag besvara ”fanmail” samt bemöta kritiken ang. mitt inlägg om Sveriges nya sångfågel/helgon/utrikesminister Felicia.
Jistanes, vad många blev upprörda på Facebook.
För det första så ångrar jag att jag kallade Felicia ”blåst”. Det var töntigt av mig, men jag skrev i affekt. Man borde inte göra det men när jag blir så irriterad att jag ser stjärnor framför ögonen så knapprar jag rappt på tangenterna.
Jag tror faktiskt inte att hon är ”blåst”. Inte alls. Det var fel ordval, förlåt.
Det är alltså egentligen inte Felicia som jag är arg på. Nej, jag är arg och trött på alla journalister (och ”journalister”) som likt papegojor tjatar om Israel hela tiden. ISRAEL, ISRAEL, ISRAEL.
Varför trycker man upp en mikrofon i ansiktet på en ung människa som just vunnit sitt livs tävling och börjar fråga om ISRAEL? Dessa journalister (och ”journalister”) ÄR verkligen besatta.
En annan tröttsam sak är att alla dessa ”offentliga personer” som uttalar sig alla säger samma sak. De följer samma mall. Sedan dunkar de varandra i ryggen och kallar varandra ”modiga”. Vad är det för modigt med att agera som en papegoja?
Tänk om någon faktiskt kunde överraska och säga någonting annat.
Tänk om Felicia på (den uttjatade och ständiga) frågan om Israels deltagande i ESC hade svarat:
”Självklart ska Israel få vara med och leka!” Eller ens:
”Jag är inte tillräckligt insatt så jag vill inte svara på den frågan.”
DET hade varit ”modigt”.
Varför är det okej att år ut och år in mobba Israel, israelerna, den judiska staten och när någon säger emot så blir det storm i inkorgen?
Nu ska jag besvara några av meddelandena som ramlade in.
Malin tycker att jag är en ”äckligt vidrig människa” och jag tycker att det är en smula magstarkt att säga så till en helt främmande person.
Anders och Amanda (och många fler) tycker att jag är en ”ynkrygg” och ”inte modig” som har avstängda kommentarer. Åh, herre min skapare. Om ni visste hur det skulle se ut i kommentarsfältet varje gång jag skriver någonting positivt, eller ens neutralt, om Israel, om jag hade öppna kommentarer. Nej, det är bara mina FB-vänner som får kommentera. (Klagar ni på folkvalda politiker som på FB och X har likadana inställningar? Förmodligen inte. Jag är bara en enkel privatperson.)
Jacob undrar om jag ”mår helt 100”. Nej, det gör jag inte. Jag mår nog aldrig ”helt 100”. Om Jacob gör det, så hjärtliga gratulationer!
Emil hade verkligen tänkt till där han satt på sin kammare, och allt han kunde komma på var att kalla mig ”Israelbög”. Kort och koncist. Och ja, Emil, jag är bög och jude och jag älskar mitt tredje hemland Israel. Inga konstigheter. Om du försökte förolämpa mig så fungerade det inte.
Till skillnad från Emil är Robert lite finurligare. Pluspoäng för det. Han tycker att jag ska ”gå och bada bastu”.
Dessvärre är jag en dålig finländare då jag inte gillar att bada bastu. När jag väl gör det så inser jag hur nyttigt det är och hur bra kropp och själ mår efteråt. Det är bara det att jag har problem med det där nakna, då jag är en kysk person. Om Robert vill bada bastu med mig så är jag öppen för det. Det kanske kunde vara lite mysigt?
Sedan har vi Martin som ställer frågan som jag besvarar år ut och år in i maj månad. Varför ska Israel få vara med i Eurovision, när Israel inte ligger i Europa? Notera, att alla som ställer denna fråga ALDRIG undrar varför AUSTRALIEN får vara med i tävlingen. Aldrig någonsin. Martin är, precis som alla andra som ställer denna fråga, helt besatt av just lilla, lilla Israel.
Jag orkar inte börja jollra ÄNNU EN GÅNG om EBU:s regler. Googla eller läs alla mina inlägg om detta från tidigare år.
Avslutningsvis har vi ”Ama-nånting”, som på instagram tycker att jag ska ”gå tillbaka till din smutsiga land”. Jag förstår inte vilket land som åsyftas. Jag är en finländare som kommer från Sverige men som numera bor i Finland. Är det Sverige som är ett ”smutsigt land”? Jag vill faktiskt inte åka tillbaka till Sverige, som jag lämnade för snart elva år sedan. (Jag antar att personen menar att jag ska åka ”tillbaka” till Israel, men jag kommer inte från Israel. Har varit där 20+ gånger, men jag kommer inte därifrån.)
Så där. Nu har jag bemött kritiken.
Jag önskar Felicia lycka till men tycker samtidigt att hon borde sluta läsa skräptidningar och tro att hon får någon kunskap om världen och världsläget genom dem.
Vi lagade cannelloni i veckan och det var inte igår eftersom jag senast lagade denna fantastiska rätt när jag var en gift, ärbar man och jag har varit skild i elva år, så det var ett tag sedan…
Vi lagade sörjan av fräst lök och jättejättemycket vitlök samt en halv påse spenat från frysdisken (nyttigare, sägs det), en burk ricottaost. Mycket svartpeppar, lite salt.
Den delikata sörjan trycks in i cannellonirören (eller vad de kallas). I botten av ugnsformen hällde vi en halv burk färdigkryddad tomatsås (chili, vitlök). På med rullarna. Sedan ringlade vi på (köpt) béchamelsås. Lite riven ost på. In i ugnen.
Det blev fyra portioner och den totala summan landade på ca 12 €. Alltså ca 3 € per portion. (Se, trots att jag är värdelös på matematik så lyckades jag räkna ut det…)
Hej Sverige. Er blåsta 20-nånting-Felicia vill inte att Israel ska få vara med i Eurovision, för att hon får ”ont i magen”.
Nu citerar jag helt exakt vad hon svarar på den ledande frågan: ”Du har sagt att det är kontroversiellt att Israel får delta, du har sagt att du inte tycker att de ska få delta. Hur kommer det sig?”
Då svarar hon så här: ”Nämen, det är så jag tycker, liksom. Nämen det är på grund av allt som händer just nu i världen. I HELA världen. Det är så oroligt, bara. Jag tycker liksom att vart är världen på väg? Jag får ont i magen av allt som händer, bara.”
Så här går det när man låter 20-nånting-människor som inte har koll komma till tals.
Hördu, Felicia. Ta din fula käfttrasa och din technolåt (som är kul exakt en gång) och håll snattran. Noll poäng från mig. Och akta de vulgära lösögonfransarna när du smäller igen dörren. Adjö.
Och vad är det för fel på dessa BESATTA ”journalister”, som frågar om ISRAEL, ISRAEL, ISRAEL? De ÄR verkligen besatta. Sjuka är de
DESSA 20-ÅRINGAR HAR RÖSTRÄTT, och det är valår i Sverige. Lycka till.
och har bott här sedan 2015, så älskar jag även mitt Födelseland. (Jag är liksom, mot min vilja, alldeles för insyltad i det svenska. Ett 40 år långt tvångsäktenskap är trots allt ett väldigt långt äktenskap …)
