Min lycklige vän är nybliven sambo så jag fick en stekpanna som han inte behövde (och jag verkligen behövde). Vilken skillnad det var att steka ägg! Min gamla var verkligen sliten. Denna är dessutom betydligt mindre, vilket är passande för ett singelhushåll.
Min vän fick en kärlekspartner men jag fick en stekpanna. ”Frying pans are forevEEER!” (Nej, de är ju faktiskt inte det.)
Jag fick även ett vardagsrumsbord som jag länge beundrat. Det är lågt och vitt och robust och det har sina skavanker. Raspigt och så, vilket ger bordet karaktär. Det har nog varit med om både det ena och det andra. Lite som jag alltså.
Jag har ju sparat tidningar från viktiga händelser, som när Dana International vann Eurovision Song Contest 1998 (och jag satt ensam på golvet i min minimala förortsetta och grät av lycka). På den tiden ringde folk in till tidningarna för att lätta på trycket och dela sina åsikter och oftast var det ju ett evigt ”fel låt vann” och ”lägg ner skiten”, men detta år var folk överraskande positiva. (Och de använde ord som ”fikus” och ”transvestitfestival”.
Kolla in dessa stjärnor och försök hålla dig för skratt.
Fredrik, 26, Danderyd tyckte dock att det var ”storskandal att POJKKVINNAN gick och vann”.
Roger, 39, Hägersten: ”Israel var så bäst! Tur att Jill (Johnson, Sveriges representant, min anm.) bytte skor så vi slapp se de vita.”
Monika Helldén, 47 i Stockholm kände sig gammal: ”Jag och min man är nog för gamla för det här. Var ligger egentligen den rekommenderade åldersgränsen? Låtarna är ju helt otroligt dåliga.” (Mitt svar: HÄRREGU, Monika. Du är bara 47!)
Ulf, 38 i Nykvarn: ”Helt rätt låt vann! Speciellt kul att hon varit man tidigare.” (Svar: Jättekul. Verkligen. Jättekul.)
Roger Pettersson, 28, Hallunda: ”Efter att ha sett Israels bidrag funderar man ju lite på att bli fikus…”
Elisabeth, 65 i Gävle var positiv: ”Israel var bra och hon/han framförde låten bra. Sverige var OK, men ingen vinnare.”
Nutte Liljedahl, 47, Järfälla var bedrövad: ”Det här är det sjukaste jag någonsin varit med om. (Svar: då har du inte varit med om mycket, unge man.) Sverige fick så låga poäng och Israels henom drog hem storkovan!”
Sara & Erik i Örebro hade party: ”Den bästa schlagern på länge och en given sommarhit. Vår hund sjöng med i Ungerns kassa bidrag.”
Inga-Britt Östlund, 35 (bara!!!) i Uppsala: ”Är detta ett skämt? Jag är verkligen upprörd!”
Ragnar Ragnarsson, 30, Jönköping: ”Det gamla hederliga 80-talet var helt klart bättre i schlagersammanhang.”
Jesper i Stockholm konstaterade kort: ”FEL KÖN VANN!!!”
Lena, 26 i Stockholm: ”Årets TRANSVESTITFESTIVAL var ju riktigt bra!”
Andreas Eftihidis, 27 i Kalhäll blev lite pilsk: ”Israel var bäst! Den absolut bästa utstrålningen och både läcker och sexig.”
Björn Skifs var negativ: ”Och det var ju ingen tillfällighet att en könsbytare vann tävlingen.”
Bert Karlsson konstaterade: ”Israel var ju bäst.”
Mona Seilitz: ”Det var en bra schlager av en BÖGDIVA.” (Se bild.)
Nästa gång kanske jag berättar vad som stod i tidningen den 31 december 1999!
Jag kan inte sova då jag sov så mycket på intensiven så jag kan väl passa på att skriva ett inlägg tillägnat er REDIGA HETEROMÄN. Detta är inte ’sensuellt’ på nåt vis men kanske kan du dra lite på smilbanden och kanske kan du lära dig någonting. Läs ej om du är pryd. Detta handlar helt enkelt om hur det är att vara människa.
Har du aldrig haft kateter så kan jag avslöja att det inte är särskilt behagligt. Detta var andra gången för mig och det första jag sa när jag vaknade efter att ha fått den inkörd medan jag var nedsövd, var att jag var nödig. (Man är ju kopplad till en massa maskiner med hundra sladdar åt alla håll och över hela kroppen så man kan ju inte ta sig till herrarnas.) Sköterskan (som såg ut lite som min bortgångna finska favoritsångfågel Kikka – googla) svarade att nåt måste vara fel då påsen (som hängde elegant på en krok på sängkanten) var tom. Hon drog således ut hela prylen ur mig och om du inte vet hur detta känns så… det gör inte ont. Det känns bara obehagligt och väldigt, väldigt fel. ”Ballongen” var trasig, meddelade hon.
Innan jag skulle få en ny kateter så gav hon mig en enorm flaska att urinera i. Liggande. I sängen. Vad lärde vi oss som små barn? Att inte kissa i sängen. Jag var helt blockerad. Till slut kom sköterskan med sin kollega och jag låg bredbent i sängen med nu TVÅ unga vackra sjuksköterskor (JAG VET HUR DETTA LÅTER) som slet och drog i min enögde orm. I en sådan situation känner man sig väldigt liten och… mänsklig. Och aldrig har väl en orm sett så larv-ig ut… Inte ens ni utsvultna, testosteronstinna alfamän skulle ha gått igång på detta.
Men oj så skönt det var när allt funkade som det skulle. Fick även lära mig att de mäter allt som går in i kroppen och allt som kommer ut (vätskor alltså). Det måste råda balans. Med reservation för missuppfattningar. Jag var ganska hög fortfarande.
Jag lärde mig någonting på intensiven! Jag har alltid trott att det handlar om en (1) maskin så jag har aldrig förstått det här med att ”det är fullt på IVA”. Inte nog med att jag hade ett eget rum (eller hörn med glasväggar) med säkert tio olika pipande apparater – jag hade också dygnet runt en egen sköterska som satt utanför och som varannan timme gav mig smärtstillande, kontrollerade olika värden, tryckte på knappar, lyste med en lampa i mina ögon, kontrollerade om jag hade motorik och muskler i händer och fötter och – som på film – frågade mig var jag befann mig och vilket datum det var.
Tänk vilket viktigt jobb de gör. Vilka hjältar! Tänk vilken lycka att få leva i ett land med Vård i Världsklass™️. Tusen tack till Johanna, Aino, Helena och Tuija som i tur och ordning tog hand om mig.
Den sistnämnda frågade förresten varifrån jag fått mitt efternamn och jag svarade att jag varit gift. ”Så då tog du din kvinnas namn?” ”I själva verket min mans.” Då bad hon om ursäkt. ”Men jag som är så öppensinnad och så tar jag det som en självklarhet att du varit gift med en kvinna. Så dåligt av mig.” ”Nej nej”, svarade jag. ”Det är ju inget konstigt med det. Jag utgår från att du är gift med en man. Det är så det är. Inget att be om ursäkt för.” Då berättade hon att dotterns väninna fått barn men hon (mamman) vägrade kalla honom ”son”. Hon sa (på riktigt alltså!) ”snoppbärare”, vilket låter ännu vidrigare på finska: ”pippelinkantaja”. ”Ja”, sa jag, ”vissa ska ju alltid överdriva. Jag kommer då aldrig att kalla någon vare sig snopp- eller snippbärare.” ”Inte jag heller”, svarade hon.
Detta var mitt nattliga inlägg, som började på ett vis men slutade på ett helt annat.
Kom ihåg: var inte rädd för katetern. Obehagligt men ej smärtsamt. Det är riktigt skönt när man sedan blir av med den. Det är ta mig tusan inte helt lätt att vara människa.
Jag vet inte var jag ska börja. Ibland är livet så lustigt. Men okej. Detta inlägg kommer att handla väldigt mycket om nikotin. Jag har slutat röka. Jag har aldrig varit rökare, men nikotinist. Jag vill dock inte stödja den svarta marknaden och köpa snus från tveksamma människor, så..
Det hela började med att min väninna A-ST kom på besök från Stockholm och jag fick en dosa snus. (Tack!) Sedan, när den tog slut, så fick jag en sån avsmak. Jag kunde liksom inte gå tillbaks till cigg. Yäk. Det gick inte. Så, igår kväll kom min bästis JW hit och vi snicksnackade och spelade en massa Eurovisonlåtar, så där som vi alltid gör.
Hon sov över och i morse hittade hon inte sina cigg. När hon är nikotinLÖS så är hon en häxa. Hon är verkligen hemsk då. Hon ”härjar”. (Det låter roligare på finska: hän RIEHUU.)
Så då gick jag i morse och köpte cigg åt henne och hon ringde flera gånger, som den nikotinist hon är. ”Var är mina cigg?”
Sedan kom jag hem och gick in i köket för att dricka ett glas vatten och jag råkade sparka på nåt. Och vad var det? Hennes ciggpaket så klart. Hon hade vänt upp och ned på hela bostaden (ganska bokstavligt talat då hon letade efter sina älskade cigaretter). Men där låg de, på golvet.
Och också, igår kväll när vi var ute med min hund Blake, så lyfte hon sina lurar mot mina öron. ”Jag har en ny favoritlåt”, sa hon. Med hennes fru, som hon brukar säga. Den israeliska, fantastiska vokalisten Sarit Hadad. Sedan, när vi kom hem, så kunde JW inte hitta sina hörlurar. Hon letade och letade och gick även ut i bara kalsipperna för att leta på gatan. (För henne är musik lika viktig som för mig. Utan våra lurar är vi ingenting.)
Så då, när jag just hade hittat hennes ciggpaket, så hittade jag även hennes lurar. Ni skulle ha sett hennes min. ”Här är dina cigg och här är dina lurar.”
Illustrativt fotografi från ett tidigare tillfälle.
Jag lyssnade på den underbara podden Hitfabriken (eftersom jag inte bara älskar politik, utan även popmusik). I det senaste avsnittet var sångerskan Lisa Nilsson gäst med anledning av att hennes superskiva ”Himlen runt hörnet” fyller 30. Hon berättade en massa anekdoter om samtliga låtar och så berättade hon att i låten ”Varje gång jag ser dig”, så i slutet när det är ett litet tyst ”break” innan tonartshöjningen så brukar hon på konserter skrika nåt klämkäckt till publiken.
Så var hon i Åbo och hon hade hört att Åbo Senap (Turun Sinappi) just flyttat utomlands (med arbetslöshet till följd o.s.v.), så denna kväll hojtade hon till publiken (på finska!): ”Turun Sinappi takaisin Suomeen!” Alltså ”Åbo Senap tillbaks till Finland!”
Så otroligt oväntat och festligt! Folket hade jublat efter några sekunders förvirring.
Jag älskar senap överlag och Åbo Senap i synnerhet (den starka varianten, som Nilsson med rätta kallade ”kvalitetssenap”). Kan ha senap till nästan allt och av någon anledning produceras den bästa senapen här.
Googlade lite och tydligen återvände fabriken till Finland så småningom, och finns numera i norra delen av landet.
