Svenskarna tyckte till…

Jag har ju sparat tidningar från viktiga händelser, som när Dana International vann Eurovision Song Contest 1998 (och jag satt ensam på golvet i min minimala förortsetta och grät av lycka). På den tiden ringde folk in till tidningarna för att lätta på trycket och dela sina åsikter och oftast var det ju ett evigt ”fel låt vann” och ”lägg ner skiten”, men detta år var folk överraskande positiva. (Och de använde ord som ”fikus” och ”transvestitfestival”.

Kolla in dessa stjärnor och försök hålla dig för skratt.

Fredrik, 26, Danderyd tyckte dock att det var ”storskandal att POJKKVINNAN gick och vann”.

Roger, 39, Hägersten: ”Israel var så bäst! Tur att Jill (Johnson, Sveriges representant, min anm.) bytte skor så vi slapp se de vita.”

Monika Helldén, 47 i Stockholm kände sig gammal: ”Jag och min man är nog för gamla för det här. Var ligger egentligen den rekommenderade åldersgränsen? Låtarna är ju helt otroligt dåliga.” (Mitt svar: HÄRREGU, Monika. Du är bara 47!)

Ulf, 38 i Nykvarn: ”Helt rätt låt vann! Speciellt kul att hon varit man tidigare.” (Svar: Jättekul. Verkligen. Jättekul.)

Roger Pettersson, 28, Hallunda: ”Efter att ha sett Israels bidrag funderar man ju lite på att bli fikus…”

Elisabeth, 65 i Gävle var positiv: ”Israel var bra och hon/han framförde låten bra. Sverige var OK, men ingen vinnare.”

Nutte Liljedahl, 47, Järfälla var bedrövad: ”Det här är det sjukaste jag någonsin varit med om. (Svar: då har du inte varit med om mycket, unge man.) Sverige fick så låga poäng och Israels henom drog hem storkovan!”

Sara & Erik i Örebro hade party: ”Den bästa schlagern på länge och en given sommarhit. Vår hund sjöng med i Ungerns kassa bidrag.”

Inga-Britt Östlund, 35 (bara!!!) i Uppsala: ”Är detta ett skämt? Jag är verkligen upprörd!”

Ragnar Ragnarsson, 30, Jönköping: ”Det gamla hederliga 80-talet var helt klart bättre i schlagersammanhang.”

Jesper i Stockholm konstaterade kort: ”FEL KÖN VANN!!!”

Lena, 26 i Stockholm: ”Årets TRANSVESTITFESTIVAL var ju riktigt bra!”

Andreas Eftihidis, 27 i Kalhäll blev lite pilsk: ”Israel var bäst! Den absolut bästa utstrålningen och både läcker och sexig.”

Björn Skifs var negativ: ”Och det var ju ingen tillfällighet att en könsbytare vann tävlingen.”

Bert Karlsson konstaterade: ”Israel var ju bäst.”

Mona Seilitz: ”Det var en bra schlager av en BÖGDIVA.” (Se bild.)

Nästa gång kanske jag berättar vad som stod i tidningen den 31 december 1999!

Expressen 10 maj 1998.

Att bli berörd av ”simpel” popmusik

Skärmbild, Dana International ”Ding Dong”. /YouTube

För några dagar sedan då jag var ute med min hund så hade jag årets (katastrof-kassa) Melodifestivallåtar på ”shuffle” och jag fick en ny favorit. Ja, hon har åkt ur hela tävlingen, men denna berör mig så. Jag är ju en mycket känslig man. Jag gillar att bli BERÖRD.

Ida-Lova sjunger jättevackert och jag älskar när hon tar de där låga tonerna. Som när hon sjunger ”I en djungel av betong, kan ingen tysta ner vår sång”. Hon går SÅ långt ner med sången (eftersom ingen ändå kan tysta den). Så vackert. Konst, helt enkelt. Pop Art, som man säger på utrikiska.
Jag älskar när kvinnor sjunger så där lågt. (Kanske en av anledningarna till att jag älskar Madonna. Hon sjunger ofta väldigt lågt.)

Fantastisk text. ”Vi ska dansa sönder all vår ångest”. Jag kan relatera, även om jag inte är någon dansare, eftersom jag är vokalist, men jag förstår vad hon menar.
Och ”Vi lever så vi dör”. Briljant, liksom. Konst. Pop Art.
”Alla frågar vem man är – är det någon ens som vet?”
”Vi skriker allt vi kan – nu räddar vi varann.”

En mycket fin text och en fin vokalist (hon var nog lite nervös i MF, debutant som hon var, så jag rekommenderar studioversionen).

Ida-Lova. Länk.

År 1998 när Dana International vann Eurovision så grät jag av lycka. Kolla detta klipp från ESC i (min favoritstad) Tel Aviv 2019, där Dana gästar. Vilken fantastisk presentation hon får.
Programledaren pratar om att Dana fick honom att komma ut ur garderoben osv. Så vackert. (Vissa människor gör avtryck, som Dana.) Själv har jag aldrig befunnit mig i nån garderob. Jag visste som barn att ”jag är gay och så var det med den saken” och ”om jag inte accepterar och respekterar mig själv så vem ska göra det då?” Det var aldrig nån ”issue”, helt enkelt.

Men vet ni hur mycket Eurovision har betytt för mig? Så enormt mycket. För att det är bra musik och olika språk och kulturer och ganska mycket ”glammigt”. Jag gillar det. Så är det bara.
Jag satt ensam på kammaren och bara lyssnade, tittade och njöt. Och jag gör den än idag, som den medelålders herre jag är.

På sistone har jag skrivit en hel del gay-grejer på sociala medier och det beror på denna ”backlash” som de fruktansvärda, vänsterextrema ”woke”-ungdomarna har åstadkommit.
Det finns bara HBT och inga andra bokstäver och absolut inga +tecken. Jag är H, och så var det med den saken.
Det finns en massa fantastiska HBT-personer på youtube som jollrar om detta. Vi är så trötta på woke-eriet. (Kolla in Blaire White, Arielle Scarcella, The Offensive Tranny och många fler. Men börja där, vetja.)

Men nu. Lyssna på Danas introduktion. Jag blir berörd. BE-RÖRD.

Dana International. Länk.

Festivalfin

Gör mig festivalfin. Ja, schlagerfjollans intresse vaknade lite när jag hörde att Dana ska vara pausfågel. Ja, International alltså. Oj, vad hon ska påfågla sig. Hon är så elegant. Jag har letat efter henne i Tel Aviv. I timmar har jag vandrat fram och tillbaka längs hennes hemgata Bograshov Street, som en riktig stalker. Men förgäves.

Håller på den kolombianske samehunken men vaknade med ”Hold you” i huvudet denna morgon. Alltså duetten med fröken Ferm och Mowgli, eller vad han heter. Låten är dock lite för sockersöt även för mig. Då måste den vara VÄLDIGT sliskig, eftersom jag är den mest romantiske mannen på denna planet.

Lundvikarens favoritskap förstår jag mig inte på. Gillar gospel, men… Nääh.

Bergendahlskans comeback diggar jag mer och mer.

Och så gillar jag Wiktoria. Synd bara att hon alltid är så ful i håret. Och hennes make-up gör att hon ser… torr ut. På nåt vis. Konstigt med tanke på att hon ju de facto är blöt under framträdandet.

Men samehunkens parningsjojk går jag igång på. Ligger gärna naken på ett renskinn i hans kåta. En brasa, fallande snö och vinden som pinar oss. Hans fasta grepp om min utsvultna, trånande kropp. Ah. Ja.
Nu vandrar fantasin iväg.

Livet som 40+.


Daily Dana: Sista inlägget

Dana International sjöng bättre än någonsin men det räckte ej. Tårarna är stora och jag ses som landsförrädare som hoppades att sista landet som ropades upp som finalist var Israel och inte Sverige. Så kan det gå.

Saade imponerade, men lustigt nog fick han väldigt spridda skurar av vännerna mina, via SMS.
Vi får väl se på lördag.