Små fina minnen


Jag satt här i min ensamhet på det ekande tomma kontoret och tänkte på att när jag var i Israel mötte jag många roliga män som hade min typ av humor.
Det blev många Carolaskämt.
En blåsig dag då vi vandrade i Jaffa stannade grabbarna där det blåste som mest. De sträckte ut armarna och sa övertygande och allvarligt: Det måste vara här Carola repeterar. Känner ni fläkten?
Eller sent en kväll då vi kände en plötslig vindpust: Känner ni? Carola måste ha landat på Ben Gurion Airport! Flygfjollorna försöker få henne att förstå att planet måste stanna ordentligt och skylten slockna innan hon kan dra igång fläkten.
Carola i all ära. Störst var ändå Linda Bengtzing. Israelerna blev chockade då jag berättade att Bengan en gång var programledare för ett sånt där ordjaktenprogram på TV. Jag berättade så klart även att Bengan, när hon uppträdde på gayklubb, bytte ut ordet ljuger mot suger. De fnittrade förtjust. “Oh, that Linda! She’s amazing!”
En annan rolig sak:
Jag fick ofta frågan: Are you Jewish?
Jag svarade: No, I’m just a fan.
(Tyckte detta var passande då det handlade om fläktar.)

Biljetter

Glömde säga att jag ska gå på förhandsvisning igen! För ett par veckor sedan var det Brokeback Mountain och idag när jag kom hem låg två biljetter till förhandsvisningen av Transamerica på hallgolvet! Förra gången gick jag med min bäste vän. Den här gången vill jag ta med mig en het dejt.
Till min brorson; det är ok om du grillar sallad. Eller gärna majs. Eller vegokorv! Men nu har jag ju börjat småäta kyckling, så why not!?
Bäst i Mello är hittills Linda Bengtzing. Har dock stora förhoppningar på Bodies Without Organs.