Das Leben einer Hausfrau är mycket exhausting

Idag – min lediga dag efter sjudagarsveckan – har jag lekt Hausfrau.
Mycket trevligt.
I morse ringde jag min stylist M. Broberg Møller och bad honom följa med ut på shoppingtur, men han (som nyligen sa upp sig från sitt fashionabla fashion-arbete på grund av att han ”behöver nya utmaningar”) var upptagen med att skriva arbetsansökningar (”You are such a good invandrare”, sa jag då), så jag fick ge mig ut på egen hand.
Jag är värdelös på att shoppa och tycker att det är SÅ tråkigt, så jag kontaktade min andra fashion-vän, som vi kan kalla Africa (när vi möttes på Götgatan så hojtade jag ”my African womaaan” innan jag gav henne en redig kram). Hon bangar aldrig, och hon tog mig med till en för mig tidigare okänd butik på Söder.
Där fann jag en elegant blus att bära på vinterns många fester.

Bögen gillar det mesta som glittrar en smula.

Jag finner en ärtig blus. Fashionistan Africa fingrar som vanligt på något.

Man kan aldrig ha för många hattar. (Observera Carola-blicken.)

Det är farligt att shoppa utan stylist.

Jag åt även falafel hos araberna på Götgatan och njöt en Irish Coffee på en finkrog.
Var på vippen att bjuda mig själv på en ansiktsbehandling, men jag är inte riktigt ”där” ännu.

Dagens retro

Håll i er! Dagens retro gör comeback denna lördagskväll!
Jag känner mig mycket singel nu när Sebastian inte är hemma (låter lite perverst, jag vet) och jag vet inte riktigt vad jag ska pyssla med. I afton har jag sett åttiotalsfilm och så började jag plötsligt bläddra i mina gamla dagböcker. Hittade denna bild.
Jag och kusin Joakim hade tagit bussen till ’stan’ och jag köpte Like A Prayer-maxisingeln för 42,50 och därefter gick vi till Obs och fotograferade oss – så där som vi brukade göra.
Ljuva minnen, men jag är glad att nu är nu.

1989

Jag säger ju det

Iphoneägare är mest nöjda och Nokiaägare minst nöjda med sina smarta telefoner, enligt en enkätundersökning som analysföretaget JD Powers gjort.

Amen jag säger ju det. Jag har haft min iPhone Moshe i nästan exakt två år och aldrig har jag varit så nöjd med en ’mobiltelefon’.
Det hela började med en fet Motorola – med både lucka och utdragbar antenn*. Därefter vandrade jag via Ericsson till Nokia till Sony Ericsson till Samsung (den värsta någonsin; hela menyn var särskriven (tänk ’telefon bok’) så jag sålde den efter två dagar) och för två år sedan fann jag herr iPhone. Lycka och kärlek.
Det enda jag ogillar är fortfarande det fula typsnittet i ”Anteckningar”. Fatta.
*Ska kolla om jag har den kvar.
Länkar: SvD, DN, DN

Spontanstorhandling

Jag känner mig sällan så vuxen som när jag storhandlar.
I afton liftade jag med två glada bögar i bil till Sickla.
Först och främst måste Sebbe få sitt – hunden är huvudsaken.
Därefter hamnade jag på dvd-avdelningen och jag fann bland annat Tracys Hämnd – denna ljuva miniserie från 1986. Har ej sett den sedan slutet av åttiotalet (för övrigt ett mycket varmt och lyckligt barndomsminne), så det ska bli spännande att äntligen få se den igen. (Letade faktiskt efter den för ett tag sedan.)
Köpte andra filmer också – mer om dem en annan gång.
Nu åkte Sebbe just med lyckliga bögparet till landet och jag donar i hemmet.
God fredag!