Årsdag av iPhone-olycka

Mina gamla iphones.

För en dryg månad sedan var det exakt ett år sedan tappade jag min iPhone 6 Plus i holken (eller wc-byttan som det heter här i Finland). Det gick till så att jag kom in efter en hundpromenad och jag rusade in på herrarnas. Jackfickan var öppen och telefonen damp ner i toalettstolens glupska gap.
Jag plockade isär apparaten och lät den torka och till min enorma förvåning fungerade den återigen dagen därpå.

Glaset krossades dock ”en aning” och nedre delen av telefonen fick sig en rejäl smäll. Sedan dess har jag fått ladda väldigt försiktigt. Jag har fått trycka in och dra ut sladden om och om igen för att sladden och telefonens inre organ ska få kontakt. Ibland har det sett mörkt ut men min kära iPhone har hållit sig – och därmed även mig – vid liv.

Det senaste halvåret har den dock laddat ur på nolltid. Och då menar jag verkligen NOLLtid. Det blev helt enkelt dags att skaffa en uppföljare.
Jag letade efter en 6 Plus:a igen eftersom jag varit väldigt nöjd med den modellen, men den fanns inte att köpa (ville inte köpa en begagnad med kasst batteri). En fredag beställde jag således en iPhone 8 Plus och jag fick den hemlevererad redan måndagen därpå!

I fyra och en halv timme satt jag och glodde på datorskärmen där jag i realtid såg budets bil susa runt längs Helsingfors gator och på utsatt tid kom hon till min ytterdörr. Mycket imponerande. Tänk vilken teknik vi har numera. (Denna mening lär vi skratta åt om fem, tio år när tekniken är en helt annan och betydligt mer avancerad.)

Och när jag satt där och väntade så kom jag på att det ju var på dagen sedan min 6 Plus-olycka! Det var väl lite lustigt? Tänk så mycket som hänt i mitt liv under det gångna året. Jag tror faktiskt att det var nästan på timmen ett år mellan olycka och uppföljarens ankomst. Det känns som ett tecken!

Den 29 oktober 2008 blev jag med min första iPhone (3).
2011 nån gång uppdaterade jag till iPhone 4.
Hösten 2015, när jag flyttade till Finland, köpte jag den bedårande iPhone 6 Plus, och nu – fyra år senare – Plus 8. Jag är inte en sådan person som hela tiden ska köpa, köpa, köpa och ha, ha, ha den senaste modellen. Jag använder mina prylar tills de dör, eller åtminstone desperat kippar efter andan.

Ja, jag är en apple-man (även om jag tycker att apples produkter på senare år har blivit lite väl plottriga och pc-aktiga) och jag kan inte tänka mig att ha en annan smartphone än en iPhone. Så är det bara.

Det tog mig den där måndagskvällen två, tre timmar att föra över allting från gamla till nya telefonen. Mitt internet var segt så jag fick börja om en gång och det hela tog frustrerande lång tid, och jag var tvungen att uppdatera ditt och datt för att lyckas med överföringen. Det gick alltså inte lika smidigt som förra gången (apple har som sagt tappat det lite).

Jag har nu haft telefonen i en dryg månad och jag är mycket nöjd. Den är så snabb! Jag har ännu inte grundligt undersökt den fantastiska kameran, men den har hyllats här och där. De olika funktionerna ska jag ta mig en ordentlig titt på, jag som fotograferar så mycket.

Betyg: mer än nöjd.

Teknik: Om backuppandet

Trogna läsare minns kanske Den Stora Kraschen – och då menar jag inte bloggkraschen (som var nog så dramatiskt) utan den gången då datorn plötsligt kraschade och jag, som vanligt, hade slarvat med backuppandet. Alla viktigheter var plötsligt borta och det fick lov att vara sista gången, sa jag högt för mig själv och slog näven i bordet.
Aldrig mer, svor jag och det löftet har jag hållit.
Numera backuppar jag mycket flitigt. Jag kör ju med dubbla datorer – en på jobbet och en hemma – och mellan varven tar jag hem jobbdatorn och synkroniserar älsklingarna.
Jag har en extern hårddisk (med superutrymme) men den använde jag när jag backuppade min gamla PC och eftersom jag numera kör uteslutande Mac så skulle jag först vara tvungen att radera hårddisken eftersom det inte går att kombinera PC och Mac på den (tydligen).
Det smidigaste vore så klart att backuppa online. Har inte testat det, men har du gjort det så berätta gärna!

Novemberdejting

Eftersom november är en helvetesmånad så sitter medborgarna helst inomhus och sippar på ett glas rött (eller glögg kanske), spelar mjuk och följsam musik, tänder ljus och inte minst: ugglar på nätet.
Singlarna söker. Och söker. Och. Söker. Ett ljus i mörkret. En varm famn eller barm.
Det finns gott om dejtingsajter och jag finns på en svensk/nordisk, en universell, en norsk samt en israelisk men karlarna är ju som de är… Likadana överallt (även om de blir hetare ju längre söderut man kommer). Det vill säga sexfixerade as, ständigt med näven vispande innanför kalsippkanten.
Eftersom män är svin så är det bra att ha många krokar ute (på så många ställen som möjligt). Därför öppnade jag en profil på Spraydate.
Vid första anblicken känns detta community mycket seriösare än de där andra sajterna jag sedan tidigare existerar på.
Minuset är så klart att det hela doftar mycket heterosexuellt. Och nog är det puttinuttigt alltid (saknas bara de där helvetiska hjärtana som ni nog känner igen från Facebook).
Finns det några icke-heterosexuella på Spraydate? Jag vet inte jag. Sökfunktionen känns sisådär, men jag ska ta mig en redig titt.
Men nog känns det lite tossigt att den som senast checkade min profil är en ”Bettan”.
Ho ho hoo.

Glasögondrama leder till nya bågar

Häromdagen, när jag satt på jobbet och insåg att jag hade glömt glasögonen hemma, kom jag på att jag förmodligen borde testa min syn på nytt.
Fem år har nämligen gått sedan jag genomgick mitt första, och hittills enda, syntest. Det var då jag, med mitt minimala synfel, fick mina första glasögon.
Jo, nu känner jag att synen blivit sämre, så jag ska ta mig tusan kolla upp den på nytt.
Hursomhelst.
Jag satt på jobbet och funderade lite på om jag borde skaffa nya bågar – och i så fall vilken typ och varifrån.
De jag har nu var m y c k e t dyra och trots att de är eleganta och trots det exklusiva märket så är jag missnöjd med kvaliteten. Bågarna hänger och flänger och titt som tätt har jag gått till min optiker för att få dem upptajtade en smula.
Jag har tänkt mig att mina nästa bågar ej ska vara superdyra, eftersom det uppenbarligen inte är värt det.
Alltså har jag kollat runt på nätet och jag har ofta blivit en aning chockad över hur fula bågar det finns där ute. Ja, det verkar som att de ska vara så minimala och osynliga som möjligt, och så vill jag inte ha det! Mina glasögon ska vara en del av min personlighet och de ska passa min stil! De ska synas!
Räddningen kan mycket väl finnas på Optikbutiken. Visst, här finns också ett stort antal sådana där ”osynliga, minimala metallbågar”, men tittar man riktigt noga så kan man även hitta lite roligare varianter – även för herrar!
Butik finns endast i Falkenberg, men å andra sidan så är jag en man av min tid och jag gör det mesta på nätet.
Jag ska låna hem bågar så fort jag hittar ett tredje par (är uppe i två nu) och i hemmets lugna vrå ska jag testa mig fram och se hur de känns. Fortsättning följer.