Stockholmspärlor: Blattekirren i Hötorgets tunnelbana

Den ganska nyöppnade kiosken i Hötorgets tunnelbana, alldeles intill spärrarna vid den södra uppgången, är guld värd.
Eller man kanske inte säger ”kiosk” längre, utan ”butik” – man går ju trots allt in i dem och regelrätta kiosker har jag då inte sett på många herrans år (tyvärr, säger hundägaren).
Varför handla på Pressbyrån mittemot när blattekirren har både lägre priser och trevligare personal?
Generellt sett så gillar jag så kallade blattebutiker (tidigare kända som turkbutiker), kanske inte främst på grund av de lägre priserna, utan framförallt för att personalen är rapp och vill sälja – och därmed är trevlig och tillmötesgående. I blattebutiker arbetar sällan aldrig sådana där tuggummituggande ungdomar som varken säger bu eller bä och som ”jobbar” fastän de inte måste (och därmed är helt oengagerade). De ”jobbar” bara för att kunna festa loss kommande helg och i övrigt så lever de på föräldrarna eller på staten. Jag ogillar dem starkt.
Lata ungdomar*. Tvi.
*Har haft många sådana på mitt jobb och det kommer nog ett inlägg i ämnet inom en snar framtid.

Här sitter jag och bäckappar

Här sitter jag på jobbet och bäckappar. Som ni ser så har jag ett externt tangentbord kopplat till laptopen, men snart är det slut med det – det är därför jag bäckappar. Allt började med den beryktade kaffeattacken.
Jag fann en superbillig, nätt liten Mac på Tradera och den ska jag ha som jobbdator, så nu återgår jag till Mac både privat och i tjänsten, och det känns gott.
Den ”nya” Macen har en liten bula + en ”död pixel mitt på skärmen”. Jag har dock ännu inte hittat den där pixeln…
Ja ja, jag ville bara informera er om att mina PC-dagar en gång för alla är förbi. We are so over – inte ens lite kaffe tål de där apparaterna.
När vi ändå är inne på ämnet så kan jag berätta att min vän Michael också upplevt drama den här veckan.
Han smsade mig i panik häromkvällen: ”datorn bara slocknade – vad ska jag göra?!”
Jag gav honom några tips, men ingenting hjälpte.
”Du får lämna in den i morgon”, sa jag avslutningsvis.
Sagt och gjort.
Två dagar senare ringde Michael (som är dansk, så nu tar vi konversationen på engelska).
”I got my computer back and I’m so happy!”
”So what was the problem?”
”Something with the harddrive… So he changed it and put all the files back, thank God. But you know what? I think he was flirting with me.”
”Oh, how?”
”Well, he was a bit flirty and then he gave me his private number and said, just like they do in the movies: ’you can call me aaanytime!'”
”Was he cute?”
”Hmm, not really. A bit older and… not really gayish. More like ’experimentell’. He also said I could come in anyday and he would change the ”skal”, cause it is a bit damaged. And he’ll do it free of charge!”
”Ok, so you must give me his name and I’ll check on FB if I know him. I know ’em all, you know.”
”You really do.”
”Maybe he has put some private pics of himself in your computer?”
”Scary.”
”Maybe a folder…”
”…And a letter.”
”Maybe he has recorded his voice saying ’Welcome Michael’ everytime you turn the computer on.”
”And ’Sleep tight, my love’, everytime I turn it off!”
”Oh dear, keep me posted!”
”I will. Bye!”
”Bye.”

Glasögondrama leder till nya bågar

Häromdagen, när jag satt på jobbet och insåg att jag hade glömt glasögonen hemma, kom jag på att jag förmodligen borde testa min syn på nytt.
Fem år har nämligen gått sedan jag genomgick mitt första, och hittills enda, syntest. Det var då jag, med mitt minimala synfel, fick mina första glasögon.
Jo, nu känner jag att synen blivit sämre, så jag ska ta mig tusan kolla upp den på nytt.
Hursomhelst.
Jag satt på jobbet och funderade lite på om jag borde skaffa nya bågar – och i så fall vilken typ och varifrån.
De jag har nu var m y c k e t dyra och trots att de är eleganta och trots det exklusiva märket så är jag missnöjd med kvaliteten. Bågarna hänger och flänger och titt som tätt har jag gått till min optiker för att få dem upptajtade en smula.
Jag har tänkt mig att mina nästa bågar ej ska vara superdyra, eftersom det uppenbarligen inte är värt det.
Alltså har jag kollat runt på nätet och jag har ofta blivit en aning chockad över hur fula bågar det finns där ute. Ja, det verkar som att de ska vara så minimala och osynliga som möjligt, och så vill jag inte ha det! Mina glasögon ska vara en del av min personlighet och de ska passa min stil! De ska synas!
Räddningen kan mycket väl finnas på Optikbutiken. Visst, här finns också ett stort antal sådana där ”osynliga, minimala metallbågar”, men tittar man riktigt noga så kan man även hitta lite roligare varianter – även för herrar!
Butik finns endast i Falkenberg, men å andra sidan så är jag en man av min tid och jag gör det mesta på nätet.
Jag ska låna hem bågar så fort jag hittar ett tredje par (är uppe i två nu) och i hemmets lugna vrå ska jag testa mig fram och se hur de känns. Fortsättning följer.

Gillar ni mina nya fynd?


Denna eleganta scarf – eller sjal – kommer från THEKEF.COM – your one stop Semitic shop.

Denna eleganta tygpåse (som ni kanske vet så samlar jag på just tygpåsar) kommer från Wholesome Concept och den är gjord av ekologisk premiumbomull, samt är fri från giftiga kemikalier.
För varje såld tygpåse planteras ett träd i samarbete med den icke vinstdrivande organisationen Trees for the Future.
Shoppa shoppa.

Väldoftande ny bok

Idag när jag satt och googlade Marilyn Monroe-bilder (se förra inlägget) så råkade jag läsa en artikel om Joyce Carol Oates Dagbok 1973-1982 (det var ju hon som skrev boken Blonde, om Marilyn). Efter jobbet ilade jag således ner till Bok-Skotten (utan att få napp) och Akademibokhandeln (napp!) och köpte den. Och Blonde, som jag faktiskt aldrig läst, fastän jag har en faiblesse för Marilyn och trots att mina bokhyllor är välmatade med memoarer och dagböcker och liknande.
Nu ska farbror, jag alltså, luta mig tillbaka i läsfåtöljen med min nya bok i näven. Brasan sprakar i bakgrunden (nåja) och lite klassisk musik ljuder i fjärran. Hunden sover framför mina fötter och självklart bär jag glasögonen på nästippen och naturligtvis är jag iklädd stickad brun tröja och bruna manchesterbyxor. Håret är elegant vattenkammat i sidbena och ett halvt glas whisky står på läsbordet (nåväl).
Länkar: DN, SvD, Exp