Sluta vara tolerant mot de intoleranta

Såg ett klipp från Storbritannien, där muslimska föräldrar protesterade utanför en skola. De ville inte att skolungdomarna på sexualundervisningen skulle få veta att det finns nåt som heter homosexualitet (eller homoemotionalitet, som jag föredrar att säga) och att det är kosher (pun intended!) i Västerlandet. 

Där stod dessa kärringar i sina människofientliga hucklen och karlarna i loppiga skägg och pyjamas och skrek: ”Shame! Shame! Shame!”

De kommer hit och dikterar att det är ”shame” att två vuxna människor kan bli förälskade och vilja vara tillsammans. 

Och själva följer de en totalitär ideologi där de klär sina kvinnor (flera stycken för säkerhets skull, pga män med dåligt självförtroende) i hucklen och stänger in dem i hemmet och när inte detta är nog så skär de sönder kvinnornas underliv så att de verkligen inte ska vara ”otrogna” mot den fule skäggige gamle gubbe som de som BARN blev tvingade att gifta sig med. 

Detta är det nya Europa, som alla äckliga öppna hjärtan i kombination med naiva öppna gränser har sett till att skapa.

Grattis. Bra jobbat. 

Kampen för mänskliga rättigheter för BÅDE HBT-folk OCH kvinnor kommer att gå till spillo. Kampen var förgäves. 1000 tack!

Jag är bög OCH kvinnoälskare så denna äckliga utveckling/avveckling oroar mig på ett högst personligt plan.

Det handlar om överlevnad. Ingenting annat.

Synthpop-farbror i gruppterapi

Jag blev väldigt blond. Synthpop-farbror från åttiotalet, liksom.

Helgen kom och gick. Jag och hunden åkte ut på landet och hälsade på familj, lite blixtsnabbt så där.
Trots att vi bara var borta i ganska exakt 24 timmar så var det skönt att komma hem till Helsingfors igen. Jag gillar att (snabbt) besöka vischan men jag är verkligen en stadsmänniska.
Jag gillar stadens ljud. Sus och dus. Spårvagnarna. Musikanterna. Dock ej de påflugna ”EU-migranterna”. I stan får man dessutom känna att man inte sticker ut tack vare att man är omgiven av andra dårar.

Idag i gruppterapin redovisade jag min hemläxa för den här veckan. Jag pratade om en av de pinsammaste upplevelserna i mitt liv; någonting som jag har burit på – och försökt tränga undan – i ungefär sex års tid.
Det var så fruktansvärt skönt att få lätta på hjärtat och det var ännu härligare att jag fick så bra feedback. De andra deltagarna hade ju upplevt liknande saker – och om inte själva händelsen i sig var likartad så var de efterföljande känslorna desamma.
Det låter klyschigt, jag vet, men jag kände mig lättare efteråt. Och en knut i magen hade försvunnit.

Jag älskar denna form av gruppterapi som jag får i öppenvården just nu. Så tacksam!

Lite mer ’Madame X’, inkl. de viktiga betygen

madame fucking ex

Efter att jag laddade ner Madame X i natt så har jag naturligtvis lyssnat och analyserat hela dagen lång. Jag fick även höra av en viss herre att mina betyg på låtarna saknades och detta måste jag så klart åtgärda. (Nämnde herres egna betyg finns här.)
Innan jag börjar dela ut mina viktiga betyg så vill jag snabbt inflika att jag tycker att det är så jobbigt att det numera finns en massa olika utgåvor av alla album. 15 låtar på ett album och 18 på ett annat och på exempelvis Rebel Heart fanns titelspåret inte ens med på standardversionen! Skogstokigt! Ge mig 10-12 underbara låtar och där har du den – LP:n. Inga konstigheter, så att säga.

  1. Medellín (med Maluma) 2/5
    Tycker som sagt att detta är en av Madonnas sämsta singlar någonsin (och den absolut sämsta förstasingeln från ett album). Den börjar så fint men sedan blir det bara kaos när Maluma dyker upp och refrängen är ju bara trist. Hela slutresultatet känns kyligt och själlöst. Men Madonnas verser är fina.
  2. Dark Ballet 2/5
    Så fruktansvärt sorgligt att denna superfina låt helt förstörs när det där teatrala kommer in i bilden och Dark Ballet därmed går käpprätt åt helvete. Inledningen är så vacker; både texten och melodin! Jag vill klippa bort allt det andra onödiga, pretentiösa tramset.
  3. God Control 3/5
    Den här alldeles för långa låten hade kunnat bli så enormt svängig om den jobbiga, tröga inledningen helt enkelt hade klippts bort. Jag gillar sjuttiotalsdiscosvänget och alla de där virvlande stråkarna som så småningom dyker upp. Men men, alldeles för lång låt. Och varför mumlar Madonna så där konstigt på några av låtarna på Madame X? Är det nåt nytt och tufft som jag har missat?
  4. Future (med Quavo) 1/5
    Så fruktansvärt Konstigt, Dåligt, Tjatigt, Intetsägande, Tramsigt, Överproducerat. Och denna skitlåt (med nån skit”artist” vid namn Quavo) valde Madonna att framföra i Eurovision. Jag saknar ord. Har hon helt tappat omdömet?
  5. Batuka 2/5
    Den här låten är så väldigt konstig och svår, men samtidigt så otroligt simpel. Kören upprepar vad Madonna sjunger och det låter som en mässa av något slag. Lite skrämmande, men jag gillar någonting med det här. Kanske själva produktionen. Det ”ryckiga”; trummorna och allt som hörs i bakgrunden. Det känns som en hemlig värld som vi får kika in i. Förstår dock inte varför Madonnas röst är så oerhört manipulerad i de flesta av låtarna. ’Autotune gone wild’ känns trist och tillför ingenting. Verkligen absolut ingenting.
  6. Killers Who Are Partying 4/5
    Jag förstår att Madonna menar gott när hon sjunger att hon vill ”vara” en massa (typ) utsatta folkgrupper (eller nåt), men hon kan faktiskt inte ”vara islam” samtidigt som hon ”är” en massa andra saker som man absolut inte får ”vara” i islam. Typ gay. Eller självständig kvinna. Etc. Etc.
    Med dessa tankar i huvudet så blir detta bara världsfrånvänd vänsterextrem smörja.
    Men. Jag gillar låten. Riktigt mycket till och med. Låten vars titel jag inte förstår mig på (skriv gärna en rad om du förstår) är skön att lyssna på.
  7. Crave (med Swae Lee) 4/5
    En hatlåt (med en återigen märkligt mumlande Madonna) som växte till sig och nu – chockerande nog – belönas med en fyra! Jag hatar inte ens den där Swae Lees insats. WTF!?
  8. Crazy 5/5
    Så jädrans bra, alltså! Första versen känns trist men när bryggan kommer så märker man bums att den kommer att ta oss vidare till en riktigt skön refräng! Den har så att säga växtvärk, vilket hörs i den där bryggan innan den explosiva trallvänliga refrängen.
    Jag älskar Crazy och ler (fortfarande brett) när jag hör den. Soundet och den nästan lite march-aktiga känslan i refrängen tilltalar mig.
  9. Come Alive 2/5
    Ännu en märklig och oerhört malande låt. Återigen diggar jag instrumenten och ljuden och beatet i bakgrunden. Låten i sig är… tja… just malande och mässande.
  10. Extreme Occident 5/5
    Så fantastiskt vackert alltsammans! Vacker text (i all sin enkelhet), fin melodi, vackert piano. Denna låt känns väldigt genuin och värdig.
  11. Faz Gostoso (med Anitta) 2/5
    En uppmaning till dans, mestadels på portugisiska. Får inte upp mig på nåt dansgolv, kan jag lova. Nosar på en etta men får en tvåa i detta nu.
  12. Bitch I’m Loca (med Maluma) 2/5
    Hemska Maluma igen. Den här pubertala låten var länge nere på en etta, men bubblar just nu till sig en tvåa. Rycker trots allt lite, lite i benen. Barnsligt. Tramsigt. Hoppas att vi snart kan lägga den där (extremt attraktiva, men värdelösa) Maluma och hans tonårsaktiga fnitter bakom oss.
  13. I Don’t Search I Find 4/5
    Sövande på nåt sätt. På ett behagligt vis. Och ”Vogue” i bakgrunden – vilket jag älskar (då låten på inget annat sätt påminner om ”Vogue”). Kan nog i längden bli en av mina favoriter från denna (estetiskt fruktansvärda) ögonlapps-era mitt i Madonnas långa, blomstrande karriär.
  14. Looking For Mercy 5/5
    Väldigt Madonna, men samtidigt en ny typ av spretighet. Rak och ärlig text. Ja, den här går jag igång på.
  15. I Rise 4/5
    Det känslosamma men malplacerade introt känns jobbigt och PK. Men låten gillar jag fortfarande. Har dock tröttnat lite, överraskande snabbt.
  16. Funana 4/5
    Känns verkligen som en b-sida och jag gillar denna låt där, när Madonna rabblar upp dem, det blir så påtagligt att alla de där stora legenderna är ur tiden. Även sådana som har betytt någonting för mig; Whitney, George Michael. Och tänk att hon utelämnar Michael Jackson. Oj oj oj, vilket medvetet val!
  17. Back That Up To The Beat 2/5
    Tjatig låt som andas Hard Candy, som verkligen inte är min favoritskiva. Kanske en gammal demo som dammats av? Tjatig men lite lätt svängig på nåt perverst vis. Gillar den där flöjten (?) som dyker upp mot slutet. Då blir det en aning Ray of Light istället (som ju är en fet favorit hos mig).
  18. Ciao Bella 2/5
    Känns som en remix. Nån afrikansk snubbe sjunger nåt och Madonna ältar nåt annat i bakgrunden, och viskar nåt (vackert förvisso) då och då. Kanske växer denna hos mig, men just nu blir jag mest bara en smula trötter.

Betyget för Madame X landar på 3,05. Det vill säga just och just godkänt.

Tidigare recensioner:
Rebel Heart
Hard Candy
Jag inser – till min stora sorg – att jag inte har recenserat Madonnas samtliga album. Detta ska jag ta tag i så här i efterhand.

Madonna: Madame X

Timmen är slagen, som Anna Book brukar säga. Madonnas fjortonde studioalbum har just släppts och undertecknad har alldeles nyss laddat ner deluxe-utgåvan (och ja, betalat för det, som sig bör). Lurarna täcker mina öron och jag ska nu premiärlyssna igenom hela albumet och helt spontant skriva vad jag tycker och tänker samt känner under denna första genomspelning.
De fem redan släppta smakproven har jag så klart redan hört en massa gånger, så jag skriver om dem lite mer ”ospontant”. (Läs tidigare sågning i detta inlägg.)

Åh, jag är nervös. Men okej då; nu trycker jag på play!

madonna madame x recension
Madonna ”Madame X”
  1. Medellín (med Maluma)
    Ja, albumets första singel var ju verkligen ingen hit. Den börjar så bra med en fin melodi och Madonnas härliga popröst, men sedan kommer Maluma in och sabbar det mesta. Den så kallade refrängen är även den astråkig och hela det där ”cha cha cha” känns ganska B.
  2. Dark Ballet
    Videon är fin i all sin konst:ighet men låten (om man kan kalla den det) förstår jag mig inte på. Den börjar fint men sedan tar låten slut (efter en minut och 37 sekunder) och det ska pratas och allting känns en teaterföreställning.
  3. God Control
    Början är lite märklig och Madonna sjunger med konstig ”grimaserande, spänd röst”, men snart kommer ett slags retroaktigt dansbeat igång och låten lyfter. Och sjunker.
  4. Future (med Quavo)
    Den här låten är helt enkelt bara väldigt konstig.
  5. Batuka
    Seg låt i konstigt tempo. Sköna trummor. Väldigt udda alltihop. Om detta inte var Madonna så skulle jag ha stängt av för länge sedan. Afrikanskt? Jag vet inte jag.
  6. Killers Who Are Partying
    Även detta en konstig bit. Helt trevlig ändå. När den portugisiska delen startar så lyfter låten. Riktigt skön!
  7. Crave (med Swae Lee)
    Jag har lärt mig att smågilla denna. Tänk om den där Swae bara kunde knipa näbb! Alltså, nu när Crave ligger mitt i ett album så börjar jag förstå låten. Den passar in här och jag börjar digga den på riktigt.
  8. Crazy
    Åh! Nu hände det! När refrängen drog igång så log jag riktigt brett. Det här är en riktigt bra dänga!
  9. Come Alive
    Maler på. Lite spännande ljud i bakgrunden. Kan kanske växa.
  10. Extreme Occident
    Fin melodi och återigen spännande ljud och instrument. Stämningsfullt.
  11. Faz Gostoso (feat. Anitta)
    Detta var rörigt och portugisiskt.
  12. Bitch I’m Loca (feat. Maluma)
    Kan inte förklara denna låt. Får ingen riktigt grepp om den. Väldigt portugisisk i alla fall.
  13. I Don’t Search I Find
    Den här bara susade förbi.
  14. Looking For Mercy
    Återigen en riktigt fin låt. Detta är Madonna. Lugnt och eftertänksamt.
  15. I Rise
    Gillade I Rise väldigt mycket när jag först hörde den. Sedan glömde jag bort den en smula. Även denna låt växer när den ”bara” är en låt bland flera på ett helt album.

Tre bonusspår från den ”fysiska” deluxe-utgåvan:

16. Funana
Detta är ju riktigt svängigt! Glatt och sött. Lite Pet Shop Boys, på nåt sätt. Madonna hyllar (vår tids) superstjärnor som inte längre finns bland oss (Whitney, George Michael, Prince etc.)Riktigt trivsam liten låt med fina körer i bakgrunden.
17. Back That Up To The Beat
Känns som en låt som inte kom med på Hard Candy. Inget att hetsa upp sig över, alltså.
18. Ciao Bella
Den här i sin tur känns som en b-sida från Confessions On a Dance Floor-eran.

Sammanfattningsvis: Madame X känns som något slags konceptalbum. De fem låtar som släpptes i förväg gjorde mig mycket förvirrad, men nu börjar jag kunna se något slags helhet.
Madonna har gjort någonting helt nytt.

Poppar på medan jag väntar

Jag har som sagt börjat lyssna på musik igen. När jag mår dåligt kan jag inte lyssna på någonting. Jag får bara ännu värre ångest av musik eftersom musik väcker känslor.
Men så i december förra året började jag plötsligt spela pop igen och en dag då jag satt på bussen insåg jag plötsligt att jag hade lurarna i öronen och då blev jag glad.

Jag är inne i en eurodisco-fas just nu. Riktig euroTRASH. Underbart! Här poppas Da Buzz och September och E-Type och hela baletten. Promenaderna med Blake blir således mycket rappa.

Idag var jag på ett mycket viktigt möte som har att göra med mitt boende. Nu väntar jag på besked. Med enorm spänning.
Jag har sagt det förr men jag säger det igen: fy farao vad Helsingfors levererar! Om och om igen. Saker och ting liksom FUNGERAR.
Här har forna hemstaden Stockholm en väldig massa att lära.
I den finländska huvudstaden går till och med bussarna i tid!

Bara en sån sak.