Som jag avslöjade för länge sedan så är Harel Skaat – som ni lärde känna som Israels representant i årets ESC – homosexuell.
Fantastiskt.
Varje öppen bög är en bra bög.
Här ser ni en google-översättning av en israelisk artikel:
Ja ja, då kör vi Harels ESC-bidrag:
Och därefter hans bästa låt ”Elef”.
Månad: oktober 2010
Hemma hos
Mhmm, ni undrar hur det ser ut i mitt bögiga hem.
Jo, förutom enorm israelisk flagga (det heliga landet är ju extremt gayvänligt) + regnbågsflagga i köket, så stoltserar både Marilyn och Madonna på min ljuslila vardagsrumsvägg. På den ljusblå väggen hänger Dana International, Kylie och Björk.
Ni förstår: jag älskar mina damer.
Ni tror att bögar hatar kvinnor men i själva verket älskar vi dem mer än vi älskar män – så mycket att vi besparar dem det eländiga liggeriet.
Min nya uppgift är att här på KM.se krossa fördomar (det går väl sisådär).
Sorry att tavlorna inte hängde rakt när fotot knäpptes – tro mig (vän av ordning) när jag säger att de hänger rakt nu.
Dagens Dilsa (en av mina många, många idoler)
Har skribenten aldrig frågat sig varför det alltid är med Förintelsen konflikten jämställs? Varför ser vi inga jämställande med andra krig eller folkmord? Och varför är det alltlid Israel som är det land som jämförs med Nazityskland? Aldrig Kina, Iran, Kongo, Sudan, Nordkorea eller Afghanistan? Det är naturligtvis för att det i fallet med Förintelsen och Israel finns judar. Den gemensamma nämnaren är att det i ena fallet var framför allt judar som var offren och i det andra är det judar som är förövaren.
Läs hela Segerfeldt är ute och cyklar när han kritiserar ”Israelkramande” liberaler.
(Okej, dagens text var lite hafsigt skriven, men alla har vi våra stressiga dagar.)
Comments off.
Alla är vi fördomsfulla
Idag ska vi vara lite fördomsfulla.
För några månader sedan öppnade Ryskan en butik boutique i närheten av min bostad och jag har varje gång jag strosat förbi tänkt att kläderna i skyltfönstret varit lite för sobra, minimalistiska och Filippa K-tråkiga för att behaga en ryska. Jag har dock hela tiden levt på hoppet om att Klänningen snart skulle dyka upp, och mycket riktigt – häromdagen hängde den där. I all sin glans. Denna lila kreation med stora glasapplikationer. (De såg mycket större och tyngre ut IRL än de gör på bilden.)
Varje rysk donnas dröm! Jag kunde andas ut och ännu härligare var det att ett par dagar senare notera att klänningen var borta.
Nu över till en helt annan ryska (tro mig – jag kan identifiera en ryska när jag ser en). I lördags när jag åkte tunnelbana så klev hon plötsligt på. Hon slog sig ner mittemot mig och jag kunde inte slita blicken från hennes… eh… horaktiga look. Denna hårt sminkande, ”eleganta”, medelåders kvinna satt där i all sin pimpinettighet och skramlade med sin lilla pastillburk (ryskor älskar stil och finess och skulle aldrig drömma om att inte hälla över pastillerna i en elegant plåtburk).
Jag blev lite förtjust – hon påminde om den medelålders kvinna som bor någonstans långt inuti mig; hon som tittar fram när jag sippat i mig ett par glas whisky.
Med detta vill jag säga att jag älskar damer över 45 – fina grejer.
(På bilden har jag färglagt ryskans naglar då färgen ej fastnade på bild.)
