Så jag klev på tuben och slog mig ner med pop i lurarna och tidningen i näven. Noterade att det låg något jag trodde var hopknycklat presentpapper på sätet bredvid. Ett par stationer senare klev det på en kvinna som frågade mig något medan hon pekade på det som låg på sätet. “Nej. Du kan ta det”, sa jag förvirrat men hon gjorde inget så jag tog vad som visade sig vara ett paraply och lade det på mitt säte.
Strax därpå skulle jag kliva av och jag ställdes inför ett vardagsdilemma.
Om jag lämnade kvar paraplyet skulle folk skrika: “Hallå där unge man! Du glömde ditt paraply!” Tog jag med mig det skulle jag känna mig tjyvaktig eftersom jag just sagt att det inte var mitt.
Så vad gjorde jag?
Lämnade jag kvar paraplyet eller tog jag det under armen och gick?
Månad: december 2008
Rytm även i hamrandet, tack
Jag tror att jag har fått två nya grannar: en ovanför* och en till vänster om mig**.
Grannen ovanför har inte synts till på minst en månad men igår kväll donades det i lägenheten och halv nio i morse vaknade jag av att människan skurade golvet. Ordentligt. Det lär skina.
Grannen till vänster har tagit med sig drama till dessa lugna kvarter. Ungarna väcker mig varje helg (speciellt på söndagar) då de hoppar runt och skriker och en gång grälades det så pass att jag var på vippen att ringa 112. I morse, när grannen ovanför hade slutat skura, börjades det spikas till vänster om mig. Det var någon som inte är så bra på att spika för det var ingen bra takt i hamrandet. Det var mer: bam… bam… bam… babam. Det borde vara bambambam. Ja, ni förstår. Och eftersom jag är en man med rytmen i blodet störde detta mig så pass att jag klev upp.
*Vilket är lite synd eftersom det tidigare bodde en mycket vacker tös + en oerhört stilig kis i lägenheten ovanför. Jag fantiserade om dem när jag inte kunde sova.
**Jag hoppas det är subban som flyttat ut.
Palestinsk film, norska idioter, italienskt drama samt underbara Dansken
Efter lite drama med Italienaren SMS:ade jag Dansken i fredags och undrade när han ska bjuda mig på middag i den posha (andrahands-) bostaden på Östermalm.
Han svarade: “När som helst!”
Jag: “Ikväll?”
Han: “Javisst. Men kan vi skippa middagen? Jag har inga köksprylar”.
Jag: “Liquid dinner then!”
Han: “Ja, jag tänkte det.”
Alltså bar det av till Östermalm på kvällen och det blev en ljuvlig kväll med dvd, vin och whisky. Dansken är en sån solstråle och jag älskar honom djupt. Man vill liksom… bara vara snäll mot honom.
Dansken berättade något jag inte riktigt kan släppa.
Han var på ett café i Oslo och blev av med sin väska (ett par lesbianer stal den, har han räknat ut. Nej, det är inte intressant att de var just lesbianer men inlägget blir ju lite roligare om jag skriver det) och han gick fram till baren och bad personalen stänga av musiken så att hans väninna kunde ringa Danskens mobil (som låg i den stulna väskan) för att höra om den var kvar i lokalen (och därmed sätta dit tjyvarna).
“Nej, det kan jag inte göra”, svarade bruden på bebisspråket norska.
“Men du vill väl att jag ska kunna betala för mig?” sa Dansken.
“Ja, men det är ditt ansvar att hålla reda på dina saker”.
“Men herregud! Stäng av musiken”.
“Nej”.
Vad är det för attityd? Är det en fin medmänniska? Jag önskar henne allt ont. Är man dum mot min Dansken förtjänar man eländes elände.
Och vad är det för fel på människor som stjäl en medmänniskas väska? Vad fick de för uppfostran? Förstår de inte hur jobbigt det är att bli av med plånbok, mobiltelefon, hemnycklar, pass och dessutom en flott väska? Och att till råga på allt bli av med sina tillhörigheter utomlands (nåja)!
Åh, jag är så trött på dessa idioter som förpestar vår värld. Bura in packet och låt dem utföra straffarbete resten av livet så vi reko människor kan röra oss i ett tryggt samhälle. Vi förtjänar det.
Såg Paradise Now. Rekommenderas.
Var tionde julskinka har magsår
Eftersom jag försöker dra mitt strå till den berömda stacken beställde jag ett pack Grön God Jul-broschyrer från Djurens rätt. Jag har lagt en stor hög på jobbet för att få mina kollegor att inse att de inte måste äta kött bara för att det är julmat på tapeten.
I denna broschyr finns recept på vegetariska alternativ på Janssons frestelse, senaps”sill” och andra läckerheter.
Jag kanske ställer mig utanför Hemköp i eftermiddag och delar ut ett gäng. Man vet aldrig.
Dessutom kan vi i broschyren läsa om grisarnas väg till julbordet:
Några dagar efter födseln kastreras hangrisarna utan bedövning (fatta!). Efter fyra veckor slits de från sin mor (trauma). Den naturliga tiden för avvänjning hos grisar är ca 17 veckor, och de stannar hos suggan betydligt längre än så.
Grisar som lever under naturliga förhållanden ägnar hälften av sin vakna tid åt att beta och böka. I livsmedelsindustrin däremot sitter de inspärrade i trånga boxar i stora, bullriga lokaler med betonggolv. De får mat två-tre gånger per dag och detta är dagens höjdpunkt. Däremellan har grisarna ingenting att göra. Trängsel och stress ger dem beteendestörningar och var tionde gris som slaktas har magsår!
På slakteriet bedövas grisarna med koldioxid – en gas som ger starka kvävningskänslor och som grisarna försöker fly ifrån. Efter bedövningen hängs de upp i bakbenen, halsen skärs upp och de förblöder.
Tänk på detta när du sitter vid julbordet och tycker att livet är så fantastiskt och maten ack så smarrig.
Se dina nära och kära hänga i benen och få halsen avskuren.
Lycka till.
Du kan beställa broschyren på djurensratt.se. Du får en massa som du kan sprida bland dina vänner och ovänner.
PV 8: Inte det minsta avis
Positiva veckan: Jag är tacksam över att jag inte är det minsta avundsjuk. Inte missunnsam heller.
Ett exempel: Jag satt och kollade bilder på min idol och förebild (”jag ska bli som hon”) Dana Internationals Facebooksida och vad fick jag se?
En bild på henne, sånghunken Boaz Mauda och min gode isravän IB!
Jag skrev ett rappt mail och undrade varför han inte berättat om detta stora möte tidigare. Han hade tydligen “inte velat göra mig avundsjuk”.
Inte jag inte. *Tokhostar*
