Positiva veckan: Jag är tacksam över att jag vet vad jag vill och att jag vet vad som gör en trist vardagsmorgon i decembermörkret till något bra, något som sprider en glädje och ett lugn över hela dagen. Det är lyxigt att inte vakna ensam! Det är så enkelt. Jag älskar de enkla sakerna som gör livet möjligt att uthärda.
Månad: december 2008
Det är så här livet BORDE vara
Min dröm, som jag burit i både huvud och hjärta i många år, ser ut så här:
Jag bor någonstans strax utanför stan, där det finns vatten, tillsammans med en stilig karl med svart hår och några tidiga grå strån ovanför öronen. Han är en väldigt rar typ; bestämd men flexibel. Mogen men kul. Seriös men rolig. Stark men inte rädd att visa sina svagheter. Han tycker om mig som jag är och försöker inte ändra på någonting i min personlighet eller i mitt utseende.
Vi har två glada hundar.
Jag jobbar hemifrån – förmodligen med att webbdesigna och skriva kärleksfulla romaner – medan karln har sitt arbete i city (och därför har jag mycket ensamtid på dagarna så jag orkar vara fin och rar på kvällar och nätter).
Jag har på mig en stickad grå tröja med hög krage och under min gubbkeps fladdrar mitt mjuka, vackra hår i den bestämda men inte alltför kyliga vinden.
Jag är ute och tar en eftermiddagspromenad med hundarna. De nosar och stojar och det enda som hörs är vinden och havet. Kanske kraxar en fågel någonstans. Inga människor syns till.
Vi går och går i ett par timmar och när vi kommer hem (där inga irriterande, oartiga grannar finns) har det redan mörknat. Den mustiga vegetariska, kryddiga grytan jag låtit puttra på spisen är färdig och jag dukar i den färgglatt men sobert inredda matsalen. Jag noterar att karlns miljövänliga bil svänger in på gården och snart står han i hallen. “Hej du vackre, smarte man”, säger han och kramar mig hårt och länge. Hans näsa är kall mot min varma kind. Hans läppar är varma och fylliga mot mina. Hundarna hälsar honom välkommen hem och därefter går de ut i köket och äter. Karln och jag äter middag och dricker rött och småpratar om dagen som varit.
Åh! Det gick ack så bra för honom på jobbet idag.
Åh! Jag fick en spännande beställning av en ny hemsida + en fet royaltycheck för min senaste bok.
Vi kastar oss i soffan och släcker lamporna. Brasan fräser men slocknar snart och hundarna har lyckliga somnat framför den. Sebbe har sitt huvud på lillebror Cliffords högra tass och snart sover vi alla gott. Ingen snarkar.
PV 6: The basic stuff
Dagens positiva veckan-inlägg är det svåraste hittills.
Gårdagen var skräp. Jag hatade allt och var så trött att jag höll på att somna när jag var ute och promenerade. Vädret sög. Det låg sopor överallt. Människor gapade och skrek och dessa förbannade jävla biljävlar som står still (med motorn igång så klart) på gatan med strålkastarna riktade rakt i mitt ansikte – jag hatar det. De ser varenda liten por i mitt ansikte men jag kan inte se dem. Fuck off, ville jag vråla men “PV 6″ ekade i mitt huvud.
Så vad har jag att tacka för?
Att jag hade ett hem att gå till (boring).
Att jag inte ramlade och slog ihjäl mig.
Att jag inte blev rånad, våldtagen, misshandlad, kidnappad, mördad.
Ja. Tusen tack. Verkligen.
Hoppas denna dag blir bättre för så tradiga dagar som gårdagen, då en bara vill falla ihop i en hög och hulka ut livets alla sorger, klarar jag inte fler gånger än en per vecka.
Jag är inte intresserad
Jag vill lära mig säga: “jag är inte intresserad”. Det skulle underlätta så oerhört.
Exempelvis ringde förra veckan en tant och ställde mycket personliga arbets- och lönerelaterade frågor. Jag satt på jobbet och var mycket upptagen och stressad men svarade av någon anledning på hennes många frågor. Jag tror att hon sålde nån typ av försäkring. Till slut sa jag att jag inte kunde prata just då.
“När kan jag återkomma?” frågade hon.
“Ring nån kväll när jag är hemma”.
“Jag jobbar inte kväll förrän om en dryg vecka. Kan jag ringa då?”
“Ja, gör det. Hej då”.
Så gick jag en hel vecka och undrade hur jag skulle säga: “jag är inte intresserad av vad du än försöker sälja”.
Jag övervägde att stänga av telefonen kvällen då hon lovat ringa, men kände att det var fegt och omoget.
Kvällen kom och jag hade mentalt ställt in på att mycket snabbt och rappt säga “tack men nej tack, ha en bra kväll, hej då”.
Och så ringde hon inte.
Hon har fortfarande, en och en halv vecka senare, inte ringt.
Vad är det för stil?
Ring, kvinna, ring!
Jag vill säga att jag inte är intresserad.
Hur ska jag annars lära mig?
Att äta pizza med en italienare
Helgen var minst sagt varierande.
Fredagens festligheter med kollegorna var kul och bra men (svensk) julmat är sannerligen inte mycket att hänga i granen om man är vegetarian. På det finska julbordet finns alla ljuvliga lådor (exempelvis höjdaren morotslåda) men av någon anledning saknas de på det svenska. I fredags blev det inte mycket mer än potatis och grönsaker för min del. Kanske var det därför jag inte spottade i glaset. Vin, champagne, cosmopolitans, öl, ren sprit… Ja, det blev lite av det mesta och jag var mycket dålig hela lördagen. Jag var på dåligt humör också. Men det berodde nog på något annat.
Gårdagen tillbringade jag tillsammans med fyra italienare. Spännande. Det var dock trevligast när vi till slut bara var två personer kvar.
Jag och Italienaren alltså. Jag besökte honom och jag gjorde det inställd på friendship mode men… sedan gick det som det gick. Vi får väl se. Igår sa han något som kanske var det finaste någon någonsin sagt till mig. Och det var inte ens pretentiöst.
Vi avslutade veckan med varsin fet pizza och idag mår min mage (som ju inte tycker om vitt bröd) som den förtjänar men låt mig säga att det var det värt. En Mexicana minus kött plus champinjoner är den absolut godaste pizzan. Jag har beställt den på otaliga pizzahak under årens lopp men den är godast på Pizza Express. Extra mycket vitlök! Extra.. krämig. På söndagar är det okej att vara onyttig.
Italienaren påpekade så klart, när vi stod och läste menyn, hur absurt det är med alla märkliga pizzor som finns. “Ananas på pizza är lika konstigt för en italienare som.. äpple eller banan. Frukt! Det går inte!”, sa han snörpte på munnen.
Avslutningsvis vill vi att FN antar en resolution om djurs rättigheter.
FN antog 1948 en resolution om mänskliga rättigheter som varit ett rättesnöre sedan dess. Tiden är inne för en resolution även om djurs rättigheter, som fastställer att djur är levande, kännande varelser. De har rätt till sina liv, och till ett liv i frihet och i enlighet med sin natur.