I novembermörkret tror vi på en ljus framtid

Klockan hann knappt slå sju innan jag satte mig ner för att skriva fredagens blogginlägg. Alla har vi våra rutiner. Vad kommer jag ägna mig åt så här dags på dygnet när det är slutbloggat? Vem vet.

Igår kväll, efter två dygns slit och ett par svordomar fick jag ordning på det som strulade med min nya uppdragsgivares webbplats. Det kändes skönt och Sebbe och jag tog en extra lång solskenspromenad (på insidan alltså) i skogen. När vi vandrade i mörkret tänkte jag (med Eva Dahlgren i lurarna) på att det inte är så ofta man får blommor när man dejtar numera. Jag fick en kvast röda rosor med blommogram två gånger 1997. Därefter har det nog varit torka (kanske glömmer jag någon bukett) tills i måndags. Tulpanerna (se bild) står stiliga än idag. Nej, det är inte tulpansäsong men vi älskar tulpaner, visst gör vi? De knastrar ju så skönt.
När vi kom hem ringde Italienaren och han var… rar. Så där fint rar. Inte överdrivet men hjärtligt. Efter ett tag sa han: “Jag menar inte att smöra men den där maten du bjöd på i måndags – den var god. Jag har tänkt på hur god den var”. Minns Dansken som är så ivrig varje gång jag bjuder honom på middag. Kanske är jag bättre på att laga mat än jag själv trott. Jag tror ju inte så mycket om mig själv iofs, även om det blivit bättre med åren.
När jag släckte lampan klockan 22:30 stirrade jag ut i mörkret och tackade moder jord för att jag känner mig hoppfull.
Det är så det känns. Hoppfullt!
Nu önskar jag god fredag och fin helg. Jag ska vara ledig och ikväll ska jag och Sebbe hem till Italienaren för mat och vin. Det är bara elva timmar kvar så jag måste börja fundera på vad jag ska ha på mig.

Tyskens besök slutade med en blöt fläck i soffan

sebbe

Gårdagen var bra, stressig och händelserik (för att vara november). Beskar och photoshoppade 89 bilder på morgonkvisten och därefter satt jag i fem timmar och försökte få ordning på en FTP-grej. Till slut gav jag upp och åkte hem. Tysken och Tyska Eva kom förbi och det var så trevligt att se dem igen. Tysken hade skaffat Jesushår och jag var lite avis. Eva hade blivit könsmogen och Sebbe visade för första gången sina heterosexuella tendenser. Jag vill naturligtvis inte – likt en förälder om sitt barn – veta att han har en sexualitet, men det har han. Han försökte sätta på Eva gång på gång på gång men hon var inte på humör. Varför är det förresten så? Varför vill hanhundar pippa hela tiden och honhundar inte?

Sebbes uppvaktning slutade till min förfäran med en blöt fläck i soffan.
Jag vill inte veta.
På kvällen ringde Italienaren. “Jag ville bara höra din röst”, sa han. Visst älskar vi när de säger så!?
Det var fullmåne i natt och jag kunde inte sova. Jag vred och vände på mig och lade mig till slut i soffan och lyssnade på musik. Snart hörde jag ett pipande ljud. Det var Sebbe som inte ville sova ensam så jag lyfte upp honom och vi sov låg sked. Jag var förresten tvungen att klippa page på honom igen (se bild). Han sprang in i en buske och när han kom ut var han täckt av en massa såna där tistelaktiga saker som fastnar i pälsen och endast kan klippas bort.
Tack för gårdagens ord! Låt mig kommentera dem.
Klurig Har jag hört de senaste 33 åren. Jag accepterar det men tycker ju själv att jag är rätt simpel.
Äkta Ja!
Charmig Åh. Jag kan nog vara charmerande. När det behövs.
Känslosam Ja. Tidvis för känslosam.
Sinnlig Jamenvisst!
Romantisk Oh ja. Romantik är.. bäst.
Godhjärtad Jag vill tro det.
Karismatisk Detta ord skulle jag nog aldrig använda om mig själv.
Underhållande Trevligt att jag kan underhålla!
Ärlig Ja, det är jag faktiskt. Inte alltid så populärt.
Asfaltsblomma Verkligen! Hur risigt livet än är reser jag mig ur eländet.
Underbar Ett favoritord.
Modig Jag har insett på senare år att jag till motsats till vad jag trott är rätt modig.
Vis Ja! Erfarenheterna har gjort mig vis.
Trovärdig Åh. Det var fint att höra.

Nervöst bjuda italienare på pasta (+ Pragdrama)

När jag kom hem igår bestämde jag mig för att inte slå på datorn. Jag lät laptopen ligga kvar i väskan och efter en blåsig promenad och lite lek med Sebbe gick han och lade sig och jag kastade mig i soffan och bläddrade i Hus & Hem-magasinet. Efter ett tag kände jag att allt var väldigt tråkigt så jag skrev ett halvekivokt SMS till Italienaren (med fraser som hot tongue action) och till min förvåning stod han en dryg timme senare utanför min dörr.

Jag lagade middag – min paradrätt – och han åt ivrigt och undrade vad den ljuva rätten kunde tänkas heta. Jag sa att den inte hade något namn, att den var en blandning av allt jag gillar bäst i matväg och jag frågade vad han som italienare skulle kalla den. Pasta al forno, svarade han. Äntligen har min rätt fått ett namn: Pasta al forno.
I vår ålder vilar man gärna efter en mastig middag, så det gjorde vi (inkl. lite hot tongue action) men efter ett tag ringde det på mobilen och det visade sig vara Prag som undrade om jag var hemma. Han ville komma förbi med filmen han lånat.
Snart stod han utanför min dörr. Det kändes overkligt och konstigt att se honom efter exakt tre veckor. Han undrade om jag ville ta en promenad. Jag sa blankt nej. Hårdhånglade med Italienaren istället. I flera timmar. Det var gött.

Mysterier i telefonboken

När jag byter mobiltelefon och/eller abonnemang sitter jag och kopierar namn och nummer manuellt. Det har jag nu pysslat med i några dagar och jag måste erkänna att jag har ett gäng människor i telefonboken som jag inte har en aning om vilka de är.

Vissa kom jag på efter tungt forskande på nätet, i bloggen och på andra ställen.
Vi har bland andra:
Ali – Efter många om och men kom jag på att jag mötte honom i en nattklubbskö i våras. Jag skulle gå hem, han skulle klubba. Hittade till och med en bild på honom på nätet. Mumma. Jag var inte särskilt berusad den kvällen.
A***** Läkare – Jag har för mig att vi skulle dejta men det rann ut i sanden. Kanske.
A Tysken – Vi tog en fika en gång. Det var nog två år sedan. Jag har inte fikat sedan dess, varken med honom eller någon annan.
B***s – Ja just det ja. Den amerikanske, judiske mannen som jag skulle dejta. Vi hann inte riktigt, men kanske i framtiden.
Blond Jag Ej Minns Namnet På – HAHAHA. Jag kom just på vem han är! Israelen som flyttade till Tyskland. Minns ej hans namn men jag vet nu vem han är.
Christopher – Jag har ingen aning.
Libanesen – Ja. Vad hette han nu då?
Jimmy – Folkpartisten? Eller?
Michael i England – What the fuck?
Det är lite skönt att rensa mellan varven. Har man inte hörts sedan man bytte mobil senast så kan man nog säga att det är över.