Etikett: hår

Fåglar och hår

Idag tänker jag berätta en historia som handlar om fåglar och hår.

När jag klippte av mig mitt långa, vackra hår den första januari (vilket jag ångrar men ibland måste man bara ”börja om”) så skedde detta på balkongen. Innan jag hann städa så började det snöa väldigt kraftigt och mitt hår begravdes under ett tjockt snötäcke.

Där blev det sedan liggande i flera månader och jag glömde helt bort det (eftersom man i min aktningsvärda ålder lätt glömmer saker).

När sedan snön började smälta så såg jag att den enorma busken – som såg ut som en hel peruk – låg kvar prydligt i ett hörn men det var fortfarande lite isigt så jag bestämde mig för att vänta lite till innan jag städade undan.
Då blev det ju så att våren plötsligt smällde till och fåglarna kom tillbaka från vinterns semesterresa (det är för övrigt så fascinerande att jag inte ens kan ta in det, att de lång-flyger och har sig). Fåglarna som byggde bon i träden i skogsdungen mitt emot min balkong hämtade då min ”peruk” och jag lovar att de hämtade vartenda hårstrå. Inte ett enda fanns kvar.

Tänk nu att minst ett fågelbo är inrett med mitt sammetslena, vackra nordiska hår.
Det är ju så det fungerar här i livet: man ger och man tar. Jag fick hårets gåva i livets lotteri och nu gav jag tillbaka till naturen.
Tänk också att fågelungarna kläcks och växer upp med mina dofter. När de sedan ser mig sitta på balkongen så piper de till varandra: ”Det där är vår ’donator’, så för honom kvittrar vi bara våra vackraste sånger.”

Som sagt: man ger och man tar. Det man sänder ut i universum (bra eller dåligt) kommer på ett eller annat sätt som en bumerang tillbaka.

Sömnlös, terror, dokumentärer, sommarfräsch grabb

Klockan är halv två på natten och jag låg och kollade på en dokumentär tills jag höll på att somna, så då gick jag till sängs.

Men så kom jag att tänka på att jag snart återigen svänger upp på ’hemgatan’ i Tel Aviv, och då blev jag så exalterad att jag plötsligt blev pigg. Så lika bra att skriva några rader.

Ja, jag åker om några dagar – om inte de där terroristerna [twitter] ställer till det [twitter] för mig igen (som för snart ett år sedan då flyget ställdes in p.g.a. palestinsk raketbeskjutning – jag kom dock iväg till slut).

Och fastän det ibland blir så att larmet går och en med hjärtat springer mot skyddsrummet [läs mitt inlägg Terror i Tel Aviv] så är Israel i allmänhet och Tel Aviv i synnerhet det enda stället på jorden (som jag hittills har besökt) där jag kan andas ordentligt. Andas friskt.

Kan vara svårt gemene hen att förstå, men så är det.

Dokumentärer förresten – jag slukar dokumentärer.
En god dokumentär kan handla om i stort sett vad som helst, så länge den är gjord väl och på ett intresseväckande vis.

Bland de senaste sedda hittar vi en om EU, en om Marine Le Pen, en om att rikt folk i London bygger till källarvåningar på sina hus då de varken får bygga ut eller bygga uppåt, samt en israelisk dokumentär om islamiseringen av Europa.

Under dagen som gick så hann jag även med att raka av mig mitt rekordlånga skägg samt snagga min skalle .

Avslutningsvis vill jag tacka mina många – och väldigt olika – vänner.

Tack för allt!

”Jag fick lite Britney-vibbar”

Varje gång jag går igenom ”någonting”, alltså när någon typ av större förändring sker i mitt liv, så gör jag någonting med håret. Oftast rakar jag av det helt.

Så blev det även denna gång.

Oftast har dessa förändringar handlat om brutna relationer och visst, det gör det delvis även denna gång. Men nu är förändringarna fler och hela mitt liv har vänts upp-och-ned.

Så igår drog jag ett finger genom mitt ganska långa, tjocka och mycket vackra hår och därefter kände jag att NEJ, JAG BEHÖVER EN NYSTART.
Jag kastade således av mig kläderna och rusade in i badrummet och plockade fram trimmern. Det tog ett bra tag (mitt ENORMA skägg skulle också väck!) men till slut var jag färdig.

Tog ett djupt andetag. ”Nya tider, älskling”, väste jag mot min spegelbild. ”Nya tider.”

Jag lade upp ett foto på Facebook, varifrån jag haft en liten paus, och sedan loggade jag ut.
I morse upptäckte jag att kommentarerna var många och av olika karaktär.

I inkorgen fann jag ett meddelande från en väninna. Hon hade blivit orolig då jag bara postat en bild och sedan försvunnit. ”Jag fick lite Britney-vibbar” skrev hon.

Det var väl gulligt och omtänksamt!

Dagens hår

björn– Hej Kim. Varför har du återigen gjort en Britta och rakat av dig håret?
– Jo förstår du, jag ska ju renovera och då har jag varken tid eller lust att hålla på och puffa med håret. Dessutom har jag ju en förebild i Äntligen hemma-Björn! Ja, som renoverare så är han definitivt min stora förebild.
– Men ditt hår är ju your finest feature. Saknar du det inte?
– Tack, jag vet. Mitt hår är verkligen det bästa jag har – rent fysiskt – speciellt med tanke på att de flesta män i min skyhöga ålder knappt har något kvar, men jag vet ju att det växer som ogräs. Det är tillbaka i full prakt redan om ett par veckor.
– Aha.
björnkim britta