‘Omtänksamma’ vänner, jul, chanuka och födelsedag

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro när mina vänner ger mig piller som Carbo block phase 2 som ska “reducera upptagandet av kolhydrater”. Nyligen fick jag omega 3-tabletter av samme man.
Jag tackar och tar emot och hoppas jag lever ett långt, friskt liv som smal, stilig man.
Enligt Nordea kommer folket handla julklappar för i snitt lite drygt 5000 kr. Hur mycket kommer du spendera?
Jag tänker hålla nollan i år också.
Jag kommer inte fira jul i år heller. Jag ska arbeta. Jag ska även jobba under nyår eftersom jag ju älskar att arbeta tjäna pengar.
Eftersom jag går mina egna vägar och gör lite som jag vill ska däremot ställa till med kombinerad födelsedags- och chanukafest!
Mer om det senare.
Något som deprimerar en smula är vädret.
Snön kom och försvann. Det gråa, bruna är tillbaka och jag gråter inombords.

Varför fick inte Stanford följa med?

Igår såg jag återigen de sista avsnitten av Sex and the City (finns det något bättre när man ligger övertrött i soffan en novemberkväll?) och ännu en gång blev jag riktigt upprörd.
I episod 91: The Cold War bestämmer sig Carrie för att det är dags för vännerna att träffa Ryssen* och hon tar upp saken när de alla är samlade på hundshowen som Charlotte och Elizabeth Taylor deltar i.
Stanford skiner upp men Carrie mobbar honom hårt då hon meddelar honom om att han minsann inte får följa med “denna gång” ty “it’s just us girls this time”.
Men varför?
De skulle gå ut och dricka drinkar. Varför får Stanford inte följa med? Varför är han plötsligt inte en av “vännerna”? För att han inte har en vagina? Vad spelar det för roll om man har en vagina eller inte när man sippar drinkar med vännerna?
Detta stör mig mycket.
Situationen påminner mig om mitt eget liv som “en sån där udda” som inte umgås med grabbarna utan hänger med brudarna. Det gick strålande till en viss gräns. Plötsligt skulle man separeras och varje gång med samma tradiga argument: din apparat ser inte ut som min.
Jag minns en gång när brudarna och jag satt och pratade hemligheter (jag minns tydligt att Hillehjärtat var med) då någon plötsligt sa: “Men hallå! Tyst. Kim är ju här!”
Någon annan kontrade snabbt med: “Äsch, han är en av oss. Nästan.”
Varför måste k ö n e t vara så begränsande?
Det är så otroligt mossigt och tradigt.
Detta tar oss in på nästa ämne – dramat med den manliga lucian. Nu blev det en tös, men ändå. Varför detta drama? När vår skolklass på 80-talet fick i uppgift att ordna årets luciatåg röstade vi om vem som skulle få ä r a n att vara lucia. Det blev Per. Per var lucia det året och det var underbart.
Jag beundrar alla världens människor som vågar vara som de innerst inne är, oavsett utseende på kärleksapparaten.
Puss på er.
*Hur hon kunde nuppa med denne vidrige karl kommer jag aldrig kunna förstå. Han är arrogant, otrevlig och tråkig. Han är inte ens snygg!

2 saker att undvika

Gårdagen var en stor besvikelse från början till slut.
Jobbet och jag gick på Kay Pollaks seminarium “Att växa genom möten – och välja Glädje” och redan efter fem minuter satt jag med hakan vid knäna.
Karln (70+) stod och sa saker som jag visste som tioåring.
Ingenting han sa var något jag inte skrivit i denna blogg under mina Positiva Veckor.
Pollak berättade att han arbetat i “flera år” på sina två “bästsäljande självhjälpsböcker” och min enda tanke var att jag hade kunnat sammanställa dem på en eftermiddag.
Det hela var så dåligt och tradigt att jag + några kollegor i pausen gick och hinkade bira. Jag hade helt enkelt inte lust att spendera tre timmar av mitt liv på en som på beställning skrattande karl som talar om saker jag kan utan och innan.
Tyvärr gick vi på The Dubliner och där stinker det urin. Mycket otrevligt. Pricken över i denna värdelösa kväll var att garderobspersonalen på allvar trodde att jag ville skinna dem på en tjuga.
– Det blir 20 kronor tack.
– Jag betalade när jag hängde in jackan.
– Nej, det gjorde du inte.
– Ehh.. Jo.
– Jag har hängt din jacka bak och fram och det betyder att du inte har betalat.
– Du får hänga min jacka upp och ned om du vill men jag har fortfarande betalat.
– Nej, det har du inte.
– Jag går inte i konkurs om jag betalar en tjuga extra men att du står där och påstår att jag ljuger dig rakt upp i ansiktet.. det är inte okej. Hejdå.
När någon tror att jag ljuger…
Ser jag blixtar.
När jag var på väg hem tänkte jag att jag inte ville låta kvällen gå till historien som helt värdelös så jag slank in på favoritgaykrogen.
Underbart att komma hem.
“Hej Kim”. “Hur mår du?” “Vad får det lov att vara denna kväll?”
I love my gays.

Det här med porr på hotell

Det här med porrfilm på hotell. Vad är det som upprör så förbannat egentligen?
I dagens Aftonbladet kan vi läsa en krönika för och en mot.
Jag undrar lite varför Malin Wollin tycker det är “skönt med oporriga hotell” om hon själv inte är en “porrtjej”. Varför bryr hon sig då? Varför inte bara zappa till en annan kanal och låta grannen titta på vad han eller hon vill titta på?
Tore S Börjesson får gärna se hur mycket erotisk film han vill och jag förutsätter att han är en vuxen, ansvarstagande människa som inte savar ner tv-rutan eller flashar för städpersonalen eller nåt liknande (vilket brukar vara argumenten mot dessa filmer på hotell).
Tror människor på allvar att dessa rötägg som finns bland oss plötsligt skulle bli reko och väluppfostrade bara för att möjligheten att se trashy porn när man bor på hotell skulle försvinna?
Som ni vet tycker jag att det finns på tok för många sportkanaler. Sport är skadligt och föder våldsverkare. Kan vi inte istället för att förbjuda porr på hotell förbjuda sportkanaler? Kanske inte bara på hotell utan överlag i hela samhället?
Det ska jag lobba lite för, tror jag bestämt.
Skämt åsido.
Varför måste folk hela, hela tiden bry sig om vad andra gör och inte gör?
SLAPPNA AV.
För övrigt kan jag inte förstå varför man skulle vilja se betalkanalernas trashiga skräpporr. Trasiga sönderblekta brudar med fyrkantiga, stenhårda pattar som fladdrar fram och tillbaka i bild + extremfula karlar som ingen med lite god smak skulle vilja ta i ens med tång med extra långt skaft.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Bränd ost, berusad italienare

Jag lyckas ganska bra med min nya livsstil. Alla negativa tankar tränger jag undan så fort de som små fluffiga moln seglar in på min artificiellt blåfärgade himmel. I hela mitt liv har jag oroat mig för allt och till slut kändes det som att livet var ett enda stort orosmoment.
Nu är det nya tider! Ut med det trista. Blockera det. Njut av dagen som är.
Gårdagskvällen var mer än trevlig. Italienaren kom över och maten blev lyckad trots att jag lyckades bränna haloumin på grund av storhångel. Tack och pris hade jag mer hemma så det blev lagom stekt haloumi till potatisgratängen till slut. Han är väldigt tjusig och kul den där Italienaren, men jag kan inte förstå hur han kan bli berusad av ett litet, litet glas rött. Ett glas! Litet! Till maten! “I’m drunk!”
Jag lät inte tillfället gå mig förbi, så klart.