…Och en blir tröttare för var dag som går.
Nåväl.
Igår kväll släpptes äntligen Madonnas nya video. Som vi har längtat! Jag är nöjd med klippet även om det inte var så revolutionerande som jag kanske hoppats. Madde är dock snyggare än någonsin (som vanligt).
Igår kom jag på varför jag alltid blir på så dåligt humör när jag och Sebbe nästan är hemma efter att ha varit ute och promenerat. Mycket djupa tankar! Detta är något jag funderat mycket på de senaste veckorna eftersom jag undrat vad det är som gör att sinnesstämningen skiftar så radikalt då jag först strosar runt och njuter av naturen och sedan blir jag plötsligt stressad och sur och vill vara hemma.
När vi svänger in på hemgatan är jag mentalt redan hemma, dvs. jag slutar vara där jag faktiskt är rent fysiskt (dvs. i nuet). Då blir jag på dåligt humör så klart – en kan ju inte vara glad när en inte är där en vill vara. Därför har jag taggat ner lite nu. “Åh, vilket fint träd”, tänker jag. “Åhå! Vad är det för färg på det där huset egentligen?” (Snart hemma, snart hemma!) “Så vacker himlen är ikväll!”
Ja, jag kämpar med att leva i nuet. Det är bra. Jag vill känna det varma vattnet rinna längs mina händer när jag tvättar dem (istället för att tänka på vad jag ska göra efter jag lämnat badrummet). Jag ska försöka sluta vänta och börja vara!
Ja, detta var dagens djupa tankar. Nu ser vi på video och sedan arbetar vi. Bara två dagar kvar tills jag får sova. Men jag njuter av det som är så länge.
Månad: april 2008
Jag såg en man
Jag kastade en blick på gatan utanför och fick syn på en attraktiv man. Han försvann runt hörnet så jag rusade in i ett annat rum för att få se honom en gång till. Han var lång och smal och hade vattenkammat mörkt hår och skäggstubb. Hans kläder var svarta och satt bra. Han bar en vit, ganska stor, damig väska. Honom vill jag ha. Och lite som han vill jag se ut i sommar. Mitt hår ska vara längre dock. Och välbalsamerat. Men lika fint kammat.
Vad är det med dessa okopplade hundar?
Varför envisas vissa hundägare med att inte koppla hunden på ställen där hunden ska hållas kopplad? Exempelvis i mina kvarter. För att ta sig till den så kallade Hundängen (stor, grön äng där hunden får springa fritt – även populärt picknickställe sommartid) måste man gå igenom mitt bostadsområde och redan där släpper de sina bestar fria.
Igår exempelvis var jag och Sebbe ute och småstrosade i solskenet och från ingenstans kom en hund flygande i full fart mot oss. Mycket otrevligt. Ännu otrevligare var det då hundägaren inte syntes till. Jaha, vad ska jag göra nu – ta ansvar för denna hund och se att han kommer dit han ska? Det visade sig att ägarinnan var den mobilpratande subban som gick framför oss. Hon gick, och jag skojar inte, säkert en kilometer utan att en enda gång vända sig om och se vad hunden hennes (som var mycket rar kan jag inflika) hade för sig. Till slut tog den lurviga varelsen ett skutt ut på en gräsmatta och sprang sin kos. Sebbe och jag fortsatte gå. Då, till slut, vände ägarinnan sig om och började ropa på sin hund som efter många om och men kom tillbaka.
Det är för övrigt dessa hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. De har ju ingen koll på var och när dessa uträttar sina behov. Jag funderar i och för sig starkt på att i anarkistisk anda sluta plocka upp efter Sebbe i denna rent ut sagt förjävligt sopiga stad. Jag menar – orka gnälla över en hundbaja som bryts ner på ett kick, när det är någon hynda som ställt en tv-apparat två meter bort.
Det är även komiskt med dessa föräldrar som smäller upp lappar med budskapet “städa upp efter din hund – våra barn trampar i bajan” för att sedan när fredagskvällen är här och pilsnern glidit ner längs strupen gladeligen krossa flaskor här och var.
Det finns tack och lov fler välartade hundägare än motsatsen. De har stenkoll på sina okopplade hundar och ser de en annan hundägare komma strosande håller de hunden sin på plats och frågar om den får komma och hälsa, ty det finns en miljard anledningar till varför det inte skulle passa sig (traumatiska upplevelser, ett tåg att passa, loppor… you name it).
Som hundägare vet jag att det är väldigt trevligt att ha hunden okopplad. Det känns bra. Men det passar sig inte i bostadsområden.
Jag säger som Bon Jovi: You give love dog owners a bad name.
Ingen ordning i världen
Det är ta mig tusan ingen ordning i världen när min vän den ensamstående (mycket barnfria) homosexuelle 35-åringen ligger däckad då han utsatts för dagisbaciller (sådant där som mammor alltid gnäller om).
Inte nog med det. Jag, JAG, lider fortfarande av min idrottsskada. Låt oss smaka på ordet: IDROTTSSKADA. Att jag någon gång i detta liv skulle råka ut för en sådan är så absurt att orden uteblir.
Jag är idrottsskadad. Jag rör mig i långsam takt för att låta foten vila så mycket som möjligt.
Världen är sannerligen upp-och-ned-vänd.
Så sabbade skivbolaget X
Idag släpps Kylies album X i USA. Ni minns nog min rejäla nedräkning till originalsläppet i november – med stor glädje och passion recenserade jag låt efter låt och sedan blev det tyst. Väldigt tyst. Kylies skivbolag har för vana att sabba det mesta.
Först och främst släppte de fel leadsingle. 2 Hearts blev som väntat ingen superhit. Fel nummer två var att vänta i evigheters evighet innan uppföljaren kom. Inte nog med att den släpptes på tok för sent – det var ett himla dividerande om vilken låt det skulle bli.
Som levde vi på 80-talet valde bolaget till slut att släppa en låt i Storbritannien (Wow), en annan i övriga Europa (In My Arms) och en tredje i USA (All I See). Det funkar inte så (längre). I dessa internettider sitter folket inte tålmodigt och väntar på att supersingeln ska gå att köpa som download eller i butik utan de laddar ner den illegalt (när den sedan väl släpps är den yesterday’s news och de köper den inte över huvud taget. En och samma singel ska – globalt – släppas vid samma tidpunkt, för fasiken! Skärpning!
Istället för att släppa 2 Hearts som leadsingle (låten hör inte ens hemma på albumet, den passar helt enkelt inte in) borde In My Arms fått promota albumet. Som uppföljare borde vi fått The One (klassisk Kyliepop!) och som singel nummer tre Wow. Som eventuell fjärdesingel hade All I See funkat fint (speciellt som sensommarsingel).
Jag behöver inte revidera min recension av X nämnvärt men jag kan tillägga att jag idag tycker bättre om No More Rain och All I See än jag gjorde då.
Leve Kylie.
Död åt hennes värdelösa skivbolag.