Sluta vänta, börja vara

…Och en blir tröttare för var dag som går.
Nåväl.
Igår kväll släpptes äntligen Madonnas nya video. Som vi har längtat! Jag är nöjd med klippet även om det inte var så revolutionerande som jag kanske hoppats. Madde är dock snyggare än någonsin (som vanligt).
Igår kom jag på varför jag alltid blir på så dåligt humör när jag och Sebbe nästan är hemma efter att ha varit ute och promenerat. Mycket djupa tankar! Detta är något jag funderat mycket på de senaste veckorna eftersom jag undrat vad det är som gör att sinnesstämningen skiftar så radikalt då jag först strosar runt och njuter av naturen och sedan blir jag plötsligt stressad och sur och vill vara hemma.
När vi svänger in på hemgatan är jag mentalt redan hemma, dvs. jag slutar vara där jag faktiskt är rent fysiskt (dvs. i nuet). Då blir jag på dåligt humör så klart – en kan ju inte vara glad när en inte är där en vill vara. Därför har jag taggat ner lite nu. “Åh, vilket fint träd”, tänker jag. “Åhå! Vad är det för färg på det där huset egentligen?” (Snart hemma, snart hemma!) “Så vacker himlen är ikväll!”
Ja, jag kämpar med att leva i nuet. Det är bra. Jag vill känna det varma vattnet rinna längs mina händer när jag tvättar dem (istället för att tänka på vad jag ska göra efter jag lämnat badrummet). Jag ska försöka sluta vänta och börja vara!
Ja, detta var dagens djupa tankar. Nu ser vi på video och sedan arbetar vi. Bara två dagar kvar tills jag får sova. Men jag njuter av det som är så länge.