Medborgare!
Nu är vi igång. Gårdagskvällen var ett redigt äventyr!
Bauhaus! Jag känner mig inte riktigt hemma på ställen som detta men jag gör så gott jag kan.
1. Färg är ju i alla fall kul. 2. But you ain’t foolin’ no one.
När jag ser en vacker färg så vill jag äta upp den.
1. Helt otippat gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare: åt falafel i Högdalen. Skräniga ungdomsgäng rände runt på torget och käftade med a-lagarna. Fördomar är som sagt rena rama sanningar. 2. Inte nog med Bauhaus och Högdalen – jag var även på villavisning med granngrabbarna! Trots att jag inte vill att de ska flytta så tänker jag positivt: jag ser mig och Sebbe ila runt i en somrig, grön trädgård. Åh, så skönt!
Etikett: vegetarisk mat
Privat: Årets andra MP-besök är avklarat
Igår var vi på Mälarpaviljongen igen. Vattnet kluckade, solen sken och finbiran slank ner. Även halloumiburgaren + de magiska rödbetschipsen svaldes med stor glädje.
Dessvärre var solen inte särskilt värmande och det hela slutade med en sån där Svennefilt. ”Varför gör vi så här?” Min inte så hårige vän svalde en klunk rosévin innan han fortsatte: ”Sitter här och fryser och lider. Så fort solen tittar fram så ska vi prompt ta vårt pick och pack och flytta ut och här sitter vi nu – insvepta i loppiga filtar*.”
Jag minns inte vad jag svarade men det var nog något i stil med ”så kallt är det inte”.
Jag tänkte att jag skulle ta och hålla koll på exakt hur många Mälarpaviljongska burgare jag smäller i mig i år. Siffran är nu uppe i 2.
Jag ville gärna fotografera den stilige ynglingen så min inte så hårige vän fick agera modell.
*Exakt så sa han ej, men jag vill ju gärna kimma till det en smula innan det går i tryck.
Privat: Vår, detox, cykling, män, semester, quinoabiffar
God morgon, solpullor.
Ännu en fräsig dag är här och efter vintertröttheten har vårtröttheten gjort storstilad entré. Farbror somnar mitt i Aktuellt (21:10) men kan trots det ändå inte ta sig upp på morgonen. Jo, han kan ju det, men det krävs en hel del övertalning.
Detta är den stora detoxveckan – kanske kan det pigga upp. Rensar kroppen med den legendariska detoxdrycken och jag vet så klart inte om det fungerar eller ej, men jag testar gärna det mesta en gång (både i och utanför sängkammaren).
Igår när jag trampade hemåt var det 16 grader och vacker eftermiddagssol så jag kände att det var dags för t-shirt-premiär. Mycket härligt. Sommaren är nära nu och jag längtar som aldrig förr.
I morse var det kallt men då gatorna är tomma cyklas det snabbt och kroppen är snart varm, mjuk och svettig. Vid Slussen blev det stopp då jag hamnade mitt i en filminspelning – det är sånt som händer i den vackra men extremt sopiga och skräpiga huvudstaden (skärp er!).
Vidare är jag fortfarande uppvaktad av 21-åringar som skriver ”hej hej” och 70-åringar som skriver ”hej”. Varför inte någon mellan 30 och 40 som skriver mer än ”hej”? Nej just det, sådana herrar finns ju endast utomlands.
Så tokigt av mig att glömma den bittra lilla detaljen.
På jobbet går det bra (vi lämnar ämnet här och nu) och semestertiderna står ganska snart runt knuten. Beslut, beslut. Jag och beslut är ju ingen bra kombination. När ska jag ha semester? Jag vill åka till Berlin (för att träffa Berlinjuden) och till Tel Aviv (för att känna att jag lever och för att träffa vänner och ex och…) och kanske hinner jag med en somrig helg i Oslo – som utlovat. Ska jag ta allt i ett svep eller en vecka här och en där? Eller i två svep? Kanske som en kortis och en långis? Om jag inte kan bestämma mig så blir det som det brukar: ingen semester överhuvudtaget (eftersom jag hatar och föraktar särskrivning skriver jag ihop allt som kan skrivas ihop – och gärna lite till). (”Det kan skrivas på fyra olika sätt. Den vanligaste stavningen är med två mellanslag, ”över huvud taget”. Den nästa vanligaste är utan mellanslag, ”överhuvudtaget”. Andra stavningar är ”över huvudtaget” och ”överhuvud taget”.”) [Språktidningen]
Bloggen är mellan varven mycket långsam – jag har tagit emot klagomål – och jag försöker lista ut vad det beror på. Har du någon idé så hojta!
Avslutningsvis och på begäran: QUINOABIFFARNA.
Så här gör du:
Koka ca 2 dl quinoa (med grönsaksbuljongtärning). Låt svalna.
Blanda i två ägg, ca 1 dl (ev. lite mer) ströbröd, chili, salt och peppar.
Forma tjusiga biffar och stek!
Vego: Grannens lunchlåda
I dagens lunchlåda hittar vi granngrabbarnas quinoabiffar, ugnsbakade rotsaker och smäcker tomatsås. Quinoabiffarna är himmelskt goda – jag överdriver inte. Gråter nästan när jag äter dem ty jag känner att jag inte förtjänar dem. En skål gammal sallad eller lite gräs, ja, men dessa magiska biffar… jag förtjänar dem inte.
Det är väldigt mysigt att ha matlagningstokiga böggrannar. De bjuder hem en och lagar mat, dukar vackert och när du går hem så får du med dig en matlåda (eftersom du var den enda vegetarianen i sällskapet och maten lagades enkom för dig).
Lyxigt.
Härligt att någon vill ta hand om en skruttig gammal farbror.
Vego: De berömda pirogerna
Jag har nämnt de ljuvliga pirogerna som granngrabbarna serverade för några veckor sedan. I lördags tillagade jag dem för första gången och resultatet blev extremt fult men väldigt gott. Igår gjorde jag ett nytt försök och pirogerna såg nästan ut som piroger – ja, de såg åtminstone inte ut som limpor, som i lördags…
Filodegsplattan delas i fyra delar. Jag använder dubbel deg eftersom ”plattorna” är så vansinnigt tunna och svårarbetade (för mig med rejäla manshänder).
På med hackad bladspenat.
Och fetaost.
Och champinjoner – stekta med en massa smarriga kryddor.
Vik ihop. Jag är värdelös på detta moment men andra försöket blev mer lyckat än det första. Pensla med äggula och in i ugnen, 200° ca 20 minuter.
Voila. Du serverar säkert pirogerna med någon mumsig sallad men jag väljer hummus*, polsk pepparrotssörja** och baba ganoush***.
*Arv efter israelisk pojkvän.
**Arv efter polsk pojkvän.
***Arv efter arabvän.