Sebbe är hemma idag och jag saknar hans nos. Och leende. 🙂
Såg Huset fullt av hundar medan jag lunchade och precis som förra veckan så tårades ögonen. Känslomässig tortyr för hundälskaren. Inte kan man välja bort någon!
Hundar är bäst.
Om vi läser om Sebbe i ras(usch vilket ord)beskrivningen så lär vi oss att han är ”utpräglat elegant med lätta livliga rörelser”. Vidare läser vi på wikipedia: ”Papillonen och phalènen är en tillgiven, livlig liten hund. Den är mycket spänstig och uthållig, och kan med fördel tränas i agility och lydnad (något som inte så många vet om är att Sveriges allra första lydnadschampion faktiskt var en papillon). Den behöver en hel del motion och trivs i alla klimat*. Dess graciösa och eleganta yttre och mycket vänliga inre gör den till en bra familjehund. Den är ytterst lojal mot sin ägare och är dessutom, trots sitt ringa format, en ypperlig vakthund**.”
*Nix. Det får inte vara för kallt och absolut inte särskilt varmt!
**Yes, we know…
Månad: mars 2011
Israel: Aktuellt då, aktuellt nu
Humor: Bitterheten pyr
Vego: De berömda pirogerna
Jag har nämnt de ljuvliga pirogerna som granngrabbarna serverade för några veckor sedan. I lördags tillagade jag dem för första gången och resultatet blev extremt fult men väldigt gott. Igår gjorde jag ett nytt försök och pirogerna såg nästan ut som piroger – ja, de såg åtminstone inte ut som limpor, som i lördags…
Filodegsplattan delas i fyra delar. Jag använder dubbel deg eftersom ”plattorna” är så vansinnigt tunna och svårarbetade (för mig med rejäla manshänder).
På med hackad bladspenat.
Och fetaost.
Och champinjoner – stekta med en massa smarriga kryddor.
Vik ihop. Jag är värdelös på detta moment men andra försöket blev mer lyckat än det första. Pensla med äggula och in i ugnen, 200° ca 20 minuter.
Voila. Du serverar säkert pirogerna med någon mumsig sallad men jag väljer hummus*, polsk pepparrotssörja** och baba ganoush***.
*Arv efter israelisk pojkvän.
**Arv efter polsk pojkvän.
***Arv efter arabvän.
Pursvenskt beteende på tunnelbanan
Invandrarkvinnan satt och gapade i sin lur och det pursvenska gänget om fyra personer satt och himlade med ögonen och suckade djupt.
Invandrarkvinnan gick mot dörrarna och då, och först då, sa en av de pursvenska fegisarna högt och tydligt: ”Att de alltid ska prata så högt!”
Därefter satt de fyra och gafflade högt och ljudligt och en av dem fick ett par telefonsamtal och hon satt och skrek lika högt i luren som invandrarkvinnan hade gjort.
Nu vet vi således alla att hon hade haft en jobbig dag på jobbet (och att hon ska säga upp sig så fort hon får tag i Maria) och nu skulle hon hem och Fanny skulle sova borta och det var så himla jobbigt för nu blev det problem med att få ihop livspusslet och yada yada yada.
Håll käft och bara åk.