Jag säger ju det

Iphoneägare är mest nöjda och Nokiaägare minst nöjda med sina smarta telefoner, enligt en enkätundersökning som analysföretaget JD Powers gjort.

Amen jag säger ju det. Jag har haft min iPhone Moshe i nästan exakt två år och aldrig har jag varit så nöjd med en ’mobiltelefon’.
Det hela började med en fet Motorola – med både lucka och utdragbar antenn*. Därefter vandrade jag via Ericsson till Nokia till Sony Ericsson till Samsung (den värsta någonsin; hela menyn var särskriven (tänk ’telefon bok’) så jag sålde den efter två dagar) och för två år sedan fann jag herr iPhone. Lycka och kärlek.
Det enda jag ogillar är fortfarande det fula typsnittet i ”Anteckningar”. Fatta.
*Ska kolla om jag har den kvar.
Länkar: SvD, DN, DN

Spontanstorhandling

Jag känner mig sällan så vuxen som när jag storhandlar.
I afton liftade jag med två glada bögar i bil till Sickla.
Först och främst måste Sebbe få sitt – hunden är huvudsaken.
Därefter hamnade jag på dvd-avdelningen och jag fann bland annat Tracys Hämnd – denna ljuva miniserie från 1986. Har ej sett den sedan slutet av åttiotalet (för övrigt ett mycket varmt och lyckligt barndomsminne), så det ska bli spännande att äntligen få se den igen. (Letade faktiskt efter den för ett tag sedan.)
Köpte andra filmer också – mer om dem en annan gång.
Nu åkte Sebbe just med lyckliga bögparet till landet och jag donar i hemmet.
God fredag!


’Ungen’ ska iväg igen

Vi har kramkalas; ’ungen’ ska ju snart åka med lyckliga bögparet till landet.
Fatta så gott att sitta där ute i tystnaden: vinden viner och brasan sprakar. Ljuvlig (hälsosam) middag i magen och ett par glas (mustigt) rödvin innanför finblusen. Ögon som tindrar inbjudande. Vackra ord som äntligen sägs. Hunden som sover nöjd på golvet. Det är livet det.
Själv ska jag jobba, gymma och äta råa grönsaker.