Kultur

Jag såg ett program om SFI (svenska för invandrare) för ett tag sedan och jag noterade att de fick lära sig Ulf Lundell-låtar. Tramsigt, tyckte jag så klart. Jag gav just boken Melodifestivalen genom tiderna åt min tyske vän (och före detta SFI-deltagare) med orden; “här min vän, det här är svensk kultur!”

Han såg på mig med skräckblandad förtjusning och pep; “Så till nästa gång ska jag läsa igenom boken?”
“Ja”, svarade jag, “och så ska du kunna besvara frågor som ‘hur många poäng fick Västtyskland av Sverige 1986?’”
Sedan fnissade vi lite.

Odds

Igår när jag gick hem från jobbet (promenerade pga tunnelbanestrul) mötte jag, bland alla tusentals lördagsstrosare, min senaste date. Vilka är oddsen, liksom?

Nyss, när jag just skulle kliva på tuben hörde jag någon, som just klivit av för att trippa hem, säga; “hej”. Och vem var det? Jo, min senaste date.
Vad vill Moder Jord säga med detta?
“Ni måste ses igen”? Eller kanske “Se nu så ugly han är när han med pliriga fylleögon är på väg hem halv sju på morgonen då du är på väg till jobbet. Det är ingen ordning på grabben och det skulle aldrig funka! Acceptera och gå vidare”.

På gatan där jag bor

Idag fick jag veta att det urtjusiga bögparet jag sett här och där och då och då bor på min gata. Började således räkna lite och jag kom fram till att på min korta lilla gata bor:

– Ett svennigt medelålders bögpar
– Ett ungt, fräsigt, kontinentalt bögpar
– En medelålders singelbög
– En fräsch singelschlagerbög (that would be me)
– En finlandssvensk lesbian (singel tror jag)
Och ett par gator bort bor min förra date + ett oerhört fräscht bögpar.
Älska Stockholm!

Det gnälls så mycket

Igår fräste jag åt en vän som gnällde över sitt förhållande.
Jag är, som sagt, mycket trött på folk som gnäller och klagar, år ut och år in, över sina värdelösa relationer.

Det är ett hån mot alla inblandade parter.
Man kan tänka som så att känns det inte hundra ska man avveckla det hela. Det finns någon därute det kommer kännas hundra med så sluta slösa tiden. Din egen, din partners och era bådas kommande kärlekar.
Nej, det handlar inte om slit och släng, som vännen igår insinuerade. Jag tycker absolut att man ska försöka reda ut ett och annat men om man varit tillsammans i, låt oss säga, fem år och allt är ett evigt drama. Hur rätt kan det vara då?
Jag ska be om ursäkt idag. Jag står för allt jag sa men kunde ha lagt fram det lite bättre.